Demens - Pannlobsdemens

Skriv ut (ca 6 sidor)

Demens innebär att man på olika sätt får svårt att tänka, minnas och tolka sin omgivning. Man kan då behöva genomgå en demensutredning och om man är sjuk finns det mycket stöd att få. Vid pannlobsdemens förtvinar nervcellerna i hjärnans främre del, pannloben och främre tinninglober. De handlingar och tankar som styrs därifrån fungerar därför inte som tidigare.

Skriv ut

Om man har en demenssjukdom är det ofta svårt att komma ihåg det som har inträffat nyligen. Långtidsminnet och kunskaper om hur man klarar de vardagliga sysslorna kan däremot vara helt opåverkade i början. I början kan pannlobsdemens förväxlas med en depression eller en psykos. Andra vanliga demenssjukdomar är Alzheimers sjukdomblodkärlsdemens och Lewy Body demens.

Symtom vid pannlobsdemens

Symtom vid pannlobsdemens

Ofta är det första tecknet på pannlobsdemens att personligheten förändras. Man kan känna sig blygare och mer inbunden och att man är mindre engagerad i sådant som man tidigare var intresserad av. Man kan bli arg och få svårt att kontrellera sina impulser.Man kan bli upprörd då man uppfattar att närstående beter sig på ett sätt som man inte är van vid.  De kan vilja diskutera vad som är rätt och fel utan att man förstår varför. Man kan känna dig nedstämd och håglös. Man kan få svårt att planera och att koncentrera sig. 

Det blir svårare att klara vardagen

När man blir mer sjuk kan man få nya symtom som till exempel

  • rastlöshet och oro som övergår i ökad likgiltighet och trötthet
  • mycket mindre eller mycket större matlust
  • svårigheter att uttrycka sig, språket blir mer fåordigt och enformigt
  • problem med att minnas
  • svårt att göra vanliga saker, som till exempel att klä sig eller äta med bestick.
Fäll ihop

När ska jag söka vård?

När ska jag söka vård?

Om du känner dig förvirrad, får svårt att tänka eller har minnesstörningar under mer än en månad bör du kontakta en vårdcentral. Det är viktigt att ta reda på vad besvären beror på eftersom de kan ha orsaker som går att behandla, till exempel depression eller för låg ämnesomsättning.

För att du själv eller närstående ska kunna komma underfund med hur du mår kan du fundera över tre frågor:

  • Är mitt minne lika bra som förut så att det dagliga livet fungerar?
  • Fungerar min förmåga att lösa problem, tänka, resonera och att planera?
  • Har min sinnesstämning och mitt humör förändrats?

Om svaren på någon av dessa frågor tyder på att du inte mår som du brukar, bör du bli undersökt av en läkare och eventuellt få genomgå en demensutredning som visar om du har någon demenssjukdom.

Du kan alltid kontakta sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för råd.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

När du kommer till läkaren får du eller en närstående berätta om besvären, för att läkaren ska få klart för sig vilka symtomen är och hur de har förändrats över tid. Det är viktigt för att veta vad som orsakar sjukdomen.

Därefter får du gå igenom olika undersökningar:

  • Läkaren gör en noggrann undersökning av hela kroppen och uppmärksammar särskilt hjärnan; Minnesfunktioner, tankefunktioner, syn-, språk- och känselfunktioner testas.
  • Du får lämna blodprover för att kontrollera ämnesomsättningen, och för att undersöka om du kan ha brist på vitamin B12 eller för hög nivå av kalk. Låg ämnesomsättning, brist på vitamin B12 liksom för höga nivåer av kalk kan försämra hjärnans funktioner.
  • Ofta får du också genomgå en skiktröntgen av hjärnan, så kallad datortomografi, En sådan undersökning ger särskilt detaljerade röntgenbilder som kan visa om det finns vissa sjukliga förändringar på hjärnan.
  • Ibland undersöks också vätskan som omger och skyddar hjärnan. Denna vätska finns även i ryggmärgskanalen i ryggraden. Ett prov tas genom ett stick i ryggslutet. Provet kan avslöja om det finns proteiner som har läckt ut från skadade nervceller. 

Det kan också behövas andra undersökningar. Psykologer kan göra olika tester och ibland görs blodflödesmätningar av hjärnan, eftersom minskat blodflöde i pannloberna kan vara ett tecken på demens.

En rättighet att få information

Du ska få veta vem du ska kontakta och när för att ta del av svaren efter provtagningar och undersökningar. Du ska också få reda på vart du ska vända dig om du blir sämre.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Det finns ingen särskild läkemedelsbehandling för pannlobsdemens. Om du är rastlös, orolig, nedstämd och har störningar i ditt beteende kan vissa läkemedel lindra besvären. 

Fäll ihop

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • hjärnlober

    Vid sjukdomen dör nervcellerna i hjärnans pannlob.

    Mer information
    Hjärnlober

    Vid pannlobsdemens skrumpnar och dör nervceller i hjärnans främre delar. De handlingar och de tankar som styrs från denna del av hjärnan fungerar allt sämre. När nervcellerna i hjärnans främre delar skrumpnar bryts också förbindelserna mellan de nervceller som förbinder pannlobens olika delar med varandra och andra delar av hjärnan.

Vid pannlobsdemens förtvinar nervcellerna i hjärnans främre delar. Därför kommer handlingar och tankar som styrs från den här delen av hjärnan att fungera allt sämre. Förbindelserna bryts mellan de nervceller som förbinder pannlobens olika delar med varandra och med andra delar av hjärnan.

Hjärnans främre delar påverkar personlighet och hur man fungerar i sociala sammanhang. Pannloben gör så att det går att uttrycka sig språkligt, tala samt ha omdöme och insikt. Vid pannlobsdemens kan det bli svårare att kontrollera impulser och aggressivitet. Från pannloben styrs också förmågan att koncentrera sig och planera.

Okända orsaker

Pannlobsdemens är relativt ovanligt. Ungefär en av tjugo personer i Sverige som har någon demenssjukdom har pannlobsdemens. 

Det är inte känt vad exakt det är som utlöser sjukdomen och orsakar att nervcellerna förstörs, men troligen beror det på fel i omsättningen av vissa nervcellsproteiner.

Det finns en viss ärftlighet för att få pannlobsdemens, men risken är mycket liten. 

Fäll ihop

Att leva med pannlobsdemens

Att leva med pannlobsdemens

Du kan ofta få bra hjälp av närstående. Det kan vara en partner, familj, släktingar eller vänner. Om du är sammanboende och behöver mycket hjälp och omvårdnad kan du behöva flytta till ett särskilt boende  i perioder. Det går att bo några veckor i något av kommunens boenden och några veckor hemma, så kallad växelvård. Hur utbyggd den servicen är varierar mellan kommunerna.

Hemsjukvård

Om du har svårt att ta dig till vårdcentralen går det att få hemsjukvård. Då får du regelbundet besök av en distriktssköterska, sjuksköterska eller undersköterska i ditt hem. Det kan till exempel vara om du dagligen behöver hjälp med att ta dina mediciner.

Dagverksamhet

Det finns ofta en särskild dagverksamhet för personer som har demens. Den kan till exempel ligga i ett servicehus eller i anslutning till ett gruppboende. De boende äter gemensamt och kan delta i olika aktiviteter utifrån sina egna förutsättningar.

Dagverksamheten brukar vara öppen måndag till fredag. Du kan vara där en till fem dagar i veckan beroende på vilka behov du har. I en del kommuner har dagverksamheten även öppet vissa kvällar och helger. Det går ofta att komma till och från dagverksamheten med färdtjänst, men det kan variera beroende på vilken kommun du bor i.

Särskilt gruppboende

Om du blir allt sämre kan det bli svårt att bo kvar hemma. Det räcker inte längre med den hjälp som närstående, i kombination med besök av hemtjänstpersonal och vårdpersonal, kan ge. Inte heller olika arrangemang med avlastning eller växelvård känns tillräckliga. Då kan du få flytta till någon form av särskilt boende. Innan du kan flytta till ett särskilt boende måste kommunen bedöma ditt hjälpbehov genom att göra en ny biståndsbedömning, som du eller en närstående ansöker om. 

I de flesta kommuner finns det en skillnad på gruppboende för demenssjuka och gruppboende för långtidssjuka. Vilken typ av gruppboende du kommer att flytta till beror på om det är demenssjukdomen eller de övriga sjukdomarna som överväger.

När du bor i ett gruppboende har du ett eget kontrakt till din lägenhet eller ditt rum. Du kan möblera med dina egna möbler och andra tillhörigheter så att du känner dig hemma. Det är vanligt att åtta till tio personer bor tillsammans. Alla har en egen lägenhet eller ett eget rum och delar gemensamma utrymmen, som kök, matrum och vardagsrum. I särskilda boenden finns vårdpersonal på plats dygnet runt.

Avgifter 

Avgiften för den hjälp du kan få varierar mellan kommunerna. Mer detaljerad information om olika insatser och vad dessa kostar går att få från hemkommunen. Kontakta biståndshandläggaren eller någon annan som är ansvarig för vård och omsorg.

Fäll ihop

Information för närstående

Information för närstående

Det är vanligt att den som har demens börjar bete sig annorlunda än tidigare. Det är också vanligt att medkänslan för andra minskar och att den personliga hygien blir sämre. Minnet kan vara bevarat i början av sjukdomen. Vissa läkemedel kan påverka beteendet, så det är bra för dig som närstående att skaffa information om de läkemedel som den som har demens använder.

Längre fram i sjukdomen blir den som har en demenssjukdom allt mer avskärmad från omgivningen. Ofta kan personen inte längre prata eller tolka sin omgivning och sina egna kroppssignaler. Samtidigt kan den som har en demenssjukdom fungera relativt väl kroppsligt, och till exempel vara uppe och gå. 

Hjälp för att klara det dagliga livet

Den som har pannlobsdemens behöver ofta mycket hjälp för att klara av sitt dagliga liv. Därför bör planeringen av vård och omsorg påbörjas så snart diagnosen har fastställts. Som närstående får du prata med läkare och annan sjukvårdspersonal, samt biståndsbedömare från kommunen.

Det kan vara påfrestande att vara närstående och du kan känna sorg och ilska. Som närstående kan du behöva mycket stöd i din uppgift att hjälpa till. I en del kommuner finns stödteam för närstående till personer som har en demenssjukdom. Teamet tar kontakt och informerar om de kommunala resurser som finns samt kan fungera som samtalsstöd.

Stöd för att bo kvar hemma

Vården behöver vara individuellt anpassad. Det kan till exempel innebära att en person som har demens får utökade möjligheter till fysisk aktivitet, som motverkar oro och rastlöshet och stimulerar mag- och tarmfunktionerna. Kommunen har här ett stort ansvar.

Om du bor tillsammans med den som har demens gör en sjuksköterska, undersköterska eller personal från hemtjänsten regelbundna hembesök. Med tiden brukar det bli svårare för den som är sjuk att bo kvar hemma och det kan bli nödvändigt att flytta till ett särskilt boende för dementa, till exempel en form av gruppboende. Oftast finns flera olika boendealternativ inom en kommun.

Hemtjänst

Kommunens hemtjänst kan ge praktisk hjälp med många vardagliga sysslor som till exempel personlig hygien, tvätt, städning, matinköp med mera. I många kommuner finns demenssjuksköterskor som kan ge råd och stöd. Sjuksköterskorna har också nära kontakt med hemtjänstens personal.

Den som har demens eller du som närstående ansöker om hjälp hos socialtjänsten i kommunen. Kommunens biståndsbedömare gör en utredning om vilka behov som finns och fattar beslut utifrån dem. Beslutet kan överklagas.

Rätt till vårdplan

Varje person som behöver vård, oavsett om det är i hemmet eller  i särskilt boende, ska få en individuell vårdplan. Du som närstående eller en så kallad god man har rätt att vara delaktig i planeringen om den som är sjuk inte kan själv. Det särskilda boendet kan vara till exempel ett servicehus eller sjukhem.

En distriktssköterska eller sjuksköterska har tillsammans med kommunens arbetsledare för hemtjänsten ansvar för vårdplanen och att den som är sjuk får den hjälp som behövs.

Fast vårdkontakt

Den som har kontakt med många olika personer inom vården kan få en fast vårdkontakt . Det är en person som bland annat hjälper till med att samordna vården. Det finns möjlighet att välja en fast vårdkontakt i hela landet.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Lästips

  • Om demenssjukdomar
    Basun och medarbetare
    Liber, 2013
  • Ett Minne för Livet
    Kristina Fröling
    Brombergs Förlag, 2005
  • Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar
    J. Marcusson, K. Blennow, I. Skoog, A. Wallin
    Liber, 2011
  • Demenssjukdom - Stöd för dig som har en demenssjukdom och för dina närstående
    Socialstyrelsen, 2011
Fäll ihop
Skriv ut (ca 6 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-04-07
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lars Olof Wahlund, läkare, professor i geriatrik, Karolinska Universitetssjukhuset i Huddinge

Illustratör:

Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge.