Infektion är när kroppen angrips
Infektion och inflammation är ord som ofta används när man talar om olika sjukdomar. De hör ihop, men beskriver ändå två skilda tillstånd.
Infektion betyder att kroppen utsätts för ett skadligt angrepp av mikroorganismer som bakterier, virus eller svamp.
Mikroorganismer som angriper kroppen kallas även för smittämnen.
En infektion innebär att ett smittämne passerar kroppens första skyddsbarriärer som finns i huden och i slemhinnorna. Det leder nästan alltid till att kroppens olika försvarssystem reagerar och sätter igång en inflammation. Däremot beror inte alla inflammationer i kroppen på en infektion. De kan även orsakas av andra skador, exempelvis sårskador i huden, eller kroppsliga reaktioner som till exempel allergier.
När kroppen angrips av parasiter som mask eller löss kallas det ibland felaktigt infektion. Angreppet ger samma symtom som en infektion och kan även orsaka en inflammation, men den riktiga termen är infestation.
Inflammation är kroppens reaktion
Ordet inflammation används när det finns olika tecken på att kroppens försvar har reagerat på en skada eller ett angrepp. Tecknen kan till exempel vara att det syns en rodnad eller att temperaturen stiger. Det är tecken på att blodflödet har ökat i området. Det kan också bli svullet eller göra ont. Inflammationen leder ofta till att det område i kroppen som är inflammerat fungerar sämre. Typiska symtom vid en inflammation är alltså att det
- blir rött eller rosa
- blir varmt
- blir svullet
- gör ont
- att funtionen på den kroppsdel som är inflammerad inte fungerar som den brukar.
Kroppens egna skydd
Kroppen har flera möjligheter att skydda sig mot skadliga angrepp. Bakterier, virus och svampar är en del av människans naturliga miljö och skyddar ibland mot dessa angrepp. Framförallt bakterierna har en viktig del i kroppens beskydd
Hud och slemhinnor inklusive luftvägsslemhinnan täcks av ofarliga virus, svamp och bakteriesorter. De utgör kroppens normalflora och försvårar för sjukdomsframkallande mikroorganismer att föröka sig på slemhinnor och hud. I luftvägarna finns slemhinnan som producerar ett sekret där olika bakterier och virus fastnar. Där finns också flimmerhår som transporterar slemmet ut ur kroppen. Även i tarmarna finns bakterier och slemhinnor som skyddar mot skadliga angrepp.
När det första försvaret inte räcker
Om kroppens egna försvar inte lyckas stoppa ett angrepp startas alltså en inflammation.
Cellerna i den drabbade delen av kroppen släpper då ut olika kemiska ämnen. Detta leder till att mer blod strömmar genom vävnaden och området svullnar på grund av att det ansamlas vätska. Även immunsystemets celler, de vita blodkropparna, aktiveras och börjar försvara kroppen mot angreppet och reparera eventuella skador.
Om det inte räcker, och smittämnet inte snabbt bekämpas, bildas antikroppar i blodet. Antikroppar är proteiner som kan binda sig till särskilda ställen på smittämnet. De startar försvarsreaktioner som förstör smittämnena.
När det bildas antikroppar utvecklar kroppen vad man kallar ett immunologiskt minne. Minnet gör att immunförsvaret reagerar snabbt om samma infektion kommer tillbaka senare. Hur bra det immunologiska minnet är varierar från person till person. Det beror också på vilket smittämne som ligger bakom infektionen.
En lokal infektion som sprider sig gör ofta att man får feber och ibland även svullna och ömma lymfknutor. Det här är tidiga varningstecken på försämring.
Olika typer av infektioner
Här följer en beskrivning av tre sorters mikroorganismer som är vanliga orsaker till infektioner:
Virus är mer svårbekämpade än bakterier
Skillnaden mellan bakterier och virus är främst att bakterier har en mer komplicerad uppbyggnad än virus.
Oftast består virus av en bit arvsmassa i ett hölje. Arvsmassan innehåller information som används för att göra nya viruspartiklar som gör att viruset ökar i mängd. Virus kan inte öka i mängd utan tillgång till levande celler, och de utnyttjar den infekterade cellens system för tillväxten. Därigenom blir de också svåra att bekämpa, eftersom ett läkemedel som angriper viruset också lätt kan skada kroppens egna celler som de växer i. Bakterier, däremot, har en egen unik cellstruktur, och kan därför angripas med hjälp av till exempel antibiotika.
Det är virus som orsakar förkylning och influensa. Det finns flera hundra olika typer av förkylningsvirus. Även influensaviruset finns det olika typer av. En del virus, som till exempel influensaviruset, har dessutom förmåga att förändra sin struktur. Det kan göra att kroppens immunsystem har svårare att känna igen viruset, och skyddar därför inte mot en ny infektion, även om man har haft en liknande virustyp tidigare.
