Diklofenak Mylan

Skriv ut
Skriv ut

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Diklofenak Mylan?

Diklofenak Mylan är ett läkemedel som lindrar smärta och dämpar inflammation. Diklofenak Mylan används för att behandla smärta och inflammation vid reumatiska sjukdomar. Medicinen kan också användas för att lindra tillfällig smärta, till exempel mensvärk.

Medicinen tillhör en grupp läkemedel som kallas för cox-hämmare, även kallade NSAID. Det verksamma ämnet i medicinen är diklofenak.

Recept och högkostnadsskydd

Diklofenak Mylan enterotabletter finns i styrkorna 25 och 50 milligram. Medicinen finns även som stolpiller, som man för in i ändtarmen, i styrkorna 50 och 100 milligram. Medicinen är receptbelagd.

Medicinen ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

Så här fungerar medicinen

Det verksamma ämnet i medicinen hämmar ett ämne i kroppen som kallas cyklooxygenas, cox. När cox hämmas minskar även bildningen av prostaglandiner, som är ämnen som kan framkalla smärta och inflammation. Det leder till att både smärta och inflammation dämpas.

Hur tar man medicinen?

Enterotabletterna ska sväljas hela tillsammans med vätska. Enterotabletter har en tunn hinna som gör att de inte löses upp förrän de har nått tarmen. Då minskar risken för magbiverkningar som beror på att det verksamma ämnet verkar irriterande på magens slemhinnor. Om tabletten krossas eller tuggas förstörs den skyddande hinnan.

Stolpillret ska föras in i ändtarmen, helst med den trubbiga änden först. Om man doppar stolpillret hastigt i ljummet vatten så går det lättare att föra in.

Om man använder medicinen mot mensvärk bör man ta medicinen så snabbt som möjligt när man känner att besvären är på väg.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Doseringen varierar från person till person och beroende på varför man tar medicinen.

En vanlig dosering för vuxna är 25 eller 50 milligram 1-3 gånger per dag. För stolpiller är det vanligt med 1 stolpiller i styrkan 50 mg 1-3 gånger om dagen.

Om man har mensvärk kan behandlingen inledas med 50 eller 100 milligram.

Man ska inte ta mer än 150 milligram per dygn.

Viktigt

Man ska inte använda medicinen om man tidigare har fått astma eller allergiska besvär av acetylsalicylsyra eller av andra cox-hämmare mot smärta och inflammation.

Om man har någon hjärt-kärlsjukdom, till exempel hjärtsvikt eller cirkulationsproblem, eller tidigare haft hjärtattack eller stroke ska man inte använda medicinen. Orsaken är att det kan finnas en ökad risk för hjärtinfarkt eller stroke. Risken är större om man använder höga doser under lång tid.

Om man har ökad risk för hjärt-kärlsjukdom på grund av till exempel högt blodtryck, höga blodfetter, diabetes eller rökning ska man rådgöra med läkare innan man använder medicinen.

Man ska rådgöra med läkare om man har astma. Medicinen kan ge en kraftig överkänslighetsreaktion med nässelutslag, rinnsnuva eller andningsbesvär. Sådana reaktioner är vanligare bland personer som har astma.

Man ska också rådgöra med läkare om man har ökad risk för blödning, magsår, inflammatorisk tarmsjukdom eller någon njur- eller leversjukdom.

Man bör inte använda medicinen i samband med vattkoppor eftersom den då kan öka risken för ovanliga, men allvarliga, följdinfektioner.

Man ska inte använda stolpillren om man har haft ändtarmsinflammation eller nyligen haft blödning från ändtarmen.

Medicinen kan tillfälligt minska kvinnors möjligheter att bli gravida.

Om man tar andra mediciner samtidigt

Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.

Eftersom medicinen gör att man blöder lättare bör man inte använda den om man behandlas med blodförtunnande läkemedel, till exempel warfarin som finns i medicinen Waran.

Man ska rådgöra med läkare innan man tar medicinen om man använder vissa mediciner mot till exempel högt blodtryck eller hjärtsvikt och om man använder mediciner mot depression som kallas SSRI.

Man ska inte ta Diklofenak Mylan tillsammans med andra smärtlindrande läkemedel utan att först ha talat med läkare eller apotekspersonal. Många värkmediciner liknar varandra, och det gör att den totala dosen kan bli för hög. En för hög dos ökar risken för biverkningar och kan till och med vara farligt.

Biverkningar

En del personer som använder medicinen kan få magbesvär som till exempel illamående, ont i magen eller diarré. Medicinen kan också öka risken för magsår. Andra kan till exempel bli yra, få ont i huvudet eller hudutslag.

Om man använder stolpiller kan man även få irritation i ändtarmen.

Äldre personer får lättare biverkningar av cox-hämmare. Detta gäller särskilt allvarliga symtom från magen som magblödningar.

I sällsynta fall har allvarliga hudreaktioner inträffat efter användning av cox-hämmare. Om man får hudutslag eller skador på slemhinnorna ska man genast avbryta behandlingen och kontakta läkare.

Graviditet och amning

Under de första sex månaderna av graviditeten bör man inte använda medicinen utan att ha rådgjort med läkare. Det finns en risk för att fostret kan påverkas. Under graviditetens sista tre månader ska man inte använda medicinen alls.

Man kan använda medicinen när man ammar trots att det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken. Om man följer doseringsanvisningarna är det inte sannolikt att barnet påverkas.

Andra läkemedel som innehåller samma verksamma ämne

Det finns fler läkemedel som innehåller diklofenak. Det kan vara bra att veta så att man inte av misstag använder flera mediciner som innehåller samma verksamma ämne, eftersom man då kan få i sig för mycket av ämnet.

Exempel på andra läkemedel som innehåller diklofenak är

Diklofenak finns även i ögondroppar, Voltaren Ophtha, som används mot inflammation om man har opererats för till exempel grå starr.


Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur du ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om du är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när du använder läkemedlet.

När du köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Där står mer om till exempel mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Sök bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats 

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att du tror att biverkningen beror på läkemedlet, du behöver inte vara säker. Du kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där finns ett elektroniskt formulär att fylla i eller en blankett att skriva ut och skicka in.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2012-05-14
Skribent:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Per Magnusson, läkare, specialist i allmänmedicin, Järpen