Hypertyreos – överskott av sköldkörtelhormon

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Sköldkörteln, som sitter på halsens framsida, producerar hormoner som påverkar nästan alla kroppens funktioner och styr ämnesomsättningen. Om sköldkörteln tillverkar för mycket hormoner får man hypertyreos. Då ökar ämnesomsättningen och kroppen går på högvarv.

Den vanligaste orsaken till hypertyreos är att immunsystemet reagerar felaktigt och bildar antikroppar mot sköldkörteln som stimulerar den till ökad hormonbildning.

En typ av hyperthyreos kallas Graves sjukdom, Basedows sjuka eller toxisk diffus struma. En annan typ kallas toxisk knölstruma.

De flesta blir bra efter behandling, men det finns en liten risk för återfall.

Hypertyreos är vanligare hos kvinnor än män. Sjukdomen är ovanlig hos barn.

Symtom

Hypertyreos kan ge många olika symtom, till exempel kan man

  • svettas
  • känna sig varm
  • bli trött eller irriterad
  • som kvinna få menstruationsrubbningar
  • få hjärtklappning och ökad puls
  • gå ner i vikt.

Även om det är mycket ovanligt kan hypertyreos göra att man blir svårt sjuk och får hög feber.

Behandling

Hypertyreos kan till exempel behandlas med radioaktivt jod eller genom att delar av sköldkörteln opereras bort. Det finns också olika läkemedel som används, däribland mediciner som kan minska hjärtklappning.

När ska man söka vård?

Om man misstänker att man har hypertyreos bör man ringa till sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

Hypertyreos - för mycket sköldkörtelhormon

Hypertyreos kallas det tillstånd då sköldkörteln producerar för mycket sköldkörtelhormon. Det gör att man får för hög ämnesomsättning och kroppen går på högvarv.

Sköldkörteln styr ämnesomsättningen

Sköldkörteln, som även kallas tyreoidea, sitter på halsens framsida strax nedanför struphuvudet. Den tillverkar livsnödvändiga hormoner som inverkar på nästan alla kroppens funktioner. Sköldkörtelns viktigaste funktion är att styra ämnesomsättningen i kroppen. Det sker genom att sköldkörteln bildar hormon som kallas tyroxin, T4, och trijodtyronin, T3.

Sköldkörtelns funktion styrs i sin tur av hormonet TSH, tyreoideastimulerande hormon, som bildas i hypofysen.

Illustration på sköldkörteln Sköldkörteln sitter på halsens framsida nedanför struphuvudet.

Lagom mängd hormoner ger balans

För att det ska vara balans i kroppen måste sköldkörtelhormon produceras i lagom mängd. Om sköldkörteln däremot producerar för lite hormon, känns det som att kroppen går på lågvarv. Tillståndet kallas hypotyreos.

Struma är när sköldkörteln är förstorad

Struma kallas det när man har en förstorad sköldkörtel, oavsett vad det beror på. Begreppet struma beskriver alltså ett utseende och är inte en särskild sjukdom. Att sköldkörteln är förstorad kan ha många orsaker och måste utredas av läkare. 

Vad beror hypertyreos på?

Den vanligaste orsaken till att man får för mycket sköldkörtelhormon i kroppen är en överfunktion i sköldkörteln. Detta tillstånd kallas ofta giftstruma, trots att sköldkörteln inte alltid är förstorad. Hypertyreos kan vara en så kallad autoimmun sjukdom. Det betyder att kroppens immunförsvar stimulerar sköldkörteln att bilda för mycket hormon. En sådan störning hos immunförsvaret förklarar drygt hälften av fallen. Det är inte klarlagt varför kroppens immunförsvar reagerar på detta sätt.

Hypertyreos, av autoimmun typ, kan även kallas Graves sjukdom, Basedows sjuka, eller toxisk diffus struma.

Hypertyreos kan också bero på att det bildas för mycket hormon i en eller flera knölar i sköldkörteln, så kallad toxisk nodös struma. Detta är ovanligt före 30 års ålder.

I enstaka fall kan en enda knuta i sköldkörteln producera för mycket hormon. Det kallas solitärt toxiskt adenom.

Det finns även en viss typ av hypertyreos som man kan få om man fått i sig för mycket jod, till exempel när man behandlas med hjärtläkemedel som innehåller amiodaron eller vid användning av jodinnehållande kontrastmedel för röntgen.

En inflammation i sköldkörteln, tyreoidit, kan göra att körteln tillfälligt producerar för mycket hormon. Det finns flera olika sorters inflammationer som orsakar överproduktion av hormon.

Hypertyreos kan vara ärftligt

Sköldkörtelsjukdomar är delvis ärftliga. Om man har en sköldkörtelsjukdom i släkten är det större risk att man själv får sjukdomen. Inom en och samma släkt kan risken för både hög och låg funktion i sköldkörteln vara ökad. Hypertyreos smittar inte.

Vanligare hos kvinnor än hos män

Överfunktion i sköldkörteln är ungefär fem gånger vanligare hos kvinnor än hos män. Sjukdomen är ovanlig hos barn.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Hypertyreos kan ge olika besvär

Hypertyreos kan ge många olika symtom. Besvären kan komma smygande och många tror att de kanske bara beror på stress, hög arbetsbelastning eller vanlig trötthet. Ofta är sköldkörteln förstorad.

Yngre personer får ofta besvär som

  • svettningar
  • värmekänsla
  • trötthet
  • menstruationsrubbningar
  • hjärtklappning och ökad puls
  • viktnedgång, på grund av ökad energiförbrukning
  • darrningar, vilket beror på att känsligheten för vissa ämnen i nervsystemet ökar
  • lös mage, beroende på att maten passerar snabbare genom tarmen
  • nervositet, dålig sömn, oro, irritation, ilska och gråtmildhet
  • muskelsvaghet, som beror på ökad energiförbrukning och att musklerna bryts ner
  • hudproblem, bland annat kan naglar släppa från nagelbädden och man kan få håravfall.

Hos äldre kan ett eller ett par av symtomen vara mest framträdande, till exempel viktnedgång eller hjärtklappning och hög puls. Överproduktionen av hormon kan också ändra balansen mellan uppbyggnad och nedbrytning av benvävnad i skelettet och öka risken för benskörhet.

En del får ögonbesvär

En del som får hypertyreos får uppspärrade ögon och en mer stirrande blick. Ögonen blir irriterade med gruskänsla, rodnad och sveda. Uppemot hälften av de som får autoimmun hypertyreos, Graves sjukdom, kan få den här typen av besvär. I ovanliga fall kan ögonsymtomen bli allvarligare. Då kan man till exempel drabbas av dubbelseende, sämre syn och utstående ögon, så kallat exoftalmus.

Rökning kan öka risken för ögonproblem vid Graves sjukdom. För den som har Graves sjukdom med ögonbesvär kan det vara ytterligare ett starkt skäl att sluta röka. 

Läkaren gör en kroppsundersökning

Man beskriver sina besvär för läkaren, som gör en bedömning av berättelsen och ställer frågor. Sedan fortsätter läkaren med att

  • göra en allmän kroppsundersökning
  • känna på sköldkörteln
  • mäta blodtryck och puls
  • känna på huden om den är varm, fuktig och svettig
  • kontrollera om fingrarna darrar
  • kontrollera ögonens utseende.

Symtom som beror på hypertyreos kan ofta vara otydliga och svåra att skilja från andra besvär.

Blodprov

Därefter får man lämna blodprov för att mäta halten av sköldkörtelhormon i blodet. Förhöjda värden talar starkt för hypertyreos.

