Ultraljudsundersökning

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Alla vävnader i kroppen som innehåller vatten, som lever, livmoder, njurar, gallblåsa och blodkärl, kan undersökas med ultraljud.

Undersökningen går till så att svaga ljudvågor sänds in i kroppen genom ultraljudsgivaren, som är i form av en liten dosa. Ljudvågorna reflekteras tillbaka till ultraljudsgivaren av vävnaderna och organen. Det reflekterade ljudet omvandlas med hjälp av en dator till en rörlig bild av kroppens organ och vävnader som kan ses på en bildskärm.

Undersökningen kan hjälpa läkaren att ställa diagnos eller visa om en viss behandling har givit resultat.

Förberedelser

Beroende på vad som ska undersökas görs olika förberedelser.

När hela buken ska undersökas ska man inte ha ätit något sex timmar före. Om det gäller organ i bäckenet ska urinblåsan vanligtvis vara fylld.

Vid undersökning av livmodern och äggstockarna via slidan behövs inga förberedelser. Det behövs inte heller vid undersökning av hjärtat, halsen, halskärlen, muskler, senor, leder eller när små barn ska undersökas.

Hur går undersökningen till?

Man får ligga på rygg eller sidan om ett organ i magen ska undersökas. Ibland får man i stället ligga på magen, sitta eller stå. Små barn brukar få ligga på en vuxens mage eller sitta i knät.

För att det ska bli bra kontakt mellan den kroppsdel eller organ som ska undersökas och ultraljudsgivaren stryks ett lager gelé ut på huden ovanför. Ultraljudsgivaren förs sedan fram och tillbaka över detta hudområde. Den bild som skapas visar sig på skärmen.

Hur mår man efteråt?

En ultraljudsundersökning görs som regel utanpå kroppen och även om undersökaren ibland trycker ganska hårt gör det inte ont. Undersökningen anses helt ofarlig. Efteråt mår man som vanligt.

Visa mer

Varför behöver man undersökas?

Varför behöver man undersökas?

Ljud blir till bild

Vid en ultraljudsundersökning sänds svaga ljudvågor in i kroppen genom en liten sändare, som kallas ultraljudsgivare. Ljudvågorna reflekteras tillbaka av kroppens organ och vävnader till ultraljudsgivaren, som också är en mottagare. Med hjälp av en dator omvandlas det reflekterade ljudet till en rörlig bild av organen och vävnaderna som kan ses på en datorskärm. Bilderna kan sedan sparas.

Vad kan undersökas med ultraljud?

Alla vävnader eller organ i kroppen som innehåller mycket vatten, till exempel lever, njurar och blodkärl, kan undersökas med ultraljud.

Det går inte att undersöka skelettet hos vuxna människor, eftersom ljudvågorna studsar tillbaka mot skelettets yta. Hos barn kan ultraljud användas för att undersöka vissa delar av skelettet som ännu inte har förbenats, till exempel höftlederna.

Det går inte heller att undersöka lungorna, eftersom ljudvågorna inte kan tränga in i organ som innehåller luft. Luft i tarmarna och magsäcken kan också försvåra undersökningen av magen.

När görs undersökningen?

En ultraljudsundersökning görs för att ställa en diagnos, eller för att se om en behandling som gjorts tidigare har fungerat bra.

Exempel på när man kan få genomgå en ultraljudsundersökning är om

  • man har smärtor i buken
  • prover har visat på sjukliga förändringar i kroppen
  • man själv eller läkaren har känt en knöl
  • bukomfånget har vuxit plötsligt, eller om man har magrat utan skäl
  • könsorgan som testiklar, livmoder eller äggstockar ska undersökas
  • muskler, senor och leder är skadade
  • man har en sjukdom vars utveckling kan följas genom ultraljud.

Ultraljud används även för undersökning av fostret hos gravida kvinnor.

Ultraljudsundersökning av blodflöden

Det går att undersöka blodflödet i hjärtat och i stora och små blodkärl med så kallad dopplerteknik. Det innebär att ultraljudsgivaren riktas mot hjärtat, ett blodkärl eller ett organ och registrerar blodflödet antingen i form av färger eller i form av en grafisk kurva. Det går även att lyssna på blodflödet med dopplerteknik. Med hjälp av doppler kan till exempel förträngningar eller proppar i blodkärl upptäckas.

Vad man kan upptäcka vid undersökningen

Eftersom man kan undersöka stora delar av kroppen med hjälp av ultraljud kan undersökningen användas för att upptäcka många olika tillstånd. Här finns en kort beskrivning av de vanligaste.

Levern och mjälten

Det kan finnas allmänna förändringar i levern, till exempel genom att fett och bindväv har lagrats där eller att storleken har ändrats. Leverns blodflöde i kärlen kan mätas och det görs bland annat för att visa på sjukdomar som skrumplever eller en blodpropp.

Det kan också finnas både godartade tumörer och cancertumörer i levern som syns vid en ultraljudsundersökning. För att ta reda på om det är en godartad tumör eller en cancertumör måste ibland ett cellprov tas från levern. Det gör läkaren genom att, under ultraljudskontroll, sticka in en nål. Då får man oftast lokalbedövning.

Mjälten undersöks ofta samtidigt som levern eftersom flera sjukdomar kan drabba båda organen. Vissa blodsjukdomar gör att mjälten växer, och då kan mjältens storlek mätas med hjälp av ultraljud. Vid skador och olycksfall kan mjälten eller levern spricka. Då kan en ultraljudsundersökning ibland göras.

Gallblåsan och bukspottkörteln

Ultraljud kan användas för att läkaren ska se om det finns stenar i gallblåsan eller om gallblåsan är inflammerad.

Gallstenarna kan vandra ut i gallgångarna och göra så att flödet av galla till tarmen stoppas. Stopp i gallgångarna kan också bero på tumörer, antingen i gallgångarna eller i bukspottkörteln. Här används ultraljud för att skilja mellan olika orsaker till hinder i gallgångarna.

Bukspottkörteln kan också bli inflammerad, och då kan det ibland bildas vätskefyllda blåsor, så kallade cystor, och förkalkningar som kan upptäckas med ultraljud.

Njurarna

En ultraljudsundersökning kan till exempel visa om det finns cystor eller tumörer i njurarna.

Ultraljud kan också visa om och hur njurarna har påverkats av en infektion. Det används också ofta för att följa njurarnas tillväxt hos barn som har haft upprepade infektioner.

Om urinen inte rinner ner från njurarna till urinblåsan som den ska kan det synas på ultraljud. Det kan bland annat bero på en njursten eller en förstoring av prostatan hos äldre män.

Njurstenar kan ibland, men inte alltid, upptäckas med hjälp av ultraljud. Det beror dels på stenens storlek, dels på om den ligger i njuren, njurbäckenet eller urinledaren. Svårast är det att hitta små njurstenar i urinledaren eftersom tarmarna ofta ligger i vägen och skymmer.

Vid flera olika sjukdomar i njurarna som inflammationer, diabetes och kärlsjukdomar förändras också njurarnas utseende. Då används ibland ultraljud för att styra en provtagningsnål till rätt område för att ta prov från njurvävnaden.

Kroppspulsådern och lymfkörtlarna

Stora kroppspulsådern kan utvidgas till ett pulsåderbråck, aortaaneurysm, som enkelt kan upptäckas vid en ultraljudsundersökning. Beroende på hur stor vidgningen är bedömer läkaren om den måste opereras eller inte. Om man inte opereras brukar undersökningen upprepas efter en tid för att kontrollera om vidgningen har ökat.

Förstorade lymfkörtlar kan finnas i buken men också i ljumskarna, i armhålorna och på halsen. Med hjälp av ultraljud kan man både upptäcka dem och ta vävnadsprover för att avgöra vad de förstorade körtlarna kan bero på. Man får först lokalbedövning. Sedan sticks en tunn nål in under huden och styrs med hjälp av ultraljud till lymfkörteln där provet ska tas.

Buken, magsäcken och tarmarna

Man kan få vätska i buken på grund av många olika tillstånd som leversjukdomar, tumörer eller olycksfall. Vätskesamlingen kan upptäckas med ultraljud.

Magsäcken och tarmarna brukar oftast undersökas med andra metoder, men ibland används ultraljud. Till exempel kan spädbarn få en förträngning av nedre magmunnen som gör att de får häftiga kräkningar efter maten. De minskar då ofta i vikt. Denna förträngning kan upptäckas med ultraljud.

Om det finns tecken på att man har blindtarmsinflammation kan en ultraljudsundersökning hjälpa läkaren att ställa diagnos. Inflammationer i buken kan ibland leda till att det bildas en varböld. Bölden kan hittas och behandlas med hjälp av ultraljud. Behandlingen görs genom att en kanyl med en slang riktas med hjälp av ultraljud, sticks in i bölden och tömmer ut varet.

Knölar i kroppen

Om man själv eller läkaren känner en knöl någonstans kan en ultraljudsundersökning oftast avgöra vad det beror på. Det kan till exempel vara en njure som ligger lite annorlunda till. Det kan också vara en cysta som oftast är godartad, eller en tumör som kan vara antingen god- eller elakartad.

Om knölen sitter i bröstet görs oftast en mammografi, men ibland görs även en ultraljudsundersökning för att säkrare avgöra vad det är för typ av knöl.

Könsorgan

Den allra vanligaste ultraljudsundersökningen hos kvinnor är undersökning av livmodern vid graviditet. Läkaren kan även undersöka livmoder och äggstockar för att bedöma om det finns inflammationer eller sjukliga knölar, tumörer eller cystor.

Några typer av knölar som till exempel muskelknutor på livmodern, så kallade myom, och olika typer av cystbildningar på äggstockarna är mycket vanliga. Då är ultraljudsundersökningen ett bra sätt för läkaren att bedöma hur många och vilken typ av förändring det handlar om. Idag görs detta nästan alltid i form av så kallad vaginal ultraljudsundersökning, då en speciell ultraljudsgivare förs in i slidan. Detta gör det lättare att se små förändringar. Denna undersökning är inte mer smärtsam eller obehaglig än en vanlig gynekologisk undersökning och utförs oftast som en del av en allmän undersökning. Läkaren kan även ta vävnadsprov under ledning av vaginalt ultraljud.

Som kvinna kan man också få genomgå ultraljudsundersökning vid utredning av ofrivillig barnlöshet. Syftet är då att klarlägga om man har några anatomiska avvikelser som kan vara orsaken till att man har svårt att bli gravid.

Män kan få testiklarna undersökta med ultraljud om läkaren misstänker att det finns tumörer. Läkaren kan även använda ultraljud för att se om man har vattenbråck eller åderbråck i pungen. Med ultraljud kan läkaren även upptäcka inflammationer och cystor i bitestiklarna. Dessa cystor är nästan alltid helt ofarliga.

Prostatakörteln kan också undersökas med ultraljud, och då förs ljudgivaren in i ändtarmen. Det görs oftast när läkaren vill ta reda på om det finns en elakartad tumör i prostatan. Om det finns förändringar i prostatan tas vävnadsprover som undersöks i mikroskop.

Hjärtat och halskärlen

Hjärtat undersöks med ultraljud vid olika typer av hjärtfel och hjärtsjukdomar, till exempel förstoring av hjärtmuskeln, vätska i hjärtsäcken och hjärtmissbildningar.

Om man har haft en propp i hjärnan undersöks ofta halsens pulsådror med ultraljud för att se om det finns förträngningar där som kan ha orsakat proppen. Om åderförträngningen behandlas minskar risken för nya proppar.

Problem med benen

Om man har besvär med blodcirkulationen i benen, pulsåderförträngningar eller om benen har svullnat så att läkaren misstänker en blodpropp görs oftast en ultraljudsundersökning. Ibland måste den kompletteras med kärlröntgen.

Muskler, senor och leder

En ultraljudsundersökning kan visa om det finns bristningar eller inflammationer i muskler och senor. Vid vissa ledbesvär används också ultraljudsundersökning, särskilt för att upptäcka vätskesamling i leden som kan tyda på ledinflammation.

Skador på spädbarn

En del medfödda missbildningar i olika organ kan upptäckas med hjälp av ultraljud. Innan fontanellen på huvudet har vuxit ihop kan hjärnan hos spädbarn undersökas med ultraljud. Det görs ofta på för tidigt födda barn som har en viss risk för att få hjärnblödning. Ultraljud görs också om barnets skalle växer mer än normalt. Undersökningen visar om hjärnans vätskefyllda hålrum är onormalt vidgade, ett tillstånd som brukar kallas vattenskalle.

Det går också att använda ultraljud för att undersöka höftlederna hos nyfödda och småbarn om läkaren misstänker att höftlederna inte är stabila.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

Förberedelser innan undersökningen

Om hela magen ska undersökas ska man inte ha ätit något under sex timmar innan undersökningen. Man får ta sina vanliga mediciner och dricka lite vatten, men inte någon dryck som innehåller kolsyra eller fett. Om man behandlas med insulin mot diabetes, kan man meddela mottagningen det för att få en tid som passar insulinbehandlingen. Orsaken till att man inte får äta är att det ska vara så lite luft som möjligt i tarmarna, för att läkaren ska kunna se ordentligt. Då kan läkaren också lättare se om det finns gallstenar i gallblåsan.

Om undersökningen handlar om organ i bäckenet ska urinblåsan vara fylld. Då är det bra att dricka minst en liter vätska ett par timmar före undersökningen och inte kissa. Vid undersökning av kvinnor görs ofta en så kallad intravaginal undersökning, det vill säga att ultraljudsgivaren förs in genom slidan. Då behövs inga förberedelser.

Vid undersökning av hjärtat, halsen, halskärlen, muskler, senor och leder behövs inga föreberedelser. När små barn ska undersökas behövs inte heller några förberedelser.

Man kan ligga, sitta eller stå

ultraljudsundersökningDatorn omvandlar det reflekterade ljudet till bilder som syns på datorskärmen.Vanligen ligger man på rygg eller på sidan om något organ i buken ska undersökas. Ibland får man ligga på magen, sitta eller stå. Små barn brukar få ligga på en vuxens mage eller sitta i knät.

För att det ska uppstå kontakt mellan den kroppsdel som ska undersökas och utrustningen stryks först ett lager gelé ut. Gelén är kladdig och kan kännas lite kall. Den består mest av vatten och går lätt att torka bort efter undersökningen. Sedan förs en så kallad ultraljudsgivare över kroppsdelen och skickar ut ljudvågor på så höga frekvenser att de inte kan höras av ett mänskligt öra. Ljudvågorna studsar tillbaka när de träffar organ i kroppen och fångas sedan upp av ultraljudsgivaren. Därefter förs ljudvågorna till en dator som omvandlar det reflekterade ljudet till bilder som syns på datorskärmen.

Det är inte farligt och gör inte ont

En vanlig undersökning som görs på utsidan av kroppen gör inte ont, även om den som undersöker ibland behöver trycka hårt med ljudgivaren. Att undersökas med ultraljud anses helt ofarligt. Ultraljudsvågorna ger lite värmeutveckling som man inte kan känna, men energinivåerna är mycket små och det finns inga bevis för att själva ultraljudsundersökningen kan orsaka någon skada.

Speciella undersökningar

Det finns tillfällen då läkaren behöver komplettera ultraljudet med en så kallad ultraljudskontrast. Det kan till exempel handla om att bättre kunna se små tumörer i levern. Då får man en venkateter, en liten tunn plastslang som förs in i ett blodkärl med hjälp av en nål som sedan tas bort. Genom venkatetern sprutas kontrastvätska in i kroppen. Sedan görs ultraljudsundersökningen som vanligt.

Det finns olika utformade ultraljudsljudgivare som alla sitter på en tunn böjlig slang. De förs in i kroppen genom munnen, slidan eller ändtarmen. Det kan kännas obehagligt även om det inte gör direkt ont. Den här sortens ultraljudsgivare används för att se hur hjärtat arbetar och för att undersöka matstrupen, magen, bukspottkörteln. En sådan böjlig ultraljudsgivare kan också användas till att undersöka tumörer i ändtarmen och prostatan.

Under en kranskärlsröntgen kan små ultraljudgivare föras in i blodkärl för att ge en tydligare bild av en förträngning som kan leda till kärlkramp.

Ultraljud används ibland under en pågående operation för att kirurgen lättare ska hitta små förändringar. Det finns också ultraljudsgivare som kan föras in i buken för att undersöka bukorganen i samband med titthålsoperationer.

Om läkaren tar prover

Ibland tar läkaren prover av organ samtidigt som ultraljudsundersökningen görs. Då får man oftast lokalbedövning och känner därför inget av själva provet. Det går att ta prover från nästa alla organ eller kroppsdelar som kan undersökas med ultraljud.

Ett vävnadsprov tas med hjälp av en nål som sticks in i organet. Vanligtvis har man inte ont efteråt. Om man har varit med om ett vävnadsprov från levern som görs med en grov nål kan man ibland få ont under ett kort tag efteråt.

Om man tar blodförtunnande medicin måste man ibland sluta ta den i god tid före provtagningen, och man får lämna blodprover som visar om man har en ökad risk för blödning.

Man får ligga stilla i ett par timmar

Om läkaren har tagit ett vävnadsprov från buken eller njurarna får man vara sängliggande i några timmar för att minska risken för blödning. Eftersom läkaren använder en mycket fin nål för provtagningen är risken för blödningar mycket liten.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2010-12-22
Skribent:

Torbjörn Andersson, röntgenläkare, professor, Örebro universitet och universitetssjukhuset i Örebro

Granskare:

Lars Öhberg, röntgenläkare, Norrlands Universitetssjukhus, Umeå

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg