Obduktion

Information

Information

Obduktion endast i vissa fall

Obduktion innebär att en läkare gör en inre undersökning av en död kropp. Frågan om obduktion väcker ofta många motstridiga känslor hos de anhöriga. En obduktion kan kännas kränkande, samtidigt som en obduktion gör det möjligt att ta fram viktiga fakta om dödorsaken. För att skydda den kroppsliga integriteten regleras möjligheterna att utföra obduktion i en särskild lag. Det är ovanligt att obduktion får utföras mot den avlidnas eller de anhörigas vilja.

Vanligtvis genomförs en obduktion om det är nödvändigt för att

  • fastställa dödsorsaken
  • få viktig kunskap om den sjukdom som orsakat dödsfallet
  • få kunskap om effekterna av en behandling
  • undersöka om det finns andra skador eller sjukliga förändringar.

Om den avlidna tidigare har motsatt sig obduktion, eller om de närstående säger nej, får obduktionen bara göras om det är särskilt viktigt att dödsorsaken fastställs. En obduktion kan ofta vara betydelsefull för de anhöriga som får veta vad dödsfallet berodde på.

Om läkaren beslutar att inte utföra en obduktion kan inte närstående överklaga beslutet. Om det finns misstanke om felbehandling eller att det är ett onaturligt dödsfall kan närstående göra en polisanmälan.

Fäll ihop

Två typer av obduktion

Två typer av obduktion

Klinisk obduktion

Det finns två slags obduktioner som kan komma i fråga efter ett dödsfall, nämligen klinisk obduktion och rättsmedicinsk obduktion.

En klinisk obduktion kan göras om det är svårt för läkaren att fastställa dödsorsaken, även om den avlidna motsatt sig det eller de anhöriga säger nej.

Däremot får en klinisk obduktion bara göras av vetenskapliga skäl om den avlidna eller de anhöriga har godkänt det. En sådan obduktion kan till exempel göras för att ge mer kunskap om en ovanlig sjukdom.

Rättsmedicinsk obduktion

Om en läkare inte kan fastställa att det är en sjukdom som orsakat döden ska dödsfallet anmälas till polisen. Det gäller om det finns misstanke om att det rör sig om ett brott, exempelvis mord eller dråp, eller andra orsaker som till exempel en olyckshändelse eller självmord. Ibland kan den avlidne ha varit död så länge att det är svårt att avgöra vad dödsorsaken är utan obduktion.

Om läkaren misstänker att dödsfallet kan ha samband med felbehandling i vården ska en polisanmälan också göras, förutom en Lex Maria-anmälan till Socialstyrelsen.

Om man som närstående misstänker att en felbehandling har orsakat dödsfallet kan en närstående också göra en polisanmälan själv utan att det finns en Lex Maria-anmälan från sjukvården. Då utreder polisen om det finns skäl att misstänka felbehandling och fattar beslut om rättsmedicinsk obduktion ska göras eller inte.

Förutom polisen kan också allmän domstol eller allmän åklagare besluta om en rättsmedicinsk obduktion ska göras.

En rättsmedicinsk obduktion är mer omfattande än en klinisk obduktion. Läkaren gör en grundlig inre undersökning av den döda kroppen samt olika kemiska analyser. Som anhörig ska man alltid få information av polisen om att obduktionen kommer att göras, men man kan inte motsätta sig den eller överklaga.

För att en rättsmedicinsk obduktion ska få göras krävs att den kan antas vara av betydelse för utredningen av ett dödsfall. Det krävs att

  • det inte går att utesluta att dödsfallet enbart beror på sjukdom
  • det kan misstänkas att dödsfallet beror på att det har gjorts något fel inom hälso- och sjukvården.

En rättsmedicinsk obduktion får också göras om det kan antas att dödsfallet orsakats av yttre påverkan och undersökningen behövs för att

  • fastställa dödsorsaken
  • få särskilt viktiga upplysningar för miljöskydd, arbetarskydd, trafiksäkerhet eller liknande intresse.

En rättsmedicinsk undersökning får också göras om det krävs för att fastställa en avliden persons identitet.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2012-04-17
Skribent:

Lennart Skoog, specialist i patologi, Skånes universitetssjukhus, Malmö

Redaktör:

Ingemar Karlsson Gadea, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Joel Freilich, läkare på Edsbergs vårdcentral, Sollentuna