Bihåleinflammation

En förkylning som inte går över

När man är förkyld är det vanligt att man får huvudvärk, blir snuvig och täppt i näsan. Man kan även känna ett tryck eller värk över kinderna. Ofta blir bihålorna också lite inflammerade och slemhinnorna svullnar. På samma sätt som man kan bli täppt i näsan kan man bli täppt i bihålorna.

Om det är en inflammation som är orsakad av en vanlig virusinfektion går besvären oftast snabbt över av sig själv, utan behandling.

Men ibland börjar bakterier växa i bihålorna. Då kan man behöva få antibiotika eller annan behandling för att stoppa inflammationen. Det brukar ta minst tio dagar från de första förkylningssymtomen tills man får en bihåleinflammation orsakad av bakterier.

Bihålorna hör samman med näsan

Bihålorna är en del av näsans hålrum och hänger ihop genom små kanaler med smala öppningar. Om man är frisk så kan luft, vätska och slem passera till och från bihålorna utan problem.

Det finns flera bihålor på olika ställen i ansiktets skelett:

• Käkhålorna sitter i kinderna på var sin sida om näsan.
• Silbenscellerna sitter rakt bakom näsbenet mellan ögonen.
• Kilbenshålan sitter ovanför svalget.
• Pannhålorna sitter i pannan, precis ovanför näsroten.

Bihålorna blir större med åren

Storleken på bihålorna kan variera från person till person, framförallt gäller detta pannhålorna. En del människor har inga bihålor i pannan överhuvudtaget.

Hos nyfödda är käkhålorna inte större än ärtor. Pannhålan saknas så gott som helt och silbenscellerna är små. Därför får små barn sällan bihåleinflammationer som behöver särskild behandling. I takt med att man växer blir även bihålorna allt större, och når sin slutgiltiga storlek under puberteten.

Bihålornas uppgift

Ännu vet inte forskarna helt vad bihålorna har för uppgift, men det finns teorier om att bihålorna finns för att minska huvudets vikt. Förmodligen fungerar de också som resonanslåda, vilket gör att vår röst får djup och klang när vi talar. De kan också ha som uppgift att fungera som "krockkuddar", det vill säga göra så att vi bättre klarar av slag och stötar mot huvudet. På senare år har forskare upptäckt att celler i bihålornas slemhinna kan producera kväveoxid, vilket hindrar bakterier från att föröka sig. Kväveoxiden kan även påverka syreupptaget i lungorna på ett positivt sätt.

Skydd mot infektioner

Alla bihålor har förbindelse med näsans hålrum genom smala gångar. Inuti näsan och runt bihålorna finns slemhinnor. Om ett virus fastnar i slemhinnan producerar slemhinnan antikroppar och slem som försvar mot angreppet. På så sätt skyddar slemhinnans celler mot bland annat virus och bakterier.

Orsaker till bihåleinflammation

För det mesta börjar en bihåleinflammation med en vanlig förkylning som har orsakats av virus. Infektionen, det vill säga förkylningen, orsakar i sin tur en inflammation där slemhinnorna svullnar och det kan bildas vätska eller slem. Svullnaden gör också att gången ut till näsan kan täppas igen vilket hindrar vätskan och slemmet från att rinna ut.

Täppt näsa får bakterier att växa

Om gången ut till näsan svullnar igen får bihålan mindre syre. Det gör att det blir lättare för bakterier att växa inne i bihålan. Det brukar ta minst tio dagar från det att man fått de första tecknen på förkylning, tills att man får en bihåleinflammation orsakad av bakterier. Om det bildas var i bihålorna har man fått en så kallad varig bihåleinflammation.

De vanligaste bakterierna bakom bihåleinflammationer är pneumokocker och hemofilus influenzae.

Infektion i tand kan spridas till bihålan

Ibland kan en infektion i en tand sprida sig till en bihåla. Infektionen sitter då enbart i den bihålan. Ofta värker det då i överkäken och man får snuva som luktar illa i den ena näsborren.

Allergi och graviditet kan öka risken för besvär

Slemhinnorna kan svullna om man är allergisk eller överkänslig mot något. Då ökar risken för att få bihåleinflammation.

Under graviditeten är kroppens slemhinnor i allmänhet mer svullna än vanligt. Därför är besvär med bihålorna vanligare när man är gravid.

Nysningar och hosta sprider bakterierna

Vanliga förkylningsvirus kan ibland göra att man får en inflammation i slemhinnorna som leder till att man får en bihåleinflammation. Dessa virus smittar bara de första dagarna av förkylningen. Smittan sprids framförallt genom direktkontakt, till exempel när man tar någon i hand, och genom luften, till exempel när någon som är sjuk hostar eller nyser i ens närhet.

Eftersom det vanligen tar minst tio dagar innan en bihåleinflammation utvecklas har smittsamheten från förkylningsviruset hunnit försvinna när man får själva bihåleinflammation.

Det är olika hur sjuk man blir

Det finns flera orsaker som påverkar om man får en bihåleinflammation och hur sjuk man blir. Stor betydelse för om och hur man utvecklar en bihåleinflammation har till exempel

• storleken på bihålornas öppningar - små hål sväller lättare igen
• slemhinnans förmåga att transportera bort slem
• hur bra kroppens försvar mot infektioner fungerar
• vilken typ av smittämnen som startar infektionen.

Det är bra att få ner svullnaden

Eftersom bihåleinflammation uppstår genom att bihålorna stängs av på grund av svullnad, är det bra att på olika sätt förebygga eller minska svullnad.

• Att röra på sig måttligt, till exempel genom att promenera, gör så att slemhinnan i näsan drar ihop sig och då minskar svullnaden.
• Eftersom rökning kan göra så att slemhinnorna svullnar, är det viktigt att sluta röka om man har besvär med bihålorna.
• Att ha extra kuddar under huvudet när man ligger ner kan hjälpa. Ligger man högt med huvudet kan svullnaden i näsan minska.
• Användning av avsvällande receptfria nässprej lindrar symtomen genom att minska nästäppan, men påverkar inte bihålan eller utläkningen av inflammationen. Man bör inte använda avsvällande nässprej i mer än tio dagar i följd, annars kan de få motsatt effekt.
• Användning av receptfria kortisonsprej som gör att svullnaden i slemhinnan minskar genom att inflammationen dämpas.
• Om man har allergiska besvär, som påverkar näsan eller luftvägarna, är det viktigt att behandla dessa. Då kan risken för att man får en bihåleinflammation minska.

Ovanligt med svåra följdsjukdomar

I Sverige är det i dag mycket ovanligt att man får allvarliga följdsjukdomar av en bihåleinflammation. Vissa kan få en mer långdragen infektion och inflammation som ibland ger mer diffusa symtom. Dessa kan vara att man blir trött, tappar matlusten, har dålig lukt i näsan och eventuellt nästäppa eller snuva ur en näsborre. Ibland kan en långvarig bihåleinflammation göra att man får långdragen hosta, med eller utan heshet.

Även om det är väldigt sällsynt kan en infektion i pannhålorna eller kilbenshålan sprida sig till hjärnhinnorna. Då kan man få hjärnhinneinflammation, meningit. Det är en allvarlig sjukdom som kräver sjukhusvård.

Inflammation i silbenscellerna hos barn, ovanligt men allvarligt

Vuxna får ofta inflammationer i silbenscellerna och det är sällan som det blir några komplikationer. Hos barn är det mer ovanligt men det kan bli allvarligare. Eftersom barn har en mycket tunn vägg in mot ögonhålan kan inflammationen sprida sig dit. Då blir det rött och svullet kring ögat och det finns en risk att infektionen sprider sig till hjärnhinnorna och hjärnan. Detta är ett allvarligt tillstånd som kräver vård på sjukhus.

Man blir oftast frisk inom ett par veckor

Om man har lätta eller måttliga besvär från bihålorna går de allra flesta besvären över inom ett par veckor efter att man har blivit sjuk, oavsett behandling.

Symtom på bihåleinflammation

Typiska besvär om man har en bihåleinflammation är att

• det värker i kinderna eller pannan – oftast känns det mer på ena sidan
• man får illaluktande snuva och blir täppt i näsan – vanligtvis är det värre på ena sidan
• det värker eller trycker i tänderna i överkäken.

Om man har ont i huvudet, och är täppt i näsan och öm i kinderna på bägge sidorna är det inte säkert att man har en bihåleinflammation. Det kan också vara en vanlig förkylning. Men om man har symtom som liknar dem vid bihåleinflammation, och man inte blir bättre inom tio dagar, bör man söka läkare på en vårdcentral.

Oftast är bihåleinflammation en ofarlig sjukdom, men man ska söka akut vård om man har kraftiga tecken på sjukdom som att man

• har hög feber, fryser, är stel i nacken och känner sig allmänt svag
• har kraftig värk över pannan och känner sig allmänt sjuk
• blir röd och svullen i huden kring ögat eller kinden.

Ofta räcker en vanlig läkarundersökning

Om man har en lättare bihåleinflammation räcker det ofta med en vanlig läkarundersökning för att få rätt diagnos.

