Skelettröntgen på barn

Skelettet kan röntgas för att det ska gå att se om det är skadat, brutet eller har kommit ur led, till exempel efter ett olycksfall. Röntgen används ibland för att undersöka om det finns förändringar som orsakats av en infektion eller någon annan sjukdom i skelettet.

Skelettet blir allt tätare och utvecklas med åldern och ibland röntgas handen för att se hur utvecklat det är och om det håller jämn takt med barnets ålder. Det går alltså att bestämma en skelettålder hos barnet. Det kan till exempel göras om barnet utreds för att det växer väldigt långsamt eller väl snabbt. Ibland röntgas skelettet för att få en uppfattning om ungefär hur gammalt ett barn är. Metoden ger ingen exakt ålder, särskilt inte i tonåren då den kan ha en spridning på ganska många år.

Vid en skelettröntgen kan barnet sitta eller ligga beroende på hur gammalt det är och vilken del av kroppen som ska röntgas. Som förälder kan man vara med och gärna hjälpa till att hålla sitt barn, inte för att det gör ont utan för att barnet bör vara stilla och behöver närhet i en ovan situation.

Barnet tar av sig kläderna på den del av kroppen som ska röntgas. Ibland läggs kuddar runt barnets arm eller ben för att bilden ska tas ur olika vinklar och för att barnet ska kunna vara alldeles stilla när bilden tas.

Att ta själva röntgenbilden går fort och är gör inte ont.

Efter att röntgenbilden har tagits kontrollerar läkaren att det har blivit en bild av god kvalitet. Ibland behövs det ytterligare några bilder ur andra vinklar.

Publicerad:
2011-07-01
Skribent:

Tor Lindberg, läkare, professor em. i barnmedicin

Redaktör:

Maria Bång, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Carl Lindgren, sakkunnig barnläkare, 1177 Vårdguiden