När används tyreostatika?
Tyreostatika används för att minska sköldkörtelns bildning av sköldkörtelhormon vid överproduktion. Läkemedlen används i första hand av personer som lider av giftstruma.
Tyreostatika kan även användas av den som har toxisk nodös struma, men bara under kortare tid när man väntar på annan behandling. Man kan också få tyreostatika före en planerad operation av sköldkörteln.
Tyreostatika har ingen effekt om man har en inflammation i sköldkörteln, så kallad tyreoidit.
Så fungerar tyreostatika
Tyreostatika minskar produktionen av sköldkörtelhormonerna tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3, i sköldkörteln genom att påverka ett enzym som heter peroxidas som är nödvändigt för att sköldkörtelhormonerna ska kunna bildas. Höga doser av läkemedlet kan helt stoppa produktionen av sköldkörtelhormon.
När produktionen av sköldkörtelhormon minskar eller helt upphör minskar även de besvär med hjärtklappning, svettning, viktnedgång, skakningar, med mera, som beror på överproduktionen.
Två behandlingsmodeller
Det finns två sätt att behandla med tyreostatika. Den ena modellen går ut på att man tar så mycket tyreostatika att den egna produktionen av sköldkörtelhormon stoppas helt. Därefter får man ett tillskott av konstgjort hormon, levotyroxin, för att hålla sköldkörtelhormonet på en lämplig nivå i blodet.
Den andra modellen går ut på att man tar en så låg dos tyreostatika att man får en lämplig nivå i blodet av sitt eget sköldkörtelhormon.
Redan efter två till fyra veckor brukar man känna sig friskare och ha bättre blodprover. Behandlingstiden om man lider av toxisk diffus struma är ofta 1 till 1,5 år. Efter den tiden har sjukdomen i allmänhet läkt eller så har man börjat med annan behandling såsom radiojod eller operation för att minska överproduktionen av hormoner. Oavsett vilken behandling man fått blir de flesta varaktigt friska utan återfall.
En fördel med läkemedelsbehandling är att den inte leder till någon bestående försämring av sköldkörtelns hormonproduktion. En nackdel är biverkningarna.
Skillnader mellan olika tyreostatika
Det finns två typer av tyreostatika; tiamazol och propyltiouracil.
Tiamazol är det läkemedel som brukar väljas i första hand. Det har längre verkningstid och är något effektivare. Men om det är bråttom att sänka produktionen av sköldkörtelhormon används propyltiouracil. Propyltiouracil ger en något snabbare effekt eftersom det hämmar omvandlingen av tyroxin till trijodtyronin, som är det ämne som orsakar mest besvär vid hypertyreos.
Propyltiouracil brukar vara det läkemedel som läkaren väljer i första hand till en kvinna som väntar barn. Propyltiouracil ökar inte risken för fosterskador och passerar inte lika lätt till fostret som Tiamazol.
Propyltiouracil passerar inte lika lätt över i bröstmjölken och kan därför vara att föredra när man ammar.
Viktigt
De vita blodkropparna måste alltid kontrolleras med blodprov innan man påbörjar behandling med tyreostatika och när man har börjat ta sin medicin.
Om man får tecken på infektion, till exempel feber eller halsont, ska man omedelbart ta kontakt med läkare. Tyreostatika kan i ovanliga fall påverka benmärgen så att antalet vita blodkroppar sjunker och därmed försämra kroppens försvar mot infektioner.
Om gravida kvinnor behöver läkemedlet måste det ske under noggrann uppsikt av läkare, eftersom tyreostatika kan sänka även fostrets ämnesomsättning.
Biverkningar
Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.
En del som behandlas med tyreostatika kan få hudutslag och klåda. Utslagen ser ofta ut som nässelutslag. Utslagen försvinner om behandlingen avbryts. Om man får denna typ av biverkning under behandling med ett läkemedel kan det vara värt att prova det andra.
De här preparaten tillhör gruppen tyreostatika
