Krönika: Vissa saker känns mer fel än andra att höra

Foto av Maja Aase.av Maja Aase

Att tala är bättre än att tiga. Även när det handlar om cancer. Men det finns inga garantier att det blir rätt. En enkel handbok i något slags canceretikett är svårt att sätta ihop. Alla är känsliga på olika sätt och för olika saker. En del gillar att prata om sjukdom. Andra vill inte alls bli påminda om rädslan för att dö. Och det är stor skillnad på vad en chef och en god vän kan säga.

På min egen nej tack-lista finns några allmängiltiga punkter, tänkta för dem som är intresserade av att undvika klumpiga fel. Vad jag ogillar är främst två saker:

Säg att du inte vet vad du ska säga. Konstigare än så är det inte. Det viktiga är att du visar att du är min vän. 

1) Tystnad. Exempel: En god vän verkade inte höra när jag berättade om min sjukdom utan bytte snabbt samtalsämne och började diskutera något om en kommande semesterresa. Visst, ett roligt samtalsämne, men vad jag hörde var: ”Hu! Kom inte hit med dina läbbigheter. Jag vill inte ha fler problem!” Vännen gick iväg och jag var fundersam fram till en vecka senare, då hon ringde och bjöd mig på middag. Hon ursäktade sig direkt med att hon blivit chockad över mitt besked och reagerat som en robot. Hon visste ju inte vad hon skulle säga.

– Säg det du tänker! svarade jag. Säg att du inte vet vad du ska säga. Konstigare än så är det inte. Det viktiga är att du visar att du är min vän.

2) Hemska historier. Exempel: Inför förlossningar har omgivningen ofta något extra smaskigt på lut, som drabbat andra gravida. Det påminner om cancerläget: andras återberättade historier om sjukdomen är ofta detaljerade och handlar om otyglad smärta och skräck, som drabbat mostrar och grannar. Och det bara pågår och pågår.

En gång blev det verkligen för mycket och jag undrade efter flera minuters litania:

– Vet du vad som är så märkligt? En del människor kan inte hålla sig utan måste berätta om hur andra varit sjuka, plågade och döende i cancer. Det är så tjatigt och inget jag behöver.

– Säger du det? Det låter dumt, svarade min vän. Kanske får de dödsångest och bara babblar på?

– Så är det nog, svarade jag och bytte samtalsämne till något om en kommande semesterresa.

Att göra och inte bara tänka på att göra, är det bästa sättet att uttrycka omsorg

Annars finns det en förlösande fråga, som är vänligheten själv: "Vad kan jag göra för dig?"

Eller: "Jag kommer hem till dig ikväll och lagar middagsmaten."

Att göra och inte bara tänka på att göra, är det bästa sättet att uttrycka omsorg. Det är handlingen som räknas, som författaren Stefan Einhorn brukar säga. Vännen som under min sjukdomstid ringde på dörren, gång efter annan, med ett nybakat bröd har fått en särskild plats i mitt hjärta. Bröden var goda men det var handlingen som jag aldrig kommer att glömma.

Ett varmt bröd kan helt enkelt vara det bästa sättet att säga något värmande om vänskap.

Maja Aase

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2011-01-31
Skribent:

Maja Aase

Redaktör:

Emma Holmér, 1177 Vårdguiden

Fotograf:

Juliana Wiklund