Både på sjukhus och hemma
Behandling i respirator får man oftast på sjukhus på en operations- eller intensivvårdsavdelning eller på en lungavdelning. Man kan också få respiratorbehandling hemma med en enklare maskin. Då behövs den oftast bara under delar av dagen eller natten.
Man kan behöva fasta innan behandlingen
Om man vet att man ska få en respiratorbehandling, till exempel när man ska sövas under en planerad operation, ska man inte äta eller dricka timmarna innan. Anledningen är att om man kräks kan maginnehåll annars komma ner i luftvägarna.
Men ofta är det så att respiratorbehandling måste påbörjas snabbt, till exempel om man kommer in på sjukhuset efter en olycka. Då sövs man i stället med en särskild metod som ska skydda lungorna från att få i sig maginnehåll.
Tre olika sätt att bli kopplad till respiratorn
Beroende på orsakerna till respiratorbehandlingen och de behov som man har, finns det olika metoder att bli kopplad till respiratorn.
Andning genom mask
Ett sätt att ansluta respiratorn till luftvägarna är genom att använda en andningsmask som läggs över näsa och mun. Används masken under en längre tid, till exempel en hel natt, kan den spännas fast med mjuka gummiband runt huvudet.
Andning genom tuber
Man kan även bli kopplad till respiratorn med hjälp av en plastslang, en tub. Då förs tuben in genom munnen och ner i luftröret. Den här metoden används till exempel vid sövning inför vissa operationer och på intensivvårdsavdelningen.
Eftersom man är sövd när tuben förs ner gör det varken ont eller känns obehagligt.
När man har en tub kan man inte prata eftersom tuben ligger mellan stämbanden. Så länge den ligger kvar i halsen, får man också lugnande och sövande läkemedel för att det inte ska göra ont eller vara obehagligt.
En annan form av tub som istället placeras bakom tungan över luftstrupens öppning, kallas larynxmask. Det är som en tub och mask i ett, och håller undan tungan så att luft kan komma ner i lungorna. Den används endast under kortare tid, som till exempel under en operation. Man är sövd även när denna form av tub förs ner i halsen
Ett litet rör kan sättas in i halsen
Om man ska behandlas i respirator under en längre tid brukar man få ett böjt rör insatt i halsen, en så kallad andningskanyl. Röret placeras direkt i luftröret genom ett litet hål på halsen, som görs med en mindre operation. Sedan kopplas röret till respiratorn.
Det finns flera fördelar med att ha ett rör i halsen jämfört med att ha en tub som förts in via munnen. Dels blir det betydligt mindre irriterat i halsen, dels kan man med viss teknik även prata eftersom röret ligger nedanför stämbanden. Det går också ofta bra att äta och dricka om man får det.
En nackdel med röret i halsen är att det finns risk för skador på struphuvudet och stämbanden när det sätts på plats, vilket skulle kunna skada rösten. Risken är större om man får röret insatt akut än om man genomgår en planerad respiratorbehandling.
Respiratorn kan ställas in på olika sätt
Under respiratorbehandling är det vanligast att man ligger ner. En läkare eller en sjuksköterska ställer in hur mycket syrgas man ska få, hur stora andetagen ska vara och hur ofta man ska andas. Respiratorn anpassar sig efter användaren och ger mer eller mindre luft beroende på hur mycket hjälp som behövs med andningen.
Om man ska ha en respirator hemma görs en särskild utprovning på sjukhus först.
Lugnande medel
Om man får respiratorbehandling på en intensivvårdsavdelning eller lungavdelning får man oftast lugnande läkemedel under behandlingen för att man inte ska känna obehag. Vid en operation sover man djupt hela tiden och då behövs inte extra lugnande medel.
Kontroller
Om man får behandling på sjukhus görs kontroller genom att en klämma sätts på fingret, som visar hur mycket syre det finns i blodet. Med en särskild apparat analyseras även luften som man andas ut. På så sätt kontrolleras att andningen fungerar som den ska. Det tas också ofta upprepade blodprov, särskilt i början av en behandling, för att utvärdera hur behandlingen fungerar.
Fingerklämman och apparaten som kontrollerar utandningsluft används inte alltid om man använder respirator hemma. Eftersom behandlingen redan är utprovad på sjukhus behövs inte daglig kontroll. Istället får man lämna blodprov regelbundet för att kontrollera så att andningen fungerar som den ska.
Slem i luftvägarna
Alla människor har normalt slem i halsen. Slemmets funktion är att skölja rent luftvägarna. När man andas som vanligt harklar man sig och hostar ibland för att få upp slem utan att man kanske tänker på det. Vid behandling i respirator gör man inte det, och därför kan slem bli kvar i luftvägarna. Om man är vid medvetande och har tillräcklig muskelkraft, kan man hosta själv, annars kan personalen suga upp slemmet med hjälp av en sug.
Om slemmet får vara kvar kan en del av luftvägarna stängas till, något som i sin tur kan leda till att man får lunginflammation.
Irritation i halsen efteråt
Om man har varit kopplad till en respirator under operation så kan man känna irritation i halsen av tuben. Det brukar gå över på några dagar.
Man kan behöva bearbeta behandlingen
Många gånger är respiratorbehandling inte planerad i förväg eftersom det kan vara en akut sjukdom eller olycka som ligger bakom. Det kan vara mycket omtumlande att vakna upp på sjukhus kopplad till en respirator som gör att man inte kan prata. Man har kanske inte heller några minnen från vad som orsakat att man har hamnat där. Det kan sätta djupa spår och orsaka till exempel mardrömmar. Man kan därför behöva hjälp efteråt att bearbeta vad som hänt. Mardrömmar och stresskänslor brukar minska om man får god information om vad som hänt och får hjälp att fylla i minnesluckorna. Ett sådant stöd brukar man kunna få genom avdelningen där man har fått respiratorbehandlingen.
