Undersökning och behandling av gallvägarna - ERCP

Allmänt

ERCP är en undersökning som kan användas om läkaren misstänker att man har en sjukdom i gallvägarna eller i bukspottkörteln eller sten i gallgången. Ofta får man behandling samtidigt under en ERCP.  Till exempel kan sten i gallgången tas bort eller en för trång gallgång behandlas genom att ett tunt rör, så kallad stent, läggs förbi förträngningen. Ingreppen kan ibland bli komplicerade.

Undersökningen görs med hjälp av ett böjligt slangformat instrument som man får infört genom munnen och ner till tarmen. Med hjälp av instrumentet kan läkaren se bilder av kroppens inre på en bildskärm. Genom instrumentet sprutas även röntgenkonstrast så att gallvägarna och bukspottkörtelns gångar kan framträda på en röntgenbild.

Förkortningen ERCP står för endoskopisk retrograd colangio-pancreatikografi.

Förberedelser

Man får varken äta eller dricka 6 - 12 timmar före ERCP. Personalen på den mottagning där man ska genomgå undersökningen ger mer information om hur länge man ska avstå från mat och dryck. Om man tar mediciner, är gravid eller vet att man är allergisk mot kontrastvätska ska man kontakta mottagningen och tala om det i förväg. Man ska känna sig välinformerad innan undersökningen, om man har några frågor kan man alltid ställa dem till sin läkare före undersökningen.

Hur går undersökningen till?

En stund innan undersökningen får man oftast en lugnande spruta. Under undersökningen ligger man på en brits, oftast på magen. Läkaren börjar med att spreja bedövningsmedel i svalget. Sedan får man mer lugnande medel, vilket i praktiken innebär att man är sövd.

Under undersökningen övervakas andning, blodtryck och graden av medvetandesänkning av utbildad narkospersonal. Ofta får man också smärtstillande medel. Vid långvariga och vid speciellt komplicerade undersökningar får man narkos.

Det slangformade instrumentet förs ner genom svalget, matstrupen, magsäcken och ner till tolvfingertarmen. Det kan kännas obehagligt då instrumentet förs genom svalget och man måste hjälpa till och svälja för att instrumentet ska hamna rätt. Men när det är gjort minskar oftast besvären. Är man sövd tittar läkaren in genom instrumentet för att försiktigt kunna föra det  förbi svalget. Med hjälp av bilderna på bildskärmen letar läkaren upp den gemensamma mynningen för gall- och bukspottkörtelgångarna och sprutar in kontrastvätskan. Gångarna undersöks och sedan övergår undersökningen ofta direkt i en behandling.

ERCP brukar ta 15 – 30 minuter, men kan ibland ta upp till en och en halv timme.

Hur mår man efteråt?

Efter undersökningen kan man känna obehag i halsen och känna sig illamående några timmar. När bedövningen i halsen har släppt efter omkring fyra timmar, går det bra att dricka igen. Man brukar bli rekommenderad att vänta med fast föda tills dagen därpå. 

Det varierar om man får åka hem samma dag eller stanna på sjukhuset över natten. Det beror på om man har fått behandling i samband med undersökningen eller inte.

Innan man åker hem ska man ha fått information om vad ERCP-undersökningen visat och vad som gjorts. Det ska också framgå vilka uppföljningar och kontroller som planeras. Efter undersökningen är man ofta påverkad av läkemedel så informationen om undersökningsresultatet kommer man inte alltid ihåg. Därför kan det vara bra att ha en närstående med sig. Det går också bra att höra av sig till mottagningen.

Oftast är man remitterad till ERCP av sin läkare och det är till denna läkare som man blir kallad för att få närmare besked om hur undersökningen gått och vad som händer sedan..

Efter en undersökning med ERCP kan bukspottskörteln ha blivit lite retad. En del känner inte av det medan andra kan få en lätt obehagskänsla, men det brukar snabbt gå över, ofta redan nästa dag.  Ibland kan det bli en inflammation i bukspottskörteln. Då måste man undvika att äta och dricka ett tag medan man i stället får näring genom dropp, och så brukar det gå över.

Man kan drabbas av allvarliga komplikationer som en svår inflammation i bukspottskörteln, eller hål på tarmen, vilket kan orsaka större blödningar eller infektioner. Om ett ingrepp varit komplicerat ökar risken för allvarliga komplikationer.

Om man efter att man har kommit hem drabbas av buksmärtor, feber, illamående och/eller kräkningar ska man söka vård omedelbart på närmaste akutmottagning och berätta att man varit med om en ERCP-undersökning.

Senast uppdaterad:
2012-10-29
Skribent:

Ulf Haglund, kirurg och professor, Akademiska sjukhuset, Uppsala

Redaktör:

Karin Lignell, 1177.se