I allmänhet menar man med smärtklinik en mottagning på sjukhus eller utanför, utan sängplatser, där personer med långvarig och svårbehandlad smärta, oavsett orsak, utreds och behandlas. Det kan ibland finnas särskilda avdelningar för personer som har akut smärta och för de som behöver smärtlindring i livets slutskede, till exempel cancerpatienter.
Man arbetar oftast i team, eller med ett annat ord multidiciplinärt arbetssätt. Det innebär att flera olika personer med olika specialitet är inblandade i utredning och behandling såsom smärtläkare, sjuksköterska, psykolog, beteendevetare, sjukgymnast, arbetstreapeut och kanske andra konsultläkare som ortoped eller neurolog. Tanken med att olika yrkesgrupper ingår är att få fram ett bättre underlag för att kunna behandla smärtan.
Oftast kräver smärtklinikerna remiss från läkare. Vid första besöket berättar man om sina besvär och ger sin så kallade sjukhistoria. Sedan görs en undersökning. Därefter träffar man de övriga teammedlemmarna till exempel kurator, sjukgymnast och psykolog. Smärtteamet gör en sammanfattning med planering och rekommendationer. Ibland behövs ytterligare utredning med kanske röntgen eller prover.
Det finns flera olika behandlingar, till exempel mediciner, sjukgymnastik, akupunktur, autogen träning, samtalsterapi och olika nervblockader. Man kan också få råd om arbetsställningar och upplägg av arbetet. I behandlingen kan det även ingå träning i olika former: fysiskt, psykiskt och socialt, liksom allmän motionsträning.
Ibland har man program för smärtrehabilitering då man vistas fyra till fem veckor på kliniken som dagpatient för att lära sig hantera smärtan och på så sätt förbättre sin livskvalitet. Man deltar då i grupp även om man har individuella behandlingar.
