Defekter i emaljen kan antingen vara medfödda eller orsakade av faktorer i miljön. Exempel på det senare är näringsbrist eller infektioner som inträffat vid tidpunkten för bildningen av tandanlaget.
Medfödda, genetiska emaljdefekter benämns även amelogenesis imperfecta. Denna kromosomrubbning får som följd att det blir en felaktig kristallbildning i tandemaljen. Emaljen på en eller flera tänder kan drabbas, i större eller mindre grad. Emaljen blir då skör och känsligare för kariesangrepp. Barn med denna typ av tandproblem har extra stort behov av tandläkarkontakt för kontroll och behandling.
Man behandlar med fluor för att stärka emaljen och lägger på olika former av skydd. Man använder olika tekniker och material och tar hänsyn till om det rör sig om framtänder eller tänder längre bak i munnen. Tandläkaren måste beakta att det ska gå så bra som möjligt att tugga, att tänder som möter varandra i bettet ska passa ihop, att det ska se snyggt ut, med mera.
Socialstyrelsen har gjort en översyn av olika tandvårdsmaterial, även när det gäller amelogensis imperfecta. Det gäller bland annat så kallade hättor och skalfasader. "Rekonstruktionsmaterial relaterat till mineraliseringsstörningar". Trots upprepade sökningar har jag inte kunnat hitta någon annan information på nätet. På Umeå Universitet, Odontologiska fakulteten, har man gjort en hel del forskning om amelogenes, men det handlar i första hand om kartläggning av kromosomfelet och inte om själva behandlingen.
Tandläkare som jag talat med menar att man måste titta på den enskilda individen för att avgöra vilken behandling som är bäst. Det betyder att frågan bäst avhandlas med din dotters tandläkare.
