Att vårda tillfälligt sjuka barn hemma

Praktiska råd

Praktiska råd

En del av familjelivet

Små barn är ofta sjuka. Därför är det en naturlig del av småbarnsfamiljens liv att ta hand om sina sjuka barn. Oftast handlar det om lindriga infektioner, alltså sjukdomar som har orsakats virus eller bakterier, och man behöver sällan kontakta vården. Men som förälder kan man känna en osäkerhet och man kan ha många frågor. När ska barnet vara hemma och när kan det vara i förskolan eller skolan? När ska man kontakta vården? Kan man ge mediciner, och i så fall vilka?

Den här texten tar upp allmänna frågor av detta slag. Mer detaljerade råd hittar man i texter om till exempel förkylning, halsfluss, öroninflammation och feber hos barn.

Hur ofta är barn sjuka?

Allra oftast har barnet fått någon förkylningssjukdom och har till exempel snuva, ont i halsen, hosta eller ont i öronen. Även maginfektioner är vanligt.

Man kan räkna med att barn yngre än två år har sex till sju infektioner per år. Ibland krävs det då att barnen får vara hemma och ta det lugnt någon eller några dagar. När barnen blir äldre är de inte sjuka lika ofta. Efter två- treårsåldern är barn sjuka omkring fyra gånger per år och i tioårsåldern är de flesta sjuka en till två gånger om året, precis som vuxna.

De allra flesta av barns hälsoproblem är lindriga och kan hanteras inom familjen.

När ska barnet stanna hemma?

Allmänt gäller att ett barn som har feber eller av annat skäl är trött och hängigt på grund av sjukdom behöver stanna hemma och ta det lugnt. Mycket talar för att en infektion läker snabbare om barnet får vila och sova ut.

När barnen samlas i grupper sprids också smittan lättare. Därför är det viktigt att det finns särskilda regler för hur sjukdomar hanteras till exempel på förskolan. Reglerna bör ta hänsyn både till det enskilda sjuka barnet och till övriga barn som kan utsättas för smitta. Läs mer i 1177.se om när barnet bör vara hemma i texten "Infektioner hos barn - smittguide", länk finns i högerspalten.

Mycket kortfattat kan sägas att det sjuka barnet ska hålla sig hemma om det

  • har feber
  • är feberfritt, men är så trött och hängigt att det inte orkar med vanliga aktiviteter inom- och utomhus
  • har en smittsam sjukdom, till exempel halsfluss och inte har fått behandling, eller har fått behandling men kortare tid än två dygn
  • har maginfektion med kräkningar eller diarré
  • behandlas med någon medicin som kräver hjälp av personalen, till exempel antibiotika eller ögondroppar.

Sjuka barn behöver vila

Ett sjukt barn ska ha möjlighet att vila när som helst, många gånger om dagen. Däremot får det gärna vara uppe och leka om det orkar. Barnets rum bör ha en sval, men behaglig temperatur.

Ibland kan barn bli lite oroliga när de har feber. Då kan det vara svårt att få dem att vara stilla och vila. I allmänhet kan man utgå ifrån att barn rättar sysselsättningen efter orken. Därför behöver man heller inte tvinga barnen att vila.

Kan man gå ut med ett sjukt barn?

Man kan mycket väl gå ut när barnet är sjuk, till exempel om det har lite feber, om man tycker att det verkar som att barnet orkar och vill vara ute. Små barn kan man dra i vagn, men det är viktigt att det ligger väl skyddat mot vind och kyla.

Om barnet är sjukt på sommaren ska man undvika att vistas i sol och värme och i stället hålla sig där det är svalt och skuggigt.

Tid tillsammans med barnet

Bästa sättet att ta hand om sitt sjuka barn är att umgås med barnet och ge det lite mer av sin egen tid. Man kan till exempel läsa sagor, spela spel eller titta på tv tillsammans. När man är hemma med ett sjukt barn kan det många gånger finnas mer tid att umgås än vad man normalt brukar ha i vardagen.

Inom familjen kan det uppstå konflikter om vem av föräldrarna som ska stanna hemma med det sjuka barnet. På arbetsplatsen kan det uppstå lojalitetskonflikter i förhållande till arbetskamrater och arbetsgivare om barnen ofta är sjuka.

Man bör alltid tänka på barnets bästa och hur det mår, och vad det behöver. I princip bör det aldrig råda någon tvekan om att lojaliteten mot det sjuka barnet måste vara starkare än lojaliteten mot arbetsplatsen.

Vem kan man fråga om råd?

Förutom att ta hand om sitt barn måste man som förälder också bedöma hur sjukt barnet är, om man ska ge mediciner, om man ska ta kontakt med sin barnavårdscentral eller vårdcentral. Föräldrar till barn med kroniska sjukdomar som astma och allergier får med tiden stor rutin, men vid tillfällig sjukdom kan man som förälder känna sig osäker och behöva fråga någon annan som vet mer.

Det är naturligt att man i första hand vänder sig till sina egna föräldrar, släktingar, vänner och andra småbarnsföräldrar. Sjuksköterskan på vårdcentralen eller barnavårdscentralen kan bidra med råd. Det finns också sjukvårdsrådgivning per telefon där sjuksköterskor ger råd och upplysningar.

Se hur barnet mår rent allmänt

Det är svårt att ge några allmänna råd som gäller för alla sjukdomar. För att hitta mer specifika råd bör man därför läsa under respektive sjukdom. Men det finns några saker som man kan tänka på när det gäller feber, kräkningar och diarréer.

Man behöver se på hur barnet verkar må rent allmänt, bland annat hur piggt det är, hur det orkar leka, hur det äter, dricker och hur det sover. Ju mindre barn, desto svårare är det att bedöma hur sjukt barnet är. Det är naturligt att ett barn med hög feber blir trött och gnälligt, vill sova mer och äter sämre. Men om barnet inte vill dricka eller suga på bröstet, beter sig ovanligt eller man får dålig kontakt ska man ta kontakt med vårdcentralen eller med akutmottagningen.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd. 

Feber

Även när barnet har feber är det viktigare att se till hur barnet mår allmänt än att gå efter hur hög febern är. Om barnet trots hög feber är aktivt, rörligt och dricker bra är det sällan något allvarligt.

Däremot ska man kontakta vårdcentralen eller akutmottagningen om barnet

  • är trött och hängigt, inte vill leka eller dricka och inte piggnar till av febernedsättande medicin
  • har feber mer än tre dygn utan att man vet vad det beror på
  • får feber igen efter att ha varit på bättringsvägen
  • är skrikigt eller tydligt har ont
  • verkar ha besvär från urinvägarna, till exempel har ont när det kissar eller har starkt illaluktande urin.

Det är viktigt att man ger barnet mycket att dricka, särskilt om febern är hög. Feber gör att kroppen förlorar mycket vätska. Små barn är känsligare för vätskeförluster än vuxna. Förlorar barnet mer vätska än det får i sig kan det snabbt bli sämre.

Matlusten minskar när barnet har en infektion och har feber. Därför behöver man knappast bekymra sig över att barnet äter sämre. Matlusten kommer tillbaka, när barnet börjar blir bättre från infektionen.

Kräkningar och diarréer

Om barnet kräks och har diarré beror det ofta på en virusinfektion. Mot dessa infektioner finns inga effektiva läkemedel och de flesta blir snabbt friska.

Det viktiga är att barnet får tillräckligt med vätska så att barnet inte får vätskebrist, eftersom det annars kan göra att barnet snabbt blir sämre. I början när barnet är som mest dålig ger man drycker av olika slag, till exempel te med lite socker, vätskeersättning, svag saft eller äppeljuice. När magen har lugnat ner sig kan man försiktigt börja med till exempel välling utan fullkorn i småportioner, fil eller yoghurt.

Man bör kontakta vårdcentralen eller akutmottagningen om:

  • Barnet bara har kräkningar och inga diarréer. Då kan man inte vara säker på att det rör sig om en vanlig virusinfektion.
  • Barnet visar tecken på vätskebrist, till exempel inte har kissat på sju till åtta timmar eller är väldigt trött och medtaget.
  • Barnet har blodiga diarréer.
  • Barnet har väldigt ont i magen.

Vilka mediciner ska barnet få?

Det finns inget generellt svar på frågan. Om barnet har bakterieinfektioner som halsfluss, öroninflammation, lunginflammation och urinvägsinfektion finns antibiotika, som läkaren kan ordinera efter att ha fastställt diagnos. För de flesta andra infektioner finns inga mediciner som botar, utan man får lita till kroppens egen läkningsförmåga och den är i de allra flesta fall god. Däremot kan vissa receptfria läkemedel lindra besvären, som till exempel smärtstillande och febernedsättande medicin, näsdroppar och hostmedicin. 

Smärtstillande och febernedsättande medicin

Det kan vara bra att ha smärtstillande och febernedsättande medicin hemma. Det lindrar smärtan till exempel om barnet vaknar på natten och har värk i öronen. Ibland kan man behöva ge febernedsättande medicin om barnet har hög feber, över 39 grader, och om det är påverkat av sin feber, till exempel bara vill sova eller inte vill dricka.

Innan man ger barn som är yngre än sex månader smärtstillande och febernedsättande läkemedel, ska man rådgöra med sjuksköterska eller läkare.

För barn över tre månader finns receptfri smärtstillande och febernedsättande medicin som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Från sex månaders ålder kan även receptfri medicin med ibuprofen användas, Ipren eller Ibumetin. Medicinerna finns i flytande form eller som så kallade stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter. Det finns noggranna anvisningar på förpackningen om hur mycket och hur ofta barnet kan få medicinen. Det är viktigt att ta hänsyn till barnets vikt och att följa anvisningarna vid doseringen.

Läkemedel med acetylsalicylsyra, till exempel Magnecyl, Treo och Albyl, ska inte ges mot feber till barn och ungdomar under arton år om inte en läkare har rekommenderat det. Anledningen är att de i sällsynta fall kan ge allvarliga biverkningar.

Näsdroppar eller nässprej

Om barnet har snuva och nästäppa kan man ge näsdroppar eller nässprej för att underlätta andningen. Till barn under ett år bör man nöja sig med koksaltdroppar. På apotek kan man köpa färdig koksaltlösning. Till äldre barn kan man ge avsvällande näsdroppar, men inte längre än sju till tio dagar i sträck.

Hostmedicin

Om barnet har slemhosta är det viktigt att det hostar upp slemmet för att rensa luftrören. Det är en del av kroppens försvar. Att dricka ordentligt har minst lika god effekt som slemlösande mediciner.

Hostdämpande mediciner ska inte användas vid slemhosta eftersom barnet då riskerar att hosta mindre och inte får upp slemmet. Däremot kan man ibland ge barnet hostdämpande medicin mot rethosta, framför allt inför natten. På apotek finns receptfria hostdämpande mediciner för barn över två år.

Barn som har pip i bröstet eller astma när de är förkylda kan må bättre av ett läkemedel som vidgar luftrören. Den sortens medicin får man på recept av läkare. 

Olika huskurer

Huskurer av olika slag har det gemensamt att det inte finns några vetenskapliga bevis på deras effekt. De flesta är harmlösa och ofarliga att pröva men det finns också några huskurer som man inte ska göra, till exempel att stoppa vitlöksklyftor i öronen vid örvärk.

Naturläkemedel är som regel inte godkända för barn under tolv år.

Hur undviker man att smitta eller bli smittad?

Om barnet har någon sjukdom som smittar mycket lätt, till exempel vattkoppor, bör man tänka efter noga vilka personer utanför familjen som barnet träffar. Inom familjen och i förskolan eller familjedaghemmet är det praktiskt taget omöjligt att undvika snabb smittspridning. Det är extra viktigt att barn som har vattkoppor undviker att träffa kvinnor i sen graviditet

En starkt smittsam förkylningssjukdom som orsakas av RS-virus kan ge epidemier under vinterhalvåret. De allra minsta barnen, under tre till sex månaders ålder, kan då få astmaliknande andningssvårigheter. Så långt det är möjligt bör man undvika att träffa andra riktigt små barn om någon i familjen har fått en RS-virusinfektion.

Om barnet har halsfluss eller scharlakansfeber bör det, inte minst på grund av smittrisken, vara hemma två till tre dagar efter det att det börjat med antibiotikabehandling.

Maginfektioner är också mycket smittsamma. Om det är blöjbarn som har fått en infektion bör man stoppa blöjan i en plastpåse och tillsluta den väl omedelbart efter blöjbyte. Man bör tvätta barnets stjärt och händer och inte glömma att tvätta sina egna händer efter att man har tagit hand om barnets avföring eller uppkastningar. Det är också bra om varje familjemedlem har sin egen handduk och att man tvättar potta och toalettstol ofta. Barn som har en akut maginfektion bör inte gå till förskolan, familjedaghemmet eller skolan och barnet ska undvika att träffa personer utanför familjen. 

När kan barnet gå till förskola eller skola?

Tillsammans med personal får man använda sunt förnuft för att avgöra när och hur länge barnet ska hålla sig hemma när det är sjukt. Barnet behöver vara feberfritt utan att använda febernedsättande mediciner minst en dag innan det går till förskolan igen. Om barnet har varit magsjukt kan det gå till förskolan igen när det äter som vanligt och inte har kräkts eller haft vattentunn diarré de senaste två dygnen.

Antibiotikabehandling som sköts hemma av föräldrarna morgon och kväll, är i sig inget skäl till att barnet måste stanna hemma. Däremot bör barnet vara hemma ett par dagar i början av en antibiotikakur om det har en smittsam sjukdom, till exempel halsfluss. Men det allra viktigaste är hur barnet verkar må rent allmänt. Trötta, infekterade barn som inte orkar med utomhusaktiviteter ska inte vara på förskolan, i familjedaghemmet eller i skolan.

En del sjukdomar där barnet har behövt läkarvård kräver att man stämmer av med läkaren om när barnet kan gå tillbaka till förskolan, familjedaghemmet eller skolan. Det kan till exempel vara maginfektionen salmonella och andra mindre vanliga maginfektioner.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2014-11-24
Skribent:

Christer Petersson, läkare, specialist i allmänmedicin, Växjö.

Granskare:

Gunilla Byström, läkare, specialist i allmänmedicin, Vårdcentralen Viken, Örnsköldsvik