Urinblåsecancer

Den sjätte vanligaste cancerformen

Urinblåsecancer börjar i urinblåsans slemhinna och är en av de vanligaste cancerformerna i Sverige. Sjukdomen kan förekomma i alla åldrar, men oftast börjar den i 50-75-årsåldern. Urinblåsecancer är vanligare hos män än hos kvinnor.

Precis som andra cancerformer kan sjukdomen sprida sig till andra delar av kroppen och bilda dottertumörer, eller metastaser som det också kallas, men med dagens behandlingsmetoder blir många friska från urinblåsecancer.

Urinblåsan

Urinblåsan sitter bakom blygdbenet och är en del av urinvägarna. Njurarna är viktiga för att rena blodet och göra sig av med ämnen som kroppen inte behöver, så kallade restprodukter. Restprodukterna transporteras ut ur kroppen med hjälp av urinen. Urinen bildas i njurarna, leds genom urinledarna, samlas tillfälligt upp i urinblåsan och fortsätter till slut ut genom urinröret när man kissar.

Urinblåsan består av muskler och bindväv. Insidan av blåsan är täckt av en slemhinna som kallas övergångsepitel. Slemhinnan saknar förmåga att suga upp ämnen i urinen och föra dem vidare ut i kroppen. Det är därför de restprodukter som finns i urinen inte tas upp av kroppen igen utan kan transporteras ut. Det är i slemhinnan som urinblåsecancer oftast börjar.

Cancer är skadade celler

Människokroppen byggs upp av miljarder celler med olika uppgifter i kroppen. De flesta celler kan förnya sig genom delning och de gamla cellerna dör efterhand. Tillväxten av celler i kroppen följer ett visst mönster som kontrolleras av ett samspel mellan cellernas arvsmassa, så kallat DNA, och cellens olika funktioner. En cancersjukdom börjar med att någon eller några celler skadas permanent så att nya celler börjar bildas utan att de gamla dör. Då bildas en tumör genom att cellerna klumpar ihop sig. Cancer kan sprida sig genom att bilda dottertumörer, så kallade metastaser, på andra platser i kroppen.

Urinblåsecancer är ett samlingsnamn för många olika typer av tumörer, och hur sjukdomen utvecklar sig beror till stor del på vilken typ av celler tumören består av och hur djupt den vuxit in i urinblåsans vägg.

Ytlig urinblåsecancer

Två av tre tumörer växer enbart i urinblåsans slemhinna, övergångsepitelet. Även om dessa tumörer kan komma tillbaka efter behandling blir de nästan aldrig livshotande utan kan behandlas igen.

Djupväxande urinblåsecancer

Ibland växer cancern igenom slemhinnan och in i den omgivande muskulaturen. Då finns det risk för att cancern sprider sig och bildar metastaser i andra delar av kroppen. Det finns olika behandlingar när man får djupväxande urinblåsecancer. Behandlingarna kan kombineras för att bli så effektiva som möjligt och ungefär hälften av alla patienter med djupväxande blåscancer blir friska.

Spridd urinblåsecancer

När urinblåsecancer sprider sig till andra delar av kroppen sker det ofta via lymfsystemet. Lymfsystemet är en del av vårt immunförsvar och löper som ett nätverk i kroppen, parallellt med blodkärlen. I lymfkärlen samlas den vävnadsvätska, lymfa, som pressats ut från de allra minsta blodkärlen. Vätskan förs vidare till lymfkörtlarna där den filtreras för att sedan tömmas tillbaka till blodet. Via dessa lymfkärl kan alltså även cancerceller spridas så att metastaser kan uppkomma i lymfkörtlar runtom urinblåsan. Via blodet kan urinblåsecancer också sprida sig till andra organ i kroppen, som till exempel levern, lungorna eller skelettet.

Spridd cancer minskar chanserna för att man ska bli frisk, men det finns ändå goda möjligheter att sjukdomen kan bromsas upp med hjälp av olika behandlingar.

Rökning ökar risken för urinblåsecancer

Forskning har visat att både livsstil och miljö kan inverka på risken att få urinblåsecancer. Sjukdomen uppstår förmodligen genom att cancerframkallande ämnen i urinen skadar urinblåsans slemhinna, så att följden efter många år kan bli cancer.

Rökning kan ge upphov till sådana cancerframkallande ämnen. Ungefär hälften av alla fall av urinblåsecancer tros orsakas av rökning. Om man slutar röka minskar risken för att få en tumör i urinblåsan med tiden. Tio till femton år efter att man har slutat har man samma risk att få cancer som den som aldrig har rökt.

Andra cancerframkallande ämnen skadar urinblåsan

Att arbeta inom till exempel gummi- och färgindustrin kan också öka risken för att få urinblåsecancer. Det är kemiska ämnen eller förbränningsgaser från kol som används inom dessa områden som kan skada urinblåsans slemhinna och med tiden ge upphov till cancer.

Synligt blod i urinen viktigt symtom

Om man har urinblåsecancer är det vanligt att man får blod i urinen. Ibland märker man det genom att urinen är röd och ibland genom att det finns hopklumpat blod, så kallade blodlevrar, i urinen. Det är inte ovanligt att man bara ser blodet en gång och att det sedan dröjer innan det kommer tillbaka.

Det är därför mycket viktigt att man söker vård första gången man ser blod i urinen. Man kan kontakta en urologmottagning eller vårdcentral.

Det kan svida när man kissar

I vissa fall kan man också känna att det svider när man kissar eller att det känns som om man är kissnödig fast man precis har kissat. Det kan också hända att man får återkommande urinvägsinfektioner.

Om man har en urinvägsinfektion som inte går över av sig själv efter några dagar eller som kommer tillbaka ska man ta kontakt med vårdcentralen.

Symtomen kan bero på många sjukdomar

Det finns inga sjukdomstecken som är unika för urinblåsecancer. Blod i urinen och besvär med att kissa kan också vara symtom på andra sjukdomar och behöver inte bero på att man har urinblåsecancer. Men det är viktigt att man söker vård för att ta reda på orsaken.

Flera undersökningar för att kunna få en diagnos

Innan läkaren kan ställa en diagnos får man oftast genomgå många olika undersökningar. Vilka undersökningar man får göra varierar. Man brukar få lämna ett urinprov. Sedan brukar man få genomgå en så kallad cystoskopi som innebär att läkaren för in ett instrument genom urinröret för att titta på urinblåsans insida. Man kan också få göra en njurröntgen, och ibland kan man undersökas med ultraljud.

Man får lämna urinprov

Ett urinprov kan både ge svar på om man har en infektion och om urinen innehåller cancerceller. En kontroll där urinen undersöks för att se om den innehåller cancerceller kallas för cytologisk undersökning eller cellprov.

Urinprovet skickas till ett laboratorium för analys och man brukar få svar inom några dagar.

Cystoskopi – undersökning av urinblåsans insida

För att läkaren ska kunna se hur urinblåsan ser ut inuti får man göra en cystoskopiundersökning. Cystoskopi görs av en urolog, det vill säga en kirurg som har specialiserat sig på urinvägarnas sjukdomar, och innebär att ett smalt instrument förs in genom urinröret, in i urinblåsan.

Instrumentet kallas cystoskop och består av ett tunt rör med en slags kikare inuti. Det kan också vara kopplat till en kamera så att urinrörets och urinblåsans insida syns på en bildskärm. Själva undersökningen tar ett par minuter, men med förberedelser och samtal före och efter undersökningen kan man räkna med att det tar ungefär en timme.

Strax före undersökningen brukar man få lämna ett urinprov för att läkaren ska kunna kontrollera att man inte har någon infektion. Ibland kan man också få antibiotika före undersökningen och flera dagar efter för att förhindra att man får en infektion av undersökningen.

När undersökningen ska göras blir man först tvättad med bakteriedödande lösning, och sedan får man en bedövningsgelé i urinröret. Ibland kan man också behöva ryggbedövning. Man får ligga på rygg medan läkaren sakta för in cystoskopet genom urinröret upp till urinblåsan. Det brukar inte göra ont men kan upplevas som lite obehagligt.

Under hela undersökningen spolas en svag saltlösning in genom cystoskopröret. Vätskan spänner ut urinröret och urinblåsan och gör att läkaren lättare kan se eventuella förändringar. Om ett cellprov behövs kan det tas från vätskan som spolas in och som antingen töms ut genom cystoskopet eller kissas ut efter undersökningen.

Efter undersökningen går det oftast bra att åka hem direkt. Men om man varit sövd eller fått ryggbedövning får man stanna på sjukhuset tills man är vaken och mår bra. Det kan ta någon timme. Ofta känns det skönt att bli hämtad av någon närstående. Om man fått lugnande eller avslappnande medicin i kombination med bedövningen ska man inte köra bil eller något annat fordon under det närmaste dygnet.

Det kan svida lite i urinröret i något dygn efter undersökningen. Ibland får man också en liten blödning från urinröret men det brukar gå över snabbt. Om man blöder mycket eller inte kan kissa efter undersökningen ska man kontakta sjukvården direkt.

Njurarna röntgas med urografi eller datortomografi

Om läkaren misstänker att man har urinblåsecancer kan man också få genomgå en röntgenundersökning. Undersökningen kan göras på två olika sätt. Antingen som datortomografi eller som så kallad urografi.

Datortomografi

Datortomografi är en särskild form av röntgen som skapar mycket detaljerade bilder av kroppen.

Innan undersökningen får man ofta så kallat kontrastmedel insprutat i blodet. Det får man för att datorbilderna ska bli ännu tydligare.

När bilderna ska tas får man lägga sig ner på en brits. Britsen förs sedan sakta in en stor, ringformad öppning i datortomografen. Det brukar inte kännas något speciellt, men det är viktigt att man ligger stilla hela tiden så att bilderna blir så tydliga som möjligt.

Urografi

Inför en urografiundersökning måste tarmen vara tömd för att inget ska skymma på röntgenbilderna. Det kan gå till på olika sätt. Man kan få ta tabletter eller dricka en särskild vätska. Man kan också få ta ett lavemang i ändtarmen.

När bilderna ska tas får man ligga ner. För att njurarna ska synas tydligare på röntgenbilderna får man kontrastvätska insprutad direkt i blodet. Kontrastvätskan måste stanna kvar i njurarna under bildtagningen, så därför spänns en rem runt magen. Remmen spänns åt ganska hårt och det kan kännas obehagligt men brukar inte göra ont. Efter undersökningen tas remmen bort och då brukar obehaget snabbt försvinna.

Det är bra att dricka lite extra efter röntgenundersökningarna

En datortomografi tar mellan fem och tjugo minuter, och en urografiundersökning ungefär en halvtimme. Efteråt mår man som vanligt. En del kan känna sig lite illamående av kontrastvätskan, men det brukar gå över ganska snabbt. Det är bra att dricka lite extra första dygnet efter undersökningen för att skölja ur kontrastmedlet ur kroppen.

Hur lång tid det tar innan man får svar på undersökningen varierar. Man får svaret av den läkare som skrev remissen till undersökningen.

Ultraljud kan komplettera urografiundersökningen

Ibland kan man också behöva undersökas med ultraljud.

Under själva undersökningen får man ta av sig på överkroppen och lägga sig ner på en brits. Oftast får man ligga på rygg eller på sidan. Ett lager gelé stryks ut på huden. Sedan för läkaren en liten dosa som kallas ultraljudsgivare fram och tillbaka över huden, och en bild på njurarna visas på en bildskärm.

En ultraljudsundersökning gör inte ont, även om läkaren eller sjuksköterskan ibland trycker ganska hårt med ultraljudsgivaren mot huden. Efteråt mår man som vanligt.

Bra att ha sällskap när man får besked

Att få ett besked om cancer utlöser ofta starka känslor och man behöver få gott om tid att tala med sin läkare och annan vårdpersonal för att få svar på alla sina frågor. Det kan vara bra att ha med en närstående vid sådana samtal. Den närstående kan hjälpa till att minnas vad som sagts under samtalet, och kan vara ett bra känslomässigt stöd.

Om man inte är svensktalande har man alltid rätt att få information på sitt eget språk.

Viktigt att få ställa frågor

För många är det viktigare att vara väl förberedd än att påbörja en behandling alltför snabbt, innan man har hunnit tänka igenom alla beslut. För en del kan ett bra sätt att hantera sin oro vara att söka information om sjukdomen och ställa många frågor. Det är vanligt att man vill veta hur det är med överlevnad, olika behandlingar, vad spridning av cancer innebär, om sjukdomen kommer att leda till smärta, hur familjen och den egna livssituationen kommer att påverkas och hur det ska bli med sex och samliv.

På många sjukhus finns särskilda sjuksköterskor, som ibland kallas kontaktsjuksköterskor, och kuratorer som kan ge ytterligare stöd och även hjälpa till med olika praktiska saker. Man kan också kontakta Cancerupplysningen, Cancerfondens informations- och stödlinje för att få råd och stöd.

Man går igenom olika faser

När man har fått ett cancerbesked är det vanligt att man går igenom olika faser på vägen att förstå och bearbeta sin situation och vissa kan i det läget behöva hjälp av en psykolog eller kurator. Under en kort tid efter ett cancerbesked kan man känna sig chockad och tycka att situationen känns overklig. Det är helt naturligt att man kan ha svårt att ta till sig och minnas vad som sägs om sjukdomen och vad som ska ske i fråga om behandling. Man kan behöva träffa läkaren igen för att få sin diagnos repeterad och då kan det vara bra att ha med sig en närstående. Sedan kan det komma en fas när man ofta känner oro, ångest och sorg innan man börjar kunna bearbeta situationen. Ett sätt att bearbeta kan vara att skaffa kunskap genom att läsa om cancer. Ett annat sätt kan vara att prata med vänner och närstående.

Efter en tid, när man fått tid att smälta beskedet och fått mer konkret information om hur behandlingen kommer att se ut, anpassar sig de flesta till den nya situationen och kan lära sig leva med sjukdomen. Om man känner oro och nedstämdhet långt efter behandlingen, trots att allt annat verkar bra, ska man kontakta sin läkare igen. Man kan få behandling mot nedstämdheten och olika former av stöd. Att komma i kontakt med andra som har samma form av cancer och som man kan dela erfarenheter med, kan kännas värdefullt. Patientorganisationer har ofta lokala avdelningar över hela landet.

Operation med TUR B-metoden

Om undersökningarna har visat att tumören bara sitter i urinblåsans slemhinna, och alltså räknas som ytlig, brukar man få göra en operation som kallas TUR-B. Förkortningen står för transuretral resektion av blåsan och innebär att tumörvävnaden opereras bort med hjälp av ett särskilt operationscystoskop.

Förberedelser

Timmarna innan en operation är det viktigt att man undviker att äta eller dricka. Risken finns annars att man kräks upp maginnehållet under operationen och att det hamnar i luftstrupen och lungorna. Man brukar få instruktioner från sjukhuset där man ska göra operationen om hur länge man behöver avstå från mat och dryck. Om man till exempel ska opereras på morgonen brukar man fasta natten och morgonen före. Före operationen får man också lämna blodprov och urinprov. Man får också duscha och tvätta sig med en bakteriedödande tvål.

Innan operationen får man antingen narkos så att man är sövd under operationen, eller så får man ryggbedövning, vilken gör att man blir bedövad i nedre kroppshalvan. Ofta får man då även lugnande medel så att man blir dåsig eller slumrar till.

Tumören opereras bort

När man är sövd eller bedövningen har verkat för läkaren operationscystoskopet genom urinröret in i urinblåsan, och kan med det hyvla bort tumören bit för bit. Under operationen tar läkaren prover från tumören och ibland också från urinblåsan och hos män även från prostatan.

Själva operationen tar ungefär 30 minuter. När tumören är bortopererad spolas urinblåsan ren och man får en kateter insatt. Man blöder oftast lite efter operationen och därför får katetern sitta kvar till morgonen efter operationen så att blod och urin lätt ska rinna ut. Hur länge man får stanna på sjukhuset varierar. På vissa ställen får man åka hem samma dag som operationen, på andra får man stanna kvar tills katetern har tagits bort och man kan kissa själv igen.

Efter operationen

Det kan svida i urinröret när katetern tagits bort, man kan läcka lite urin, och det kan vara svårt att hinna fram till toaletten när det tränger på. Besvären med täta trängningar och sveda brukar avta gradvis och försvinna efter någon vecka eller två men förmågan att hålla urinen återkommer oftast snabbt.

Även om urinen var klar direkt efter operationen kan den bli lite blodfärgad av och till de första veckorna. Det beror på att det sipprar lite blod från operationssåret inne i urinblåsan. Då är det bra att dricka ordentligt, ungefär två liter om dagen, tills urinen klarnar igen.

Ibland kan man få en urinvägsinfektion efter operationen. Det kan visa sig genom att man får urinträngningar och feber, och då ska man kontakta vården. Om man märker att man blöder mer, om det kommer klumpar av levrat blod när man kissar eller om man får svårt att kissa ska man snabbt ta sig till sjukhus för att få hjälp.

De två till tre första veckorna efter operationen är det bra att undvika tung kroppsansträngning. Aktiviteter som löpning, cykling, trädgårdsarbete och tunga lyft kan göra att det börjar blöda från såret i urinblåsan. Det är bra att inte krysta för kraftigt i samband med toalettbesök. Man ska också undvika att ha samlag de första veckorna efter operationen.

Oftast behöver man vara hemma några dagar efter operationen. I vissa fall, till exempel om man har ett fysiskt tungt arbete, kan man behöva vara sjukskriven eller få göra lättare arbetsuppgifter tills såret i urinblåsan har läkt.

De prover som tagits från urinblåsan under operationen, skickas för analys i mikroskop. Där undersöks hur skadlig tumören är, och också hur djupt den växer. Man brukar få svaret inom några veckor, och då kan läkaren fastställa diagnosen och planera för fortsatt behandling och kontroller.

Regelbundna kontroller efter operationen

Vid ytlig urinblåsecancer räcker det oftast att man behandlas med TUR B-metoden, men ibland finns det risk att tumörerna återkommer. Ungefär sex av tio personer med ytlig blåscancer får återfall en eller flera gånger. Därför måste man gå igenom regelbundna cystoskopikontroller efter operationen. Det gör man första gången ungefär tre månader efter operationen och sedan i intervall som anpassas efter risken för återfall. Hur stor risken är beror till stor del på vilken typ av tumör man har. Mycket små tumörer brukar kunna brännas bort i samband med att man gör cystoskopikontrollen men om man får ett återfall med större tumörer opereras man på nytt med TUR B-metoden.

Behandling med läkemedel

Om tumörerna i urinblåsan återkommer flera gånger finns även andra behandlingsmetoder utöver operation. Ofta går den behandlingen ut på att minska risken för återfall genom att man får läkemedel insprutat i urinblåsan. Det kallas för instillationsbehandling och de två typer av läkemedel som används är calmettevaccin eller cytostatika, som också kallas cellgift. I vissa fall kan man få en engångsbehandling i samband med TUR-B-operationen, men oftast får man behandlingen i form av en serie sköljningar, så kallade instillationer, efter operationen.

Cytostatika i urinblåsan

När man ska behandlas med cytostatika i urinblåsan är det vanligaste att man får behandlingen på sjukhuset en gång i veckan under sex till åtta veckor. Läkemedlet sprutas i form av en lösning in i urinblåsan via en tunn kateter och hålls kvar där under en till två timmar. Ibland tas katetern ut direkt efter att medlet sprutats in, men ibland får man ha den kvar tills det är dags att tömma blåsan. Det händer att man får ligga ner under den tid som lösningen hålls kvar i blåsan, men i vissa fall får man vara uppe och röra på sig. Efteråt kissar man ut lösningen.

Det är vanligt att det svider när man kissar och att man får trängningar av behandlingen. Det brukar gå över av sig själv efter att man avslutat behandlingen, men om man har mycket besvär medan man behandlas brukar man kunna få läkemedel som lindrar. Att få cytostatika insprutat i urinblåsan gör däremot inte att man blir illamående, trött eller tappar håret, som man kan göra när cytostatikan ges i blodet eller i tablettform. Det beror på att urinblåsans slemhinna saknar förmåga att suga upp ämnen i urinen och föra dem vidare ut i kroppen, så andra celler i kroppen påverkas inte av behandlingen.

Calmettevaccin i urinblåsan

Den andra typen av läkemedel är calmettevaccin, även kallat BCG. Det är ett vaccin som framför allt ger skydd mot tuberkulos. Calmettevaccinet sprutas också in i urinblåsan via en tunn kateter, och då ger medlet upphov till en försvarsreaktion i urinblåsan som har effekt på vissa typer av tumörceller.

Man brukar få börja behandlingen två eller tre veckor efter operationen, och oftast behandlas man på sjukhuset en gång i veckan i sex veckor. Man ska inte dricka något på fyra timmar innan behandlingen eftersom det är viktigt att urinblåsan är tom när medlet sprutas in.

När medlet sprutats in i urinblåsan tas katetern ut och sedan ska medlet vara kvar i blåsan i två timmar innan man får kissa ut det. Under den tiden är det bra att röra lite på sig för att läkemedlet ska komma i kontakt med hela blåsan. När man får kissa ut medlet igen efter två timmar är det bra att sitta ner och kissa för att urinblåsan ska tömmas så mycket som möjligt.

Det är vanligt att man får trängningar och att det svider när man kissar av behandlingen, och ibland kan man även få feber, ont i kroppen och känna sig illamående. För det mesta går besvären ganska snabbt över, men i enstaka fall kan de sitta i under flera veckor. Om man får stora besvär kan man få läkemedel som lindrar symtomen.

Cystektomi – urinblåsan opereras bort

Om cancern har vuxit igenom urinblåsans slemhinna och in i den djupa muskulaturen är den vanligaste behandlingen att urinblåsan, de lymfkörtlar som sitter i närheten av urinblåsan, och ibland även urinröret, opereras bort. Hos mannen opereras även prostatakörteln bort, och hos kvinnan tas livmodern och ibland en eller båda äggstockarna bort i samband med operationen. Det kallas för cystektomi och är en stor och omfattande operation som kräver lång återhämtning efteråt.

Tre metoder att ersätta urinblåsan

Eftersom urinblåsan opereras bort måste en ny kanal konstrueras för att urinen ska kunna komma ut även i fortsättningen. Det kallas för urinavledning och det finns tre olika metoder att göra detta på. Vanligast är att urinen leds ut genom ett litet hål i bukväggen. Det kallas urostomi och kan göras på två olika sätt. Med den tredje metoden kan man kissa den vanliga vägen.

Valet av urinavledningsmetod gör man tillsammans med sin läkare, oftast efter att ha diskuterat med en så kallad stomiterapeut som har en speciell utbildning på stomier. Ibland kan man välja fritt mellan metoderna, men många gånger är möjligheterna att välja begränsade av olika medicinska orsaker. Det som påverkar beslutet är hur gammal man är, hur man mår i allmänhet, tumörens egenskaper och hur bra njurarna fungerar. Man kan också få träffa en person som redan har en ny urinkanal av samma typ som man själv ska få. Kontakt med andra patienter kan man få via sin läkare eller via en patientförening.

Även om inte alla metoderna erbjuds på det sjukhus som man först har vänt sig till har man rätt att välja mellan de metoder som är möjliga ur medicinsk synpunkt.

Påse på magen – den vanligaste metoden

Den vanligaste, enklaste och mest beprövade metoden för att skapa en ny urinkanal kallas för Brickerblåsan och är uppkallad efter läkaren som uppfann den. Brickerblåsan är egentligen ingen blåsa utan består av en bit tarm, som oftast tas från tunntarmen och sys fast på urinledarna som ett rör för att leda urinen från njurarna ut genom ett hål i bukväggen som oftast placeras till höger nedanför naveln.

Eftersom tarmbiten endast fungerar som en ledare för urinen rinner urinen okontrollerat ut ur stomin. Därför måste man bära ett så kallat uppsamlingsförband som samlar upp urinen, en "påse på magen". Påsen måste man byta med jämna mellanrum, och risken för urinläckage eller lukt av urin är liten.

Man tömmer blåsan själv med andra metoden

Den andra metoden liknar Brickerblåsan på så sätt att läkaren använder en bit av tarmen för att leda ut urinen genom bukväggen. Men istället för att låta urinen rinna ut i en påse på magen skapar läkaren en behållare av tarmen på insidan där urinen samlas, och i öppningen i bukväggen konstrueras ett slags lås som gör att urinen inte kan rinna ut.

Det innebär att man själv måste lära sig att föra in en tunn plastslang, en så kallad kateter, genom hålet och in i tarmbehållaren för att tömma ut urinen var fjärde till femte timme. Mellan tömningarna räcker det att stomin är täckt av en tunn plastad kompress eller ett litet plåsterförband.

Det händer att låset börjar läcka. Ungefär var tionde person som behandlats med denna metod får genomgå en ny operation för justering av låset.

Möjligt att kissa som vanligt med tredje metoden

Om urinröret inte tagits bort under cystektomioperationen kan man ibland använda den tredje metoden. Då skapar läkaren en ny urinblåsa av en bit tarm och ansluter den till urinröret så att man kan kissa den vanliga vägen genom urinröret.

Det är vanligt att man läcker lite urin med den här metoden, men oftast läcker man inte mer än att det är tillräckligt med ett droppskydd för att suga upp läckaget. För det mesta läcker man mer på natten än på dagen. Ibland kan det också vara svårt att tömma den nya blåsan helt bara genom att kissa. Då får man lära sig att själv tömma blåsan med en kateter. Det är oftast lätt att lära sig om det blir nödvändigt.

Komplikationer

En cystektomi är en stor operation, och en belastning för kroppen och hjärtat. Men det är ändå ganska ovanligt med komplikationer.

För att förebygga att man får komplikationer, och för att upptäcka eventuella risker, görs flera olika undersökningar före operationen. Av samma skäl blir man också noga övervakad under och efter operationen, till exempel genom att narkossköterskan eller narkosläkaren sitter nära intill under hela narkosen för att se till att man sover gott, inte har ont och andas utan besvär.

Den vanligaste komplikationen är att det blir problem med operationssåren. Om de blir röda, svullna, blir varma och kanske lite kladdiga så kan det vara tecken på en infektion. Då bör man kontakta sjukhuset där man opererades eller närmaste vårdcentral.

Ibland kan man få ärr i urinledarna efter operationen. Då blir urinledarna trängre och urinen kan få svårt att passera. Det gör att en del lättare får infektioner i de övre urinvägarna.

Komplettering med cytostatikabehandling

Förutom operation kan man ibland också behöva behandlas med cytostatika. Det finns många olika typer av cytostatikabehandling, och vilken som passar bäst beror på hur ens sjukdom yttrar sig.

Om man får cytostatikabehandling vid djupväxande urinblåsecancer får man oftast läkemedlet insprutat i blodet via en tunn nål, en venkateter. Ibland får man behandlingen före och ibland efter operationen. Ofta behandlas man med cytostatika i flera månader.

Även om nyare former av cytostatika ofta har färre biverkningar än äldre varianter kan behandlingen vara ansträngande. Ofta mår man illa, känner sig trött och tappar håret. Dessutom är man mer känslig för infektioner. Om man får stora besvär av behandlingen kan man få läkemedel som dämpar besvären.

Uppföljning

Om man har fått urinblåsan bortopererad får man gå på kontroller var tredje eller fjärde månad under det första året. Därefter kontrolleras man en gång i halvåret upp till fem år och efter det en gång om året. Det finns framförallt två anledningar till att dessa kontroller görs. Den ena är att kunna upptäcka ett eventuellt återfall av tumörer, den andra är att se att den nya urinkanalen fungerar som den ska.

Vid dessa kontroller gör läkaren en kroppsundersökning och man får lämna blodprov och genomgå en röntgenundersökning. Det är mycket ovanligt att tumörer återkommer efter fem år, men man bör ändå fortsätta att få urinkanalen undersökt en gång om året livet ut.

Man får lära sig sköta stomin

Efter att man gått igenom en cystektomioperation och fått en urostomi är det viktigt att man lär sig sköta stomin. En stomiterapeut kan lära ut hur man gör när man byter påsar och för in en kateter för att tömma den nya urinblåsan. Man får också lära sig att sköta om huden runt stomin. Det finns flera salvor som kan användas för att skydda huden runt stomin. Man får de artiklar man behöver för att sköta stomin genom ett så kallat hjälpmedelskort. Kostnaderna ersätts enligt samma principer som läkemedel och ingår i högkostnadsskyddet.

Om cystektomioperation inte är möjlig

Om man har andra svårare sjukdomar, eller om man är äldre, kan strålbehandling ibland vara ett alternativ till operation. Oftast får man då behandling dagligen måndag till fredag i sju veckor.

Strålbehandlingen kan ibland göra att man känner sig trött. Man kan även få urinträngningar och lättare blåskramper som kan upplevas som obehagliga. Det kan också göra ont när man kissar och en del kan få diarré. Oftast går besvären över när strålbehandlingen är avslutad, men ibland blir problemen kvar. Det finns mediciner som minskar biverkningarna.

Om tumören kommer tillbaka

Om tumören kommer tillbaka, antingen till lymfkörtlar eller till andra organ är det inte säkert att man blir helt frisk. Men ibland går det att bromsa sjukdomen eller lindra symtomen med olika kombinationer av behandling så att man ändå kan leva sitt vanliga liv så långt det är möjligt. Oftast får man då hjälp av flera olika specialistläkare som samarbetar, i första hand urologer, smärtspecialister och onkologer, det vill säga läkare som har specialiserat sig cancersjukdomar.

Olika typer av behandling

Om cancern ger besvärande blödningar kan man opereras för att ta bort lättblödande tumörvävnad. Det görs med TUR B-metoden. Om besvären återkommer kan man få göra om operationen.

Lindrande strålbehandling mot urinblåsan kan man ibland få för att minska smärta eller för att hindra blödning från tumören.

I vissa fall kan man få behandling med cytostatika och det kan minska tumörens storlek så att symtomen lindras. Ibland kan behandlingen också bromsa sjukdomen.

Om man får ont

När man har spridd urinblåsecancer och får ont i något skede av sjukdomen är smärtlindring en viktig del i behandlingen. Ofta klarar man sig under lång tid med relativt svaga värkmediciner om de tas regelbundet. Även strålbehandling kan lindra om man till exempel har smärtor från metastaser i andra delar av kroppen. Om man får svårare smärtor är det bra att veta att det nästan alltid finns effektiv smärtlindring, även vid mycket svår sjukdom.

Så kan man påverka sin situation

Att gå igenom en cancerbehandling kan vara jobbigt. Men om man försöker leva någorlunda hälsosamt orkar man bättre med de fysiska och psykiska påfrestningar som behandlingarna innebär. Det kan man göra genom att äta bra mat, vara måttlig med alkohol, undvika rökning, sova tillräckligt och motionera på något sätt man trivs med och klarar av.

Kontakta vården vid nya besvär

När behandlingarna är avslutade är det vanligt att man känner oro för framtiden och för att sjukdomen ska komma tillbaka . Om man känner sig orolig eller får besvär som man misstänker kan ha med urinblåsecancern eller behandlingen att göra är det viktigt att man söker upp sin kontaktsjuksköterska eller läkare. Är det långt efter operationen, och man inte längre har den kontakten, bör man ta kontakt med sin vårdcentral.

Hålla kontakten med vänner

Det är också viktigt att försöka återhämta sig psykiskt efter en påfrestande behandling. Ett sätt kan vara att göra saker man tycker om och känner att man mår bra av, ett annat kan vara att träffa och ha kontakt med familj och vänner. För många innebär sjukdomen och tiden av behandling att man stannar upp, omvärderar och förändrar många saker i sitt liv. Det är viktigt att man får återhämta sig på det sätt som stämmer med vem man är som person.

För den som arbetar kan sjukdomen innebära att man blir sjukskriven en längre tid. Arbetsgivaren är skyldig att underlätta återgången till arbetet och många gånger behöver det ske stegvis.

Att få stomi är en stor förändring

Att göra en cystektomioperation och få en urostomi är en stor förändring, och det kan ta tid både att acceptera och anpassa sig till den nya livssituationen. Men att leva med stomi fungerar i regel bra och man kan oftast både bada, basta och resa. Det behöver alltså inte innebära att man måste avstå från att göra saker som man tycker om.

Följderna för samlivet

Samlivet kan förändras efter en cystektomioperation. Oftast förändras både den sexuella förmågan och känslan hos både män och kvinnor. Både mannen och kvinnan blir sterila av operationen. Hos mannen kan förmågan till erektion och utlösning minska, och kvinnor kan få besvär med flytningar och smärta vid samlag på grund av att slidan blivit trängre eller kortare. För vissa innebär operationen också en förändrad kroppsuppfattning, vilket också kan påverka samlivet.

Man kan få råd och stöd

Om man känner sig nedstämd, orolig eller har frågor kring följderna av operationen ska man inte dra sig för att prata med sin läkare eller sjuksköterska. De är vana att prata om de här frågorna och i en del fall kan man också få hjälp i form av läkemedel eller olika typer av hjälpmedel. Det finns också en patientorganisation där man kan få råd och stöd och kan ta kontakt med andra i samma situation.