Medicin som tas med sprutor

Hur gör man?

Hur gör man?

  • insulininjektion

    Oftast kan man ge sig själv subkutana injektioner. Det är bra att variera så att man inte tar sprutorna på samma ställe varje gång.

Sprutor tas på olika sätt

Vissa mediciner tas med spruta, en injektion. De tre vanligaste sätten att spruta in läkemedel är:

  • subkutant, under huden
  • intramuskulärt, i en muskel
  • intravenöst, i blodet.

Att använda sprutor

Det kan skilja sig åt hur olika läkemedel ska användas. Därför ska man alltid följa läkarens anvisningar och läsa informationen som finns på förpackningen, på förpackningens etikett och i den så kallade bipacksedeln. Bipacksedeln är det informationsblad som följer med medicinen. Om man är osäker på hur man ska göra kan man rådgöra med vårdpersonal eller fråga på ett apotek.

Många sprutor ser ut som pennor och kallas därför för injektionspennor. Sprutor eller pennor kan vara förfyllda med vätska. Om de inte är det ska man själv ladda sprutan med medicinen.

Man tar nästan aldrig intravenösa sprutor på egen hand utan får hjälp med det av en sjuksköterska eller läkare. Oftast behöver man också få hjälp med intramuskulära injektioner. Däremot kan man ofta ge sig själv subkutana injektioner.

Subkutana injektioner

En subkutan injektion innebär att läkemedlet sprutas in i underhudsfettet. Därifrån tas det verksamma ämnet upp i blodet och sprids i kroppen och når på så sätt den del av kroppen där det ska verka.

Subkutana injektioner verkar oftast långsamt och i jämn takt. Insulin, som används om man har diabetes, är exempel på ett läkemedel som man tar subkutant.

Hur man tar subkutana injektioner

Eftersom det finns få nervändar i underhuden brukar inte subkutana injektioner göra ont. Nålen är oftast tunn och kort.

Innan man börjar ge sig själv subkutana injektioner får man öva med hjälp av vårdpersonal. För de flesta går det sedan bra att själva ta sprutan.

Man bör flytta injektionsstället några centimeter från gång till gång och variera mellan höger och vänster sida av till exempel magen.

Oftast sprutar man in läkemedlet i underhudsfettet i magen eller låren, eller i övre delen av skinkorna. Om man ska ta injektionen i magen eller låret kan det vara bra att nypa tag i några centimeter hud och lyfta upp ett hudveck. Sedan sprutar man in medicinen i hudvecket. Då minskar risken för att injektionen hamnar i en muskel. Ska man däremot ge injektionen i skinkan, behövs oftast inget hudveck eftersom fettväven är tjockare där. Man får närmare information av vårdpersonal eller i bipacksedeln.

Gör så här:

  • Förbered pennan eller sprutan enligt bruksanvisningen.
  • Håll pennan eller sprutan mot stickstället. Om man har lyft upp ett hudveck ska sprutan hållas i cirka 45 graders vinkel mot huden.
  • Injicera läkemedlet enligt bruksanvisningen.
  • Vänta en liten stund och dra sedan ut nålen. Genom att vänta en stund kan man undvika att det läcker ut injektionsvätska.

Intravenösa injektioner

En intravenös injektion innebär att läkemedlet sprutas direkt in i blodet i en blodåder. Det verksamma ämnet sprids sedan i kroppen och når på så sätt den del av kroppen där det ska verka.

Intravenösa injektioner ger snabb effekt och är därför bra om man är akut sjuk eller om det finns någon annan anledning till att medicinen måste verka snabbt. Antibiotika och morfin är exempel på läkemedel som man kan få intravenöst.

Intramuskulära injektioner

En intramuskulär injektion innebär att läkemedlet sprutas in i en muskel. Därifrån tas det verksamma ämnet upp i blodet och sprids sedan i kroppen och når på så sätt den del av kroppen där det ska verka.

Intramuskulära injektioner verkar oftast snabbare än subkutana, men långsammare än intravenösa. Kortison och många vacciner är exempel på läkemedel som man kan få intramuskulärt.

Fäll ihop

Allmänna råd om hur man använder läkemedel

Allmänna råd om hur man använder läkemedel

Man ska följa anvisningarna

För att medicinen ska fungera som det är tänkt är det viktigt att använda medicinen på rätt sätt. Man får anvisningar av läkaren, som också ska skriva på receptet hur medicinen ska tas. Informationen från receptet skrivs på apoteksetiketten som sätts på förpackningen. Personalen på apoteket brukar också tala om hur man ska använda medicinen.

Det är också viktigt att man förvarar medicinen på rätt sätt. Annars finns det risk för att medicinen inte fungerar som den ska.

Det finns information på medicinens förpackning och i den så kallade bipacksedeln, det vill säga informationsbladet som följer med medicinen.

Viktigt att ta rätt dos

För att medicinen ska ge så bra verkan och så lite biverkningar som möjligt är det viktigt att man följer doseringsanvisningarna. Om man tar för låg dos kanske medicinen inte hjälper. Tar man i stället för hög dos kan effekten bli för kraftig och man kan få onödiga biverkningar. Det kan också vara farligt att få i sig en för stor dos.

Det är lika viktigt att följa den rekommenderade dosen för receptfria mediciner som det är för receptbelagda läkemedel. När man hämtar ut medicin på recept står det på apoteksetiketten vilken dos man ska ta. På receptfria mediciner finns doseringsanvisningar på eller i förpackningen.

Medicinen ska tas med jämna mellanrum

För att få rätt effekt av sin medicin ska man ta den så jämnt fördelat som möjligt. Om medicinen ska tas tre gånger dagligen betyder det tre gånger per dygn. Det innebär att man ska ta medicinen var åttonde timme. Ska medicinen tas en gång om dagen bör man försöka ta den vid samma tid varje dag. Klockslagen behöver naturligtvis inte vara exakta, men man bör försöka hålla ungefärliga tider.

Bra att koppla medicinen till regelbundna vanor

Ibland kan man själv välja när man ska ta sin medicin. Det är lättare att komma ihåg att ta medicinen om man tar den i samband med något som man gör regelbundet, till exempel när man stiger upp eller går och lägger sig eller vid en måltid.

Medicin och alkohol

Alkohol och mediciner kan vara en dålig eller farlig kombination. Man bör fråga sin läkare eller på ett apotek vad som gäller för en viss medicin. Om man är osäker är det bäst att avstå från alkohol helt och hållet.

Medicin och bilkörning

Förmågan att köra bil kan påverkas av läkemedel. Man kan till exempel bli dåsig, yr eller få dimsyn. Olika personer reagerar olika och man är själv ansvarig för att bedöma om man kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet och reaktionsförmåga.

Behandlingen ska inte avbrytas

Även om man känner sig frisk ska man aldrig avbryta eller ändra sin medicinering i förtid utan att fråga sin läkare. Ibland kan en för tidigt avbruten behandling leda till att besvären snabbt kommer tillbaka.

Medicinen är personlig

En medicin som är utskriven på recept ska bara användas av den som fått receptet. Läkaren har valt medicinen och dosen med hänsyn till sjukdom, ålder, andra eventuella sjukdomar och mediciner. Den kan ge en annan person oväntade biverkningar och den kanske heller inte gör någon nytta. Därför ska man aldrig ge sin receptbelagda medicin till någon annan, och man ska inte heller använda någon annans receptbelagda medicin.

Gammal medicin ska inte användas

På förpackningen står hur länge medicinen kan användas. Efter det datumet ska den inte användas. Om man är osäker på hur länge en viss medicin går att spara kan man fråga på ett apotek.

Vissa mediciner kan bara användas en viss tid efter att förpackningen har öppnats. För att kunna kontrollera att man inte använder medicinen efter att tiden har gått ut, bör man skriva på förpackningen när den öppnades.

För att skydda miljön ska man inte spola ner gammal medicin i toaletten eller kasta den i soporna, om man inte är helt säker på att soporna bränns. Alla apotek tar emot gammal medicin och ser till att den tas omhand på rätt sätt.

Om man är gravid eller ammar

En del läkemedel kan påverka fostret om man är gravid, eller överföras till barnet via modersmjölken. Man bör därför inte använda mediciner när man är gravid, planerar att bli gravid eller ammar utan att först fråga sin läkare, på mödravårdscentralen eller på ett apotek.

Äldre är extra känsliga

Kroppens förmåga att ta hand om läkemedel kan påverkas både av åldersförändringar i kroppen och av sjukdomar. Därför är det extra viktigt att äldre tar medicinen på rätt sätt och att längre tids medicinering kontrolleras regelbundet.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2010-03-04
Skribent och redaktör:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Birgitta Baltzar, apotekare, Sollentuna

Illustratör:

Lotta Persson, Göteborg