Autism

Skriv ut (ca 12 sidor)
Västernorrland

Sök hjälp och stöd i Västernorrland

Misstänker du att ditt barn är autistiskt kan du i första hand vända dig till din Barnavårdscentral (BVC) eller hälso-/vårdcentral. Du kan också ta kontakt med Barn och ungdomspsykiatrin (BUP).

Ungdomar som är under 18 år kan även själva ta kontakt.

Autism är en funktionsnedsättning. Den som har autism tolkar saker som händer på ett annat sätt än andra. Det kan vara svårt att ta in mycket information och att umgås och kommunicera med andra. Det är också vanligt att ha specialintressen, och att upprepa vissa beteenden.

Skriv ut

Orsakerna till autism är inte helt kända, men troligen är funktionsnedsättningen delvis ärftlig. Det är vanligast att få diagnosen som barn, men ibland kan även vuxna genomgå utredning och få diagnosen.

Autism visar sig på olika sätt hos olika personer. En vanlig form av autism kallas Aspergers syndrom. Vid svårare former av autism är det även vanligt att samtidigt ha en utvecklingsstörning och ibland epilepsi.

Symtom

Symtom

Autism är en så kallad neuropsykiatrisk diagnos och bedömningen av funktionsnedsättningen görs utifrån två områden:

  1. Begränsningar i socialt samspel och kommunikation
  2. Begränsade upprepade beteenden, intressen och aktiviteter.

Det ska ha funnits symtom inom båda områdena före tre års ålder för att man ska få diagnosen autism.

Svårt att förstå och tolka

Vid autism är det vanligt att lära sig prata sent eller inte alls. Upp till hälften av alla barn med autism lär sig inte prata. Bland dem som talar är variationen stor. En del använder bara enstaka ord, andra många ord som är korrekta men upprepar färdiga fraser eller vad de just har hört eller sådant de hört tidigare, så kallat ekotal.

Ett fåtal pratar på ett spontant sätt och uttrycker sig väl, men kan ändå ha svårt att förstå och tolka språkets djupare mening. Det som sägs uppfattas ofta bokstavligt och uttryck som till exempel "han klippte av mig när jag talade" kan upplevas som skrämmande. Det är vanligt att ha svårt att förstå innebörden i symboler, humor och ironi. Språkmelodin kan dessutom upplevas som entonig.

Den som har autism har ofta svårigheter med att inleda och upprätthålla samtal med andra. Det brukar också vara svårt för personer med autism att förstå ansiktsuttryck, blickar, gester och tonfall i kommunikationen med andra människor.

Begränsade mönster av beteenden och intressen

Vid autism är det vanligt att föredra en vardag med rutiner och struktur. Det är ofta besvärligt med förändringar. Det kan bero på att den som har autism har svårt att föreställa sig olika alternativ och vad som ska hända och därför blir rädd och orolig. Det är vanligt att vilja göra saker på ett visst bestämt och upprepat sätt, så kallade ritualer. Att behöva göra avsteg från rutiner och ritualer kan orsaka utbrott av ilska eller förtvivlan.

Den som har autism kan ha ett stereotypt beteende, vilket innebär att göra samma sak om och om igen utan att utomstående ser en mening med beteendet. Exempel på det är motoriska manér som att vifta med händerna, utföra komplicerade rörelser med hela kroppen, vagga fram och tillbaka med kroppen eller gå på tårna. Det är också vanligt att barn med autism är intresserade av delar av vissa föremål, de kan till exempel snurra länge på hjulen på en leksaksbil eller rada upp leksaker efter varandra om och om igen, men har svårare för spontana och varierade låtsaslekar, som till exempel rollekar.

Ritualer och stereotypa beteenden har ofta en lugnande inverkan på den som har autism, men kan bli till ett hinder för att lära sig sådant som är nödvändigt att kunna för att utvecklas och fungera i vardagen. Ibland kan hjälp och träning behövas för att bryta beteendet och i stället göra något annat.

