Demens - Alzheimers sjukdom

Skriv ut (ca 11 sidor)

Demens innebär att man på olika sätt får svårt att minnas och att tolka sin omgivning. Man kan då behöva genomgå en demensutredning och om man är sjuk finns det mycket stöd att få. Den vanligaste typen av demens är Alzheimers sjukdom, då nervcellerna förtvinar i ett eller flera av hjärnans områden.

Skriv ut

Andra vanliga demenssjukdomar förutom Alzheimers sjukdom är blodkärlsdemens, Lewy Body demens och pannlobsdemens.

Symtom vid Alzheimers sjukdom

Symtom vid Alzheimers sjukdom

Tidiga symtom på Alzheimers sjukdom brukar vara att få problem med minnet och ha en förändrad tidsuppfattning. Andra symtom är att man kan få svårt att prata och kan känna sig orolig, nedstämd och oföretagsam. Det är vanligt att man är medveten om sina svårigheter och därför drar sig tillbaka och undviker kontakt med andra. Fler tidiga symtom är att man får svårt att följa med i TV-program eller att förstå sammanhang när man läser tidningen. Man kan ha svårt för att vara ensam, även kortare stunder. Det beror på att man inte längre kan bedöma hur länge en närstående har varit borta.

Svårare att klara vardagssysslor

Senare i sjukdomen får man svårare att utföra praktiska sysslor som att betala räkningar, planera matinköp, handla, laga mat eller resa på egen hand. Många får svårt att känna igen sig och att hitta, först utomhus men senare också i det egna hemmet.

Så småningom kan man få svårare att hålla sig ren, att duscha och tvätta sig. Ibland kan man bli aggressiv och misstänksam. När man har problem med att minnas och att följa resonemang kan man få en annan uppfattning om hur saker och ting förhåller sig än den omvärlden har.

Alzheimers och andra minnesproblem

Det är vanligt att få något sämre minne vid högre ålder, och det kan vara svårt att avgöra om man bara har blivit glömsk eller om man har fått Alzheimers sjukdom. Det är mycket ovanligt att personer under 50 år får Alzheimers sjukdom.

När man har minnesproblem kan det vara särskilt svårt att minnas vardagliga händelser, som till exempel var man har lagt nycklarna. Stress, sömnproblem, depression och hög arbetsbelastning kan försämra minnet tillfälligt. Genom de medicinska utredningar som görs kan en läkare tidigt avgöra om minnesproblemen beror på Alzheimers sjukdom.

Förvirring – extrem belastning på hjärnan

Plötslig förvirring kan ibland orsakas av att hjärnan utsätts för extrem belastning genom stress, tillfällig syrebrist eller kroppsligt besvär som en infektion, blodbrist eller smärta. En del läkemedel kan också ligga bakom. Andra orsaker kan vara förändringar i livet, till exempel byte av bostad.

Hjärnans sätt att fungera störs och man får svårt att tänka klart, tala, förstå och att klara det dagliga livet. Det är vanligt hos äldre, men särskilt vanligt är det om man redan har en hjärnsjukdom, som till exempel en demenssjukdom. Det kan då märkas genom att man plötsligt försämras i funktioner som man brukar klara av och verkar mer förvirrad än tidigare.

Natt kan vändas till dag och det är svårt att koncentrera sig på att göra en sak i taget. Många går bara omkring och plockar bland sina saker eller talar osammanhängande. Ibland kan man ha hallucinationer, då man tycker sig se eller höra saker som inte finns i verkligheten. 

Fäll ihop

När ska jag söka vård?'

När ska jag söka vård?'

Om du känner dig förvirrad, får svårt att tänka eller har minnesstörningar under mer än en månad bör du kontakta en vårdcentral. Det är viktigt att ta reda på vad besvären beror på eftersom de kan ha orsaker som går att behandla, till exempel depression eller för låg ämnesomsättning.

För att du själv eller närstående ska kunna komma underfund med hur du mår kan du fundera över tre frågor:

  • Är mitt minne lika bra som förut så att det dagliga livet fungerar?
  • Fungerar min förmåga att lösa problem, tänka, resonera och att planera?
  • Har min sinnesstämning och mitt humör förändrats?

Om svaren på någon av dessa frågor tyder på att du inte mår som du brukar, bör du bli undersökt av en läkare och eventuellt få genomgå en demensutredning som visar om du har någon demenssjukdom.

Du kan söka vård på vilken vårdcentral eller öppen specialistmottagning du vill i hela landet. Du har också möjlighet att få en fast läkarkontakt på vårdcentralen.

Du kan alltid kontakta sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för råd.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

Om du har fått problem med minnet får du gå igenom en undersökning för att få reda på vad det beror på. Först får du själv och en närstående berätta för en läkare om besvären. Läkaren vill få klart för sig vilka symtomen är och hur de har förändrats. Det ger en viktig vägledning till vad som orsakar minnesproblemen.

Därefter blir du undersökt i flera olika steg:

  • Hela kroppen undersöks noggrant. Läkaren uppmärksammar särskilt hjärnan. Minnesfunktioner, tankefunktioner, syn-, språk- och känselfunktioner testas.
  • Enkla blodprover tas för att kontrollera ämnesomsättningen, och för att undersöka om du kan ha brist på vitamin B12 eller rubbade kalkvärden. Låg ämnesomsättning, brist på vitamin B12 liksom för höga nivåer av kalk, kan försämra hjärnans funktioner.
  • Ofta genomförs också en datortomografi, en skiktröntgen, av hjärnan. En sådan undersökning kan visa om det finns förändringar på hjärnan. Kognitiva tester som MMSE-SR och klocktest är också vanliga. En undersökning som kallas CT brukar också göras för att utesluta andra sjukdomar. 
  • Vid en utvidgad utredning undersöks också vätskan som omger och skyddar hjärnan. Denna vätska finns även nere i ryggmärgskanalen i ryggraden. Ett prov tas genom ett stick i ryggslutet. Provet kan avslöja om det finns proteiner som har läckt ut från skadade nervceller. Framför allt kan den här undersökningen vara viktig i tidiga sjukdomsstadier, då många andra undersökningar visar värden som är som de ska vara.

Psykolog och arbetsterapeut

Om diagnosen är oklar eller osäker kan du behöva genomgå fler undersökningar. Psykologer kan göra en djupare undersökning av dina intellektuella funktioner.

Vid behov kan en arbetsterapeut bedöma ditt dagliga liv för att se vad som är svårt och vad som fungerar. Arbetsterapeuten kartlägger hela livssituationen. Den kunskapen är viktig för att kunna planera hjälp från socialtjänst och sjukvård tillsammans med de anhöriga.

En rättighet att få information

Du ska få veta vem du ska kontakta och när för att ta del av svaren efter provtagningar och undersökningar. Du ska också få reda på vart du ska vända dig om du blir sämre.

Vårdpersonalen ska berätta vilka behandlingsalternativ som finns. De ska se till att du förstår vad de olika alternativen betyder, vilka biverkningar som finns och var du kan få behandling. På så sätt kan du vara med och besluta vilken behandling som passar dig.

För att du ska kunna vara aktiv i din vård och ta beslut är det viktigt att du förstår informationen du får. Vårdpersonalen är skyldig att se till så att du gör det. Ställ frågor. Du kan också be att få informationen nedskriven så att du kan läsa den i lugn och ro. Om du inte talar svenska har du rätt att få information på ditt eget språk  till exempel med hjälp av en språktolk. Du har även rätt att få tolkhjälp om du har en hörsel- eller synnedsättning.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

De flesta som har Alzheimers sjukdom kan vårdas i hemmet. Det går inte att bli frisk från sjukdomen, men det finns läkemedel som delvis mildrar symtomen. Vissa personer kan märka av klara förbättringar, till exempel i koncentrationsförmåga, minne eller språklig förmåga. Många gånger bidrar läkemedlen till att hjärnans olika centrum kan fungera längre än om du inte får behandling.

De så kallade acetylkolinesterashämmarna förstärker ett signalsystem i hjärnan som har skadats av demenssjukdomen. De verksamma ämnena donepezil, som finns i läkemedlet Aricept, rivastigmin som finns i Exelon och galantamin, som finns i Reminyl,  kan minska symtomen och förbättra tänkandet och minnet.

Det verksamma ämnet memantin, som finns i läkemedlet Ebixa, påverkar ett annat system som har skadats av demenssjukdomen och kan på så sätt minska de intellektuella symtomen.

Läkemedlen kan inte bota, men de kan mildra symtomen under den tid du tar medicinen. De psykiska symtom som en del som har Alzheimers sjukdom får, till exempel nedstämdhet, hallucinationer, vanföreställningar, ångest och oro, kan också behandlas med läkemedel.

Biverkningar av behandlingen

Läkemedlen som verkar genom att förstärka signalsystemet med acetylkolin kan ge biverkningar från mag-tarmkanalen, eftersom acetylkolin finns där också. Avföringen kan bli lös och du kan bli illamående. Oftast är biverkningarna övergående. Memantin (Ebixa) ger sällan några biverkningar.

Om man har Alzheimers sjukdom blir man sakta sämre och får allt svårare att tolka sina egna kroppssignaler. Till slut blir det allt svårare att få i sig mat, även om man får hjälp, och kroppen blir allt svagare.

Du som har Alzheimers sjukdom behöver, liksom dina närstående, få information och kunskap om sjukdomen och vilka följder den får i olika stadier. I vissa delar av landet är det ordnat så att du kan få en kontaktperson inom sjukvården och äldreomsorgen. Kontaktpersonen följer sjukdomsutvecklingen och lär känna de behov du har som demenssjuk. Om du berättar om bekymmer och problem i tid, kan du få hjälp innan situationen blir svårare att hantera.

Fäll ihop

Vad händer i kroppen?

Vad händer i kroppen?

  • Hjärnlober

    Nervcellerna i tinningloben och hjässloben förtvinar.

    Mer information
    Hjärnlober

    Vid Alzheimers sjukdom skrumpnar nervcellerna i framför allt tinning- och hjässloberna. Dels glesas nervcellsträden ut, dels går kontaktpunkterna mellan nervcellerna under. Slutligen dör hela nervcellen. Det gör att både minne, tolkning av sinnesintryck, omdöme, insikt och språk kan påverkas.

Demens innebär dels problem med minnet och dels med att tolka intryck från sinnena och omgivningen. Det är dessutom svårare att tänka och att göra saker.

Alzheimers sjukdom är en av flera demenssjukdomar. Drygt hälften av alla demenssjuka i Sverige, ungefär 90 000 personer, har Alzheimers sjukdom.

I hjärnan finns olika områden som har olika uppgifter. Tinningloben styr minnet och hjässloben analyserar informationen från sinnena. Pannloben behövs för att omdömet, insikten, koncentrationsförmågan och talet ska fungera bra. Nackloben styr synintrycken.

Vid Alzheimers sjukdom förtvinar nervcellerna i ett eller flera av dessa hjärnområden.

Nervcellerna dör

Det är nervcellerna i framför allt tinning- och hjässloberna som förtvinar. Först förtvinar nervcellens utskott och dess kontaktpunkter med andra celler. Till slut dör hela nervcellen. Det finns flera möjliga förklaringar till att nervcellerna förstörs:

  • Ett skadligt protein, beta-amyloid, lagras i hjärnan. Denna lagring kan bero på ärftliga kromosomförändringar, med det är mycket ovanligt.
  • Det finns små trådar, neurofibriller, i nervcellen. Dessa behövs för nervcellens struktur. Om man får Alzheimers sjukdom förändras dessa fibriller, vilket också bidrar till att nervcellerna går under.

Exakt hur dessa mekanismer hänger ihop är ännu inte klarlagt, men forskning har visat att beta-amyloid kan bidra till förändringen av neurofibrillerna.

Högt blodtryck ökar risken

Forskarna har ännu inte kommit fram till något sätt att förebygga Alzheimers sjukdom. Däremot är det klarlagt att det finns olika omständigheter som ökar risken för att få sjukdomen. Det kan till exempel vara för högt blodtryck. Risken för att få sjukdomen kan därför minskas om du får behandling för högt blodtryck redan i medelåldern.

Fäll ihop

Att leva med Alzheimers sjukdom

Att leva med Alzheimers sjukdom

I början av sjukdomen blir minnet sämre. Så småningom får du också problem med att bland annat tolka sinnesintryck, förstå omgivningen och avgöra vad som är lämpligt att göra och säga i sociala situationer. Du får svårt att sköta dina räkningar, läsa tidningen, följa med i ett TV-program och att överhuvudtaget ta sig för någonting. Efter några år klarar du dig ofta inte själv, utan behöver hjälp med vardagssysslor och att planera dagen.

Eftersom minnet blir sämre är det vanligt att du ställer samma frågor om och om igen, är orolig och får en förvrängd bild av verkligheten. Ibland kan du få hallucinationer, då du tycker dig se och höra saker som inte finns i verkligheten. Det gör ofta vardagen svår för närstående. Samtidigt mår den som är sjuk oftast bäst av att bo hemma i sin invanda miljö. För den närstående och den som är sjuk kan avvägningar mellan olika behov vara svåra.

Allt mindre socialt umgänge

Många par, där den ena har Alzheimers sjukdom, beskriver hur de får allt mindre socialt liv i takt med att sjukdomen blir sämre. Den som är sjuk känner sig lätt utanför och mindervärdig, vilket ofta leder till att hen helst undviker att träffa andra människor. Det är viktigt att försöka motverka en sådan utveckling och, så gott det går, hålla fast vid sociala nätverk och möjligheter till stimulans.

Symtomen kan mildras

En del personer med Alzheimers sjukdom utvecklar tillsammans med sina närstående ett speciellt sätt att leva för att underlätta vardagen tillsammans. Det kan vara ett liv med tydliga och återkommande rutiner. Ett lagom socialt umgänge är det viktigt att försöka behålla.

Det finns många sätt att kompensera ett dåligt minne. Ett sätt är att ta längre tid på dig när du ska försöka inpränta något i minnet. Du kan till exempel använda stödord för att komma ihåg vad du har lärt dig. Det är viktigt att du kan koncentrera dig på uppgiften och inte blir störd. Men minnesträning ger ofta ett begränsat resultat. Om du till exempel tränar minnet för telefonnummer blir du bra på just det, men kan fortfarande ha lika svårt att komma ihåg namn och ansikten.

Vad du äter har betydelse

Ensidig eller dåligt sammansatt kost kan ge vitaminbrist, som i din tur kan skada hjärnans celler. Det kan leda till att du får sämre minne eller andra hälsoproblem. Alkohol i för stora mängder är en välkänd orsak till hjärnskador och minnesproblem. 

Ofta bor du hemma först

När du väl har fått en diagnos börjar planeringen av den vård och omsorg du behöver. Du själv eller närstående pratar med läkare, sjuksköterskor och biståndshandläggare från kommunen. Om du får vård tidigt finns det goda möjligheter att få stöd så att du ska kunna vårdas i hemmet. Om det behövs kan du få hjälp av kommunens vårdpersonal.

Om du har Alzheimers sjukdom brukar du ha regelbunden kontakt med din läkare och direktkontakt med en distriktssköterska. Ibland finns en särskild sjuksköterska kopplad till ett team i kommunen som sköter omsorgen. Det innebär att du kan nå samma sjuksköterska för de behov som uppstår under sjukdomen.

Det vanligaste är att fortsätta bo i sitt hem tillsammans med en närstående. Du får hembesök av en distriktssköterska eller sjuksköterska tillsammans med en undersköterska, eller av omsorgspersonal. 

Varje person som behöver vård, oavsett om det är i hemmet eller i särskilt boende, har rätt att få en individuellt upprättad vårdplan, där en anhörig eller en god du ska vara delaktig om du inte själv kan. Ett särskilt boende kan vara ett servicehus eller sjukhem. 

Hemsjukvård 

Om du behöver sjukvård men har svårt att ta dig till vårdcentralen kan du få hemsjukvård. Då får du regelbundet besök av en distriktssköterska, sjuksköterska eller undersköterska i ditt hem. Det kan till exempel vara om du dagligen behöver hjälp med att ta dina mediciner. I många kommuner finns särskilda demenssjuksköterskor som du kan få råd och stöd av. Dessa sjuksköterskor har också nära kontakt med omsorgspersonalen.

Dagverksamhet

På många platser finns en särskild dagverksamhet för personer som har demens. Dagverksamheten kan till exempel ligga i ett servicehus eller i anslutning till ett gruppboende. Alla äter gemensamt och kan delta i olika aktiviteter utifrån de egna förutsättningarna.

Dagverksamheten brukar vara öppen måndag till fredag. Det går att vara där en till fem dagar i veckan beroende på vilka behov du har. I en del kommuner har dagverksamheten även öppet vissa kvällar och helger. Du kan ofta komma till och från dagverksamheten med färdtjänst, men det kan variera beroende på vilken kommun du bor i.

Stöd till närstående

Om du bor hemma kan du ofta få bra hjälp av den person eller de personer du lever med. Det kan vara livskamraten, familj, släktingar eller vänner. Men en närstående kan behöva få stöd i sin uppgift att hjälpa till, och även ha möjlighet att utföra ärenden på egen hand. Personal från hemtjänsten kan komma hem och avlösa en anhörig som behöver avkoppling, har blivit bortbjuden, ska ut och handla eller göra andra ärenden.

Om du behöver mycket hjälp och omvårdnad kan du behöva flytta hemifrån i perioder. Periodvis kan du bo några veckor i något av kommunens boende och några veckor hemma, så kallad växelvård. Hur utbyggd denna service är kan variera från kommun till kommun. 

I en del kommuner finns särskilda stödteam för närstående till personer som har en demenssjukdom. Dessa team tar kontakt med närstående, informerar om de kommunala resurser som finns samt kan fungera som samtalsstöd.

Ofta finns särskilt gruppboende

Om du blir allt sämre kan det till slut bli svårt att bo kvar hemma. Det räcker inte längre med den hjälp som närstående, i kombination med besök av hemtjänstpersonal och vårdpersonal, kan ge. Inte heller olika arrangemang med avlastning eller växelvård känns tillräckliga. Du kan då få flytta till någon form av särskilt boende, till exempel ett gruppboende. För att få flytta till ett särskilt boende behövs en ny biståndsbedömning som du själv eller en närstående ansöker om.

I de flesta kommuner finns det en skillnad på gruppboende för demenssjuka och gruppboende för långtidssjuka. Om du är gammal och har demens kan du samtidigt ha andra sjukdomar. Vilken typ av gruppboende du kommer att flytta till beror på om det är demenssjukdomen eller de övriga sjukdomarna som överväger. 

När du bor i ett gruppboende har du ett eget kontrakt till din lägenhet eller ditt rum. Du kan möblera med dina egna möbler och andra tillhörigheter så att du ska känna dig mer hemma. Det är vanligt att åtta till tio personer bor tillsammans. Alla har en egen lägenhet eller ett eget rum och så delar du gemensamma utrymmen, som kök, matrum och vardagsrum. I särskilda boenden finns vårdpersonal på plats dygnet runt.

Fäll ihop

Information för närstående

Information för närstående

Det är vanligt att den som har en demenssjukdom börjar bete sig annorlunda än tidigare.Det vanligaste man ser i början av Alzheimers sjukdom är minnesstörningar som efter hand förvärras. I bland påverkas även språket och den som är sjuk får svårt att hitta ord och uttrycka sig. Svårigheter att hitta i omgivningen blir också mer framträdande.

Det är också vanligt att medkänslan för andra minskar och att den personliga hygienen blir sämre. Vissa läkemedel kan påverka beteendet, så det är bra för dig som närstående att skaffa information om de läkemedel som den som har en demenssjukdom använder.

Längre fram i sjukdomen blir den som är sjuk allt mer avskärmad från omgivningen. Ofta kan personen inte längre prata eller tolka sin omgivning och sina egna kroppssignaler. Samtidigt kan den som har en demenssjukdom fungera relativt väl kroppsligt, och till exempel vara uppe och gå. 

Hjälp för att klara det dagliga livet

Den som har demens behöver ofta mycket hjälp för att klara av sitt dagliga liv. Därför bör planeringen av vård och omsorg påbörjas så snart diagnosen har fastställts. Som närstående får du prata med läkare och annan sjukvårdspersonal, samt biståndsbedömare från kommunen.

Det kan vara påfrestande att vara närstående och du kan känna sorg och ilska. Som närstående kan du behöva mycket stöd i din uppgift att hjälpa till. I en del kommuner finns stödteam för närstående till personer som har en demenssjukdom. Teamet tar kontakt och informerar om de kommunala resurser som finns samt kan fungera som samtalsstöd.

Stöd för att bo kvar hemma

Vården behöver vara individuellt anpassad. Det kan till exempel innebära att en person som har demens får utökade möjligheter till fysisk aktivitet, som motverkar oro och rastlöshet och stimulerar mag- och tarmfunktionerna. Kommunen har här ett stort ansvar.

Om du bor tillsammans med den som har en demenssjukdom gör en sjuksköterska, undersköterska eller personal från hemtjänsten regelbundna hembesök. Med tiden brukar det bli svårare för den som är sjuk att bo kvar hemma och det kan bli nödvändigt att flytta till ett särskilt boende för dementa, till exempel en form av gruppboende. Oftast finns flera olika boendealternativ inom en kommun.

Hemtjänst

Kommunens hemtjänst kan ge praktisk hjälp med många vardagliga sysslor som till exempel personlig hygien, tvätt, städning, matinköp med mera. I många kommuner finns demenssjuksköterskor som kan ge råd och stöd. Sjuksköterskorna har också nära kontakt med hemtjänstens personal. Avgiften för den hjälp du kan få varierar från kommun till kommun. Mer detaljerad information om vilka olika insatser som den egna hemkommunen kan ge och vad dessa kostar får du via din hemkommun.

Den som har en demenssjukdom eller du som närstående ansöker om hjälp hos socialtjänsten i kommunen. Kommunens biståndsbedömare gör en utredning om vilka behov som finns och fattar beslut utifrån dem. Beslutet kan överklagas.

Rätt till vårdplan

Varje person som behöver vård, oavsett om det är i hemmet eller i särskilt boende, ska få en individuell vårdplan. Du som närstående eller en så kallad god man har rätt att vara delaktig i planeringen om den som är sjuk inte kan själv. Det särskilda boendet kan vara till exempel ett servicehus eller sjukhem. I texten om ekonomiskt stöd när man är sjuk finns mer information om vad en god man kan hjälpa till med.

En distriktssköterska eller sjuksköterska har tillsammans med kommunens arbetsledare för hemtjänsten ansvar för vårdplanen och att den som är sjuk får den hjälp som behövs.

Fast vårdkontakt

Den som har kontakt med många olika personer inom vården kan få en fast vårdkontakt . Det är en person som bland annat hjälper till med att samordna vården. Det finns möjlighet att välja en fast vårdkontakt i hela landet.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Lästips

  • Om demenssjukdomar
    Basun och medarbetare
    Liber, 2013
  • Ett Minne för Livet
    Kristina Fröling
    Brombergs Förlag, 2005
  • Alzheimers sjukdom och andra kognitiva sjukdomar
    J. Marcusson, K. Blennow, I. Skoog, A. Wallin
    Liber, 2011
  • Demenssjukdom - Stöd för dig som har en demenssjukdom och för dina närstående
    Socialstyrelsen, 2011
Fäll ihop
Skriv ut (ca 11 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-04-07
Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Lars-Olof Wahlund, läkare, professor i geriatrik, Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge.

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge