Film: Peruken blev en leksak

När Özge och Josefin fick cancer och tappade håret använde de sjalar och hattar eller hade rakat hår. De tyckte inte perukerna var så viktiga.


För många är det faktum att håret ofta faller av på grund av cytostatika en plågsam händelse, medan andra inte tycker att det är lika känsligt. När håret försvinner kan det kännas som att ens identitet förändras. Det blir också ett synligt tecken på att man har en allvarlig sjukdom som man behandlas för. Håret brukar börja växa ut igen ett par veckor efter den sista cytostatikakuren.

När Josefin Engfelt behandlades använde hon inte peruken till annat än att få barnen att skratta. Hon trivdes i rakat hår och funderade inte på håret eftersom hon visste att det skulle växa ut igen.

Özge Özen Zink tänker nu i efterhand att hon kanske borde ha skaffat sig lite tokiga peruker under sjukdomsperioden för att pigga upp sig. Istället blev det oftast hattar, sjalar och solglasögon.


Använd knapparna i filmspelaren för att visa filmen i större format. Ljudet på datorn måste vara på om filmens ljud ska höras.

Skriv ut
Senast uppdaterad:
2011-01-24
Redaktör:

Kristin Olson

Fotograf:

Tony Lindkvist

Teknisk producent:

Klevgränd Produktion