Vid hypertyreos är halten av det hormon som styr sköldkörteln, TSH, lågt om man är frisk i övrigt. Vid Graves sjukdom är det mycket vanligt att hitta en viss typ av antikroppar i blodet. Dessa kallas tyreoideareceptorantikroppar (TRAK).

Fler undersökningar kan behövas

Om undersökningen och blodproverna visar att man har hypertyreos kan man få en remiss till en specialist i invärtesmedicin eller en specialist på hormonsjukdomar, så kallad endokrinolog, för fortsatt utredning och behandling. Om man har ögonproblem brukar även en ögonläkare kopplas in.

När det har slagits fast att man har hypertyreos fortsätter invärtesmedicinaren eller endokrinologen med att försöka bestämma vilken typ av hypertyreos det handlar om eftersom det kan ha betydelse för behandlingen.

Skintigrafi

En vanlig undersökning är en skintigrafi, som hjälper till att skilja mellan Graves sjukdom och nodös toxisk struma. Undersökningen går till så att man får en spruta i blodet med ett radioaktivt ämne, ofta teknetium. Efter 15 minuter mäts upptaget i sköldkörteln. Undersökningen visar hur sköldkörteln fungerar och hur den ser ut, men den visar inte hur mycket hormon som bildas i körteln.

Spårjodundersökning

En annan undersökning, som visar hormonproduktionen, kallas för spårjodundersökning. Man får dricka en smakfri vattenlösning som innehåller lite radioaktivt jod. Efter 24 timmar mäts upptaget i sköldkörteln. Därefter kan mätningen upprepas ytterligare en gång efter fyra till sju dygn. Denna undersökning visar om den höga hormonmängden beror på att hormon läcker ut från sköldkörteln, eller om den i stället orsakas av en ökad nybildning av hormon.

Ibland är det inte lämpligt att genomföra de här undersökningarna. De ska bland annat undvikas under graviditet och amning, eftersom sköldkörtelns funktion studeras med hjälp av radioaktiva ämnen.

Finnålsbiopsi

Ibland görs även en så kallad finnålsbiopsi. Då sugs små mängder vävnad ut från sköldkörteln med hjälp av en mycket tunn nål. Sedan undersöks vävnaden i mikroskop. Undersökningen genomförs bland annat när läkaren har känt en knuta i sköldkörteln och är osäker på vad det kan vara.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Kan hypertyreos vara farligt?

Om man inte får behandling för sin hypertyreos, eller får otillräcklig behandling, påverkas hjärtat och man kan exempelvis drabbas av förmaksflimmer och hjärtsvikt. Därför brukar man ibland få förebyggande behandling med så kallade betablockerare.

I mycket sällsynta fall kan hypertyreos leda till ett så kallat kristillstånd, toxisk kris. Det kommer snabbt och har ofta en utlösande faktor, till exempel en operation eller en infektion. Symtomen är kraftiga svettningar, hög feber, hjärtklappning och rastlöshet.

Vart ska man vända sig?

Om man har symtom som kan tyda på hypertyreos bör man söka sig till vårdcentral eller husläkarmottagning. Man beskriver sina besvär för läkaren, som gör en bedömning av berättelsen och ställer frågor. Man får behandling med läkemedel och ibland sköter en allmänläkare det. Oftast behöver man få remiss till en specialist på invärtesmedicin eller en specialist på ämnesomsättningssjukdomar, en så kallad endokrinolog. Om man har ögonproblem brukar även en ögonläkare kopplas in.

Behandling av giftstruma

Det finns tre sätt att behandla hypertyreos, nämligen

  • läkemedel
  • radioaktivt jod
  • kirurgi, det vill säga operation.

Alla behandlingsformerna är effektiva. Vilken behandling man får beror på en rad olika saker. De viktigaste är

  • vilken typ av giftstruma det rör sig om
  • hur gammal man är
  • storleken på sköldkörteln
  • hur kraftig överproduktionen av hormon är och hur påverkad man är av sjukdomen
  • om man har någon annan sjukdom
  • eventuell graviditet.

Den vanligaste behandlingen är radiojodbehandling. Innan man kan påbörja den kan man behöva läkemedelsbehandling för att lindra symtomen. Man brukar också få läkemedel som minskar produktionen av hormon.

Inför en operation brukar man också få läkemedel för att lindra symtomen och minska produktionen av sköldkörtelhormon.

Ibland räcker det med läkemedel som enda behandling, om man har en måttligt förstorad sköldkörtel och inte är så påverkade av sjukdomen. För barn, ungdomar och gravida kvinnor är också läkemedelsbehandling det vanligaste alternativet.

Behandling med läkemedel

Två typer av läkemedel används i behandlingen:

  • Läkemedel som lindrar symtomen.
  • Läkemedel som minskar produktionen av sköldkörtelhormon.

Läkemedel som lindrar symtom

För att lindra de besvär som man får av hormonöverskottet används så kallade betablockerare, till exempel propranolol som finns i bland annat Inderal och metoprolol som finns i bland annat Seloken ZOC och Metoprolol Sandoz.

Läkemedel som minskar produktionen av sköldkörtelhormon

Läkemedel som minskar hormonproduktionen i sköldkörteln kallas tyreostatika. De läkemedel som finns heter tiamazol som finns i Thacapzol och propyltiouracil som finns i Tiotil. Den här behandlingen brukar skötas av en invärtesmedicinare eller en endokrinolog.

Behandling med tyreostatika kan ge biverkningar

En ovanlig men allvarlig biverkning när man behandlas med tyreostatika är att antalet vita blodkroppar i blodet kan sjunka. Man blir då känsligare för allvarliga infektioner.

När behandlas man med läkemedel?

Om man har en lindrig form av sjukdomen kan man behandlas med läkemedel. Då läker sjukdomen ofta utan att återkomma. Om man däremot har höga halter av sköldkörtelhormon i kroppen och är mycket påverkad av sjukdomen, är chansen att bli frisk på sikt med bara läkemedel mindre. Då behövs ofta andra behandlingsmetoder.

Läkemedel kan användas som ett komplement före och efter en behandling med radioaktivt jod.

Om man ska opereras behandlas man ofta med tyreostatika först, eftersom man bör ha normala hormonvärden innan operationen. Man kan också behandlas med enbart betablockerare innan operationen görs. Vanligtvis kan man opereras efter två till fyra veckors läkemedelsbehandling. Då har blodproven visat normala värden och besvären gått över.

Barn och ungdomar måste ofta behandlas under lång tid med tyreostatika och behandlingen brukar skötas av barnläkare. Gravida som har hypertyreos behandlas oftast med tyreostatika. Dosen ska hållas så låg som möjligt och kan ofta minskas mot slutet på graviditeten.

Hur lång tid tar läkemedelsbehandlingen?

Redan efter två till fyra veckor brukar man känna sig bättre och proverna brukar visa mer normala värden. Den totala behandlingstiden är ungefär ett och ett halvt till två år.

Behandling med radiojod

Behandling med svagt radioaktiv jodlösning är en typ av strålbehandling som verkar lokalt på själva sköldkörteln. Man får dricka en vattenlösning med radiojod. Större delen av det här ämnet tas upp av sköldkörteln och avger strålning med mycket kort räckvidd. Därför verkar strålningen bara inom sköldkörteln och de organ som ligger intill får så gott som ingen strålning. Det är en nästan obefintlig risk att omgivningen riskerar att påverkas, men som en extra försiktighetsåtgärd brukar man få rådet att undvika kontakt med gravida och små barn två veckor efter behandlingen. Behandlingen är enkel och risken för komplikationer är liten. Man behöver inte läggas in på sjukhus.

Efter behandlingen blir man långsamt bättre vilket brukar märkas efter tre till fyra veckor. Om inte en behandling ger tillräcklig effekt kan den upprepas. På sikt utvecklar de flesta med Graves sjukdom som har behandlats med radiojod en underfunktion i sköldkörteln. Den behandlas lätt genom att man tar tabletter som innehåller sköldkörtelhormon, till exempel Levaxin.

Gravida och ammande kvinnor får inte behandling med radiojod på grund av att det är ett radioaktivt ämne. Alla som har behandlats med radiojod måste kontrolleras med jämna mellanrum, i början ganska ofta och sedan alltmer sällan. Det är individuellt hur ofta man behöver gå på kontroll, men ett bra grundschema är kontroll efter sex veckor, tre månader, sex månader och ett år, samt därefter en gång per år. Det gäller både om man får sköldkörtelhormon efteråt och om man inte får det. Kontrollerna kan göras hos en allmänläkare.

Kirurgisk behandling

Kirurgisk behandling, det vill säga operation, sker på sjukhus. Under operationen tar kirurgen bort en del av sköldkörteln på varje sida. Operation är lämplig om man har en kraftigt förstorad sköldkörtel och om man som ung får ett återfall efter läkemedelsbehandling.

Före operationen behandlas man med läkemedel så att halterna av sköldkörtelhormon i kroppen normaliseras. För det mesta används tyreostatika. När halten av sköldkörtelhormon i kroppen blivit som den ska vara får man ofta även sköldkörtelhormon i form av till exempel Levaxin fram till operationen för att undvika att man får för låga hormonhalter.

Man kan också få så kallade betablockerare som minskar de besvär som överskottet av sköldkörtelhormon ger. Fördelen med att använda betablockerare före operation är att kirurgen kan operera ganska snabbt efter det att giftstruman har upptäckts. På ett par veckor kan nämligen symtomen minska betydligt. Nackdelen är att dessa läkemedel inte påverkar själva hormonhalten i kroppen.

Finns det risker med operationen?

Bisköldkörtlarna sitter mycket nära sköldkörteln och kan störas av operationen. Ju mer som tas bort av sköldkörteln, desto större är risken. Bisköldkörtlarna styr kalkomsättningen i kroppen. Därför måste läkaren efter en operation alltid kontrollera att kalkvärdena är som de ska vara. Om man förlorar bisköldkörtlar efter en operation måste man få tablettbehandling med vitamin D resten av livet för att reglera kalkhalten i kroppen.

En annan ovanlig komplikation vid kirurgi är att nerven som går till stämbanden blir skadad. Man blir då hes och kan behöva behandlas av en logoped.

Behandling av ögonbesvär

Om man drabbas av ögonbesvär ska man behandlas av en ögonläkare som samarbetar med en invärtesmedicinare eller endokrinolog. Besvären minskar eller försvinner ofta när hormonbalansen rättas till. Ibland måste specialbehandling med antiinflammatoriska läkemedel användas och i enstaka fall kan även en ögonoperation behövas.

Efter behandlingen av hypertyreos

Besvär som trötthet och oro kan sitta i lång tid efter behandlingen trots att blodvärdena är bra, men det brukar försvinna så småningom hos de allra flesta.

Det finns en viss risk för återfall efter behandlingen. Det är vanligast efter behandling med tyreostatika, men förekommer även efter andra typer av behandling. Det finns också alltid en viss risk för att man utvecklar en underfunktion i sköldkörteln. Därför behövs regelbundna kontroller hos läkare livet ut.

Naturläkemedel och alternativ behandling

Det finns inga vetenskapliga bevis för att några alternativa behandlingsmetoder skulle vara effektiva vid hypertyreos.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-04-19
Skribent:

Christina Ledin, läkare, specialist i allmänmedicin, Karlstad.

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Helena Filipsson Nyström, läkare, specialist i hormonsjukdomar, Sahlgrenska Universitetssjukhuset, Göteborg

Illustratör:

Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge