Synnedsättning

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Om man som vuxen får sämre syn kan man till exempel få problem att läsa eller köra bil, störas av bortfall i synfältet eller bli bländad i stark sol eller motljus.

Det är vanligt att få en synnedsättning, särskilt om man är äldre. Den kan bero på brytningsfel, skador, ögonsjukdomar eller andra sjukdomar. Synen kan bli bättre av välutprovade glasögon eller om man får behandling av den sjukdom som har orsakat nedsättningen. Man kan också behöva opereras. Ibland går inte synnedsättningen att behandla.

Om man, trots allt, får en bestående synnedsättning av den grad som inte kan förbättras med glasögon, finns många olika synhjälpmedel som kan göra att man klarar sin vardag. Till exempel: speciella, starkt förstorande läsglasögon, olika förstoringsglas, videoutrustning som gör det möjligt att kunna läsa och skriva även med starkt nedsatt syn, talande armbandsklockor, talböcker och utrustning för att laga mat.

Tema hjälpmedel kan du läsa om hur det går till att få synhjälpmedel, och söka fram vilka som finns att få där du bor.

Man kan inte skada sina ögon eller försämra synen genom att inte använda glasögon fast man behöver det.

Behandling

Många gånger räcker det att få glasögon eller kontaktlinser för att se bättre igen. Om man får tillfälligt sämre syn på grund av en ögonsjukdom, brukar man bli bra med hjälp av mediciner. Ibland kan man behöva opereras för att synen ska bli bättre. Det gäller framför allt sjukdomar som grumlar hornhinnan och linsen som till exempel keratokonus, ärr i hornhinnan eller grå starr.

När ska man söka vård?

Man ska kontakta en optiker eller en vårdcentral om synen försämras långsamt, särskilt om försämringen sker ungefär lika mycket på båda ögonen och inte medför några andra besvär.

Får man plötsligt sämre syn, särskilt om det är på det ena ögat och man samtidigt har ont eller ögat är rött, ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller en ögonmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Visa mer

Vad beror det på?

Vad beror det på?

  • Ögats inre

    Synnedsättning kan bero på förändringar i ögats lins, hornhinna och näthinna. Klicka på bilden för att få större format och mer information.

    Mer information
    Ögats inre

    Hornhinnan och linsen fångar upp det vi ser och avbilder det på näthinnan, precis som kamerans objektiv gör på filmen. I näthinnan finns ljuskänsliga synceller som omvandlar ljuset till elektriska signaler som skickas via synnerven till hjärnans syncentrum där en bild skapas. Synfel kan bero på förändringar i hornhinnan, linsen eller näthinnan.

Synen börjar och slutar inte med ögat

God syn är förutsättningen för ett normalt liv, särskilt idag, när så mycket information och kommunikation är visuell: tidningar, TV och datorer. Därför upplever man ofta försämrad syn som ett stort problem och en förlust av synen som en katastrof.

Synen börjar och slutar inte med ögat. Tillstånd och sjukdomar som påverkar hjärnan och kroppen kan också påverka synen. Orsakerna till att synen blir sämre kan alltså finnas både i och utanför själva ögat.

Varför får man sämre syn?

När synen försämras kan det bero på

  • brytningsfel, till exempel närsynthet
  • ögonsjukdomar, till exempel starr
  • andra sjukdomar, till exempel diabetes
  • skador.

Olika brytningsfel

Ögats hornhinna och lins fokuserar ljuset så att det uppstår en skarp bild på näthinnan. När någon av de här delarna av ögat avviker från det normala, eller när deras anpassning till avståndet mellan hornhinnan och näthinnan är dålig, blir bilden på näthinnan suddig därför att den fokuseras antingen framför eller bakom näthinnan. Som brytningsfel räknas

  • närsynthet
  • översynthet / långsynthet
  • astigmatism
  • ålderssynthet.

Närsynthet

Närsynthet betyder att man ser bra på nära håll men dåligt på långt håll. Närsynthet är ofta ärftlig. Den börjar i tonåren och ökar mest fram till tjugofemårsåldern.

Synnedsättningen utvecklas långsamt. Synen blir oftast sämre på båda ögonen, men inte nödvändigtvis lika mycket. Man ser bättre om man kisar. Till skillnad från andra brytningsfel blir man oftast inte trött eller får huvudvärk. Från och med fyrtioårsåldern brukar närsyntheten i stort sett vara stabil.

När man får grå starr i högre ålder leder det till ökad närsynthet, vilket många märker genom att man kan läsa utan sina läsglasögon.

Översynthet/ långsynthet

Översynthet är motsatsen till närsynthet. Man ser bra på långt håll, men sämre på nära håll. Översynthet är också ärftlig.

Man har i regel god syn fram till ungefär fyrtio års ålder, då synen börjar försämras på både nära och långt håll. En del klarar den övergången utan problem. Andra kan få tvära svängningar i synskärpan och problem att hitta glasögon som passar. Men med lämpliga glasögon ser man bra.

Astigmatism

Hornhinnan är i allmänhet mer eller mindre oregelbunden. Den bryter ljuset olika mycket på vågrät ledd jämfört med lodrät ledd. Små skillnader påverkar inte synen. Större skillnader kan orsaka att man får sämre syn både på långt och nära håll. Man ser en mer eller mindre störande dubbelbild med ett öga. Man kan se något tydligare om man kisar. Ögonen känns ofta ansträngda och det är vanligt att man får huvudvärk.

Astigmatism är ofta kombinerad med något annat brytningsfel, för det mesta närsynthet. Astigmatism förändras mycket lite med tiden.

Ålderssynthet

Ögat kan ställa in skärpan steglöst och blixtsnabbt från oändligt långt avstånd till ungefär en dryg decimeter framför ögat. Denna mekanism, som kallas ackommodation, fungerar smidigt fram till 40-45-årsåldern. Sedan försämras den gradvis och upphör helt att fungera i 60-65 årsåldern. Man ser fortfarande bra på långt håll, men får allt svårare att se på nära håll.

Det börjar med att man får svårt att läsa finstilt text i dålig belysning eller på vanligt läsavstånd. Texten blir suddig och bokstäverna flyter ihop. Ögonen känns ansträngda och man kan få huvudvärk. Om man är närsynt, till följd av grå starr, motverkas åldersyntheten och man kan ofta läsa igen utan läsglasögon.

Fäll ihop

Synnedsättning orsakad av ögonsjukdomar

Försämrad syn kan vara ett av symtomen på någon ögonsjukdom. Det varierar när i sjukdomen som man får sämre syn, hur allvarlig synnedsättningen är och hur mycket av synen som kommer tillbaka när sjukdomen väl har gått över.

Keratoconus

Om man har ögonsjukdomen keratoconus är hornhinnan toppig och tunn i mitten. Sjukdomen är ofta ärftlig och börjar när man är i övre tonåren. Toppigheten ökar mest i 20-årsåldern, ökar mindre i 30-årsåldern och blir mera konstant efter 40 år.

Den synnedsättning man får av keratoconus utvecklas långsamt. Tittar man på en bokstavstavla ser man en dubbelbild bakom varje bokstav, som vid astigmatism. Om man har svårare keratoconus är dubbelbilderna mycket störande och synskärpan kraftigt försämrad. Man kan se lite bättre om man kisar. Om man har en svår keratoconus som inte korrigerats blir man trött och får huvudvärk.

Inflammation i hornhinnan

När man får en hornhinneinflammation, också kallad keratit, skaver ögat och det blir rött och rinnande. Man kan få ont och svårt att tåla ljus. Efter någon dag märker man också att man ser sämre. Oftast får man inflammation bara i ett öga.

En ytlig, liten inflammation i hornhinnan läker vanligtvis utan att synen blir sämre eller att man får andra bestående men. Men efter en svårare inflammation bildas ett ogenomskinligt ärr på stället som var inflammerat. Detta kan också kallas hornhinneärr.

Ärret minskar synskärpan beroende på hur ogenomskinligt det är och var någonstans på hornhinnan det sitter. Ett ogenomskinligt ärr i mitten av hornhinnan ger en stor synnedsättning och bländningsbesvär vid starkt ljus. Om ärret är mycket ytligt kan det tas bort med laser.

Svullen hornhinna

Hornhinnan kan grumlas och svullna av flera orsaker. Det kan bero på en inflammation i hornhinnan, ett anfall av akut grön starr eller att man har skadat ögat.

När en hornhinna blir svullen blir den gråaktig och förlorar sin genomskinlighet och ljuset har svårt att tränga igenom. Man ser som genom dimma och ser färgade ringar kring ljuskällor. Ofta ser man sämst på morgonen och bäst på kvällen, vilket beror på att svullnaden minskar under dagen. Förutom synnedsättningen får man också besvär med bländning och en känsla av att ögat är irriterat och skaver.

En svullnad i hornhinnan kan också uppstå på grund av ett läckage i det cellskikt som täcker hornhinnans bakre yta. Svullnaden uppstår när vätska läcker in. Sådan form av svullnad kan ske vid vissa ögonsjukdomar eller en operation.

Grumlingar i hornhinnan

Grumlingar i hornhinnan, dystrofier, kan uppstå av sig själva i alla åldrar från tonåren och framåt. De kan ha mycket olika utseende och spridning. De är sällsynta och sjukdomens utveckling är för det mesta mycket långsam.

Grumlingarna är i allmänhet ärftliga och man har det på båda ögonen. Man får sämre syn och besvär med bländning. Så länge grumlingarna är tunna och glesa kan man se ganska bra. Synen försämras när grumlingarna tätnar och smälter ihop, något som kan ta flera år.

Grå starr

Grå starr, katarakt, är en av de vanligaste orsakerna till sämre syn hos äldre människor. Egentligen är grå starr ingen sjukdom utan beror på att ögats lins åldras.

När man är ung och i medelåldern är linsen kristallklar. I femtioårsåldern börjar linsen bli lätt disig. På grund av att ljus sprids oregelbundet i linsen börjar man få besvär med bländning i motljus, när solen ligger lågt och vid bilkörning på natten.

Med åren blir linsgrumlingarna tätare och man får allt sämre syn. Man ser som genom en dimma. Synen är mer nedsatt på långt håll än på nära håll. Man har svårt att känna igen bekanta på andra sidan gatan, men man kan läsa obehindrat.

Grå starr orsakar också en viss närsynthet. Därför kan man ibland läsa utan läsglasögon igen. Även färgseendet påverkas så att färgerna blir dämpade och allt får en gul-beige nyans. Synnedsättningen går i regel mycket långsamt och i början märker man den inte.

Grå starr finns oftast på båda ögonen, men inte lika mycket. Därför ser man sämre på det ena ögat än på det andra. Om grå starr utvecklas bara på ett öga kan det gå obemärkt förbi så länge man ser bra på det andra ögat. Plötsligt upptäcker man att synen har blivit sämre och man tror då att försämringen har skett hastigt.

Om linsgrumlingarna finns längst bak mitt på linsen stör de mycket mer och kan göra att man får sämre syn på bara några månader.

Grön starr

Grön starr, även kallad glaukom, är en allvarlig ögonsjukdom som kan ge bestående synnedsättning och kräver livslång behandling. Den skiljer sig därmed från grå starr som beror på en normal åldersförändring i ögat.

Grön starr innebär att ögat har ett inre tryck som är högre än synnerven tål. Trycket uppstår av en obalans mellan tillflöde och avflöde av vätska som fyller de främre delarna av ögat. Varför obalansen uppstår är okänt. Den vanligaste formen av grön starr finns hos personer som är 50 år eller äldre.

Det finns två typer

  • akut grön starr (kraftigt förhöjt tryck)
  • kronisk grön starr (normalt till kraftigt förhöjt tryck).

Akut grön starr

Akut grön starr börjar oftast plötsligt med dimsyn, kraftig huvudvärk, illamående och kräkningar på grund av att trycket snabbt stiger. Sjukdomen kan ibland börja med att man har en lindrig dimsyn och att man ser färgade ringar runt lampor.

I allmänhet söker man vård för de besvär man har. Eftersom de kraftiga besvären inte självklart kopplas ihop med en ögonsjukdom kan det ta tid innan denna koppling upptäcks och man kommer till en ögonläkare.

Kronisk grön starr

Kronisk grön starr är den vanligaste formen av grön starr. Sjukdomen har ett smygande förlopp och försämringen sker gradvis under flera år. Den ger i allmänhet inga besvär i början och är därför svår att upptäcka.

Synnedsättningen beror på att man får bortfall i synfältet och därför ser man sämre. Om man söker vård för att man har fått sämre syn har sjukdomen redan gått långt. Därför är det viktigt att man kontrollerar ögontrycket hos en optiker när man har fyllt 60 år. För att helt säkert utesluta grön starr måste man också få synfältet kontrollerat. Det är speciellt viktigt om man har någon i familjen som har grön starr.

Åldersförändringar i gula fläcken

Gula fläcken är ett litet område i mitten av ögats näthinna där synskärpan är koncentrerad. Åldersförändringar i gula fläcken, så kallade makuladegenerationer, är tillsammans med grå starr en av de vanligaste orsakerna till att man får sämre syn när man blir äldre. Det är sällsynt att man får den här typen av förändringar före 60-årsåldern.

Det enda symtomet är att man får sämre syn. Det finns två olika former av synförändringar i gula fläcken, den torra och den våta. De skiljs åt genom förloppet, hur mycket synen försämras och hur de behandlas.

Den vanligaste, torra formen, gör att synnedsättningen kommer smygande utan att man märker det och utvecklas långsamt, under många månader. Synskärpan påverkas mest vad gäller små detaljer och därför får man störst problem när man läser, eller sysslar med fint handarbete och liknande.

Om man har långt framskridna åldersförändringar har man svårt att se skarpt och det finns en suddig fläck i mitten av synfältet. Bokstäverna är ”naggade i kanten” och bilden ser ”maläten” ut, framför allt i mitten. I början ser man också bättre på långt än på nära håll. Den här formen är svårbehandlad.

Den mindre vanliga våta formen gör att man ser raka linjer som krokiga, oftast i mitten. Den kan ge mycket sämre syn på bara några veckor. Om detta krokseende kommer snabbt är det viktigt att så snart som möjligt söka ögonläkare för att få behandling. Plötslig tillkomst av krokiga linjer på ett öga ska betraktas som en akut ögonsjukdom av samma svårighetsgrad som en ögonskada eller näthinneavlossning.

Även om synen kan bli mycket nedsatt vid båda typer av åldersförändringar, blir man aldrig helt blind, eftersom synen utanför gula fläcken bevaras.

Propp i ögat

En propp i något av de stora blodkärlen i ögat gör att man får en plötslig och kraftig synnedsättning på ett öga. Ibland kan man uppleva några korta perioder av dimsyn strax innan. De som får en propp är oftast äldre än femtio år och har i allmänhet en hjärt-kärlsjukdom som de redan känner till.

Om man får en propp i en pulsåder, artär, kan man förlora synen ögonblickligen och fullständigt. En propp i en blodåder, ven, gör att synnedsättningen också inträffar snabbt, men blir oftast inte lika svår. Om man får en propp i något av de mindre blodkärlen blir synnedsättningen lindrig och kan gå tillbaka helt.

Näthinneavlossning

Det allra första symtomet på näthinneavlossning är återkommande blixtar på ett och samma ställe i ena ögats synfält. Inom några dagar uppstår en skugga, som dras från utkanten av synfältet mot mitten innan synen försämras. Synnedsättningen är oftast kraftig och uppstår bara på ett öga.

Ljusfenomen som förflyttar sig i synfältet, särskilt om dessa finns på båda ögonen, tyder inte på att man har näthinneavlossning.

Skador

Små ytliga skador i hornhinnan kan ge en liten, övergående synnedsättning. Skadorna kan uppstå av till exempel metallskräp, ett sågspån, ett rivsår och liknande.

Om man får ett kraftigt slag mot ögat som ger ett djupt sår på hornhinnan, en blödning i ögat eller skador på linsen och näthinnan får man en allvarligare synnedsättning. Hur mycket synen påverkas, både direkt efter skadan och efter man har avslutat behandlingen, beror på var i ögat skadan sitter och hur omfattande den är.

Man ska vara särskilt observant om man får en flisa i ögat efter att ha slagit med en hammare eller slägga mot metall eller sten. Flisan är ofta liten och mycket vass och kan tränga in i ögat och orsaka allvarlig skada.

Synnedsättning orsakad av andra sjukdomar

En del sjukdomar i kroppen kan också påverka ögonen och göra att man får sämre syn.

Diabetes kan ibland börja med snabba synförändringar i form av omväxlande närsynthet och översynthet. Det beror på att vattenhalten i ögats lins varierar, vilket i sin tur är en följd av att sockerhalten i blodet, och därmed i linsen, skiftar. Synen blir som förut igen när man har påbörjat behandling och fått sin diabetes under kontroll.

När man har diabetes, och i mindre utsträckning högt blodtryck, får man förändringar på blodkärlen i näthinnan, vilket orsakar små blödningar. Blödningarna kan påverka synen mer eller mindre beroende på hur stora de är och var de sitter. Om man får blödningar i och omkring gula fläcken kan man få en kraftig synnedsättning.

Ibland kan en blödning sprida sig från näthinnan mot ögats mitt, i den så kallade glaskroppen. Då får man en plötslig och kraftig synnedsättning som i regel bara drabbar ett öga.

Svåra, ofta långvariga sjukdomar kan göra att man får sämre syn under sjukdomsperioden eller efteråt på grund av att allmänstillståndet är mycket kraftigt påverkat. Detta gäller särskilt äldre.

Synen är mest påverkad i det akuta skedet, men ibland även senare. Man upplever då att man ser sämre trots att man egentligen har helt friska ögon. Synen kommer tillbaka när man tillfrisknar.

Ögonen ”slits” inte ut

Det går inte att "förstöra" eller ”slita ut” ögonen genom att till exempel läsa mycket, läsa i dålig belysning, arbeta mycket och så vidare. Man kan bli trött och man kan få ont i ögonen eller huvudet, men man kan inte försämra synen. Som vuxen kan man inte heller göra ögonen sämre eller bättre genom att använda eller inte använda glasögon.

Man kan inte överanstränga ett öga om man har förlorat synen på det andra ögat; det seende ögat tar inte över eller arbetar dubbelt för att kompensera synförlusten.

Ögonkontroll

Det finns inga klara regler för när eller hur ofta man bör kontrollera synen. Erfarenheten hos ögonläkare och optiker är att man i allmänhet är väl medveten om sin syn och söker när man märker att något är fel.

Diagnos och vård

Diagnos och vård

Hur allvarlig är synnedsättningen?

Synnedsättningen kan ha många olika former och bero på många olika orsaker. Det kan vara svårt att veta om synnedsättning är allvarlig, men det finns kriterier att ta hjälp av:

  • En snabb synnedsättning tyder på en allvarligare bakomliggande orsak än om synen har försämrats gradvis under en längre tid.
  • Om synen har försämrats på bara ett öga är det ett allvarligare tecken än om försämringen har skett ungefär lika mycket på båda ögonen.
  • Ett rött öga är oftast ett tecken på att man har en ögonsjukdom. Om man samtidigt har en synnedsättning, särskilt om den bara är på ett öga, är det ett allvarligt tecken.
  • Om man får en synnedsättning när man är ung eller i medelåldern beror det oftare på att man har brytningsfel. Om man får sämre syn i hög ålder är orsaken oftare en sjukdom.
  • Om man ser dåligt men kan få full syn med glasögon och det inte finns några andra tecken på sjukdom, rör det sig förmodligen om ett brytningsfel.

Vart vänder man sig för att få hjälp?

Man ska vända sig till en läkare om

  • synen är måttligt eller kraftigt nedsatt
  • synen har försämrats snabbt, det vill säga på några dagar eller veckor
  • synen är nedsatt på bara ett öga
  • ögat är rött och man har samtidigt besvär med att det värker, skaver och är kraftigt irriterat
  • man vet att man har eller har haft en ögonsjukdom som kräver medicinsk behandling.

Man ska kontrollera synen hos en optiker om

  • man ser lite sämre än tidigare
  • synnedsättningen har blivit sämre under en längre tid, det vill säga ett halvår eller mer
  • man inte har några besvär från ögat och ögat inte är rött.

Läkaren/optikern ställer frågor

Om man söker hjälp för att synen har försämrats försöker läkaren eller optikern bedöma om synnedsättningen är allvarlig. För att få en snabb uppfattning om orsaken vill läkaren eller optikern till exempel veta

  • om synnedsättningen var lång- eller kortvarig och har gått över, eller om den finns kvar
  • hur snabbt synen har försämrats
  • om synen har försämrats på ett öga eller på båda
  • om det öga som har nedsatt syn är vitt och inte rött
  • om man har några andra ögonbesvär
  • hur gammal man är
  • om man har några andra sjukdomar.

Hur går en ögonundersökning till?

Synkontroller sker på liknande sätt hos ögonläkare och optiker. Man får läsa på en syntavla, som har tio till tolv rader med bokstäver, med ett öga i taget. Synskärpan är normal om man kan läsa alla rader.

Ögonläkaren eller optikern kommer fram till rätt glasstyrka genom att sätta olika glas för ögat tills bästa synskärpa uppnås. Det är ingen objektiv metod som grundar sig på någon mätning utan, som namnet säger, en provning vars slutresultat beror på samarbetet mellan den som provar glasögon och läkaren eller optikern. Om man inte kan läsa sista raden på tavlan med bästa möjliga glas talar det för att synen har försämrats av andra orsaker än brytningsfel.

Om man inte kan läsa en till två av de nedersta raderna räknas det som lätt synnedsättning. Måttlig synnedsättningen är om man inte kan läsa tre till fyra rader, och svår synnedsättning om man läser mindre än fem rader räknat nerifrån.

Om man har en synnedsättning som inte kan korrigeras med glas skriver optikern i regel en remiss till en ögonläkare. En optiker kan upptäcka flera synfel, till exempel grå starr, keratoconus eller högt ögontryck, men däremot inte alltid ställa rätt diagnos.

Med ett ögonmikroskop, det så kallade kornealmikroskopet, kan en ögonläkare noggrant undersöka hela ögat. Undersökningen görs från hornhinnan framtill till näthinnan baktill, och på så sätt syns alla förändringar som avviker från det normala. Läkaren tittar på hornhinnans form och klarhet, linsens och glaskroppens genomskinlighet, förändringar på synnerven, näthinnan och gula fläcken.

Ögonläkare kan också mäta ögontrycket på ett mer säkert sätt än en optiker. Den här vanliga och ofta fullt tillräckliga undersökningen kan kompletteras med en undersökning av synfältet, färgseendet eller med fotografering av näthinnan om det behövs.

Brytningsfel korrigeras oftast med glasögon eller kontaktlinser

Alla typer av brytningsfel kan korrigeras med glasögon eller kontaktlinser. Om ögat är friskt i övrigt ska man när man använder glasögonen få normal synskärpa, det vill säga kunna se nedersta raden på syntavlan.

Ett alternativ till glasögon är kontaktlins, en tunn, mjuk eller hård plastlins som läggs direkt på hornhinnan.

  • När det gäller de vanligaste, mindre brytningsfelen är valet mellan glasögon och kontaktlinser en fråga om tycke och smak. Man får lika bra synskärpa vad man än väljer.
  • Om man är mycket närsynt får man bättre synskärpa med kontaktlinser än med glasögon.
  • Om man är mycket översynt, vilket är ovanligt, kan synfelet korrigeras lika bra med glasögon som med linser.
  • Ålderssynthet kan korrigeras med läsglasögon. Ett problem med de glasögonen är att de bara ger synskärpa på det avstånd de är utprovade för. Man kan ha svårt att till exempel läsa, spela piano, snickra och se på dataskärmen med samma glasögon. En lösning är så kallade "progressiva" glasögon som ger skärpa på flera avstånd.
  • En mindre vanlig lösning, men som kan fungera bra, är så kallad monovision. Det innebär att man har en kontaktlins på ett öga för läsning samtidigt som man använder det andra ögat för att se på långt håll. Det kan vara svårt i början att ha lins bara på ett öga, men man vänjer sig snart.
  • Astigmatism kan i de flesta fall korrigeras med glasögon. Ibland är astigmatism så pass kraftig att den kan korrigeras endast med hårda kontaktlinser.
  • Närsynthet och astigmatism kan också korrigeras med laserbehandling. Ibland används också laserbehandling när man är översynt.

Man kan även få synfel korrigerade genom operation. En plastlins sätts då in framför den egna linsen. I princip är det samma operation som vid grå starr, men man behåller sin egen lins och den korrigerade linsen sätts in framför den.

Keratoconus

Keratoconus upptäcks ofta av optiker efter att det inte går att få fram glasögon som hjälper. Då är det bara hårda kontaktlinser som kan fungera. Om keratoconus är lätt till måttlig kan man få full synskärpa med linser. Efter att man har varit hos en ögonläkare som ställt diagnosen är det tillräckligt att man går på regelbundna kontroller hos optikern.

Om man har svår keratoconus är hornhinnan så toppig i sin form att kontaktlinsen inte kan sitta bra och ge bra synskärpa, eftersom linsen rör sig för mycket när man blinkar. Då är en hornhinnetransplantation den bästa lösningen.

Inflammation i hornhinnan

När man får en hornhinneinflammation, keratit, behandlas man med ögondroppar. En lindrig inflammation ger sällan några bestående skador, men efter en djupare och mer omfattande inflammation kan det bli ett ärr kvar som minskar synskärpan. Hur stor försämringen blir beror på hur ärret ser ut och var på hornhinnan det sitter. Glasögon hjälper inte.

När inflammationen har läkt kan synen förbättras genom en hornhinnetransplantation. Om ärret är mycket ytligt kan det tas bort med laser.

Svullen hornhinna

När en hornhinna blir svullen blir den gråaktig och förlorar sin genomskinlighet. Om man får en tillfällig svullnad av hornhinnan i samband med vissa ögonsjukdomar eller skador behöver den sällan behandlas. Svullnaden går tillbaka när grundorsaken är färdigbehandlad.

Om svullnaden beror på läckage i det cellskikt som täcker hornhinnans bakre yta blir den oftast bestående. En liten svullnad kan hållas under kontroll om man använder ögondroppar eller salva regelbundet. Om inte svullnaden går tillbaka av sig självt eller med hjälp av ögondroppar är den enda effektiva behandlingen en hornhinnetransplantation.

Grumlingar i hornhinnan

Om man har grumlingar i hornhinnan kan synen förbättras endast genom att transplantera hornhinnan. Undantaget är mycket ytliga grumlingar som kan behandlas med laser.

Grå starr

Om man får en synnedsättning som orsakas av grå starr kan synen inte förbättras med glasögon. Det finns ingen medicin som kan stoppa utvecklingen av starren eller få den att minska. Det enda sättet att förbättra synen är att operera. Undersökningar tyder på att vissa vitaminer och mineraler, så kallade antioxidantia, i viss mån skulle kunna bromsa utvecklingen av grå starr.

Med mycket få undantag finns inga medicinska skäl att inte operera grå starr och därför ska man själv kunna bestämma när man vill bli opererad. Det som bör avgöra är den personliga upplevelsen av hur mycket synnedsättningen utgör hinder för viktiga aktiviteter eller påverkar livskvaliteten.

Grå starr opereras med så kallad fakoemulsifieringsteknik. Läkaren gör ett litet snitt i hornhinnan och för in ett instrument som alstrar ultraljud från spetsen. Den grumlade linsen smulas sönder med ultraljud och sugs upp. På dess plats läggs sedan en plastlins som är beräknad så att man får god synskärpa på långt håll utan glasögon. Läkaren kan passa på att korrigera ett tidigare brytningsfel med den inopererade plastlinsen.

Man får bedövning med ögondroppar och operationen är helt smärtfri. Man måste även i fortsättningen ha läsglasögon. Glasögon kan provas ut efter cirka två månader. Man kan återgå till sitt arbete efter någon dag.

Akut grön starr

Akut grön starr måste alltid behandlas omedelbart med ögondroppar eller laser. Efter att man har fått behandling går oftast dimsyn och färgade ringar helt tillbaka. Men man måste fortsätta få behandling av och till med sprutor och ögondroppar för att komma till rätta med ett akut högt tryck.

Kronisk grön starr

Om man söker för att man har fått sämre syn har sjukdomen redan gått långt. Men oftast upptäcks sjukdomen tidigare genom att en optiker eller en läkare mäter ögontrycket, och upptäcker att det är förhöjt.

Får man behandling med ögondroppar som sänker trycket i ögat kan synförsämringen stoppas. Den synnedsättning man får vid kronisk grön starr är bestående, glasögon eller operation kan inte förbättra synen.

Åldersförändringar i gula fläcken

Om man har åldersförändringar i gula fläcken kan synen inte förbättras med hjälp av vanliga glasögon. Man kan däremot få god hjälp av förstoringsglas eller mer avancerade hjälpmedel. Det är också viktigt att ha bra, men inte för stark, belysning.

Tidigare har det inte gått att behandla åldersförändringar i gula fläcken men de senaste åren har nya metoder börjat utvecklas. Än så länge kan bara en viss typ av åldersförändringar i gula fläcken, den så kallade "våta typen", behandlas så att synen inte blir sämre.

Propp i ögat

Om man får en propp i ett litet blodkärl finns en möjlighet att en del av synen kommer tillbaka av sig själv. Om proppen sitter i ett stort blodkärl i ögat kan man få behandling med en spruta in i glaskroppen. Man kan behandlas med laser men syftet är inte att förbättra synskärpan, utan att förhindra komplikationer och att synen blir ännu sämre.

Näthinneavlossning

En näthinneavlossning är allvarligt och måste opereras så fort som möjligt. Men även efter en lyckad operation får man en viss bestående synnedsättning beroende på hur svår avlossningen har varit. Denna synnedsättning kan inte förbättras med glasögon.

Skador

Behandlingen beror på hur skadan har gått till och hur stor den är. Lindriga skador behandlas med ögondroppar eller salvor. Allvarligare skador måste snabbt opereras.

Synnedsättning orsakad av andra sjukdomar

När man får diabetes kan man få snabba synförändringar. Synen blir som förut igen när man har påbörjat behandling och fått sin diabetes under kontroll.

Diabetes, liksom mycket högt blodtryck, förändrar ögats blodkärl och orsakar små blödningar som kan göra att synen försämras. Synnedsättningen beror på förändringar i näthinnan och kan inte förbättras med glasögon. Då är laserbehandling nödvändig för att förhindra att man får ännu sämre syn. Den del av synen som har gått förlorad kommer sällan tillbaka.

 

Ibland kan en blödning sprida sig in i ögats glaskropp i mitten av ögat och då får man en plötslig och kraftig synnedsättning. Det finns ingen behandling av blödningen i det akuta skedet. Om synen inte har förbättrats av sig själv efter ett halvår kan blödningen avlägsnas med en operation.

Om man har en svår sjukdom som kraftigt påverkar allmäntillståndet kan man få sämre syn under sjukdomsperioden eller efteråt, trots att ögat egentligen är friskt. Det är allmäntillståndet som påverkar synförmågan. Detta gäller särskilt äldre. När man tillfrisknar blir synen som förut igen.

Laserbehandling

Närsynthet och astigmatism, och ibland även översynthet, kan behandlas med laser. Läkaren svarvar och formar om hornhinnan med hjälp av en laser som styrs av en dator. Datorn beräknar hornhinnans form så att den efter behandlingen fokuserar bilden rätt på näthinnan. Om man har lätta eller måttliga brytningsfel ger behandlingen ofta bra resultat.

Ytliga grumlingar eller ärr i hornhinnan kan avlägsnas med laser. Det går inte att behandla keratoconus och ålderssynthet med laser.

Hornhinnetransplantation

Keratoconus är den vanligaste anledningen till hornhinnetransplantation. Näst vanligast anledning är hornhinnesvullnad och olika typer av grumlingar och ärr.

När man genomgår en hornhinnetransplantation opereras man och kirurgen byter ut den centrala delen av hornhinnan, som är ungefär sju millimeter i diameter, och syr fast en ny hornhinna med en mycket tunn nylontråd. Oftast får man lokalbedövning, men man kan också sövas ned med narkos.

Operationen tar ungefär 45 minuter och är inte obehaglig eller gör ont på något sätt. Transplantaten kommer från en hornhinnebank där de har genomgått en noggrann kontroll.

Efter operationen får man mycket bra syn, förutsatt att resten av ögat är friskt. Komplikationer i form av exempelvis avstötning, som gör att den nya hornhinnan grumlas, är ovanliga efter operation av keratoconus och hornhinnesvullnad. I regel är avstötning ett mycket mindre problem vid hornhinnetransplantationer än vid transplantationer av andra organ.

Hjälpmedel för att klara sig bättre

Det finns många olika hjälpmedel för alla former och grader av synnedsättning, men de har sina begränsningar och är inte alltid lätta att lära sig använda. Genom att på bästa sätt utnyttja de synrester som finns kvar hos den som har svag syn, kan vardagslivet underlättas.

Det kan till exempel handla om att på olika sätt göra det möjligt att orientera sig och förflytta sig samt att skriva eller ta del av skriven information och annan text. Några exempel på hjälpmedel är förstorande system för att läsa, utrustning för matlagning, manusskripthållare, bandspelare och talande armbands- och väckarklocka.

Landstingets syncentral ansvarar för att prova ut och skriva ut hjälpmedel för synskadade. För att utreda och kompensera en synnedsättning med hjälpmedel vänder man sig till en läkare på vårdcentralen, som kan remittera vidare till en ögonläkare. Ögonläkaren kan sedan, efter utredning, remittera vidare till syncentralen.


Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-10-30
Skribent:

Stevan Latkovic, ögonläkare, Linköping.

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Roger Sidestam, ögonläkare, Skånes universitetssjukhus

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge