Lastin nässprej

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Lastin nässprej?

Lastin nässprej är ett läkemedel mot allergisk snuva. Det kan till exempel användas vid pollenallergi. Medicinen lindrar allergiska symtom som nästäppa, rinnsnuva, nysningar och klåda i näsan.

Medicinen är ett så kallat antihistamin och det verksamma ämnet är azelastin.

Recept och högkostnadsskydd

Lastin nässprej finns i styrkan 0,13 milligram per dos. Medicinen är receptbelagd.

Medicinen ingår i högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

Så här fungerar medicinen

När man kommer i kontakt med något som man är allergisk mot frisläpps bland annat ämnet histamin i kroppen. Histamin kan orsaka allergiska besvär som till exempel rinnsnuva och nästäppa. Det verksamma ämnet i medicinen, azelastin, blockerar effekten av histamin. Då lindras de allergiska besvären.

Effekten kommer oftast inom 15 minuter och varar i ungefär 12 timmar.

Hur tar man medicinen?

Det kan vara bra att börja behandlingen mot allergiska besvär lite innan man utsätts för det man är allergisk mot. Om man är allergisk mot pollen kan man följa pollenrapporten för att få veta när det är dags att börja ta medicinen.

Behandlingen behöver ofta pågå så länge man har besvär.

Innan man använder en ny flaska med nässprej ska man hålla flaskan rakt upp och spreja i luften några gånger, tills det blir en jämn dusch.

Om det behövs kan man snyta sig innan man sprejar. När man tar medicinen ska man hålla huvudet upprätt. Det är bra om man snyter sig innan man sprejar.

Sprejen ska förvaras i rumstemperatur. Om den förvaras för kallt kan det verksamma ämnet bilda små kristaller och då går lösningen inte att använda förrän den har förvarats i rumstemperatur i 24 timmar igen.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

En vanlig dos för vuxna och barn över 12 år är 1 sprejning i varje näsborre 2 gånger om dagen.

Biverkningar

Hos en del personer som använder sprejen kan näsans slemhinna bli irriterad. Andra kan till exempel få en bitter smak i munnen.

Graviditet och amning

Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid. Det finns i dag inte tillräckliga kunskaper om, och i så fall hur, läkemedlet påverkar fostret.

Man bör rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man ammar. Det är inte klarlagt om det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken.

Andra läkemedel som innehåller antihistamin

Det finns andra nässprejer som innehåller antihistamin. Det kan vara bra att veta så att man inte av misstag använder flera mediciner inom denna läkemedelsgrupp, eftersom man då kan få i sig för mycket antihistamin.

Det finns också tabletter som innehåller antihistamin. De verksamma ämnena cetirizin och loratadin är exempel på antihistaminer som finns som tabletter.

Exempel på andra nässprejer som innehåller antihistamin är

Det finns också tabletter som innehåller antihistamin. De verksamma ämnena cetirizin och loratadin är exempel på antihistaminer som finns som tabletter.

Lastin finns även som ögondroppar för allergiska besvär i ögonen.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur man ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om man är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när man använder läkemedlet.

När man köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Man kan till exempel läsa mer om mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Man kan söka bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats. 

Rapportera biverkningar

Man kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att man tror att biverkningen beror på läkemedlet, man behöver inte vara säker. Man kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där kan man fylla i ett elektroniskt formulär eller skriva ut en blankett och skicka in.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-05-24
Skribent:

Ingela Andersson, farmaceut, 1177 Vårdguiden

 
Granskare:

Morgan Andersson, läkare, specialist i öron- näsa- och halssjukdomar, Universitetssjukhuset i Lund.