Nacken, halsryggen, består av de sju översta kotorna i ryggraden. Mellan kotorna finns de mjukare mellankotskivorna, diskerna. Det finns också andra förbindelser mellan kotorna, leder mellan utskott som sticker ut från kotorna. Dessutom finns det mjuka vävnader: ledband, muskler och så vidare. Rörligheten i halsryggen, precis som i ryggraden i övrigt, är beroende av alla dessa strukturer.
En vanlig orsak till minskad rörlighet i ryggen är att mellankotskivorna blir stelare och att det bildas ojämnheter i skelettet runt lederna. Detta är förändringar som kommer mer eller mindre hos alla med ökande ålder.
Överrörlighet i ryggen kan ha flera orsaker. En kan vara att man utsatts för någon skada. En annan att man har en sjukdom som ger ökad ledrörlighet. Konsekvensen kan bli problem med smärtor, eller att man får påverkan på nervvävnad i ryggmärgen eller de nerver som löper ut från denna. I det senare fallet kan man få olika nervsymtom från huvud, armar, eller bröstkorgens övre del, beroende på i vilken nivå i halsryggen som skadan sitter.
Den vanligaste behandlingen av överrörlighet i ryggen är så kallad stabilitetsträning, att man gör styrketräningsprogram för muskulaturen. Detta i kombination med att man får råd om lämpliga ställningar och så vidare, är tillräcklig behandling för de flesta.
En steloperation görs vanligen endast vid uttalade tecken på nervpåverkan. En sådan påverkan kan dokumenteras med hjälp av en speciell nerv- och muskelundersökning, så kallat EMG-ENeG. Att operera i halsryggen är en grannlaga uppgift, och det kan finnas risk för komplikationer på grund av blödning eller skada på nervvävnad. Det gäller därför att ha gjort en noggrann utredning innan, så att man vet att det är en vinst med att operera.
