KUB – kombinerat ultraljud och blodprov

Allmänt

Undersökningen KUB är ett sätt att ta reda på sannolikheten för att ett foster har Downs syndrom eller två andra mer ovanliga kromosomförändringar.

KUB kan inte ge klart besked om fostret har kromosomförändringar, eftersom undersökningen bara mäter hur stor eller liten sannolikheten är. För att få veta säkert måste man göra ett fostervattenprov eller moderkaksprov. Men resultatet på KUB kan hjälpa de blivande föräldrarna att bestämma om de önskar gå vidare och göra ett sådant prov.

KUB-undersökningen innebär att man dels lämnar ett blodprov som mäter vissa graviditetshormoner, dels genomgår en särskild ultraljudsundersökning. Blodprovet kan lämnas efter graviditetsvecka 9 och undersökningen med ultraljud ska göras i vecka 11-14.

Med hjälp av blodprovssvaret, ultraljudsundersökningen och hur gammal man är görs en beräkning för sannolikheten att fostret har någon av de kromosomförändringar som går att upptäcka med KUB.

Vissa landsting erbjuder KUB enbart till gravida kvinnor som har fyllt 35 år, medan andra landsting erbjuder undersökningen till alla gravida. En del landsting erbjuder inte alls KUB.

Förberedelser

Man behöver inte förbereda sig på något särskilt sätt.

Hur går undersökningen till?

Blodprovet tas genom ett stick i armvecket. Provet måste ha lämnats minst en vecka före ultraljudsundersökningen för att man ska kunna få besked om resultatet på en gång. Lämnar man provet först i samband med ultraljudsundersökningen får man vänta en vecka tills blodprovet har analyserats

Ultraljudsundersökningen görs utanpå magen och mäter fostrets nacke på ett speciellt sätt. Det kallas nackuppklarning och den här ultraljudsundersökningen kallas därför NUPP. Det går att göra enbart NUPP-undersökning, men resultatet blir säkrare med KUB.

Hur mår man efteråt?

När man fått besked om sannolikheten att fostret har kromosomförändringar kan man känna sig osäker på vad det innebär. Då kan det vara bra att prata med sin barnmorska eller läkare, som kan ge råd och stöd.

Publicerad:
2013-05-29
Granskare:

Katarina Tunón, gynekolog och förlossningsläkare, Östersunds sjukhus