Ett annat mycket vanligt virus är herpes simplex-viruset. Det kan ge munherpes eller herpes i underlivet. Viruset försvinner vanligen inte ur kroppen efter det första sjukdomstillfället utan finns kvar i nervrötterna. Det kan sen aktiveras och ge nya symtom senare i livet. Ett annat virus som kan ge livslång infektion är HIV.
HPV är ett virus som kan ge mycket långdragen infektion. Vissa typer av HPV gör att man får vårtor, och vissa andra typer av viruset kan ge cancer på livmodermunnen hos kvinnor. Man kan numera vaccinera sig mot de farliga typerna av HPV-virus.
Samma bakterie kan ge olika symtom
Bakterier kan visa sig på olika sätt. Ett exempel är den vanligt förekommande bakterien streptokocken. När den orsakar sjukdom handlar det oftast om halsfluss, men den kan också ge bland annat två typer av hudinfektion. Vanligast är rosfeber, erysipelas, som främst vuxna får, men ibland kan den ge även svinkoppor, impetigo, som är vanligast hos barn.
Streptokocker kan också orsaka scharlakansfeber, och i värsta fall kan man få en infektion i blodet som gör att hela kroppen allvarligt påverkas.
Bakteier är indelade i olika grupper, så kallade bakteriestammar. Vilken sjukdom man får beror på vilken typ av bakteriestam det är och hur den beter sig. Immunsystemet har svårare att försvara sig mot vissa bakteriestammar, och dessa kan då snabbt invadera kroppen och orsaka allvarliga sjukdomar.
Svampar är ett hot när de växer för mycket
Svampar finns vanligen i små mängder på och i kroppen utan att orsaka någon skada. Men om immunförsvaret eller bakteriefloran påverkas kan svampen växa ohämmat. Det kan bland annat ske efter en antibiotikakur. Till exempel får många kvinnor en svampinfektion i underlivet efter att ha använt antibiotika. En annan orsak till uppblossande svampinfektioner kan vara en förhöjd nivå av blodsocker vid diabetes.
Vid svåra sjukdomar då kroppen har ett kraftigt nedsatt immunförsvar kan svampar ge en spridd och allvarlig infektion. Även andra smittämnen som man normalt inte blir sjuk av kan ge allvarliga sjukdomar vid sådana tillfällen.
Olika grad av smittsamhet
För vissa sjukdomar, som tuberkulos, krävs en tät kontakt med en smittad persons utandningsluft för att man ska bli smittad och sjuk.
Andra mikroorganismer smittar mycket lätt, som influensavirus och virus som ger vattkoppor. Dessa viruspartiklar kan hålla sig svävande i luften efter att man hostat och nyst, och sprids alltså genom luften. Man kan också bli smittad genom direktkontakt med luftvägssekret, så kallad droppsmitta.
Svampar har låg smittsamhet eftersom de vanligen ger infektion först om det finns någon bidragande faktor som gynnar svamptillväxt.
Inflammationer läker oftast
Efter immunförsvarets reaktion kan en inflammation oftast läka ut av sig själv, men ibland bildas var och inflammationen förvärras. Då måste man få mediciner, och ibland måste varbölden skäras upp så att varet kan rinna ut.
En del sjukdomar gör att man får en mer långdragen inflammation. Exempel på detta är reumatiska sjukdomar och tuberkulos. Det finns också infektionssjukdomar som ligger vilande i nervbanorna och ibland blossar upp i tillfälliga attacker, som herpes.
Andra orsaker till inflammation
Olika infektioner är den vanligaste orsaken till inflammationer, men all slags skadlig inverkan på kroppen, exempelvis värme, kyla, kemiska ämnen, sårskador, benbrott eller allergier kan utlösa en inflammation.
Kroppen kan också reagera med inflammation vid så kallade autoimmuna tillstånd. Det betyder att immunsystemet börjat angripa kroppens egen vävnad. Exempel är de reumatiska sjukdomarna, vissa typer av blodbrist och vissa former av struma. Det finns också sjukdomar där det ännu inte finns någon förklaring till varför inflammationen startar, som till exempel muskelreumatism, polymyalgia reumatica, MS och inflammatoriska tarmsjukdomar som ulcerös kolit och Crohns sjukdom.
När man har astma får man en inflammation i luftrörens slemhinna som spelar stor roll för hur svåra symtom man får. Om inte inflammationen behandlas hjälper inte den luftrörsvidgande medicinen man brukar ta mot besvären.
Besvär från muskler och senor är sällan inflammation
När man har besvär från olika delar av rörelseapparaten – som ont i nacken, axlarna, armarna och ryggen – används ganska ofta begreppet inflammation. Men det har visat sig att det oftast inte är fråga om inflammation vid denna typ av besvär.
Bland annat saknas de karaktäristiska tecknen, till exempel att det blir rött, svullet och varmt, och om vävnadsprov undersöks i mikroskop saknas även de typiska inflammationscellerna som oftast syns när det är en inflammation. Vävnaden är i stället blek och har väldigt få blodkärl och nerver. Denna typ av förändring brukar kallas degenerativ. Degenerativa förändringar är en del av den normala åldersprocessen i kroppens vävnader.
