Bihåleinflammation

När man är förkyld är det vanligt att man får huvudvärk, blir snuvig och täppt i näsan. Man kan även känna ett tryck eller värk över kinderna. Bihålorna är luftfyllda hålrum i ansiktets skelett och om de blir inflammerade och slemhinnorna svullnar kan man, på samma sätt som man blir täppt i näsan, bli täppt i bihålorna och få bihåleinflammation. Det är en vanlig sjukdom som oftast går över av sig själv. Även barns förkylningar kan utvecklas till bihåleinflammation, även om deras bihålor inte har utvecklats fullt ut. 

Inflammationen i sig smittar inte, och blir man smittad av någon som har bihåleinflammation får man för det mesta bara en vanlig förkylning. Har man svullna slemhinnor i näsan på grund av till exempel att man är gravid eller allergisk mot något, ökar risken att få bihåleinflammation, sinuit.

Sjukdomen brukar börja med en vanlig förkylning och det tar två till tio dagar innan man kan veta om det är bihåleinflammation man har. De flesta blir friska inom ett par veckor, men en del kan ha besvär en längre tid eller få upprepade bihåleinflammationer.

Bihåleinflammation kan i vissa fall bli allvarligt, oftast vid inflammation i pannhålorna, och då behövs vård på sjukhus. Även inflammation i silbenshålorna, vid näsroten, kan vara allvarligt. Det är också ovanligt och förekommer främst hos barn i förskoleåldern.

De övriga bihålorna finns i kinderna, käkbenshålorna, och ovanför svalget, kilbenshålan.

Bihålornas storlek kan vara olika

Storleken på bihålorna kan variera från person till person, framförallt gäller detta pannhålorna. En del människor har inga bihålor i pannan överhuvudtaget.

Hos nyfödda är käkhålorna inte större än ärtor. Pannhålan saknas så gott som helt och silbenscellerna är små. Små barn får sällan bihåleinflammationer som behöver särskild behandling. I takt med att man växer blir även bihålorna större, och når sin slutgiltiga storlek under puberteten.

Bihålornas uppgift

Alla bihålor har förbindelse med näsans hålrum genom smala öppningar. Inuti näsan och runt bihålorna finns slemhinnor. Om ett virus fastnar i slemhinnan börjar kroppens immunförsvar att producera antikroppar och slem som försvar mot angreppet. På så sätt skyddar slemhinnans celler kroppen mot bland annat virus och bakterier.

Bihålorna gör även annan nytta. Bland annat minskar de huvudets vikt och fungerar som resonanslåda, vilket gör att vår röst får djup och klang när vi talar. De kan också ha som uppgift att fungera som stötdämpare, det vill säga göra så att vi bättre klarar av slag och stötar mot huvudet.

För det mesta börjar en bihåleinflammation med en vanlig förkylning som har orsakats av virus. Infektionen, det vill säga förkylningen, orsakar i sin tur en inflammation där slemhinnorna svullnar och det bildas vätska och slem. Svullnaden gör också att gången ut till näsan kan täppas igen vilket hindrar vätskan och slemmet från att rinna ut.

Om det är en inflammation som är orsakad av en vanlig virusinfektion går besvären oftast snabbt över av sig själv, utan behandling. Men ibland börjar bakterier växa i bihålorna, och då kan det behövas antibiotika eller annan behandling för att stoppa inflammationen.

Täppt näsa får bakterier att växa

Om gången ut till näsan svullnar får bihålan mindre syre. Det gör att det blir lättare för bakterier att växa inne i bihålan. Det brukar ta minst tio dagar från det att man fått de första tecknen på förkylning, tills att man får en bihåleinflammation orsakad av bakterier. Vid kraftig bihåleinflammation bildas ofta var i bihålan.

Infektion i tand kan spridas till bihålan

En infektion i en tand i överkäken kan sprida sig till en bihåla. Infektionen sitter då enbart i den bihålan. Ofta värker det då i överkäken och man får snuva som luktar illa i den ena näsborren.

Allergi, rökning och graviditet ökar risken

Slemhinnorna kan svullna om man är allergisk eller överkänslig mot något. Då ökar risken för att få bihåleinflammation.

Under graviditeten svullnar kroppens slemhinnor i allmänhet. Därför är besvär med bihålorna vanligare när man är gravid.

Även rökning ökar risken att få bihåleinflammation.

Nysningar och hosta sprider bakterier och virus

Förkylningsvirus smittar bara de första dagarna av förkylningen. Smittan sprids framför allt genom direktkontakt, till exempel när man tar någon i hand, och genom luften, till exempel när någon som är sjuk hostar eller nyser i ens närhet.

Eftersom det vanligen tar minst tio dagar innan en bihåleinflammation utvecklas har smittsamheten från förkylningsviruset hunnit försvinna när man får själva bihåleinflammation.

Det är olika hur sjuk man blir

Det finns flera orsaker som påverkar om man får en bihåleinflammation och hur sjuk man blir. Stor betydelse för om och hur man utvecklar en bihåleinflammation har till exempel

• storleken på bihålornas öppningar - små hål sväller lättare igen
• slemhinnans förmåga att transportera bort slem
• hur bra kroppens försvar mot infektioner fungerar
• vilken typ av smittämnen som startar infektionen.

Det är bra att få ner svullnaden

Eftersom bihåleinflammation uppstår genom att bihålorna täpps igen på grund av svullnad, är det bra att på olika sätt förebygga eller minska svullnaden:

• Att röra på sig måttligt, till exempel genom att promenera, gör att slemhinnans svullnad minskar.
• Rökning kan göra så att slemhinnorna svullnar, så det är viktigt att sluta röka om man har besvär med bihålorna.
• Extra kuddar under huvudet när man ligger ner kan hjälpa, eftersom svullnaden i näsan minskar när man har huvudet högt.
• Man bör inte använda avsvällande receptfri nässprej i mer än tio dagar i följd, annars kan de få motsatt effekt. Avsvällande nässprej lindrar symtomen genom att minska nästäppan, men påverkar inte bihålan eller utläkningen av inflammationen.
• Receptfri kortisonsprej gör att svullnaden i slemhinnan minskar genom att inflammationen dämpas.
• Om man har allergiska besvär, som påverkar näsan eller luftvägarna, är det viktigt att behandla dessa för att minska risken för bihåleinflammation.

Typiska besvär om man har en bihåleinflammation är att man i samband med att man känner sig förkyld

• har värk i kinderna eller pannan, oftast mer på ena sidan
• får illaluktande snuva och blir täppt i näsan, vanligtvis värre på ena sidan
• får ett sämre luktsinne
• får värk eller trycker i tänderna i överkäken.

Huvudvärk med rodnande svullnad vid näsroten eller buktande ögonlock kan tyda på en speciell typ av bihåleinflammation i silbenshålan, med en infektion som hos små barn kan sprida sig till hjärnhinnorna och hjärnan.

Även om man har ont i huvudet, är täppt i näsan och öm i kinderna på bägge sidorna är det inte säkert att man har en bihåleinflammation. Det kan också vara en vanlig förkylning. Men om man har symtom som liknar dem vid bihåleinflammation och inte blir bättre inom tio dagar bör man kontakta en vårdcentral.

Oftast är bihåleinflammation en ofarlig sjukdom, men man ska söka akut vård om man har kraftiga tecken på sjukdom, som att man

• har hög feber och fryser
• är stel i nacken och känner sig svag
• har kraftig värk över pannan och/eller näsroten och känner sig allmänt sjuk
• blir röd och svullen i huden kring ögat.

Som förälder till ett barn med ovanstående symtom ska man snarast se till att barnet får uppsöka en barnakutmottagning eller akutmottagning.

Ofta räcker en vanlig läkarundersökning

Om man har en lättare bihåleinflammation räcker det ofta med en vanlig läkarundersökning för att få rätt diagnos. Först brukar läkaren känna på kinderna eller pannan för att se om man är öm. Lymfkörtlarna på halsen och vid käkens vinklar undersöks också. Är man svullen och öm här kan det tyda på att man har fått en inflammation.

Näsan undersöks med öronlampa eller ett särskilt instrument som kallas nässpekulum. Instrumentet vidgar näsborren så att näsans främre, inre delar kan undersökas. Om man har en varig avsöndring talar detta för att bihålorna är inflammerade.

Svalget undersöks med en liten spatel och en lampa. Typiska tecken på att man har en infektion som är orsakad av bakterier är att det syns ett varigt gulgrönt stråk från ena sidan av näsans bakre mynning ner mot svalget.

Ibland behövs fler undersökningar

Ett blodprov som kallas CRP, eller snabbsänka, visa om man har en inflammation i kroppen.

Ultraljud kan visa om det finns tecken på vätska i bihålorna. En röntgenundersökning kan visa om det finns tecken på att slemhinnorna är svullna eller om det finns vätska i bihålorna. Det kan tyda på att man har en infektion orsakad av bakterier, men det behöver inte vara så.

Om läkaren misstänker att man har en varig bihåleinflammation, orsakad av bakterier, kan man också få bihålorna spolade så att innehållet kan undersökas. Eftersom bihålan töms, läker också infektionen snabbare. Därför kan spolning, som görs genom en nål som sticks in i bihålan, även användas som behandling.

Om man har komplicerade besvär

Undersökning med hjälp av datortomografi, ett slags röntgen, kan bli aktuellt om det handlar om komplicerade besvär eller inför en eventuell operation. Datortomografi visar om det finns vätska, svullnad eller andra förändringar i slemhinnan.

Sinoskopi är ytterligare en metod som används för att undersöka bihålorna. Den används när besvär i bihålorna har blivit mer långdragna eller komplicerade. Genom att göra ett litet hål in till den bihåla som ska undersökas, kan läkaren med hjälp av en tunn kikare undersöka bihålan. Ibland tas också prover från bihålan, och hålet ut från bihålan kan vidgas så att slem lättare kan rinna ut. Man sövs eller får lokalbedövning om man undersöks eller behandlas med hjälp av sinoskopi.

En endoskopisk undersökning innebär att läkaren använder en ljuskikare i näsan. Med kikaren kan läkaren med större noggrannhet undersöka mellersta och bakre delarna av näsan.

Det finns flera saker man kan göra själv för att minska besvären:

• Att ha högt under huvudet när man ligger ner kan minska svullnaden i näsa och bihålor.
• Att vara uppe och röra på sig är bra eftersom slemhinnan i näsan då drar ihop sig och minskar svullnaden.
• Mot svullnaden kan vanlig receptfri nässprej användas. Den gör inte så att läkningen går fortare, men den minskar symtomen. Det är viktigt att man inte använder nässprej mer än tio dagar i följd då den i stället kan göra så att svullnaden i näsan ökar.
• Det är bra att dricka lite mer än vanligt, det kan göra att slemmet blir mindre segt.
• Om man röker bör man sluta eftersom rökning dels kan göra så att slemhinnan svullnar, dels kan försvåra för slemmet att rinna ut.

Vad läkaren kan göra

Beroende på vad som har orsakat bihåleinflammationen och hur envis inflammationen är, kan man få olika typer av behandling för att minska svullnaden och öppna gångarna så att var och slem kan rinna ut.

Kortisonsprej

Kortison in i näsan kan göra att inflammationen avtar och svullnaden minskar. Vid måttliga besvär kan detta räcka. Även om det finns andra orsaker till att man är svullen, till exempel någon annan inflammation, allergier eller att man är extra känslig i slemhinnan, kan behandling med kortisonsprej direkt i näsan vara effektivt.

När man använder kortisonsprej i näsan kan man få snuva som är blandad med blod.

Antibiotika

Om en läkare bedömer att det är en svår bakteriell bihåleinflammation behandlas man ofta med antibiotika. I första hand får man vanligt penicillin som till exempel Kåvepenin och Peceve. Om det inte hjälper kan man få ett så kallat bredspektrumantibiotika. De har effekt mot många olika typer av bakterier, men påverkar också kroppens normala bakterieflora mer än vanligt penicillin.

Vid måttlig bihåleinflammation har antibiotika vanligtvis ingen effekt. Men är inflammationen svår kan den förkortas med fyra-fem dagar med hjälp av antibiotika.

Spolning av bihålorna

Vid svårare besvär, där varken kortisonsprej eller antibiotika hjälper, kan bihålorna behöva spolas. För det mesta behandlas man av en läkare på vårdcentralen, men ibland får man en remiss till en öron-näsa-halsläkare.

När man ska få en så kallad käkspolning blir man först bedövad i slemhinnan strax innanför näsborren. Det görs genom att läkaren för in smala pinnar med bedövningsmedel på toppen som får sitta ett tag i näsborren. Sedan gör läkaren ett litet hål i bihålan med hjälp av en tunn nål och spolar igenom bihålan för att få ut innehållet. Det kan göra ont och kännas obehagligt. Behandlingen kan ta ungefär en kvart, men själva spolningen tar mindre än en minut.

Har man en varig infektion som orsakas av bakterier kan man få ha kvar en liten slang upp i bihålan. Detta får man för att läkaren ska kunna spola igenom bihålan en gång till efter några dagar, eftersom det gör att infektionen läker ännu snabbare.

Sjukhusvård

Har man en allvarlig inflammation i pannhålan kan man behöva vård på sjukhus. Då får man bihålan i pannan spolad och man får antibiotika direkt i blodet. Man kan också behöva vårdas på sjukhus och få antibiotika direkt i blodet om man har en allvarlig infektion i silbenscellerna. Det är också mycket ovanligt och det är framför allt hos barn i förskoleåldern som silbensinflammationer blir allvarliga.

Svåra infektioner kan innebära att man måste opereras akut för att bihålorna ska kunna tömmas på vätska och var. Man kan också behöva opereras om man har en kronisk infektion eller återkommande akuta infektioner. Operationen kan göra så att vätska och slem lättare rinner ut i fortsättningen. Därmed minskar risken för att nya infektioner får fäste.

Ovanligt med svåra följdsjukdomar

I Sverige är det i dag mycket ovanligt att man får allvarliga följdsjukdomar av en bihåleinflammation. Vissa kan få en mer långdragen infektion och inflammation som ibland ger mer diffusa symtom. De kan vara att man blir trött, tappar matlusten, har dålig lukt i näsan och eventuellt nästäppa eller snuva ur en näsborre. Ibland kan en långvarig bihåleinflammation göra att man får långdragen hosta.

Även om det är väldigt sällsynt kan en infektion i pannhålorna eller kilbenshålan sprida sig till hjärnhinnorna. Det kan leda till att man får hjärnhinneinflammation, meningit. Det är en allvarlig sjukdom som kräver sjukhusvård.

Allvarlig inflammation i silbenscellerna hos barn

Hos barn är inflammationer i silbenscellerna, etmoidit, ovanligt men när det händer kan det bli allvarligt. Eftersom barn har en mycket tunn vägg in mot ögonhålan kan inflammationen sprida sig dit. Då blir det rött och svullet kring ögat och det finns en risk att infektionen sprider sig till hjärnhinnorna och hjärnan. Detta är ett mycket allvarligt tillstånd som kräver omgående vård på sjukhus.