Knäledsartros

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

I knälederna har man brosk som gör att benändarna kan glida mot varandra. Om man får artros förändras brosket gradvis. Efter hand blir det ojämt och gropigt, och benändarna kommer mer i kontakt med varandra. Det ökar risken för att man får ont. Ibland känns området kring knät svullet och varmt.

Artros beror på flera olika faktorer och det är delvis okänt vad som ligger bakom, men risken att få artros ökar om man är överviktig, har skadat sitt knä eller har dålig muskelstyrka i benen. Ärftliga faktorer spelar också roll, det finns därför en ökad risk att få sjukdomen om någon närstående släkting har artros.

Det är inte alla som har artros som får besvär. Ofta utvecklas sjukdomen långsamt under många år. Den kommer vanligen efter 50 års ålder, men är vanligare ju äldre man blir. Knäledsartros är ungefär lika vanligt hos kvinnor som hos män.

Symtom

Om man får knäledsartros gör det ont, oftast när man går. Knät blir ofta ömt och ibland svullet. Om man har kraftigare artros kan det göra ont även när man är stilla eller ska sova, man kan även bli lite hjulbent.

Behandling

Smärtan kan minska om man motionerar och tränar. Man kan också minska besvären genom att avlasta leden. Det kan man göra genom att stärka sina benmuskler. Om man väger för mycket hjälper det att gå ner i vikt.

Det kan också hjälpa att använda en käpp, eller andra hjälpmedel, till exempel toalettförhöjning och extra handtag på badrumsväggen. Vissa hjälpmedel kan man låna eller hyra.

Ibland behöver man mediciner som minskar smärtan eller dämpar inflammationer.

Om man inte blir bättre trots sjukgymnastik, träning, viktminskning, mediciner och avlastning kan man behöva opereras. 

När ska man söka vård?

Om man misstänker att man har artros kan man kontakta en sjukgymnast. Om man har svår värk som inte går över kan man ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Knäledsförslitning

    Knäledsartros innebär att ledbrosket i delar av knäleden har minskat eller försvunnit.

    Mer information
    Knäartros, förändrat brosk.

    Knäledsartros innebär att ledbrosket i delar av knäleden minskat eller försvunnit. När ledbrosket är borta kommer benändarna i direkt kontakt med varandra. Vid artros i knäleden drabbas oftast den inre delen av leden, där lårben och skenben möts. Den yttre delen av knäet och lederna mellan knäskål , lårben och vadben klarar sig oftast bättre. I samband med artros är det vanligt att ledkapslarna som omger leden bir inflammerade.

Ledbrosk minskar och försvinner

Kroppens leder är till för att man ska kunna röra sig. I alla leder möts minst två ben. De delar av benen som möts i en led har brosk på ytan. Brosket är ett levande material som har en mycket jämn yta. I leden finns ledvätska som minskar friktionen och som gör att benändarna kan glida mot varandra. I knät möts lårbenets nedre del och skenbenets övre del.

Om man har artros förändras brosket gradvis. Vid svår artros har ledbrosket minskat eller försvunnit, blivit ojämt och gropigt och benändarna kan komma i kontakt med varandra. Det ökar risken för att man får ont.

Det är oftast i den inre delen av leden som man får artros. Den yttre delen av knät klarar sig oftast bättre. Det är vanligt att ledkapseln som omger leden blir inflammerad, och knäleden kan bli svullen och vätskefylld.

Ökad risk efter benbrott och skador

Knäledsartros är en sjukdom som utvecklas långsamt, ofta under många år. Orsaken hos den enskilda personen är oftast okänd, men det finns ärftliga inslag, det är vanligare att man får sjukdom om någon närstående släkting har artros. Risken ökar efter en meniskskada eller en korsbandsskada och efter benbrott som gett snedbelastning i knät. Om man är överviktig eller utövar en idrott där knäna belastas särskilt, ökar också risken för att få knäledsartros.

Även om man har artros är det inte säkert att man har så mycket besvär eller att man blir sämre. Det finns inte idag något läkemedel som bromsar sjukdomen eller något som man själv kan göra för att förhindra att brosket i knälederna minskar i tjocklek och i värsta fall förstörs.

Vanligare bland äldre

Knäledsartros är ovanlig före 50 års ålder och blir vanligare ju äldre man är. Om man tillhör riskgruppen, det vill säga är kraftigt överviktig, tidigare har haft en svår knäskada eller har någon nära släkting med sjukdomen, finns en ökad risk att få knäledsartros från 40-årsåldern.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Knät gör ont när man går

Besvären vid knäledsartros kan komma plötsligt, ibland i samband med en mindre knäskada som till exempel ett snedtramp, men ofta utan att något särskilt har hänt. De vanligaste besvären vid knäledsartros är att man har ont i knät när man går. Knät är också ofta ömt och ibland svullet, delvis beroende på inflammation i ledkapslen. Ibland bildas lite för mycket ledvätska, knät svullnar och det gör ont. Det är mycket vanligt att de första symtomen på knäledsartros kommer innan artrosen syns på röntgen.

Om man får kraftigare artros kan man också få värk i knät när man sitter stilla, eller under natten när man ska sova.

Om brosket mellan lårben och skenben blir tunnare på knäledens insida kan man bli något hjulbent. Då ökar belastningen ännu mer på insidan, där det finns minst brosk, och det kan leda till ökande besvär.

Rörligheten undersöks

En läkare gör en undersökning av knäleden. Läkaren bedömer rörligheten och om vissa rörelser gör mer ont.

En röntgenundersökning brukar visa om det finns artros i knät, men behövs inte alltid för att ställa diagnos. En röntgenundersökning av knät kan ibland visa kraftig artros, som säkert funnits under flera år men inte gett besvär. Artros i ett tidigt skede syns inte på röntgen.

För att får en bedömning om man behöver bli opererad blir man vanligen remitterad till en ortopedklinik. Där görs en mer ingående undersökning av knät och besvären för att avgöra om operation är ett bra alternativ.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

När ska man söka vård?

Om man har värk som inte går över kan man ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral.

Träning minskar smärtan

Basen för behandling vid knäledsartros är träning. En fysiskt aktiv livsstil och sjukgymnastik kan minska artrossmärtan. Det är också viktigt att tänka på att man kan behöva ändra sitt sätt att arbeta och sätt att sköta vardagssysslorna.

Man kan gå i artrosskola

För att få kunskap och information om hur man ska hantera sin artros behöver man ofta få hjälp av en sjukgymnast. Man kan kontakta en så kallad artrosskola, om det finns en sådan på orten där man bor. Där får man lära sig hur man ska sköta sitt knä. Artrosskolor brukar drivas av sjukgymnaster. Ett besök där kostar lika mycket som ett vanligt besök hos en sjukgymnast. Om man vill veta hur man hittar en artrosskola kan man fråga en läkare eller sjukgymnast.

Starka benmuskler avlastar knät

Lämplig motion och styrketräning av benmusklerna minskar vanligen smärtan från knät. När man börja träna kan det ibland göra mer ont, men efter några månader brukar smärtan minska. Det är inte skadligt för ledbrosket i knät att röra på sig, även om smärtorna tillfälligt ökar. Om man väger för mycket behöver man vara extra stark i benen. Besvären minskar också om man går ner i vikt. En käpp kan avlasta leden. En sjukgymnast eller läkare ger råd om vad som är den bästa träningen. Träning kan man också få genom en artrosskola.

Träning och viktminskning kan göra att man kanske inte behöver opereras. Smärtstillande läkemedel, avlastande hjälpmedel och att man undviker tunga arbetsmoment kan också göra att man klara vardagslivet bättre och kan vänta med operation.

Man kan låna hjälpmedel

Om man är stel och har svårt att röra sig kan det hjälpa att använda en käpp, toalettförhöjning och extra handtag på badrumsväggen. Hos distriktssköterskan kan man få råd om vart man kan vända sig för att få hjälpmedel.

Ibland behöver man träffa en ortoped

Lindriga eller måttliga besvär av artros i knäleden och i andra leder behandlas oftast hos en allmänläkare eller en sjukgymnast. Det kan hjälpa att ta olika läkemedel i tablett- eller sprutform.

Besvär som är så svåra att operation kan vara lämplig kräver ytterligare undersökningar hos ortopedläkare på ett sjukhus eller en specialistmottagning.

Läkemedel dämpar smärta och inflammation

Smärtstillande läkemedel kan behövas, eftersom värk är det vanligaste symtomet. Det finns många olika typer av läkemedel. I första hand bör man använda smärtstillande läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil.

Inflammationen i ledkapseln omkring knäleden kan ofta behandlas med inflammationshämmande läkemedel, så kallade cox-hämmare, som samtidigt är smärtstillande. Exempel på sådana läkemedel är de som innehåller ibuprofen, till exempel Ipren och Brufen. Ett annat exempel är naproxen som finns i till exempel Naproxen eller Pronaxen.

Om man är över 75 år, har någon hjärt-kärlsjukdom eller tidigare har haft magsår bör man använda paracetamol istället för cox-hämmare.

En kortisonspruta i knäleden kan ge tillfällig lindring.

Glukosamin är ett receptfritt läkemedel som man kan ta om man har lindriga eller måttliga besvär av knäledsartros. Vetenskapliga studier visar osäkra resultat om glukosamin verkligen har effekt men man kan pröva. Glukosamin ingår inte i den rekommenderade behandlingen av knäledsartros och ingår därför inte i högkostnadsskyddet.

Operation ger ny vinkel i knät

Om man är under 60 år och har lättare artros och är hjulbent görs i första hand en operation, som innebär att belastningen på den inre delen av knät minskar. Med denna operationsmetod, som kallas osteotomi, tar ortopeden bort en kil av benet för att knät ska fungera i normal vinkel igen. Det sätts inte in någon konstgjort material i knät. Operationen fungerar vanligen bra. Smärtan minskar och rörligheten i knäleden är kvar. Man kan vanligtvis räkna med att operationen hjälper i tio år.

Efter en operation med osteotomi kan det i vissa fall ändå bli nödvändigt med en protesoperation. Då sätts en ny konstgjord led in i knät.

Man kan behöva en ny knäled

Den vanligaste operationen vid knäledsartros är att sätta in nya leddelar, en så kallad knäledsprotes. Protesen är gjord av plast och metall som cementeras fast i benet. Syftet med en ny knäled är att man ska få bort smärtan och att man ska kunna röra leden bättre så att det går att leva ett bra vardagsliv. En ny knäled är inte en normal led. Det går inte att idrotta hårt eller lägga stor belastning på leden. Man får vara beredd också på att det krävs sjukgymnastik för att bygga upp styrkan i benet efter operationen.

De flesta som får en ny knäled upplever att smärtan försvinner och att det blir lättare att röra sig. Läkningen tar upp till ett år men förbättringen brukar märkas redan efter några veckor. En knäledsprotes håller vanligtvis i minst 15-20 år. I enstaka fall kan den konstgjorda leden slitas ut, och behöva bytas ut genom en ny operation.

Ska man behandlas - vad händer annars?

Sjukdomen och smärtorna innebär ibland att man får en sämre livskvalitet, eftersom det är svårt att gå, och man kan också ha svårt att sova på natten på grund av smärtorna.

Det är möjligt att operera knäledsartros också efter många års besvär. Det gäller att känna efter noga, samla information och tillsammans med sin läkare fundera över vilken behandling som passar bäst just i den livssituation som man befinner sig i.

Att ha knäledsartros kan innebära en något ökad risk för diabetes typ 2 och hjärt- och kärlsjukdomar. Det beror förmodligen på att många som har sjukdomen rör sig mindre, och att många är överviktiga.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-06-13
Skribent:

Rikard Viberg, läkare, specialist i allmänmedicin, Stockholm.

Redaktör:

Ellinor Lundmark, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Leif Dahlberg, ortoped, Skånes universitetssjukhus, Malmö.

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge