Mycostatin

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Mycostatin?

Mycostatin är ett läkemedel som används mot svampinfektioner i munnen, matstrupen och magsäcken.

Mycoststin tillhör läkemedelsgruppen antibiotika. Det verksamma ämnet är nystatin.

Recept och högkostnadsskydd

Mycostatin finns i flytande form. Medicinen är receptbelagd.

Medicinen ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel när den skrivs ut på recept. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

Så här fungerar medicinen

Det verksamma ämnet nystatin försvagar eller dödar svampen. Nystatin har lokal effekt på munhålans, matstrupens och magsäckens slemhinnor och tas i mycket liten utsträckning upp i kroppen i övrigt.

Många vuxna har svamp i munhålan utan att det ger några symtom. Men ibland kan svampen växa och orsaka en infektion och då får man en inflammation i slemhinnan. Om man har lätt att få svamp i munnen kan Mycostatin användas förebyggande när man behandlas med antibiotika eller kortison. De medicinerna slår ut bakterier och lämnar utrymme åt svamp att växa i munhålan.

Hur tar man medicinen?

Man ska skaka flaskan innan man tar medicinen. Då blandas innehållet ordentligt och man får i sig rätt mängd av det verksamma ämnet.

När man har svampinfektion i munhålan ska man ta medicinen efter en måltid. Man ska hålla kvar medicinen i munnen så länge som möjligt, minst en minut, innan man sväljer. Vid svampinfektion i magen ska man svälja medicinen direkt.

Till ett spädbarn kan man ge medicinen droppvis. Eftersom läkemedlet är ganska tjockflytande och kan vara svårt att sprida ut ordentligt kan det spädas med lite vatten och penslas ut i munnen på barnet. Spädningen bör vara så liten som möjligt.

Innan man börjar använda läkemedlet ska det förvaras i kylskåp. En öppnad förpackning kan användas i högst en månad och förvaras i rumstemperatur.

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

En vanlig dos för både vuxna och barn om man har svamp i munhålan är 1 milliliter 4 gånger dagligen i 2 till 6 veckor.

Om man har en svampinfektion i matstrupen och magsäcken är en vanlig dos för vuxna 5 milliliter 3 gånger dagligen. Behandlingen ska pågå tills symtomen försvunnit och ytterligare några dagar efteråt.

Viktigt

Hela behandlingen ska fullföljas även om symtomen upphört, eftersom infektionen kan komma tillbaka om man slutar att ta medicinen för tidigt.

Biverkningar

Det är ovanligt att man får biverkningar av medicinen.

Graviditet och amning

Man kan använda läkemedlet när man är gravid.

Man kan använda läkemedlet när man ammar. Det verksamma ämnet passerar inte över i modersmjölken.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur man ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om man är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när du använder läkemedlet.

När du köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Där står mer om till exempel mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Sök bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats 

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att du tror att biverkningen beror på läkemedlet, du behöver inte vara säker. Du kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där finns ett elektroniskt formulär att fylla i eller en blankett att skriva ut och skicka in.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-02-26
Skribent:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Daniel Schmidt, läkare, specialist i mag- och tarmsjukdomar, Capio S:t Görans sjukhus, Stockholm