Ibland kan personer med autism ha så kallade specialintressen, vilket innebär ett eller flera ensidiga intressen som är så intensiva att de blir till hinder för andra, mer vardagliga aktiviteter. Exempel på specialintressen är att rada upp saker, titta på spegelreflexer eller att lära sig tidtabeller, andras födelsedagar eller invånarantalet i Sveriges alla kommuner.

Andra symtom

Det är även vanligt med andra symtom vid autism, som till exempel en annorlunda tolkning av sinnesintryck, matproblem och sömnsvårigheter. Den som har autism kan också ha perioder av överaktivitet också, ibland för att personen samtidigt har adhd.

Personen kan ha svårigheter att tolka det hen hör, medan det ofta är lättare att uppfatta det som går att se. Den som har autism kan också reagera annorlunda på till exempel lukt, smak, konsistens, ljud, ljus och beröring.

Det kan hända att en person med autism bara vill äta viss mat och inte sådant som är blandningar av olika ingredienser, som till exempel grytor. Det kan finnas flera olika orsaker till det, bland annat att den som har autism tolkar lukt och smak annorlunda, att det är svårt att tugga eller svälja eller att matens konsistens inte är tilltalande.

Barn kan också utveckla rutinbundna matvanor och ibland kan själva måltiden i sig vara jobbig på grund av upplevda sociala krav. Ofta kan det vara frågan om en kombination av flera av dessa orsaker som gör att maten lätt kan bli en källa till konflikter med föräldrar eller andra närstående. För att hitta måltidsvanor som fungerar, är det viktigt att skapa en lugn måltidssituation med tydliga rutiner.

Lär sig på andra sätt

Den som har autism fungerar annorlunda när det gäller att lära sig saker, tänka och bearbeta information. Små barn med autism tar inte efter och härmar andra människor på det sätt barn brukar göra och de kan behöva längre tid för att lära sig saker. Det kan vara svårt för en person med autism ha svårt att generalisera, det vill säga använda saker som personen lärt sig i en viss situation i nya situationer eller med nya personer. Ett barn kan till exempel klä på sig själv hemma med sina föräldrar men ha svårt att göra samma sak i andra miljöer med andra människor.

Fäll ihop

När ska jag söka vård?

När ska jag söka vård?

Om du märker att ditt barn reagerar eller beter sig annorlunda kontaktar du i första hand barnavårdscentralen, BVC. Barnet får träffa läkare och psykolog som gör en första bedömning ifall det verkar troligt att barnet har svårigheter inom autismområdet och det finns skäl att genomföra en mer omfattande utredning.

Om barnet vid utredningen bedöms ha diagnosen autism, kontaktar du landstingets habilitering. Det är en verksamhet som samordnar träning och ger stöd och utbildning till personer med autism och deras nätverk.

Barn i skolåldern

Om du upplever att ditt barn utvecklas långsamt eller ger en bristande ömsesidig kontakt kan du prata med personalen på barnavårdscentralen eller ta kontakt med en barnläkarmottagning eller en vårdcentral.

Om ditt barn inte klarar kraven som ställs i skolan, om det har koncentrationssvårigheter, är rastlöst eller har svårt med kamratkontakter vänder du dig som förälder eller vårdnadshavare i första hand till skolan. Om skolan misstänker att barnet kan ha svårigheter inom autismområdet får det genomgå en omfattande utredning med läkare, psykolog och specialpedagog.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

Ofta märker du som förälder eller vårdnadshavare tidigt att det är svårt att få kontakt med ett barn som har autism. Det kan också vara personal i vården som märker att barnet till exempel har ett annorlunda sätt att reagera. För att få diagnosen autism ska ett barn ha haft de typiska kännetecknen före tre års ålder. Ibland kan barnet få diagnosen redan vid två års ålder.

Barn och föräldrar intervjuas

En utredning om ett barn har autism görs oftast av ett arbetslag som består av en läkare med barnmedicinsk eller barnpsykiatrisk kompetens, en psykolog och ibland även en logoped, en arbetsterapeut eller en sjukgymnast.

Barn och föräldrar eller vårdnadshavare intervjuas. Som förälder får du beskriva barnets utveckling på olika områden och eventuella svårigheter som barnet har, liksom barnets starka sidor. Frågorna du får kan handla om till exempel graviditeten, spädbarnsår, skolan, koncentrationsförmåga, utveckling av språk, och förmåga till ömsesidigt socialt samspel och kommunikation.

Under utredningen lär du sig mer om funktionsnedsättningen och vad den kan innebära för barnet och familjen. Du får stöd och kunskap om hur du kan leva med ett barn som har autism.

Frågeformulär och journaler

Som komplement till intervjuer får du som förälder fylla i frågeformulär om barnets förmåga att klara olika aktiviteter och olika miljöer.

Dessutom brukar utredarna beställa journaler från barnavårdscentralen och eventuella tidigare utredningar som kan visa hur barnet mår och fungerar.

Utredarna följer barnet

Som en del av utredningen observeras barnet oftast av arbetslaget i sin vardagsmiljö, till exempel i förskolan, skolan eller i hemmet, både vid lek och i mer ordnade situationer, som till exempel en samling i förskolan.

Fäll ihop

Att få besked om autism

Att få besked om autism

Att få reda på att ditt barn har autism kan vara både en lättnad och en sorg. En lättnad för att du får en förklaring till svårigheterna, vilket i sin tur kan ge en ökad förståelse. Men det kan också kännas som en sorg att svårigheterna beror på en funktionsnedsättning. Ju mer du lär dig om funktionsnedsättningen, desto lättare brukar det vara att acceptera och hantera situationen. Kunskap gör ofta att du lättare kan se möjligheter i stället för bara svårigheter.

Många föräldrar och närstående kan till en början reagera med starka känslor och pendla mellan hopp och förtvivlan. Efter hand brukar föräldrar och andra närstående utveckla förståelse för vad autism innebär och vilja veta mer om effekterna det kommer att ha på barnets och familjens liv. Det finns böcker som handlar om hur det är att leva med barn som har diagnosen autism. De kan göra det lättare att förstå och klara av ett liv med funktionsnedsättningen.

Barnet behöver få information

Ett barn som har autism och undrar över sin funktionsnedsättning behöver få information på ett sätt som passar ålder och utvecklingsnivå. Ett sätt att prata med barn om svåra frågor eller särskilda händelser är att göra en berättelsebok tillsammans. Det är ofta bra att barnet får den informationen även av någon annan än föräldrarna eller vårdnadshavarna, till exempel någon på habiliteringen som kan mycket om autism.

Att prata om sina svårigheter tillsammans med andra i grupp upplevs ofta som positivt.

Fäll ihop

Träning och stöd

Träning och stöd

Det är bra om ett barn som har autism får börja träna så tidigt som möjligt, helst redan när det finns misstankar om en funktionsnedsättning. Ju tidigare träningen börjar, desto lättare kan barnet ta till sig nya kunskaper.

Det är viktigt att träningen är välplanerad och strukturerad. Ofta har barn med autism svårt att hantera och sortera intryck. För att träningen ska bli effektiv är det därför viktigt med en ordnad och lugn omgivning.

Regelbunden och intensiv träning

Den som har autism behöver ofta öva in nya kunskaper vid flera tillfällen. I program för barn i förskoleålder rekommenderas att barnet tränar ungefär 25 timmar per vecka, till exempel fem timmar per dag fem gånger i veckan. Barnet behöver ofta träna tillsammans med en vuxen för att kunna få uppmuntran direkt när träningen går bra. Så kallad en-till-en träning, med barnet och en tränare, är speciellt viktig när träningen påbörjas och när barnet ska lära in något nytt.

Att medverka i träningen

Som förälder eller vårdnadshavare har du en viktig roll när ett barn med autism ska träna. Med föräldrarna som tränare har barnet lättare att använda inlärda kunskaper i så många olika miljöer som möjligt. För att som förälder kunna ta ansvar för en del av träningen behöver du kunskap om autism och om intensivträning. Du behöver också handledning.

Träning på olika områden

Ett barn med autism kan till exempel behöva träna på att umgås med andra människor, på att kommunicera och på att göra praktiska saker, till exempel att äta och klä på sig.

Under den senare delen av förskoletiden tränar barn inför skolgången. De får öva på att klara av nya situationer och miljöer, att lära sig genom att imitera andra och att arbeta självständigt.

Lärare och föräldrar bör sätta tydliga mål för träningen, till exempel att barnet ska kunna leka med andra barn, be om saker eller klä på sig själv.

Nervsystemet mognar med åldern och en del kan ha lättare att hantera svårigheterna när de blir äldre. Studier under senare år visar att nervsystemet påverkas genom träning och rätt stöd i vardagen.

Andra sätt att kommunicera

Det förekommer att den som har autism inte använder tal för att kommunicera. Då kan personen behöva lära sig andra sätt att kommunicera, till exempel med hjälp av bilder eller talapparater. Det finns hjälpmedel som kan göra det lättare att förstå olika vardagsrutiner, till exempel så kallade bildscheman. Med tydliga bilder visas till exempel vad som ska hända i skolan. Bildscheman kan också användas hemma för att exempelvis förklara olika rutiner eller visa vad som kommer att hända till exempel vid ett besök i affären. Hjälpmedel för alternativ och kompletterade kommunikation används främst till de som har autism i kombination med utvecklingstörning.

Social träning

Den som har autism kan behöva lära sig att kommunicera och umgås med andra människor på ett sätt som fungerar. En vanlig metod är att träna på hur behov ska förmedlas. I stället för att till exempel skrika när personen med autism försöker förklara vad hen vill, får hen lära sig att be om saker på ett sätt som är lättare för andra människor att acceptera.

Rätt till LSS

Om ditt barn har autism har hen rätt till stöd enligt lagen om stöd till vissa funktionshindrade, LSS. Ditt barn har rätt till stöd både från landstinget och från kommunen där ni bor. Det är en särskild LSS-handläggare på kommunen som bedömer vilket stöd ditt barn har rätt till. Bedömningen gör handläggaren på basis av den utredning som gjorts för att ställa diagnosen. Exempel på stöd ni kan får från kommunen är vistelse i kortidshem, avlösare i hemmet osv. Från landstinget kan ni få råd och stöd som oftast ges av habiliteringen.

Rätt till stöd

Barn i förskolan eller skolan som behöver särskilt stöd av fysiska, psykiska eller andra skäl, har rätt att få det. En del barn med autism kan gå i vanlig grundskola, men många går i särskola för att få anpassad undervisning i en trygg social miljö.

Om du vill veta mer om vilket stöd ditt barn har rätt till kan du fråga kommunens LSS-handläggare eller en kontaktperson i landstinget, om du har en sådan.

Läs mer om skolhjälpmedel.

Fäll ihop

Att gå i skolan

Att gå i skolan

Om du har ett barn med autism är det extra viktigt med ett väl fungerande samarbete med skolan. Det är lättare för barnet om förhållningssätt och regler är likartade hemma och i förskolan eller skolan.

För att underlätta samarbetet kan föräldrar eller vårdnadshavare, personal i skolan och andra personer som träffar barnet regelbundet, bilda ett nätverk. Om det behövs kan landstingets habilitering också vara med i nätverket och bidra med kunskap om autism, till exempel vilket bemötande och vilka sätt att lära som passar barn med autism. Habiliteringen kan också ordna kurser och föreläsningar om barn med autism.

När ditt barn ska börja i en ny skola eller byta skola är det bra att förmedla kunskap till personer som finns kring barnet.

Övergång från förskola till skola

Ett barn som har autism behöver ofta förbereda sig ordentligt när det ska börja skolan. Barnet kan behöva tid att vänja sig vid den nya miljön, nya rutiner och nya lärare. Det kan vara bra om barnet får besöka skolan innan terminen börjar.

Som förälder kan du behöva hjälp att hitta en bra skola till ditt barn. Det kan vara bra att träffa lärare innan barnet ska börja i skolan.

Prata med klasskamrater

När ett barn ska börja i skolan kan det vara bra att klasskamraterna får information i förväg. Du kan be skolan att sköta det, eller som förälder kan du själv prata med klasskamrater och deras föräldrar och berätta om autism. De som ska gå i samma klass behöver veta en del om funktionsnedsättningen för att förstå barnets speciella behov och varför det ibland kanske behandlas annorlunda av lärare.

Lärare kan hjälpa till, men för att ge sådan information behövs familjens tillstånd. En del föräldrar väljer att själva vara med och berätta.

Fäll ihop

Hur påverkas livet?

Hur påverkas livet?

Det är bra om personer som finns i ens nära omgivning får information om autism och vad det innebär att leva med funktionsnedsättningen. Det gör att förståelsen ökar och du kan få ett bättre bemötande. Människor du möter regelbundet behöver förstå att du har ett speciellt sätt att tänka och uppfatta, och ett annorlunda sätt att relatera till andra människor.

Tonår och pubertet

För barn med autism är tonårstiden som för andra barn, en del påverkas mycket och andra mindre. Men ett barn med autism har svårt att tyda sina egna kroppsliga och känslomässiga signaler. Under puberteten händer det mycket i kroppen som kan vara påfrestande.

Det är inte ovanligt att nya problem uppkommer under tonårstiden. Ett barn som inte haft så stora problem kan stanna upp i sin utveckling, förlora förmågor, börja må dåligt, få svårt att sova och kanske få ett mer impulsivt beteende. Det kan också till exempel handla om utåtagerande beteende av olika slag eller undvikande beteenden som att isolera sig. Som förälder kan du behöva ge extra stöd under den här perioden.

Fäll ihop

Att vara närstående

Att vara närstående

Att bli förälder eller närstående på annat sätt till ett barn med autism kan påverka vardagen för många år framåt. Den första tiden efter beskedet kan vara omtumlande. Hela familjen påverkas av ett barn som har autism eftersom barnet behöver mer stöd och stimulans än andra barn.

Stöd till föräldrar eller vårdnadshavare

Som förälder eller vårdnadshavare behöver du mycket tid, kunskap och energi för att sköta träning med ett barn med autism. Sköter du själv en stor del av träningen har du rätt till ekonomiskt vårdbidrag.

Kontakt med andra familjer

Som förälder till ett barn med autism planerar du och sätter upp mål för den träning som barnet och närstående får. Du behövs som företrädare för ditt barn som inte kan föra sin egen talan. Eftersom det både krävs mycket tid och kunskap för att träna ett barn med autism, behöver familj och närstående stöd. Det kan vara bra att få kontakt med andra familjer i liknande situation. Med kunskap om funktionsnedsättningen och hur den kan hanteras kan du lättare få vardagen att fungera med mindre stress och oro.

Det finns anhörigstöd i kommunerna för närstående till personer med bland annat autism. Det kan skilja lite mellan olika kommuner vilken typ av stöd du kan få, men i många kommuner finns möjlighet att delta stödgrupper, enskilda stödsamtal eller studiecirklar.

Viktigt med tid för sig själv

Ibland kan det dröja innan du som förälder kan ta till dig beskedet att ditt barn har autism. Det är också lätt att utredningar och träning tar så stor del av tiden att du glömmer bort eller inte hinner med att vara förälder. Det krävs både mycket tid och kunskap för att träna ett barn med autism. Det händer att du som förälder känner att livet består av att se till att tider passas och barnets träning fungerar.

Även om du måste anpassa livet till barnets behov, ska du inte glömma bort dina egna. Det finns möjlighet att få avlastning via kommunens LSS-organisation, så att du som förälder kan hinna vila och få andrum. Andra delar av livet, som barnets syskon och arbete, behöver också utrymme. Till exempel finns ofta syskongrupper inom habiliteringens verksamhet.

Det är viktigt att du som förälder eller närstående tar dig tid för egna behov. Det kan också vara berikande för ett barn med autism att ha en helg eller vecka utan föräldrar och närstående då och då. Den tiden kan ge barnet möjlighet att få vänner och upplevelser utanför familjen.

Fäll ihop

Att ha autism som vuxen

Att ha autism som vuxen

Det är vanligast att få diagnosen autism när man är barn. Men ibland kan du som vuxen uppleva stora svårigheter i vardagen som till exempel att du känner dig mycket isolerad. Du kan även ha svårt att organisera hem och vardagssysslor eller ha svårigheter med socialt samspel i familjen och med övriga samhället. Då kan du vända dig till en vårdcentral för att få hjälp till en autismutredning.

Om du redan har kontakt med till exempel arbetsförmedling eller socialtjänst brukar du även där kunna få råd om vart du ska vända sig om du vill genomgå en utredning.

Du kan alltid ringa och få sjukvårdsrådgivning på telefonnummer 1177.

Utredning som vuxen

Om du genomgår en utredning som vuxen kan upplägget variera något mellan olika landsting. Vanligen genomförs utredningen inom psykiatrin eller av landstingets habilitering.

Innan en utredning påbörjas är det bra att tänka igenom vilken nytta du har av en eventuell diagnos och om det är mödan värt att genomgå en utredning, då den tar en del tid och energi i anspråk. Men det kan finnas vissa fördelar, till exempel att få en förklaring och namn på dina svårigheter och det kan i sin tur ge en ökad förståelse för dig själv och från omgivningen. En diagnos inom autismspektrum medför också att du omfattas av LSS-lagstiftningen (Lagen om stöd och service till vissa funktionshindrade) och kan vara berättigad till olika stödinsatser från kommunen och från landstingets habilitering.

Läkare och psykolog intervjuar

Utredningen genomförs i princip på samma sätt för vuxna som för barn. Du själv och en närstående som känt en som barn intervjuas av en läkare eller psykolog, men även andra yrkeskategorier som till exempel arbetsterapeuter kan bidra i utredningsarbetet. Frågorna handlar om vilka symtom du har haft som barn, hur utvecklingen har sett ut och vilka aktuella svårigheter du har.

Frågeformulär och samtal

Oftast kompletteras intervjuerna med frågeformulär. Ibland kan du också få göra olika tester för att undersöka till exempel begåvningsnivå och olika aspekter av minne, koncentration och förmåga att planera.

Läkaren gör dessutom en medicinsk och psykiatrisk bedömning. Många vuxna med autism har andra besvär som till exempel ångest eller depression. När utredningen är avslutad får du ta del av resultatet både muntligt och skriftligt. Det är oftast en fördel att ha en närstående eller en god vän med dig när du får veta resultatet av utredningen.

Vuxna med autism har rätt till stöd

Hur mycket stöd du behöver om du har autism varierar från person till person. En del kan klara sig själva, eller behöver relativt lite stöd. Om du både har utvecklingsstörning och autism brukar du däremot ha behov av livslångt individuellt utformat stöd.

En del som har autism kan bo själva, andra behöver ha stöd i hemmet. Om du behöver stöd i hemmet, så kallat boendestöd, kontaktar du kommunen. I flera kommuner finns olika former av boendestöd som du kan söka som bistånd enligt LSS eller socialtjänstlagen.

Behoven kan variera. Du kanske kan bo i en egen lägenhet men behöver hjälp med olika saker någon eller några gånger i veckan. Vid större behov av stöd finns det till exempel gruppbostäder och serviceboende i egen lägenhet men där det i samma hus finns personal som du kan få stöd av.

Struktur i vardagen

Som vuxen med autism har du ofta behov av en strukturerad och ordnad tillvaro. Det kan vara viktigt med en miljö som är lugn och tydlig och där det inte finns risk att bli avbruten. Det är bra om du har en daglig sysselsättning som är utformad efter dina intressen, förmågor och kunskaper. Många kommuner har verksamheter med sysselsättning för personer med funktionsnedsättning.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Litteratur

Infoteket, Landstinget i Uppsala län, har sammanställt en lista med lästips om autism. Urvalet har gjorts med hänsyn till kvalitet och tillgänglighet.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 12 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-02-09
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Ylva Ginsberg, läkare, specialist i psykiatri, Psykiatri Sydväst, Huddinge


Västernorrland
Tillägg uppdaterade:
2016-03-30