Att få en pacemaker

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

En pacemaker är en liten apparat som hjälper hjärtat att hålla en jämn rytm. Den vanligaste anledningen till att man får en pacemaker är att man har för långa pauser mellan hjärtslagen eller för långsam hjärtrytm.

Pacemakern består av en dosa och en eller flera elektroder. Dosan opereras in under huden på bröstkorgen och elektroderna placeras i hjärtat. Pacemakern känner av den egna hjärtrytmen via elektroderna och avger en impuls vid utebliven egen aktivitet. På det sättet förblir hjärtrytmen normal.

Förberedelser

Hur man förbereds inför operationen kan variera något mellan olika sjukhus. Det är vanligt att man får tvätta sig med en bakteriedödande tvållösning. Man får inte äta något fyra timmar före operationen.

En venkateter sätts i ett blodkärl i armen innan operationen startar. En venkateter är en liten tunn plastslang som förs in i ett blodkärl, vanligtvis i armvecket eller på ovansidan av handen, med hjälp av en nål som sedan tas bort. Genom venkatetern kan man få läkemedel, vätskedropp eller blod om det behövs.

Hur går operationen till?

Först får man lokalbedövning i området på bröstet där pacemakern ska sitta. Sedan görs ett litet snitt under nyckelbenet till ett blodkärl. Genom kärlet förs pacemakerns elektroder in till sin placering i hjärtat. Operationen görs med hjälp av röntgen och tar ungefär 45 minuter.

Hur mår man efteråt?

Smärtorna i operationssåret brukar vara lindriga och går som regel över med vanliga värktabletter. Pacemakern börjar arbeta så snart den är på plats, och de flesta brukar uppleva en omedelbar förbättring.

Visa mer

Varför får man pacemaker?

Varför får man pacemaker?

  • Arbetsprov

    Ett arbetsprov visar hur hjärtat pumpar under en fysisk ansträngning. Det görs på en motionscykel eller på ett löpband.

  • Hjärtats retledningssystem

    Hjärtats rytm styrs av elektriska impulser från den så kallade sinusknutan i höger förmak.

    Mer information
    Hjärtats retledningssystem

    De elektriska impulserna som får hjärtat att slå bildas i sinusknutan. Urladdningar sprids snabbt sprids till båda förmaken. Härifrån går impulser till ett centra som kallas AV-knutan. Impulsen skickas därefter vidare genom den så kallade His´ska bunten, som är en del av hjärtats retledningssystem och passerar över i purkinjefibrerna. Impulsen som startat i sinusknutan når snabbt hela hjärtat och leder till hjärtslag. Innan nästa hjärtslag kan utlösas måste hjärtat vila lite.

    Om det är fel på sinusknutan eller AV-knutan, kan man få problem med hjärtrytmen. Det kan leda till att man får en pacemaker inopererad.

Yrsel och svimning vanligaste anledningarna

Den vanligaste anledningen till att man får en pacemaker är att man har återkommande yrselattacker eller svimningsanfall, som uppstår på grund av långa pauser mellan hjärtslagen eller för långsam hjärtrytm. Andra orsaker kan vara trötthet och andfåddhet som beror på en alltför låg puls, eller dålig ork för att pulsen inte ökar normalt vid kroppsansträngning.

Först görs en utredning

Yrsel och svimningar, liksom trötthet och andfåddhet, är vanliga symtom som kan bero på många olika saker. De behöver inte alls ha med hjärtrytmen att göra. Därför görs alltid en medicinsk utredning innan man eventuellt blir rekommenderad att få en pacemaker. En sådan utredning innebär ofta EKG-registrering under en längre tid, ultraljudsundersökning av hjärtat och arbetsprov.

För att läkaren lättare ska kunna ställa diagnos är det bra att kunna svara på frågor som

  • om man har känt något obehag strax innan man har svimmat
  • om man har känt att pulsen har varit orolig, oregelbunden, ovanligt snabb eller ovanligt långsam
  • om attackerna har kommit i vila, vid ansträngning, vid upprördhet, i samband med toalettbesök eller efter att man har rest sig hastigt
  • hur många gånger yrsel- och svimningsattackerna har inträffat
  • hur det kändes efteråt
  • när attackerna inträffade för första gången
  • om det har funnits vittnen till när man har svimmat och vad de i så fall lade märke till
  • om man har några andra hjärtbesvär eller andra sjukdomar
  • vilka mediciner man tar.

Vad händer i hjärtat?

Hjärtats sammandragning börjar med att en grupp celler i höger förmak, sinusknutan, urladdas elektriskt. Urladdningen får cellerna att dra ihop sig och startar samtidigt en kedjereaktion av urladdningar och sammandragningar som sprids över vänster och höger förmak. Förmaken drar ihop sig och pressar ner blod i hjärtkamrarna.

För att impulsen från förmaken ska sprida sig vidare ned till hjärtkamrarna som pumpar ut blodet i kroppen, måste den passera ett område i botten på höger förmak som kallas AV-knutan. Där fördröjs den något, för att kamrarna skall hinna fyllas med blod innan impulsen fortsätter. AV-knutan är viktig eftersom det normalt är den enda vägen signalen kan gå för att komma till kamrarna.

Hjärtrytmen kan bli störd

Om sinusknutan inte fungerar som den ska kan hjärtrytmen bli för långsam eller så kan hjärtat göra uppehåll. Det kan leda till att man blir yr, trött eller svimmar. Detta tillstånd brukar kallas "sjuk sinusknuta" och kan vara ett skäl för att få en pacemaker inopererad.

Problem med AV-knutan kan också störa hjärtrytmen. Det kan vara ett allvarligt tillstånd och behandlas oftast med pacemaker.

Olika typer av pacemaker

Det finns pacemaker som stimulerar antingen förmak eller kammare, och de som kan stimulera båda. Vilken typ man får beror på var felet sitter. Om man till exempel har problem med sinusknutan är det bäst med en pacemaker som stimulerar förmaket och låter kammaren vara i fred. Om man har problem med AV knutan behöver man en pacemaker som känner av sinusknutans aktivitet och leder ned den till kammaren, en sådan pacemaker har då elektroder både i förmak och kammare och ersätter AV knutans funktion.

En pacemaker kan känna av hur mycket man anstränger sig och öka pulsen om det behövs. De flesta pacemaker har minnesfunktioner som visar hur hjärtrytmen har varit den senaste tiden. Läkaren eller pacemakersköterskan kan då se vad som har hänt och anpassa behandlingen.

Lång hållbarhet

Pacemakern drivs av ett batteri som räcker i fem till tio år, eller mer. Därefter byts hela dosan ut. Vid regelbundna besök på sjukhuset, oftast en gång om året, kontrolleras att batteriet fungerar bra.

Det blir allt vanligare med uppföljningar av pacemakern på distans. Det innebär att kontroll av bland annat det elektriska systemet eller batteriet kan göras utan att man behöver åka till sjukhuset, exempelvis från hemmet. Uppkoplingen sker oftast via telefonnätet.

En pacemaker kan ställas in på en mängd olika sätt för att passa olika människors behov. Både avläsningen och justeringen av pacemakern görs med hjälp av en fjärrkontroll som läggs utanpå bröstet.

Andra rytmrubbningar som kan avhjälpas

Om man får livshotande hjärtrusningar från hjärtats kammare kan man få en annan typ av hjärtstimulator som kallas implanterbar defibrillator eller ICD. Om ett elektriskt kaos uppstår i hjärtat skickar ICD:n genast ut en elektrisk chock till hjärtat som "nollställer" den elektriska aktiviteten under några sekunder. Vanligtvis tar hjärtats sinusknuta över rytmen då så att rytmen blir normal igen, med en puls på cirka 70 slag per minut. ICD:n har för säkerhets skull även en pacemaker inbyggd som kan stötta hjärtat om pulsen skulle bli för långsam.

Pacemaker vid hjärtsvikt

Ibland kan även personer som inte har fel på hjärtrytmen ha nytta av en pacemaker. Det gäller först och främst om man har hjärtsvikt, då man får symtom som andfåddhet, trötthet eller vätskeansamling i kroppen. Symtomen beror på att hjärtmuskeln är försvagad och inte orkar pumpa ut blod i kroppen i den takt som behövs. Hjärtats förmåga att öka blodflödet när man anstränger sig är också dålig.

Hos en del av dessa personer har det upptäckts att hjärtats väggar inte arbetar så samordnat som de ska. När en vägg rör sig inåt, buktar den utåt på ett annat ställe. Den här dåliga samordningen är ineffektiv och utgör ett slöseri med hjärtats redan knappa krafter. Har man detta fel, kan man ha stor hjälp av att få en pacemaker som stimulerar höger och vänster kammare i stort sett samtidigt, men var för sig. Det gör att hjärtats sammandragningar blir mer effektiva.

Man kan också ha hjälp av en pacemaker om man har dålig ork på grund av hjärtmuskelförtjockning, så kallad hypertrof obstruktiv cardiomyopati. Även där kan en pacemaker många gånger förändra hjärtats sammandragningsmönster på ett sådant sätt att besvären lindras mycket.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

  • pacemaker

    Ett pacemakersystem består av två delar. Den ena delen är pacemakerdosan, som är en inkapslad dator med batteri. Den andra delen är elektroderna, som känner av hjärtrytmen och vid behov avger elektriska impulser som får hjärtat att dra ihop sig. Klicka på bilden för att få större format och mer information.

    Mer information
    pacemaker

    Operationen inleds med att läkaren ger lokalbedövningsmedel i området där pacemakern ska placeras. Den placeras under huden utanpå bröstkorgen, vanligtvis under nyckelbenet. Därefter görs ett ungefär fem centimeter långt snitt under nyckelbenet, på ett ställe där en ven från armen passerar. I venen förs pacemakerns elektroder in i blodbanan. Med hjälp av rörliga röntgenbilder kan läkaren på en teveskärm se till att elektroderna styrs till hjärtat.

    Pacemacern börjar arbeta så fort den kommit på plats och de flesta brukar direkt känna en förbättring. Ofta kombineras pacemakerbehandlingen med någon medicin för att stabilisera hjärtats rytm.

Förberedelser

Hur man förbereds inför en pacemakeroperation varierar från sjukhus till sjukhus. Om man läggs in kvällen före operationen får man tvätta sig med en bakteriedödande tvållösning. Man får inte äta något på fyra timmar före operationen. Om man tar mediciner brukar man kunna ta dem med litet vatten på operationsdagens morgon.

Man får en nål insatt i ett blodkärl i armen för att man vid behov ska kunna få läkemedel genom den. Ungefär en timme före operationen brukar man få en lugnande tablett eller en injektion lugnande medel genom nålen. Dessutom brukar man få en engångsdos antibiotika som ska förebygga infektioner.

Om man tar vissa mediciner, till exempel blodförtunnande läkemedel, kan man av sin läkare ha fått särskilda förhållningsregler om att hoppa över medicineringen några dagar före operationen.

Bra att sluta röka

Om man röker är vinsterna många med att sluta inför en operation. Såren läker snabbare, blodcirkulationen och konditionen förbättras så att man fortare återhämtar sig. Man bör helst sluta röka helt, men om det inte lyckas så är det bra om man kan avstå från rökning före operationen och även de första veckorna efteråt. Om man behöver hjälp att sluta röka kan läkaren berätta vilket stöd som finns att få.

Innan operationen börjar

I operationssalen får man ligga på rygg på ett operationsbord. Bröstkorgen tvättas på nytt och eventuellt hår i operationsområdet rakas bort. Därefter tvättas operationsområdet med sprit och man kläs in med operationsdukar som bara lämnar en liten yta på bröstet fri. För att hålla operationsområdet rent får man en skärm framför huvudet och kan därför inte se själva ingreppet.

Det tar knappt en timme

Operationen inleds med att läkaren ger lokalbedövningsmedel i området där pacemakern ska placeras.

Därefter görs ett ungefär fem centimeter långt snitt under nyckelbenet, på ett ställe där en ven från armen passerar. I venen förs pacemakerns elektroder in i blodbanan. Med hjälp av rörliga röntgenbilder kan läkaren på en teveskärm se till att elektroderna styrs till hjärtat.

Sedan görs mätningar på elektroderna för att avgöra om placeringen är bra. Under dessa mätningar stimuleras hjärtat via elektroderna, vilket gör att man kan känna att hjärtat tillfälligt slår litet snabbare. När läkaren har funnit ett bra läge ansluts pacemakern till elektroderna och stoppas in under huden framför den stora bröstmuskeln.

Operationen avslutas med att såret sys ihop och ett förband sätts på. Ofta används tråd som löses upp av sig själv när såret har läkt. Hela operationen brukar ta ungefär 45 minuter.

Många pacemakeroperationer görs numera polikliniskt, det vill säga att man kommer in till sjukhuset på morgonen, opereras och får gå hem samma dag.

Det gör vanligtvis inte ont

Frånsett det första sticket då man får lokalbedövning ska det inte göra ont. Om det inte går att föra in elektroderna i den ven som kommer från armen kan läkaren behöva sticka i ett djupare liggande blodkärl för att få dem på plats. Då kan det hända att lokalbedövningen inte räcker för att helt ta bort smärtan, och man får istället morfin eller liknande preparat.

När elektroderna förs in måste huvudändan på operationsbordet ibland tippas neråt, vilket en del kan uppleva som obehagligt.

Smärtorna i operationssåret när bedövningen släppt brukar vara lindriga och avhjälps oftast med vanliga värktabletter.

Efter operationen

Pacemakern börjar fungera omedelbart när den har opererats in, men inställningarna behöver justeras och därför görs mätningar innan man lämnar sjukhuset. Det kan också vara aktuellt att göra en hjärt- och lungröntgen för att kontrollera resultatet av operationen.

De första två veckorna efter operationen bör man undvika tungt arbete och höga lyft av armen på den opererade sidan för att minska risken för blödning i operationsområdet. Därefter har elektroderna läkt fast och man kan röra sig fritt.

Vad man ska tänka på när man har en pacemaker?

En pacemaker är känslig för starka magnetiska och elektriska fält. Därför finns det vissa saker man som pacemakerbärare bör tänka på.

  • Metalldetektorer finns bland annat i flygplatsers säkerhetskontroller. Detektorerna kan någon enstaka gång påverka pacemakern när man passerar kontrollen. Man kan därför gå vid sidan om och visa upp ett pacemakerkort, så visiteras man manuellt.
  • Stöldskyddsutrustning i affärer och på varuhus kan ibland påverka pacemakerfunktionen. Man kan som pacemakerbärare passera sådan utrustning men bör undvika att uppehålla sig en längre stund i närheten av dem.
  • Magnetkameraundersökning, MRI, är en undersökningsmetod där det bildas starka magnetfält. Magnetfältet påverkar också elektronisk utrustning och kan göra så att den slutar att fungera. Man måste därför alltid berätta att man har en pacemaker innan man genomgår en magnetkameraundersökning. Ofta kan man inte undersökas med magnetkamera när man har en pacemaker, men ibland kan pacemakern programmeras om så att undersökningen kan genomföras. Alla former av vanlig röntgen, inklusive datortomografi, går bra.
  • Tens, en sorts elektrisk akupunktur som används som smärtbehandling, bör inte användas i närheten av pacemakerdosan.
  • Transformatorstationer, elektriska lok, vissa attraktioner på nöjesfält, elsvetsutrustning och annat som alstrar starka elektromagnetiska fält bör man undvika att vistas i omedelbar närhet av.
  • Reparationer i bilens motorrum medan motorn är igång ska man också undvika. Det beror på att tändningssystemet alstrar starka elektriska fält.
  • Små förbränningsmotorer, av den typ som finns i exempelvis motorsågar, kan avge ett elektromagnetiskt fält och bör inte vara närmare pacemakern än en halv meter.
  • Mobiltelefoner går bra att använda, om de inte placeras direkt på pacemakern. I övrigt störs inte en modern pacemaker av mobiltelefoner.

Det finns många myter om vad som är farligt för pacemakerbärare. Generellt kan sägas att vanlig hushållsutrustning inklusive mikrovågsugnar, trådlösa telefoner, värmedynor, solarium, fjärrkontroller, datorer, teve- och radioapparater utan problem kan användas av pacemakerbärare. Om man undrar över något ska man rådgöra med sin läkare eller sjuksköterska.

Komplikationer som kan uppstå

Det är mycket ovanligt att man får några allvarliga problem efter en pacemakerbehandling.

De vanligaste tidiga komplikationerna kan vara

  • att man får en blodutgjutning som visar sig som ett blåmärke i anslutning till operationssåret. Efter operationen är det vanligt att man får blåmärken och viss blödning kring och under själva pacemakern. Men svullnar det upp ordentligt, gör mycket ont eller blöder ska man kontakta sin pacemakerläkare genast.
  • att elektrodläget rubbas så att pacemakern inte fungerar bra. Sådana fel brukar oftast märkas tidigt efter operationen och upptäckas vid den kontroll av pacemakern som görs innan man lämnar sjukhuset.

Ovanliga komplikationer är:

  • Infektioner, som nu är mindre vanligt än tidigare eftersom man alltid får behandling med antibiotika före en pacemakeroperation. Någon enstaka gång kan en infektion uppstå i området runt pacemakern, i "dosfickan", flera år efter operationen. Fickan känns då öm, blir röd och ofta svullen. Om det händer ska man kontakta sin läkare direkt.
  • Att pacemakern stimulerar diafragman eller den stora bröstmuskeln och ger upphov till muskelryckningar som kan vara störande. Dessa besvär går ofta att rätta till genom att pacemakerns programmering ändras, men ibland blir det nödvändigt att man opereras igen.
  • Läckage av luft in i lungsäcken, pneumothorax. Luften försvinner vanligtvis av sig själv efter några dagar, men ibland måste man få en slang inlagd som leder ut luften.

Mycket ovanliga komplikationer är:

  • Att elektroden tränger ut genom hjärtats vägg. Vanligen kan elektroden dras tillbaka och läggas om på ett nytt ställe utan att några större mängder blod läcker ut, eftersom blodtrycket i höger kammare är lågt. Skulle en större mängd blod ändå läcka ut avlägsnas det med en speciell slang.
  • En större inre blödning för att något djupare liggande blodkärl skadats. Om det händer kan det krävas en större operation.

I Sverige finns  pacemakerregistret som är ett nationellt kvalitetsregister till vilket alla opererande kliniker rapporterar in sina ingrepp och patienter. Syftet är bland annat att snabbt kunna upptäcka och åtgärda eventuella tekniska problem med pacemakersystem. På registrets hemsida kan man ta del av statistik som till exempel visar inom vilket intervall man ska ha uppföljning eller vilka pacemakermodeller som kan orsaka problem. Ingen personlig information, som exempelvis personnummer, visas i registret.



 

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Information om pacemakerbehandling

Det finns en hemsida, pacemaker-info.se, med information om pacemakerbehandling och hjärtsjukdomar som vänder sig både till patienter och närstående. Där kan man ställa frågor i ett forum och få svar av överläkare Thomas Fåhraeus, Torbjörn Persson och sjuksköterskan Maria Hesselstrand vid SuS i Lund och Malmö.

Socialstyrelsens nationella riktlinjer

Socialstyrelsen tar fram Nationella riktlinjer för behandling av olika sjukdomar, däribland hjärtsjukdomar. Riktlinjerna ger rekommendationer om hur till exempel hälso- och sjukvården, socialtjänsten och tandvården ska prioritera sina resurser. De bygger på samlad vetenskap och beprövad erfarenhet.

Riktlinjerna finns också i en version som är riktad till patienter. Patientversionen ger dig kunskap om vilka krav du kan ställa på vården och omsorgen där du bor. Här kan du läsa mer om de Nationella riktlinjerna för behandling av hjärtsjukdomar.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-11-03
Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden

Manusunderlag:

Fredrik Gadler, läkare, specialist i hjärtsjukdomar, Karolinska universitetssjukhuset i Solna

Granskare:

Thomas Fåhraeus, läkare, specialist i hjärtsjukdomar, Lund

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge