Behandling av små sår

Skriv ut (ca 6 sidor)

Du bör vara noga med att sköta om små sår, eftersom det är viktigt att de läker så fort och bra som möjligt. Annars kan det finnas risk för komplikationer, framför allt infektioner.

Skriv ut

Så går behandlingen till

Så går behandlingen till

Grundläggande för all sårvård är att du ska tvätta rent och skydda såret från smuts och kläder eller annat som kan skava.

När ska jag söka hjälp?

Ofta går det att ta hand om små sår på egen hand, men ibland kan man behöva kontakta en vårdcentral.

Du bör söka vård om du har

  • sår som är längre än någon centimeter och skärsår som glipar
  • bitsår från djur
  • sticksår som är djupare än en centimeter
  • svårare krossår som gör mycket ont, är stora eller svullna
  • smutsiga sår
  • sår som sitter på ställen där läkningen är sämre, till exempel över leder, och därför behöver sys
  • tecken på sårinfektion där huden runt såret blir allt rödare, svullnar, det bildas var, gör mer ont eller du får feber
  • områden runt såret som känns avdomnade
  • sår som inte slutar blöda efter en halvtimme
  • sår på huvudet, händerna och fötterna som inte är ytliga
  • sår i ansiktet som kan behöva sys för att du inte ska få missprydande ärr.

Du ska söka vård om du blivit biten av en människa och fått ett stort sår, som börjar bilda var och orsakar feber. Detsamma gäller om du blir biten av någon som lider av en speciell infektionssjukdom, till exempel smittsam gulsot, hepatit, eller hiv.

Om du tror att såret behöver sys ska du söka vård direkt på en vårdcentral eller en akutmottagning, eftersom såret bör sys så fort som möjligt. Har det gått längre tid än åtta timmar avstår läkaren ofta från att sy på grund av risken för infektion. Då får såret läka av sig själv. Oftast blir ärret inte lika fint som om såret hade sytts.

Läs mer om behandling av stora sår.

Det viktigaste är att hålla rent

Allra viktigast för att få ett litet sår att läka bra är att se till att det är rent. Små sår är alltid mer eller mindre smutsiga. Om du till exempel har fått ett skrubbsår kan det både finnas jord, grus och annan smuts i såret. Därför ska du rengöra såret noggrant.

Börja med att tvätta händerna. Sedan tvättar du huden runt såret och därefter själva såret. Det går bra att använda vanlig mild tvål, gärna flytande, och ljummet rinnande vatten. Du kan försöka ta bort smuts som inte lossnar med hjälp av en fuktad kompress, mjuk borste eller pincett. Du kan även sänka ner såret i vatten för att försöka lösa upp smutsen, eller lägga på fuktiga kompresser en stund och sedan skölja under rinnande vatten igen. Använd gärna duschen.

Ett skrubbsår som gör mycket ont att rengöra kan du först bedöva genom att stryka på ett tunt lager bedövningssalva. Den finns att köpa receptfritt på apotek och verkar inom tio minuter.

Om det finns blåsor i såret ska du försöka låta bli att ha sönder dem. Blåsans hud skyddar den hud som håller på att bildas därunder.

Bedövning

Om det gör mycket ont att rengöra ett skrubbsår kan du först bedöva det genom att stryka på ett tunt lager bedövningssalva. Tvätta händerna innan. Salvan kan du köpa receptfritt på apotek. Den måste sitta på i fem till tio minuter för att hinna verka.

Bedövningssalvan ska inte användas på barn som är yngre än ett och ett halvt år utan att en läkare har rekommenderat det.

Lufttorka

När såret är rent ska det lufttorka. Om det går kan du låta skrubbsår eller skavsår vara utan förband. Då gäller det att inget skaver mot såret, som till exempel kläder. I så fall är det bättre att skydda såret med ett plåster eller en kompress.

Lägga förband

För de flesta små sår räcker det att sätta på ett plåster, men om såret är lite större är det bra att täcka det med en kompress. Kompresser och en speciell häfta att fästa dem med kan du köpa på apotek. Där finns också så kallade non woven och salvkompresser som inte fastnar i såret. Dessa är lämpliga vid till exempel ytliga sår som kompresser lätt fastnar i.

Förbandet ska bytas om det blir fuktigt eller smutsigt. När du byter bör du samtidigt kontrollera att såret inte har blivit rödare än tidigare eller att det syns något gult och kladdigt i såret, vilket kan betyda att det har kommit var i det. Det kan i så fall vara tecken på en infektion. Du ska inte byta förbandet i onödan, eftersom det kan fördröja läkningen. När du ser att såret har fått en skorpa och ser fint ut behöver du inte sätta på nytt förband.

Skärsår kan blöda mycket

Ett skärsår kan blöda ganska mycket även om det inte är så stort. Då kan du trycka med en ihoprullad kompress eller något annat rent tygstycke mot såret tills blödningen stoppar. Blödningen minskar också om du håller den skadade kroppsdelen högt. När blödningen har minskat kan du rengöra såret.

Om du har skurit dig på glas måste du försöka ta bort eventuella glasbitar ur såret. Då är det bra att använda en ren pincett.

I stället för vanligt plåster är det bra att sätta på hudvänlig häfta eller sårtejp direkt över såret så att sårkanterna hålls ihop. Då ökar möjligheterna för skärsåret att läka fint. Du kan också trycka ihop sårkanterna och sedan sätta på ett vanligt plåster. Förbandet ska bytas om det blir blött eller fuktigt, och tas bort när såret har läkt.

Bitsår är ofta infekterade

Du kan få små bitsår genom att bita dig själv i kinden eller tungan av misstag. Sådana sår behöver du inte behandla alls och de läker av sig själva.

Däremot blir bitsår från djur eller andra människor lätt infekterade eftersom det finns gott om bakterier i munnen som sprids till såret. Därför ska du kontakta vårdcentralen för att få hjälp med behandlingen.

Man får ofta antibiotika om

  • såret är djupt
  • såret sitter på händerna nära en led eller sena
  • det har gått längre tid än sex timmar från det att man blev biten utan att såret har gjorts rent
  • man är äldre eller har dåligt immunförsvar.

Sticksår kan vara djupa

Ett sticksår kan vara ganska djupt även om det ser litet ut. Du ska kontakta en vårdcentral om såret är svårt att rengöra eller om du misstänker att något främmande föremål finns kvar i såret, till exempel en tagg. I vissa fall behöver man få antibiotika.

I annat fall spolas såret rent och du får ett förband. Oftast ska öppningen inte sys eftersom eventuella bakterier i botten av såret kan stängas inne och orsaka en infektion.

Krossår

Om du slår dig mot en hård yta, till exempel halkar och slår pannan mot ett bord, kan du få ett krossår. Det kan börja blöda från såret men även i vävnaden under huden.

Om såret är mycket litet kan du ta hand om det själv. Om ett större område är skadat måste ibland söndertrasad hud tas bort så att såret kan läka på ett bra sätt. I sådana fall ska du kontakta en vårdcentral.

Hur mår man efteråt?

Små sår läker oftast bra och ger små eller obetydliga ärr.

Det finns alltid en risk att ett sår blir infekterat. Då blir huden runt såret röd och svullen och det gör mer ont än tidigare. I första hand ska du försöka tvätta såret igen ett par till tre gånger om dagen, låta lufttorka och därefter täcka med ett rent förband. Om tecknen på infektion inte går över inom några dagar eller i stället blir värre och du får feber, ska du kontakta sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 eller en vårdcentral.

Fäll ihop

Varför görs behandlingen?

Varför görs behandlingen?

Små sår kan du ofta behandla själv, men även ett litet sår kan ge problem om du inte tar hand om det på rätt sätt. Vissa små sår måste du söka hjälp för.

Olika slags små sår

Det finns olika sorters små sår, till exempel skrubbsår och skavsår. Då är det bara hudens yttersta lager som har skadats genom nötning eller gnidning.

Andra typer av sår är skärsår, bitsår, sticksår och krossår. Dessa sår kan vara djupare än de ytliga såren och fler vävnader kan vara skadade, till exempel muskler, nerver och skelett.

Sårläkning

Små sår läker oftast bra och ger små eller obetydliga ärr. Du ska ändå vara noga med små sår eftersom det är viktigt att de läker så fort och bra som möjligt. Annars finns det risk för komplikationer, framför allt infektioner. Såret kan också lämna ett fult ärr om det inte läker bra.

Läkningen sker på ungefär samma sätt oavsett hur såret har uppkommit. Det går att dela in händelseförloppet i tre faser:

  • Först blir den skadade vävnaden röd, svullen och ömmande. Blodkärlen vidgar sig och vita blodkroppar, kroppens försvarsceller, samlas i området. Ofta vätskar sig såret. Den här fasen pågår i två till fyra dagar.
  • Därefter repareras den skadade vävnaden. Hudens eller slemhinnans celler delar sig och de nya cellerna växer över skadan. Nya blodkärl växer in i den nybildade vävnaden. Det tar allt från några dagar till flera veckor beroende på hur stort såret är.
  • Till sist förstärks den nybildade vävnaden. De blodkärl som inte längre behövs försvinner, vilket gör att ärret bleknar. Den här fasen tar från flera månader upp till ett par år.

Huden hos äldre människor har svårare att läka än hos yngre. Om du röker, äter dåligt eller har vissa sjukdomar, till exempel diabetes, försämras också sårläkningen. Rökning gör bland annat att blodet får svårare att transportera syre och näring till cellerna i den skadade vävnaden. Därför går läkningen långsammare.

Fäll ihop

Ibland blir såret infekterat

Ibland blir såret infekterat

Det finns alltid en risk att ett sår blir infekterat. Då blir huden runt såret röd och svullen och såret gör mer ont än tidigare. Det kan också börja vätska ur såret, det kan synas lite var och lukta illa.

I första hand ska du försöka tvätta såret igen ett par till tre gånger om dagen, låta lufttorka och därefter täcka med ett rent förband. Om tecknen på infektion inte går över eller i stället blir värre och du får feber, ska du kontakta en vårdcentral. Du kan behöva behandlas med antibiotika och i vissa fall får du lämna odlingsprover från såret.

Se över skyddet mot stelkramp

Om du har fått in jord eller annan smuts i såret kan du få stelkramp om du inte har tillräckligt vaccinationsskydd. Det gäller även om du till exempel har blivit biten av ett djur, skurit dig på en smutsig kniv eller trampat på en smutsig spik. Stelkramp är en allvarlig infektionssjukdom som orsakas av bakterier som bland annat finns i jord.

I Sverige erbjuds alla barn vaccination mot stelkramp.

Om du inte är vaccinerad och får ett sår med risk för stelkramp kan du i stället få en spruta med immunglobulin. Då får du ett omedelbart skydd mot stelkramp.

Vid samma tillfälle får du också en första vaccinationsspruta mot stelkramp. Därefter får du ta flera sprutor enligt ett särskilt schema för att få ett längre skydd.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 6 sidor)
Senast uppdaterad:
2016-10-25
Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Ulf Gunnarsson, professor i kirurgi, Karolinska Institutet Gastrocentrum Kirurgi, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge