Eusaprim och Eusaprim Forte

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

  • Dosbägare, dossked och doseringsspruta

    Dosbägare, dosspruta och dossked kan man hämta gratis på apotek.

Vad är Eusaprim och Eusaprim Forte?

Eusaprim och Eusaprim Forte är bakteriedödande antibiotika. Medicinerna innehåller två verksamma ämnen, trimetoprim och sulfametoxazol, som tillhör läkemedelsgruppen sulfonamider.

Läkemedlet används framför allt vid svårare urinvägsinfektioner. Det kan också bland annat användas vid vissa luftvägsinfektioner.

Recept och högkostnadsskydd

Eusaprim finns i flytande form. Eusaprim Forte finns som tabletter. Medicinerna är receptbelagda.

Medicinen ingår i högkostnadsskyddet för läkemedel. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad man har för läkemedel som man får på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills man har betalat ett maxbelopp.

Så här fungerar medicinen

Eusaprim och Eusaprim Forte hämmar bakteriens ämnesomsättning vilket leder till att bakterien dör.

Vanligen känner man sig bättre inom tre dygn och redan efter ett till två dygn om man har urinvägsinfektion. Gör man inte det ska man ta kontakt med läkaren igen.

Hur tar man medicinen?

Om man tar medicinen tillsammans med en måltid minskar risken för magbesvär.

Man sväljer tabletterna med vatten.

Man ska skaka flaskan med den flytande medicinen innan man tar dosen. Då blandas innehållet ordentligt och man får i sig rätt mängd av det verksamma ämnet. För att vara säker på att man får rätt dos är det viktigt att använda den speciella dossked som följer med förpackningen.

Alkohol påverkar inte effekten av Eusaprim eller Eusaprim Forte.

När man ger medicinen till barn

Ibland kan det vara svårt att få barnet att ta antibiotika. Det är sällan bra att blanda medicinen i välling eller annan dryck som barnet får ofta, eftersom barnet kan få avsmak för drycken. Det är inte heller bra att blanda ut medicinen i stora mängder vätska eller mat, eftersom det då finns en risk för att barnet inte får i sig tillräckligt stor dos.

När man ger flytande medicin till spädbarn är det bra att låta barnet sitta eller halvligga i knät och använda en doseringsspruta. Man sprutar sedan ganska långsamt in medicinen genom barnets mungipa mot insidan av kinden. Då minskar risken för att barnet ska få medicin i luftstrupen.

Från ettårsåldern kan man använda en doseringssked istället för sprutan. Om man för skeden långt in i munnen minskar risken för att barnet spottar ut medicinen.

Ibland kräks barn upp medicinen direkt, och då ska man vänta en stund innan man gör ett nytt försök. Om barnet kräks upp nästa dos också kan det vara bra att kontakta läkaren för att få råd om hur man ska göra.
Att ge medicin till barn

Dosering

När ett läkemedel är utskrivet på recept är dosen anpassad efter den person som ska använda medicinen. Därför är det viktigt att följa de anvisningar om dosering som står på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får man bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Man tar oftast medicinen två gånger om dagen. Behandlingstiden varierar beroende på vilken sjukdom man behandlas för.

Om man glömmer en dos ska man ta den så fort man kommer ihåg det. Men om det är mindre än halva tiden kvar till nästa dos är det bättre att hoppa över den glömda dosen, och sedan fortsätta som vanligt.

Viktigt

Det är viktigt att inte avbryta behandlingen även om besvären har gått över. Om man slutar för tidigt kan några bakterier överleva och börja föröka sig. Infektionen kan då komma tillbaka.

Man ska inte använda medicinen om man svår leversjukdom eller blodsjukdom.

Om man tar andra mediciner samtidigt

Om man tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att man till exempel kan behöva ändra doseringen. Därför ska man alltid försäkra sig om att det går bra att ta andra mediciner, naturläkemedel eller växtbaserade läkemedel samtidigt. Man kan fråga sin läkare eller på ett apotek.

Man ska inte använda medicinen tillsammans med läkemedel som innehåller warfarin, till exempel Waran, eller glibenklamid, till exempel Daonil.

Biverkningar

En del personer som använder medicinen kan få magbesvär som lös avföring, illamående eller kräkningar.

När man behandlas för en infektion kan man ibland få hudutslag. Utslagen är ofta lindriga och kan bero på infektionen eller vara en biverkan av medicinen. Men om man får nässelutslag, stark klåda, feber eller ansiktssvullnad ska man avbryta behandlingen och ta kontakt med den läkare som skrev ut medicinen. Samma sak gäller om man får en långvarig eller svår diarré.

När man behandlas med antibiotika påverkas den normala bakteriefloran bland annat i underlivet. Det kan ibland orsaka en svampinfektion hos kvinnor. Symtomen är bland annat klåda, rodnad och vitaktig flytning. Om man har haft en svampinfektion tidigare och känner igen symtomen kan man behandla sig själv med receptfria medel som finns på apotek. Däremot är det bra att kontakta en läkare om besvären med klåda kommer för första gången. En läkarundersökning kan ge ett säkert besked om orsaken till klådan.

Graviditet och amning

Man bör inte använda läkemedlet när man är gravid. Det finns en risk för att fostret kan påverkas. Man ska rådgöra med läkare om man behöver använda läkemedlet när man är gravid.

Man kan använda medicinen när man ammar trots att det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken. Om man följer doseringsanvisningarna är det inte sannolikt att barnet påverkas.

Andra läkemedel som innehåller samma verksamma ämnen

Det finns andra läkemedel som innehåller både trimetoprim och sulfametoxazol. Det kan vara bra att veta så att man inte av misstag använder flera preparat som innehåller samma verksamma ämne, eftersom man då kan få i sig för mycket.

Exempel på läkemedel som innehåller trimetoprim och sulfametoxazol är:

Exempel på läkemedel som innehåller enbart trimetoprim är:

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur man ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om man är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när du använder läkemedlet.

När du köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Där står mer om till exempel mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Sök bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats 

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att du tror att biverkningen beror på läkemedlet, du behöver inte vara säker. Du kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där finns ett elektroniskt formulär att fylla i eller en blankett att skriva ut och skicka in.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-01-02
Skribent och redaktör:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Urban Hellgren, infektionsläkare, Karolinska Universitetssjukhuset, Huddinge

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg