KOL – kroniskt obstruktiv lungsjukdom

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

KOL är en lungsjukdom som beror på att lungorna har skadats, bland annat så att luftrören blir trängre än normalt. Man kan då få svårare att andas, känna sig trött, orka mindre och få svårt att ta upp syre.

Sjukdomen orsakas framför allt av tobaksrökning och utvecklas långsamt under flera år. I början kan man ha ganska lindriga besvär, men om man fortsätter att röka och sjukdomen förvärras kan det bli svårt att klara av även enkla vardagssysslor utan hjälp.

Det är ovanligt att man får sjukdomen innan man har fyllt 40 år.

Symtom

Om man har KOL är det vanligt att man

  • får andfåddhet vid ansträngning, vilket ökar vid ökande svårighetsgrad av KOL
  • allt oftare behöver hosta upp slem
  • hör rosslande och pipande ljud när man andas
  • ofta får infektioner i luftvägarna
  • magrar av och får svullna fötter.

Behandling

Att sluta röka är det enda som kan stoppa utvecklingen av sjukdomen. De flesta brukar må bättre efter rökstopp.

Den skada som redan har skett på lungorna går inte att reparera. En viktig del av behandlingen är att få hjälp att kunna leva ett så vanligt liv som möjligt, genom information om sjukdomen, fysisk aktivitet och läkemedel.

Om man har svår KOL och får syrebrist kan man behöva få behandling med syrgas.

När ska man söka vård?

Om man misstänker att man har KOL bör man kontakta en vårdcentral.

Om man har KOL och får en luftvägsinfektion ska man söka vård direkt på sin vårdenhet eller på akutmottagning.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

Visa mer

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • lungor

    Man blir lätt andfådd eftersom sjukdomen hejdar luftflödet i lungorna.

    Mer information
    lungor och luftrör

    När man har KOL är flödet av luft genom de mindre luftvägarna i lungorna permanent försvårat. Det är därför som man ofta får svårt att andas, framför allt när man anstränger kroppen. Slemhosta och väsande eller pipande andning är också mycket vanligt.

  • lungblåsor

    I de små perifera lungblåsorna tas syret upp av blodet.

    Mer information
    lungblåsor detalj

    När man andas in passerar luften genom allt mindre luftrör och hamnar till slut nere i lungblåsorna, alveolerna. I lungorna finns flera hundra miljoner lungblåsor med en sammanlagd yta stor som en fotbollsplan.

    Kring varje lungblåsa finns ett nätverk av små blodkärl, kapillärer. De syresätter blodet från luften man andas in. Samtidigt förs koldioxid och andra gaser i blodet ut från blodbanan och försvinner ut ur kroppen genom den luft man andas ut.

  • Emfysem

    När väggarna mellan lungblåsorna förstörs bildas större hålrum, emfysem.

    Mer information
    lungblåsor med emfysem

    När man andas in passerar luften genom allt mindre luftrör och hamnar till slut nere i lungblåsorna, alveolerna. Här tas syret upp av blodet.

    Vid KOL blir det sjukliga förändringar både i de perifera, mindre luftvägarna, bronkiolerna och i lungblåsorna, alveolerna. Väggarna mellan lungblåsorna förstörs successivt och det bildas större håligheter. I dessa fungerar inte längre den viktiga gasväxlingen mellan luft och blod. Detta kallas emfysem.

    Emfysemet gör att man inte kan använda lungornas hela kapacitet. Man blir lättare andfådd och orkar inte lika mycket som förr. Ibland är emfysemet utbrett och omfattar stora delar av både lungorna. Ibland kan emfysemet vara mera begränsat till vissa områden av lungorna.

    Emfysemet orsakar också att lungornas elasticitet minskar, vilket för med sig att de små luftrören ibland helt faller ihop. Då töms inte lungorna helt på luft. Andningen blir mycket energikrävande och man måste vila oftare.

Hur lungorna arbetar

Vid inandning passerar luften genom allt mindre luftrör och hamnar till slut nere i lungblåsorna, alveolerna. I lungorna finns flera hundra miljoner lungblåsor med en sammanlagd yta stor som en fotbollsplan.

Kring varje lungblåsa finns ett nätverk av små blodkärl, kapillärer. De syresätter blodet från luften man andas in. Samtidigt förs koldioxid och andra gaser i blodet ut från blodbanan och försvinner ut ur kroppen genom den luft man andas ut. Det kallas för gasväxling.

Emfysem

Vid KOL får lungorna sjukliga förändringar i både lungblåsorna och de mindre, perifera luftvägarna. När väggarna i lungblåsorna förstörs bildas större hålrum, vilket får till följd att gasväxlingen mellan luft och blod inte längre kan fungera där. Det gör att man inte kan använda lungornas hela kapacitet och man blir man lättare andfådd. Ibland är emfysemet utbrett och omfattar stora delar av båda lungorna. Ibland kan emfysemet vara mera begränsat till vissa områden av lungorna.

Emfysemet orsakar också att lungornas elasticitet minskar, vilket för med sig att de små luftrören ibland helt faller ihop. Då töms inte lungorna helt på luft. Andningen blir mycket energikrävande och man måste vila oftare.

Inflammation i slemhinnan

KOL medför att slemhinnan i luftvägarna blir inflammerad. Den inre delen av luftvägen blir då svullen, rodnad och lättretad. De celler som producerar slem ökar i antal och aktivitet. De fina flimmerhåren, vars uppgift är att ständigt transportera slemmet uppåt mot luftstrupen, blir till stora delar förstörda. Det medför dels att slemproduktionen ökar och dels att man i mycket högre grad måste hosta för att få upp slemmet. När luftrören är svullna och man har mycket slem blir det även svårare för luften att flöda i lungorna.

Varför är det svårt att andas vid KOL?

En frisk lunga är elastisk, vilket behövs för att de mindre luftrören ska hållas öppna. KOL påverkar lungorna så att de blir mindre elastiska. Detta gör det svårare att tömma ut luften vid varje andetag.

Luftrören faller ihop

Mellan lungblåsor och luftrör finns elastiska förbindelser. När lungblåsorna förstörs går även dessa "gummiband" sönder. Detta får till följd att luftrören faller ihop när man andas ut. Den elastiska funktionen som får luftrören att fjädra tillbaka, och därmed hållas öppna, har förstörts.

Luften stannar kvar i lungorna

Eftersom lungornas elasticitet minskar och många av de mindre luftrören helt faller ihop, framför allt när man andas ut, blir vissa delar av lungorna inte tömda på luft. Även hos en frisk person finns det luft kvar i lungorna efter en maximal utandning. Har man KOL så ökar mängden instängd luft. Det för med sig att man måste vidga sin bröstkorg och sina lungor onormalt mycket för att få i sig tillräckligt med luft. Det kan kännas som om man måste kämpa för att få i sig ny, syresatt luft.

Andningen blir krävande

För att klara av att vidga bröstkorgen och lungorna mer än vanligt måste man ofta använda extramuskler, eftersom andningen blir så arbetsam. En del av dessa muskler sitter i skulderpartiet.

Den ökade mängden instängd luft vid KOL leder med tiden till att bröstkorgen permanent ökar i omfång, framför allt på djupet, det vill säga att avståndet mellan bröstben och ryggrad ökar.

Andningen tar mycket energi

Om man har friska lungor förbrukar andningsarbetet vid vila ungefär två till tre procent av kroppens totala energiåtgång. För den som har svår KOL är andningen mycket mer energikrävande och motsvarande siffra kan ligga på drygt 20 procent. Vid svår KOL kan andningen kräva så mycket energi att man går ned i vikt. Då kan man behöva extra energirik kost för att undvika att man går ned i vikt i onödan.

En halv miljon svenskar kan ha KOL

Liksom vid många andra sjukdomar där besvären kommer smygande är det svårt att exakt uppskatta hur vanligt KOL är bland befolkningen. Efter flera undersökningar som har gjorts inom sjukvården, där ett slumpmässigt urval av svenskarna har undersökts, beräknas mellan 400 000 och 700 000 personer ha KOL.

Det finns flera skäl till att det inte går att uppskatta antalet säkrare. Bland annat finns det lite olika definitioner på diagnosen KOL. Sjukdomen är ovanlig hos personer under 40 år. Hos personer som rökt under många år räknar man idag med att ungefär hälften av dem har fått KOL vid 75 års ålder.

Rökning största orsaken till KOL

KOL orsakas till allra största delen av tobaksrökning. I tobaksrök finns en mängd giftiga ämnen, förutom nikotin och tjära. Om man under lång tid utsätts för stora mängder damm och rökgaser kan det också öka risken att få KOL.

När kroppens vävnader utsätts för skadliga ämnen aktiveras olika typer av försvarsmekanismer som syftar till att skydda kroppen från skada. En sådan mekanism är inflammation. Oftast får inflammationen en god effekt och gör att man blir frisk från många infektionssjukdomar. Men den inflammation i luftrören som orsakas av långvarig rökning ger skadeverkningar. Dessa skadeverkningar orsakar de förändringar i lungans vävnader som är typiska vid KOL.

Om man aldrig har rökt

Att få KOL när man inte har varit rökare är ovanligt och beror ibland på att man har en brist på ett skyddande ämne, alfa-1-antitrypsin. Det är en ärftlig sjukdom, som ökar risken att få KOL. Att utsättas för passiv rökning, damm och gaser i vissa miljöer under mycket lång tid kan också orsaka KOL hos personer som aldrig har rökt.

I det normala åldrandet blir lungfunktionen långsamt något sämre. En person som är mycket gammal eller en person där den här åldersförsämringen gått något snabbare än vanligt, kan få en lungfunktion som liknar den som en person med KOL har.

Viktigt att sluta röka

Många lever ett bra liv trots sjukdomen, en del får svårare besvär som påverkar vardagen mer. Hur sjukdomen utvecklar sig beror bland annat på hur tidigt i livet man blir sjuk och när man får en diagnos. Först när diagnosen är fastställd kan man få rätt behandling, som då lindrar besvären. Det allra viktigaste är att helt sluta röka, eftersom man då har en god chans att sjukdomen inte förvärras.

Fäll ihop

Symtom och diagnos

Symtom och diagnos

Symtomen förväxlas ofta med vanliga ålderstecken

KOL är en sjukdom som utvecklas långsamt, under flera år. Besvären kommer smygande och man uppfattar dem ofta inte som tecken på att man är sjuk. Ett exempel är den slemhosta som är ett av de vanligaste symtomen vid KOL. Många rökare vänjer sig vid att ha upphostningar och upplever det som normalt.

Att lungorna fungerar sämre och att man orkar allt mindre vid ansträngning uppfattas ofta som ett normalt åldrande. Därför är det inte ovanligt att man söker vård först när lungornas funktion redan är nedsatt till hälften.

Tecken på KOL

Eftersom besvären kommer smygande kan det ta lång tid innan man får rätt diagnos. Har man flera av följande symtom kan man misstänka att man har fått sjukdomen

  • Andnöd. Om man får svårare att andas när man anstränger sig kan det vara ett tecken på KOL. Vid långt framskriden KOL får man ofta andnöd vid minsta ansträngning, vilket gör att rörelseförmågan blir mycket begränsad.
  • Slemhosta. Vid KOL finns ofta en komponent av kronisk luftrörskatarr, vilken yttrar sig som hosta med slem.
  • Det är vanligt att andningen kan låta väsande, rosslande eller pipande, särskilt vid ansträngning.
  • Luftvägsinfektioner. KOL kännetecknas även av att man oftare får långdragna infektioner i de nedre luftvägarna.
  • Man minskar ofrivilligt i vikt och fötterna svullnar. Vid svår KOL förlorar man mycket i vikt. Ibland samlar kroppen på sig vätska i vävnaden, vilket kan bero på att även hjärtat har påverkats.

Ibland svårt att skilja KOL från astma

Det är ibland svårt att skilja KOL från astma, men ofta kan en läkare ställa rätt diagnos om man beskriver sina symtom noggrant. Eftersom både KOL och astma är vanliga sjukdomar finns det naturligtvis personer som får båda sjukdomarna.

Andnöden vid KOL utvecklas långsamt, under många års tid. Vid astma däremot får man ofta anfall av andnöd. En annan skillnad är att det är mer vanligt med allergiska sjukdomar bland personer som har astma än hos personer som har KOL.

Rökare med astma

Det är framför allt svårt att skilja astma från KOL om man har haft astma sedan unga år och därefter börjat röka, och på grund av detta fått förvärrade andningsbesvär. Ofta har man då också saknat tillgång till dagens moderna och effektiva astmamediciner, vilket i många fall har lett till permanenta skador på lungorna orsakade av astman. Vid mätning av lungfunktionen kan dessa skador likna dem vid KOL.

Hjärtsvikt kan ge liknande symtom

Hos äldre personer kan symtomen vid KOL vara svåra att skilja från de symtom som orsakas av hjärtsvikt. Då brukar en noggrann undersökning, som kan innefatta lungfunktionsmätning, EKG, blodprover och lungröntgen kunna ge svar.

Vanlig kroppsundersökning kan ge rätt diagnos

Ofta kan det räcka med att beskriva sina symtom för en läkare för att han eller hon ska misstänka att det är KOL man har. Man brukar då få genomgå en vanlig kroppsundersökning.

Om man bara har en lindrig form av KOL märks oftast inget onormalt vid undersökningen, men om sjukdomen har pågått under en längre tid syns i de flesta fall tydliga tecken. Det är dessa tecken som läkaren tittar efter vid kroppsundersökningen. Om sjukdomen är långt framskriden är det vanligt att

  • man har fått en förstorad bröstkorg
  • man magrar markant
  • man andas fort och med förlängd utandning även vid lättare ansträngning
  • ljuden ofta låter dämpade när läkaren lyssnar på hjärtat och lungorna med stetoskopet
  • det låter mer ihåligt än normalt om läkaren knackar på bröstkorgsväggen
  • fötterna och underbenen har svullnat. Det kan tyda på att även hjärtat påverkats, något som också kan göra att levern svullnar.

Undersökning av lungornas funktion

För att komplettera den vanliga kroppsundersökningen, och få ett mer säkert svar på om det är KOL man lider av, gör man fler undersökningar. Först kontrolleras lungfunktionen, med hjälp av spirometri samt reversibilitetstest med luftrörsvidgande läkemedel. Man gör också lungröntgen, blodprover och EKG, och ibland även datortomografi, skiktröntgen.

Spirometri avgör om man har KOL

En spirometer är en apparat som mäter lungornas funktion. Genom undersökningen får man en uppfattning om hur mycket luft som kommer in i och ut ur lungorna, samt hur snabbt luften passerar. Undersökningen går till på följande sätt: Efter att ha andats lugna andetag får man först andas in allt vad man orkar och sedan andas ut så mycket som det går, så fort man kan. Denna procedur upprepas oftast två gånger, för att få fram bästa möjliga resultat.

Vid KOL har man svårt att snabbt tömma lungorna på luft eftersom luftrören blir trånga, både på grund av lungornas minskade elasticitet och på grund av svullnad i perifera luftvägar. Dessutom stängs vissa luftrör helt igen när man andas ut. Om man har KOL så visar spirometrin alltid ett avvikande resultat. Därför är detta test helt avgörande för att läkaren ska kunna ställa diagnosen KOL.

Den person som har fått diagnosen KOL brukar få göra spirometritest regelbundet, för att läkaren ska kunna följa sjukdomens förlopp och svårighetsgrad.

KOL delas in i fyra stadier, beroende på hur lungan fungerar, mätt med en spirometer

  • stadium ett, förstadium till KOL
  • stadium två, lindrig KOL
  • stadium tre, medelsvår KOL
  • stadium fyra, svår KOL.

Reversibilitetstest – för att bekräfta KOL

Reversibilitetstest med spirometer görs för att bekräfta att detta är KOL. Lungfunktionen mäts innan och efter att man har fått andas in ett luftrörsvidgande läkemedel. Ett sådant läkemedel verkar snabbt och effekten märks redan efter 5-15 minuter. Testet mäter om läkemedlet förbättrar lungornas förmåga att snabbt blåsa ut luften. Om lungornas funktion efter ett reversibilitetstest blir normal, så har man inte KOL.

Olika yttringar av KOL

KOL kan ge olika problem hos olika personer. Till exempel kan en person med viss nedsättning av lungfunktionen ha mycket problem med andfåddhet men ha helt normal syrenivå i blodet, medan en annan person med samma nivå på lungfunktionen har nedsatt syrenivå men inte är så besvärad i andningen. Vissa personer med KOL har återkommande försämringsepisoder med behov av antibiotika och kortisontabletter, medan andra inte har det.

Lungorna röntgas - lungröntgen och datortomografi

Om läkaren misstänker att man har KOL får man göra en enkel lungröntgen. Undersökningen görs framför allt för att utesluta annan lungsjukdom. Lungröntgen kan visa tecken som kan peka i riktning mot KOL, men diagnosen kan aldrig fastställas enbart med röntgen.

I sällsynta fall, framför allt om man har svår KOL och är yngre än 70 år, kan det finnas skäl att genomföra en speciell form av skiktröntgen, datortomografi. På en sådan syns i detalj hur olika delar av lungorna har förändrats av sjukdomen. Det kan bli aktuellt om läkaren anser att man skulle må bättre av att operera ett emfysem, vilket utförs hos enstaka personer.

Blodprover utesluter annan sjukdom

Det finns ingen särskild blodanalys som visar om man har KOL eller inte, men i början av utredningen brukar läkaren ta en del enkla blodprover, i första hand för att utesluta annan sjukdom.

Det finns en liten grupp människor, ungefär en person av 1600, som har en ärftlig brist på ett skyddande ämne, alfa-1-antitrypsin. Har man brist på detta protein och samtidigt är rökare kan detta leda till att man tidigt får en svårare grad av KOL. Halten av alfa-1-antitrypsin i blodet kan mätas i ett enkelt blodprov.

EKG

Man får genomgå en EKG-undersökning om man är medelålders eller äldre och har andnöd. Syftet med EKG-undersökningen är att upptäcka hjärtsjukdomar, vilka ibland kan ge symtom som är förvillande lika dem vid KOL. Dessutom kan EKG-undersökningen visa om KOL-sjukdomen i sig kan ha påverkat hjärtat.

Sjukdomsbeskedet kan innebära en kris

Många som får beskedet att de har KOL har sjukdomen i ett tidigt stadium. De besvär man får av sjukdomen kan då bli ganska små, särskilt om man lyckas sluta röka. Men att få besked om en kronisk sjukdom som KOL kan ändå innebära att man råkar in i en krisreaktion. Vetskapen att sjukdomen är starkt kopplad till rökning gör att många känner en skam för att själva ha orsakat sina besvär. Om man känner att man behöver hjälp, kan man få samtalsstöd från kurator eller annan vårdpersonal.

Fäll ihop

Vård och behandling

Vård och behandling

Viktigast att sluta röka

Hjälp att sluta röka och att förebygga återfall är den viktigaste delen i behandlingen av KOL. Rökstopp är den enda åtgärd som kan stoppa utvecklingen av sjukdomen, som annars fortsätter att försämras. Eftersom nikotinberoendet är mycket starkt är det ofta svårt att lyckas sluta röka, trots vetskap om rökningens skadeverkningar.

Sök hjälp för att sluta röka

Sjukvården har idag resurser och väl beprövade metoder för att hjälpa människor att sluta röka. Där det finns organiserade mottagningar för rökavvänjning med specialutbildad personal, så bör man naturligtvis kontakta dem.

Sjuksköterskor och läkare på vårdcentral kan också ge god hjälp och handledning när man ska sluta röka. Det kan vara lättare att sluta om man får möjlighet att samtala med en klok och erfaren person kring farhågor, förväntningar och problem vid rökstopp.

Forskning visar att andelen rökare som lyckas med rökstopp ökar om nikotinersättningsmedel eller receptbelagda läkemedel för rökavvänjning används. Nikotinersättning finns till exempel som tuggummi, plåster, inhalator, nässprej och tabletter. Det är viktigt att ta dessa på rätt sätt, så man kan behöva rådgöra med sin tobaksavvänjare. Läkemedel som kan användas vid rökstopp minskar suget efter nikotin eller blockerar nikotinets positiva effekter. Nikotinersättningsmedel och andra läkemedel tas som en kur, ofta under två till tre månader.

En annan bra hjälp är Sluta röka-linjen, som har telefonnummer 020-84 00 00. Vill man sluta röka kan man här få kvalificerade råd och stöd av specialutbildad personal.

Målet är att förhindra att sjukdomen förvärras

Den skada som redan har skett på lungorna när man får diagnosen KOL går inte att reparera. Därför går behandlingen av KOL ut på att försöka hejda en fortsatt försämring och förstöring av lungblåsorna. En viktig del av behandlingen är att man får den hjälp man behöver för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt, med den skada som redan har skett.

Viktigt med kunskap om sjukdomen

Det är bra att skaffa sig kunskap om sjukdomen, så att man kan vara mer aktiv i sin behandling. På sjukhusen har det sedan ganska länge funnits så kallad KOL-rehabilitering. Här kan man få veta mer om KOL samt få information om vad man kan göra för att få så bra livskvalitet som möjligt, tillsammans med andra personer som har samma diagnos.

Fysisk aktivitet

Det är vanligt att man undviker fysiskt ansträngande aktiviteter när man har andnöd. Så är det ofta även vid KOL. På så sätt kan man hamna i en ond cirkel där inaktivitet ger ytterligare försämrad ork, vilket leder till ännu sämre kondition och så vidare. Det är därför viktigt att försöka hålla igång på ett sätt som känns roligt. Det kan ske i form av vardagliga aktiviteter, som promenader, att gå i trappor eller cykling. Många klarar även av lättgympa. Fysisk träning under handledning av en fysioterapeut, som även kan kallas sjukgymnast är ett utmärkt alternativ om man har lite svårare sjukdom. Fysisk aktivitet ökar välbefinnandet och minskar känslan av andfåddhet. Det är viktigt att anpassa takten vid ansträngning, så att man hinner andas ut mellan andetagen och känner att aktiviteten fungerar så bra som möjligt.

Vad kan man göra själv för att underlätta andningen?

Eftersom sjukdomen påverkar lungornas elasticitet kan luftrören inte fjädra tillbaka när man andas ut, utan faller ihop. För att motverka detta kan man andas ut med halvstängda läppar för att alstra ett mottryck. Detta kan vara till hjälp vid ansträngande aktiviteter.

Den nedsatta elasticiteten gör också att vissa delar av lungorna aldrig blir tömda på luft. Det leder till att man måste vidga bröstkorgen och lungorna väldigt mycket för att få i sig tillräckligt med luft. För att klara av det måste man ofta använda extramuskler, oftast de kring skuldrorna, eftersom andningen blir så krävande. Då kan det vara skönt att ha stöd för armarna, till exempel att stödja armbågarna på ett bord, eftersom det gör att det blir lättare att andas.

Läkemedel kan lindra men inte bota

Det är viktigt att känna till att ingen av de läkemedel som används vid KOL kan hejda själva sjukdomen. Läkemedlen används främst för att lindra de dagliga symtomen men ges ibland också för att minska antalet perioder då sjukdomen försämras.

Har man en lindrig form av KOL märker man oftast inte av några symtom. Därför är det då inte meningsfullt att ta någon medicin alls, bortsett från de läkemedel som används vid rökavvänjning.

Man går igenom resultaten med läkaren

Det är viktigt att man tillsammans med sin läkare gör en utvärdering av varje läkemedel som man får prova. Spirometriundersökning kan ge viss vägledning, men allra viktigast är hur man själv mår av ett nytt läkemedel. Olika människor reagerar olika på mediciner mot KOL. Om ett läkemedel inte ger en förbättring, bör man fråga läkaren om det är meningsfullt att fortsätta medicineringen.

En viktig värdemätare i bedömningen av hur man påverkas av läkemedlet är att utvärdera om man mindre ofta råkar ut för försämringsepisoder av KOL. Andra viktiga kriterier är till exempel hur bra man sover om nätterna, hur mycket andnöd man har, hur mycket man orkar rent allmänt och i vilken mån sjukdomen inskränker på de vardagliga aktiviteterna.

Läkemedel vid KOL

De olika typer av läkemedel som används vid KOL är

  • luftrörsvidgande läkemedel
  • kortison och andra inflammationsdämpande läkemedel
  • acetylcystein
  • syrgas.

Luftrörsvidgande medel

Om man har mild till måttlig KOL och bara märker av symtomen ibland används oftast ett luftrörsvidgande läkemedel, som man andas in genom en inhalator. Vid lindrig sjukdom kan det räcka att använda en snabbverkande luftrörsvidgande medicin vid behov. Om man har större besvär av KOL behöver man ofta dessutom ta ett eller två långverkande luftrörsvidgande läkemedel i fast dosering, en till två gånger dagligen, som underhållsbehandling. Det är viktigt att man berättar för sin läkare vilken medicin man tycker har bäst effekt.

Kortison kan hjälpa när sjukdomen blir svårare

Vid måttlig till svår KOL och återkommande perioder av försämring, används ofta inhalerat kortison i kombination med långverkande luftrörsvidgande medicin för att förebygga försämringsepisoder.

Kortison i tablettform rekommenderas som kortvarig behandling vid försämringsepisoder av KOL, vilka ofta utlöses av infektioner. Kortisontabletter har då visat sig kunna förkorta sådana perioder. Däremot bör man undvika att använda kortisontabletter regelbundet, eftersom biverkningarna då kan bli omfattande.

Om man har medelsvår eller svår KOL och inte kan använda kortison finns nu ett annat läkemedel, Daxas, som innehåller det verksamma ämnet roflumilast. Daxas kan användas om vissa kriterier uppfylls.

Acetylcystein

Acetylcystein är en brustablett som löses i vatten. Acetylcystein har länge ansetts ha en slemlösande effekt, men någon sådan verkan är inte bevisad när medlet tas som tablett. Däremot har acetylcystein en viss skyddseffekt mot akuta försämringsperioder om man inte redan behandlas med kortison via inhalator. Därför kan man få prova läkemedlet i vissa fall.

Syrgas på sjukhus eller i hemmet

Om man blir akut försämrad med ökade andningssvårigheter och tillfällig syrebrist i blodet kan man behöva syrgasbehandling på sjukhus.

Vid svår KOL med ständig syrebrist i blodet kan man behöva syrgasbehandling i hemmet. Sådan behandling för hemmabruk provas ut på sjukhus. Den är enbart till hjälp om sjukdomen är så svår att lungorna inte klarar att ge blodet tillräckligt mycket syre då man andas vanlig luft. Syrgas ger då både ökad chans till överlevnad och lindring av vissa symtom.

Rökning försämrar behandlingsresultatet och syrgasbehandling för hemmabruk kan bara användas, om man inte röker. Rökning tillsammans med syrgas innebär också en brandrisk.

På grund av brandrisken kan syrgasbehandling inte heller ges, om hemmet har gasspis eller någon form av vedeldning.

Kontakta vården vid luftvägsinfektion

Det som oftast gör att sjukdomen akut försämras är en infektion i luftvägarna. Vanligen får man en virusinfektion i de övre luftvägarna, som till en början bara ger vanliga förkylningssymtom.

När man har KOL är försvaret mot infektioner i de nedre luftvägarna inte lika kraftfullt som när man är helt frisk. Detta gör att risken är stor att infektionen vandrar djupare ner i luftvägarna. Slemmet blir då rikligare och tjockare och färgen på det blir ofta gulgrön. Det gör att man måste hosta mer och att andnöden ökar. Om man får några av dessa symtom bör man kontakta sjukvården, men om andnöden är svår kan man behöva åka till en akutmottagning. Man kan själv behöva öka sin dos av luftrörsvidgande mediciner, för att lindra svåra besvär.

Vaccination kan förebygga försämring

Att bli sämre i perioder på grund av infektioner är ofta en stor belastning när man lever med KOL. Influensa är en virusinfektion som vid KOL kan orsaka en livshotande försämring. Därför bör man vaccinera sig mot influensa varje år om man har KOL.

För att minska risken att få svår lunginflammation bör man även vaccinera sig mot pneumokocker, vilket utförs vid ett tillfälle.

KOL-mottagningar på allt fler ställen

På många ställen i landet finns speciella KOL-mottagningar, ofta knutna till astmamottagningar. På en välbemannad KOL-mottagning finns läkare, sjuksköterska, fysioterapeut, som även kallas sjukgymnast, arbetsterapeut, dietist och kurator.

Detta team arbetar med KOL-rehabilitering. Med detta menas att delge kunskap om KOL, lära ut hur man lever så bra som möjligt med KOL, instruera om mediciner och inhalationsteknik med mera.

KOL-mottagningen kan ibland också ha resurser att finnas tillgänglig för personer med KOL som behöver behandling i tidigt skede av en försämringsepisod. På så sätt kan man motverka mer allvarlig KOL-försämring, som skulle behöva behandlas på sjukhusavdelning.

Behandlingsplan

Från KOL-mottagningen kan man få en behandlingsplan, som innehåller de tecken på försämring som man ska vara vaksam på samt de åtgärder som ska göras i god tid.

Man kan få hjälp av fysioterapeut, sjukgymnast och arbetsterapeut

Har man svår KOL är det vanligt att den allra enklaste vardagssyssla känns tung att sköta. Eftersom man har begränsad ork kan minsta kroppsansträngning innebära att man får kraftig andnöd och därefter behöver vila och återhämta sig en lång stund.

Vardagen kan göras lättare genom enkla råd om hur man bäst kan hushålla med krafterna. Man kan få råd och hjälp av en fysioterapeut, som även kan kallas sjukgymnast, angående vilka tekniker som ger bäst effekt. Arbetsterapeuten kan även bedöma vilka hjälpmedel som kan vara lämpliga i hemmet. Fysioterapeuten eller sjukgymnasten ger också råd om vilken typ av träning man kan ägna sig åt. Vanligen rekommenderas fysisk aktivitet som promenader, cykling, gymnastik och vattengymnastik.

Fysioterapeuten kan också ge råd om andningsteknik, hur man skonsammast får upp slem från luftvägarna och hur man ska ta de läkemedel som man ska andas in för att de ska ge bäst effekt. Många har hjälp av att träna in avspänningsövningar med hjälp av fysioterapeut. Om man hostar mycket kan det fresta på bäckenbottnen, vilket kan ge risk för att man läcker urin. Här kan fysioterapeuten ge råd om övningar som stärker bäckenbottnens muskler.

Ät energirik mat för att inte tappa i vikt

Det är vanligt att man tappar i vikt när sjukdomen har pågått under en längre tid. Är man mager minskar möjligheterna att stå emot kommande kroppsliga påfrestningar. Svårigheterna att behålla normal kroppsvikt har många orsaker och beror inte bara på att andningsarbetet förbrukar mycket energi. När sjukdomen har pågått under en lång tid ökar lungorna ofta i volym, vilket gör att mellangärdet, som även kallas diafragman, förskjuts ner mot bukhålan. Om man då äter en stor måltid så trycker magsäcken uppåt mot lungorna, vilket kan göra att det blir jobbigare att andas. Därför är det ett bra tips att äta flera mindre måltider i stället för några stora måltider, samt att äta energirik mat. Det kan också vara bra att få kostråd av en dietist, innan man har tappat så mycket i vikt att man har fått undervikt.

Ökad risk för benskörhet

En följd av KOL är att man har större risk att få benskörhet. Det kan bero på att man blivit mer inaktiv än vanligt på grund av andnöden. Om man tappar mycket i vikt kan även det bidra till att skelettet blir skörare. En annan bidragande orsak kan vara biverkningar av det kortison man har fått mot KOL.

Rökning i sig ökar risken för benskörhet, även hos den som inte har KOL.

För att minska risken för benskörhet brukar man få förebyggande läkemedel.

Många som har KOL har även en låg halt av D-vitamin i blodet, vilket också ökar risken för benskörhet. Att vara ute i solen är ett effektivt sätt att öka kroppens förmåga att bilda D-vitamin.

Man kan bli deprimerad

Om man är mycket sjuk i KOL är det inte ovanligt att man kan få en depression. Det är lätt att förstå, med tanke på de många sociala aktiviteter man på grund av sjukdomen inte kan delta i. För att komma ur depressionen kan man via sjukvården få stödsamtal hos kurator eller annan lämplig vårdpersonal. Ofta kan man även behöva antidepressiva läkemedel.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Sluta-röka-linjen

Sluta-röka-linjen är en nationell gratistjänst som drivs som ett samarbete mellan Stockholms läns landsting och Karolinska Institutet. Initiativtagare var Cancerfonden, Apoteket, Hjärt-Lungfonden, Folkhälsomyndigheten och Centrum för tobaksprevention inom Stockholms läns landsting.

Professionella rökavvänjare finns på plats alla vardagar och vissa kvällar. Telefonnumret är 020-84 00 00.

Patientföreningar

Hjärt- och Lungsjukas Riksförbunds webbplats kan man få mer information om KOL och andra lungsjukdomar. Här finns en kunskapsbank med artiklar och man kan även läsa om rökavvänjning, kostcirklar och motion.

Nationellt vårdprogram för KOL

Nationellt vårdprogram för KOL - kroniskt obstruktiv lungsjukdom innehåller ett avsnitt med information för allmänheten. Vårdprogrammet finns på SLMF, Svensk Lungmedicinsk Förenings webbplats. Vårdprogrammet har tillkommit på initiativ av Svensk Lungmedicinsk Förening. Uppdraget har varit att skapa ett evidensbaserat väl förankrat vårdprogram som täcker alla delar i vårdkedjan. På SLMF:s webbplats finns även länkar till Hjärt-Lungfonden, Hjärt- och Lungsjukas Riksförbund, Tobaksfakta och Läkare mot tobak.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-05-21
Redaktör:

Ingela Andersson, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Torbjörn Gustafsson, läkare, specialist i lungsjukdomar, Skellefteå lasarett.

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge