Det virus vi talar om vid herpes, Herpes Simplexviruset, finns i två typer, typ 1 och 2. Typ 1 ger vanligen symtom med blåsbildning på läppar. Typ 2 ger vanligen blåsbildning kring eller på könsorganet. Typ 2 är alltså den som brukar ge könsherpes. Men båda typerna kan smitta till andra ställen på kroppen.
Detta är mindre vanligt men det finns några typer beskrivna. Den gemensamma nämnaren är att det sker en tät kroppskontakt och förekomst av små hudskador som underlättar smittan. Brottare som får yttersta hudlagret nött under kampen och har tät kroppskontakt är ett exempel. En annan variant är tandläkare som kan få herpes på fingrarna. En tredje variant är nyfödda som kan få en spridd herpesinfektion på hela kroppen om mamman har en förstagångsinfektion med könsherpes med blåsor i underlivet.
Herpes gladiatorum är alltså en herpesinfektion som drabbar brottare eller andra som sysslar med kampsport. Vanligen sitter blåsorna på huvud, nacke, eller armar, oftast på den högra sidan av kroppen. Smittan kommer från någon motståndare som då vanligen har en pågående herpesinfektion med blåsor som utgör smittkällan. Det brukar vara herpesvirus typ 1, alltså den som vanligen ger munherpes.
Denna herpesinfektion är inte farligare än någon annan, blåsorna ger besvär men läker. I enstaka fall kan man som vid andra herpesinfektioner få mer uttalade allmänna sjukdomssymtom. Om man tidigare har haft herpes så är risken för herpes gladiatorum mindre. Detta är inte samma sak som könsherpes och innebär inte någon särskild risk för din sexpartner. Men aktiva herpesutbrott med blåsor är smittsamma.
Om man har pågående herpesutbrott ska man inte brottas, det är den viktigaste förebyggande åtgärden för att minska risken för herpes gladiatorum.