• Först brukar läkaren känna på kinderna eller pannan för att se om man är öm. Eventuell ömhet i dessa områden är inte något säkert symtom, men kan tala för att det är en bihåleinflammation.
• Läkaren undersöker lymfkörtlarna på halsen och käkens vinklar. Är man svullen och öm här kan det tyda på att man har fått en inflammation.
• Näsan undersöks med öronlampa eller ett särskilt instrument som kallas nässpekulum. Instrumentet vidgar näsborren så att näsans främre, inre delar kan undersökas. Om man har en varig avsöndring från ena sidan talar detta för att bihålorna är inflammerade.
• Svalget undersöks med en liten träsked, som kallas spatel, och en lampa. Typiska tecken på att man har en infektion som är orsakad av bakterier, är att det syns ett varigt gulgrönt stråk från ena sidan av näsans bakre mynning ner mot svalget.
• Lungorna undersöks genom att läkaren lyssnar med ett stetoskop. Har man slem i lungorna kan det väsa eller pipa när man andas.

Ibland behövs fler undersökningar

Vissa gånger behövs fler undersökningar. Till exempel kan ett blodprov som kallas CRP, eller snabbsänka, visa om man har en inflammation i kroppen.

Ultraljud kan visa om det finns tecken på vätska i bihålorna, men det går inte att se om det beror på en bakterieinfektion. En röntgenundersökning kan visa om det finns tecken på att slemhinnorna är svullna eller om det finns vätska i bihålorna. Det kan tyda på att man har en infektion orsakad av bakterier, men det behöver inte vara så.

Om läkaren misstänker att man har en varig bihåleinflammation, orsakad av bakterier, kan man också få bihålorna spolade så att innehållet kan undersökas. Eftersom bihålan töms, läker också infektionen snabbare. Därför kan spolning även användas som behandling.

Läs mer om spolning av bihålorna i kapitlet Vård och behandling.

Om man har komplicerade besvär

Undersökning med hjälp av datortomografi, ett slags röntgen, kan bli aktuellt om det handlar om komplicerade besvär eller inför en eventuell operation. Med hjälp av datortomografi kan läkaren se om det finns vätska, svullnad eller andra förändringar i slemhinnan.

Sinoskopi är ytterligare en metod som används för att undersöka bihålorna. Den används när besvär i bihålorna har blivit mer långdragna eller komplicerade. Genom att göra ett litet hål in till den bihåla som ska undersökas, kan läkaren med hjälp av en tunn kikare undersöka bihålan. Ibland tas också ta prover från bihålan, och hålet ut från bihålan kan vidgas så att slem lättare kan rinna ut. Man sövs eller får lokalbedövning om man undersöks eller behandlas med hjälp av sinoskopi.

En endoskopisk undersökning innebär att läkaren använder en ljuskikare i näsan. Med kikaren kan läkaren med större noggrannhet undersöka mellersta och bakre delarna av näsan.

När ska man söka vård?

Oftast går besvären över av sig själv men man bör ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta sin vårdcentral om man inte blir bättre inom tio dagar.

Har man svårare besvär bör man ibland söka sjukvård tidigare. Bihåleinflammation är i de flesta fall en ofarlig sjukdom, men man bör söka akut vård på en vårdcentral eller en akutmottagning om man

• får hög feber
• är stel i nacken
• känner sig mycket sjuk och svag
• blir röd och svullen i huden kring ögat eller kinden.

Man kan lindra besvären själv

Det finns flera saker man kan göra själv för att minska besvären:

• Att ha högt under huvudet när man ligger ner kan minska svullnaden i näsa och bihålor.
• Att vara uppe och röra på sig i lagom takt är bra eftersom slemhinnan i näsan drar ihop sig och minskar svullnaden.
• Mot svullnaden kan vanlig receptfri nässprej användas. Den gör inte så att läkningen går fortare, men den minskar symtomen. Det är viktigt att man inte använder nässprej för länge. Använder man den mer än tio dagar i följd kan den i stället göra så att svullnaden i näsan ökar. Sprejen har bäst effekt om man ligger ner på sidan, utan kudde, med huvudet snett neråt och sprejar i den nedre näsborren. Sedan ligger man kvar någon minut. Därefter vänder man sig och sprejar den andra näsborren på samma sätt.
• Det är bra att dricka lite mer än vanligt, det kan göra att slemmet blir mindre segt.
• Har man ont i bihålorna kan man använda smärtstillande läkemedel som kan köpas receptfritt på apotek.
• Om man röker bör man sluta eftersom rökning dels kan göra så att slemhinnan svullnar, dels kan försvåra för slemmet att rinna ut.

Vad läkaren kan göra

Om bihålorna behöver tömmas på vätska eller slem är det viktigt att man får behandling som minskar svullnaden och öppnar gångarna. Beroende på vad som har orsakat bihåleinflammationen och hur envis inflammationen är, kan man få olika typer av behandling. Denna syftar till att minska svullnaden och öppna gångarna så att var och slem kan rinna ut.

Om man har måttliga besvär kan kortisonsprej hjälpa, men ibland behövs antibiotika. Vid svårare besvär kan bihålorna behöva spolas. För det mesta kan man behandlas av en läkare på vårdcentralen, men för vissa behandlingar får man en remiss till en öron-näsa-halsläkare.

Kortisonsprej

Kortisonsprej in i näsan kan göra att inflammationen avtar och då minskar svullnaden. Vid måttliga besvär kan detta räcka och då behövs inte alltid antibiotika.

Även om det finns andra orsaker till att man är svullen, till exempel någon annan inflammation, allergier eller att man är extra känslig i slemhinnan, kan behandling med kortisonsprej direkt i näsan vara effektivt.

Antibiotika

Om en läkare bedömer att bihåleinflammationen beror på bakterier behandlas man ibland med antibiotika. I första hand får man vanligt penicillin, till exempel Kåvepenin och Peceve. Om det inte hjälper kan man få ett så kallat bredspektrumantibiotika. De har effekt mot många olika typer av bakterier, men påverkar också kroppens normala bakterieflora mer än vanligt penicillin.

Biverkningar av behandlingarna

Antibiotika kan ge olika biverkningar. Det är vanligt att man får diarré, eftersom de bakterier som normalt finns i tarmen, påverkas av medicinen. Man kan också må illa och kräkas. Ibland får man utslag om man är allergisk mot antibiotika. Utslag är inte alltid beroende på allergi, ibland ger virusinfektioner utslag. Om man får utslag skall man kontakta sin behandlande läkare. Det är ovanligt att man får svåra allergiska reaktioner som påverkar hela kroppen.

När man använder kortisonsprej i näsan kan man ibland få snuva som är blandad med blod.

Om behandlingen inte hjälper

Ibland hjälper inte behandlingen. Om besvären inte går över, och läkaren bedömer att de beror på en varig infektion i bihålorna, bör man utredas vidare så att diagnosen blir säkrare.

De undersökningar som görs i första hand är röntgen eller ultraljud.

Spolning av bihålorna

Om det finns vätska eller slem i bihålorna, och vare sig kortisonsprej eller antibiotika hjälper, får man oftast käkhålorna i kinden spolade.

När man ska få en så kallad käkspolning blir man först bedövad i slemhinnan strax innanför näsborren. Det görs genom att läkaren för in smala pinnar med bedövningsmedel på toppen som får sitta ett tag i näsborrens öppning. Sedan gör läkaren ett litet hål i bihålan med hjälp av en tunn nål och spolar igenom bihålan med koksaltlösning. Då spolas innehållet i käkhålan ut. För en del kan det göra lite ont och kännas obehagligt. Behandlingen kan ta ungefär en kvart, men själva spolningen tar mindre än en minut.

Har man en varig infektion som orsakas av bakterier kan man få ha kvar en liten slang upp i bihålan. Detta får man för att läkaren ska kunna spola igenom bihålan en gång till efter några dagar, eftersom det kan göra att infektionen läker ännu snabbare.

Om man har återkommande besvär

Om man har variga infektioner i bihålorna och dessa ofta kommer tillbaka, kan det vara annat som ligger bakom. Det kan till exempel bero på allergier, näspolyper, trånga utförsgångar från bihålorna, sjukdomar i immunsystem eller sjukdomar i slemhinnorna. För att ta reda på orsaken får man gå igenom en utredning och sedan få behandling av en öron-näsa-halsläkare.

Om man blir svårt sjuk

Har man en allvarlig inflammation i pannhålan kan man ibland behöva få vård på sjukhus, men det är ovanligt. Då får man bihålan i pannan spolad och man får antibiotika direkt i blodet. Man kan också behöva vårdas på sjukhus och få antibiotika direkt i blodet om man har en allvarlig infektion i silbenscellerna. Det är mycket ovanligt och det är framför allt hos barn i förskoleåldern som silbensinflammationer blir allvarliga.

Svåra infektioner kan innebära att man måste opereras akut för att bihålorna ska kunna tömmas på vätska och var. Man kan också behöva opereras om man har en kronisk infektion eller återkommande akuta infektioner. Operationen kan göra så att vätska och slem lättare rinner ut i fortsättningen. Därmed minskar risken för att nya infektioner får fäste.