Läkemedel vid ledgångsreumatism

Skriv ut (ca 19 sidor)

Ledgångsreumatism, reumatoid artrit, är en kronisk inflammatorisk sjukdom som fås i kroppens leder. Inflammationen gör att du får ont och blir stel i lederna. Syftet med behandlingen är att dämpa inflammationen, lindra smärtan och ge ökad rörlighet.

Skriv ut

I sällsynta fall kan ledgångsreumatism leda till inflammation i andra organ, till exempel lungsäckarna, hjärtsäcken, blodkärlen eller ögonen.

De flesta med ledgångsreumatism behöver behandling

Om du har ledgångsreumatism behöver du få behandling så snart som möjligt. Ju tidigare du får behandling, desto större är möjligheterna att påverka sjukdomen och minska skadorna.

Förändringar i lederna och minskad muskelstyrka kan komma mycket tidigt under sjukdomens förlopp. Redan efter ett år kan det finnas tecken på att ledbrosket har börjat brytas ner. För att undvika att du blir sämre fortsätter läkemedelsbehandlingen under lång tid om den fungerar bra och du inte får några allvarliga biverkningar.

Målet är att dämpa inflammationen

Syftet med läkemedelsbehandling är att dämpa inflammationen i lederna så mycket som möjligt och på så sätt förhindra att lederna skadas. Då minskar även stelhet, smärta och trötthet och du får bättre muskelstyrka och rörlighet. På sikt kan också andra negativa effekter av sjukdomen som benskörhet och åderförfettning minskas eller förhindras. En framgångsrik behandling gör att du kan fortsätta arbeta och leva som vanligt.

Olika läkemedel används

Läkemedel som används vid ledgångsreumatism är

  • antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, NSAID, som dämpar inflammationen och smärtan
  • smärtstillande läkemedel, som lindrar smärtan
  • kortison, som är det snabbast verkande inflammationsdämpande läkemedlet
  • antireumatiska läkemedel, även kallade DMARD, som motverkar inflammationen
  • biologiska läkemedel, som är det senaste tillskottet vid behandling av ledgångsreumatism och kan hjälpa om du inte får tillräcklig effekt av antireumatiska läkemedel.

Olika behandlingsstrategier

Flera olika faktorer ligger bakom ledgångsreumatism. Därför kan du få en kombination av olika läkemedel som hämmar sjukdomen på olika sätt. Vilka läkemedel man får kan vara olika från person till person.

Vanligtvis får du ett långtidsverkande antireumatiskt läkemedel, oftast metotrexat, tillsammans med ett smärtlindrande och inflammationsdämpande läkemedel. Ofta får du kortisontabletter i låg dos under en period i väntan på att det antireumatiska läkemedlet ska börja verka. Du kan även behöva få en kortisonspruta i en eller flera leder för att snabbt bli bättre.

Om du inte får full effekt av metotrexat kan du kombinera den med ett eller flera andra långtidsverkande antireumatiska läkemedel, till exempel sulfasalazin, hydroklorokin eller klorokinfosfat. Undersökningar har visat att en kombination av dessa läkemedel kan vara mer effektivt än varje läkemedel var för sig, utan att ge mer biverkningar.

Om du behöver ytterligare läkemedel tar läkaren ställning till om du ska få biologiska läkemedel.

Läs mer om de olika läkemedelsgrupperna i de följande kapitlen.

Behandlingen följs hela tiden upp

Det finns ingen behandling som gör att sjukdomen försvinner för gott, men den kan minska symtomen och i många fall ledskador.

Behandlingen följs upp fortlöpande för att se om den fungerar bra. Ett tecken på att inflammationen har dämpats är att blodprover visar att den så kallade sänkan och snabbsänkan, CRP, har sjunkit. I bästa fall kan också nedbrytningen av brosket i lederna bromsas eller stoppas. Detta kan undersökas med hjälp av röntgen, magnetkameraundersökning eller ultraljudsundersökning av lederna.

Behandlingen kan orsaka biverkningar, som kan påverka blodet och hur olika organ fungerar. Därför får du lämna blodprov regelbundet. Om proverna visar en påverkan kan du få göra ett uppehåll med läkemedlet eller minska dosen. Då återställs värdena och du får ingen permanent skada.

Om behandlingen inte fungerar som den ska kan du antingen få högre dos eller byta läkemedel. Det är olika för olika personer och det går inte alltid att säga på förhand vilken behandling som kommer att fungera bäst.

Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel (NSAID)

Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel (NSAID)

Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel, NSAID, verkar genom att hämma ett ämne i kroppen som kallas cyklooxygenas eller cox. När cox hämmas minskar kroppens bildning av prostaglandiner, som är ämnen som bland annat framkallar smärta och inflammation. Det leder till minskad smärta och stelhet.

Smärtan minskar snabbt, men det kan dröja ungefär en till tre veckor innan läkemedlet ger full effekt på inflammationen. Du kan dock inte räkna med att inflammationen helt stoppas upp, utan dessa läkemedel är att betrakta som symtomlindrande och inte sjukdomsstoppande.

Olika NSAID

Det finns många olika antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel. Alla fungerar på liknande sätt och har liknande biverkningar, men de verkar olika lång tid. Ett och samma läkemedel kan ha olika effekt hos olika personer. Därför kan det ibland löna sig att byta till ett annat preparat om du får biverkningar eller inte är nöjd med effekten.

NSAID som används vid ledgångsreumatism innehåller till exempel ibuprofen, nabumeton, naproxen, diklofenak, ketoprofen, meloxikam och celecoxib.

Några NSAID finns som långverkande tabletter. Dessa kan vara bra att ta på kvällen om du har besvär med stelhet och smärta på morgonen.

Viktigt

Du ska aldrig kombinera NSAID med andra smärtlindrande läkemedel utan att först ha talat med läkare. Många värkmediciner liknar varandra, och det gör att den totala dosen kan bli för hög. En för hög dos ökar risken för biverkningar och kan vara farlig. Flera NSAID går att köpa receptfritt på apotek och det viktigt att inte ta en receptfri NSAID om du samtidigt fått en NSAID på recept av din läkare.

Om du är överkänslig mot läkemedel som innehåller acetylsalicylsyra eller någon annan NSAID kan du få en kraftig reaktion med nässelutslag, rinnsnuva eller andningsbesvär. Sådana reaktioner är vanligare bland personer med astma. Om du har astma ska du därför rådgöra med läkare innan du använder NSAID i andra former än som gel. Om du fått astma eller allergiska besvär av acetylsalicylsyra eller av andra NSAID ska du aldrig använda NSAID i någon form.

Antiinflammatoriska smärtstillande läkemedel påverkar njurarna och kan leda till att njurarna fungerar sämre, att vätska samlas i kroppen och att blodtrycket stiger. Därför bör du bara ta NSAID i samråd med läkare om du har någon njur- eller hjärtsjukdom. Detsamma gäller om du har någon leversjukdom.

Om du har eller har haft återkommande magsår ska du vara mycket försiktig med att använda NSAID. Du bör inte använda de receptfria medlen på egen hand, utan vid behov diskutera lämplig behandling med läkare. Ibland kan du få läkemedel som skyddar magen samtidigt som du behandlas med NSAID.

NSAID minskar blodplättarnas förmåga att klibba fast vid varandra. Det ökar risken för blödningar, och NSAID bör oftast inte användas samtidigt med blodförtunnande läkemedel för att förebygga blodproppar, till exempel Waran.

Graviditet och amning

Du bör inte använda NSAID när du är gravid, särskilt inte under de tre sista månaderna av graviditeten när prostaglandin är viktigt för utvecklingen av fostrets hjärta och blodkärl. Om du använder NSAID i början av graviditeten bör du alltid rådgöra med läkare och välja ett beprövat medel. NSAID kan också göra det svårare för kvinnor att bli gravida.

Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda NSAID när du ammar. De flesta antiinflammatoriska smärtlindrande läkemedlen passerar över i modersmjölken, men om du följer doseringsanvisningarna är det liten risk att barnet påverkas.

Biverkningar

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när du har tagit läkemedlet en tid. Om du har besvärliga biverkningar bör du kontakta din läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan du få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Biverkningar som kan förekomma är till exempel sura uppstötningar, halsbränna och illamående. NSAID kan även öka risken för magblödning och magsår. Det beror på att NSAID minskar mängden prostaglandiner, som skyddar magslemhinnan från magsäckens sura och frätande innehåll. Risken kan minskas om du samtidigt tar läkemedel som skyddar mot magsår, till exempel läkemedel som innehåller omeprazol.

Du kan få ont i huvudet, känna dig dåsig eller yr, bli törstig, nedstämd och få utslag på huden.

Risken för biverkningar ökar med åldern.

Varför känner du dig inte alltid bättre?

En förklaring till att du inte alltid blir bättre kan vara att besvären bara till viss del beror på inflammationen.

Många användningsområden

NSAID har många användningsområden. De används till exempel vid andra reumatiska sjukdomar och vid artros. NSAID används också vid många andra smärttillstånd, som till exempel njursten, menssmärta och smärta efter operation.

Exempel på NSAID som används vid ledgångsreumatism

Läkemedel som innehåller ibuprofen:

Läkemedel som innehåller diklofenak:

Läkemedel som innehåller naproxen:

  • Alpoxen
  • Naprocur
  • Naprosyn och Naprosyn Entero
  • Naproxen med tillverkarens namn som tillägg, till exempel Naproxen Bluefish och Naproxen Mylan
  • Pronaxen
  • Vimovo, som även innehåller esomeprazol, som skyddar mot magsår

Läkemedel som innehåller meloxikam:

  • Meloxicam med tillverkarens namn som tillägg, till exempel Meloxicam Bluefish och Meloxicam Teva

Läkemedel som innehåller ketoprofen:

Läkemedel som innehåller nabumeton:

Läkemedel som innehåller celecoxib:

  • Celebra.
  • Celecoxib med tillverkarens namn som tillägg, till exempel Celecoxib STADA
Fäll ihop

Smärtstillande läkemedel

Smärtstillande läkemedel

Det vanligaste och mest besvärande symtomet vid ledgångsreumatism är att du har ont i lederna. Smärta kan delas upp i akut smärta och långvarig smärta och de behandlas på olika sätt. Vanligtvis är akut, kortvarig smärta lättare att dämpa än långvarig smärta.

Behandlingen med smärtstillande läkemedel förhindrar att smärtsignalerna når hjärnan eftersom det är först då som du blir medveten om att du har ont. Smärtsignalerna kan antingen stoppas lokalt i nerverna vid det ställe där du har ont, eller centralt i hjärnans smärtcentrum.

Läkemedel som innehåller paracetamol är ett vanligt läkemedel mot smärta som kan köpas receptfritt.

Läkemedel som dämpar smärta genom att verka i ryggmärgen eller i hjärnan kallas centralt verkande. Exempel är så kallade opioider.

Svaga opioider, som även kallas morfinliknande läkemedel, har något kraftigare smärtstillande effekt än paracetamol och kan kombineras med paracetamol. Exempel är kodein och tramadol.

Ibland kan smärtan vara så kraftig att du behöver starkare opioider, till exempel morfin. Dessa läkemedel används nästan alltid efter ledoperationer, men kan ibland även behövas vid ledgångsreumatism om smärtan blir långvarig och mycket svår.

Viktigt

Det finns risk för allvarlig leverskada om du tar större dos paracetamol än den som rekommenderas. Risken för leverskada ökar om du missbrukar alkohol. Om du har alkoholproblem ska du inte använda läkemedel som innehåller paracetamol, utan att du först har rådgjort med läkare.

Det finns en risk för att bli beroende av opioider. Men när opioder används rätt, det vill säga vid smärttillstånd som de är avsedda för och ger en bra effekt på smärtan, är risken för beroende betydligt mindre.

Du bör inte dricka alkohol samtidigt som du använder opioider utan att först ha pratat med din läkare. Alkohol, sömnmedel eller andra läkemedel som påverkar det centrala nervsystemet kan förstärka den dåsighet du kan känna när du tar opioider. Opioider tillsammans med alkohol kan öka risken för andningssvårigheter. Detsamma gäller om du tar för hög dos.

Opioider kan påverka koncentrations- och koordinationsförmågan. Därför rekommenderas att du är försiktig när du kör bil eller använder maskiner som kan vara farliga.

Läs mer: Trafikfarliga läkemedel

Graviditet och amning

Du kan använda paracetamol när du är gravid och ammar.

Du ska rådgöra med din läkare om du behöver använda opioider när du är gravid eller ammar. Opioider kan användas under graviditet, men bör undvikas om det går. Långtidsbehandling, speciellt mot slutet av graviditeten, kan ge försämrad andning och abstinens hos det nyfödda barnet.

Biverkningar

Om du använder paracetamol på rätt sätt, i rätt doser, är det ovanligt att du får biverkningar.

Illamående och även kräkningar är vanligt i början av behandlingen med opioider.

En mycket vanlig biverkan av starka opioider är förstoppning. För att undvika förstoppning får du även börja med laxermedel samtidigt som du börjar med en stark opioid.

Andra biverkningar av opioider som kan förekomma är till exempel dåsighet, förvirring, yrsel och muntorrhet. Om du blir torr i munnen ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att sköta dina tänder extra noga under behandlingen. Till exempel är det bra att borsta tänderna noga med fluortandkräm och använda tandtråd.

Varför känner du dig inte alltid bättre?

Smärta är ett av de besvär som hindrar mest när du har reumatisk sjukdom. Det handlar framför allt om så kallad nociceptiv smärta. Det är sådan smärta som du kan få till exempel vid ett olycksfall som benbrott eller stukning, eller vid en inflammation som ledgångsreumatism. Nociceptiv smärta kan oftast lindras med hjälp av läkemedel som innehåller paracetamol eller morfinliknande läkemedel.

Om du har en reumatisk sjukdom kan du också få så kallad neurogen smärta som beror på att nerver i hela nervsystemet, ryggmärgen eller hjärnan påverkas av sjukdomen. Neurogen smärta är svårare att lindra. Paracetamol och morfinliknande läkemedel har då förhållandevis liten effekt. Om du har neurogen smärta kan du i stället få pröva andra typer av läkemedel.

Läs mer: Läkemedel vid långvarig smärta

Exempel på smärtstillande läkemedel som används vid ledgångsreumatism

Läkemedel som innehåller paracetamol:

Läkemedel som innehåller paracetamol och kodein:

Läkemedel som innehåller tramadol:

Starka opioider till exempel:

Fäll ihop

Kortison

Kortison

Kortisol är ett hormon som finns i kroppen och som bildas av binjurarna. Kortisol är viktigt bland annat för kroppens försvar mot påfrestningar som till exempel skador, infektioner och allergier.

Kortisonläkemedel liknar kroppens eget kortisol och fungerar på samma sätt, men har framställts på konstgjord väg. Alla symtom som kännetecknar ledgångsreumatism, som trötthet, smärta, stelhet och svaghet, beror på den inflammation som sjukdomen orsakar. Kortison minskar bildningen av olika ämnen som är verksamma vid inflammationer och dämpar på så sätt inflammationen.

De flesta får en låg dos kortison under den första tiden av sjukdomen. Studier har visat att de som fått kortisonbehandling i upp till två år efter diagnos har mindre ledskador på sikt. Om man blir helt bra i lederna snabbt brukar man få försöka minska dosen och eventuellt avsluta behandlingen tidigare.

Kortisonsprutor i en inflammerad led är en skonsam behandling som oftast har snabb effekt och används då en eller flera leder är mycket inflammerade och besvärande trots annan medicinering.

Långtidsbehandling med kortison är ibland nödvändigt och då måste läkaren göra en noggrann bedömning i varje enskilt fall. I mycket svåra lägen när andra organ än lederna är inflammerade kan kortison i höga doser rädda liv.

Kroppens kortisolproduktion är högst på morgonen. Därför tas vanligtvis hela kortisondosen på morgonen. Då påverkas kroppens egen kortisolproduktion minst. Om du behöver höga doser kan du behöva dela upp dosen och ta en mindre del på kvällen.

Viktigt

Om du använder kortison i lite högre doser under en längre tid minskar kroppens egen kortisolproduktion. Om du slutar tillföra kortison kan du få kortisolbrist, något som kan vara mycket allvarligt. Därför ska du aldrig sluta tvärt med kortison om du har behandlats under en längre tid. I stället ska behandlingen trappas ner gradvis i samråd med läkare.

Om du har behandlats med kortison under en längre tid kan kroppens egen tillverkning av kortisol vara så dämpad att den inte klarar att bilda det extra kortisol som behövs om du får feber, någon allvarligare infektion eller skada. Då kan du behöva ta extra kortison.

Kortison kan dölja tecken på infektion. Därför ska du inte vänta för länge med att söka läkare om du får tecken på infektion, till exempel feber.

Kombinationen av kortison och antiinflammatoriska smärtlindrande läkemedel, NSAID, ökar risken för blödningar i magen. Är det nödvändigt att använda denna kombination bör du samtidigt få ett läkemedel som skyddar magens slemhinna.

Graviditet och amning

Du kan använda kortison när du är gravid, men det bör alltid ske i samråd med läkare. Om det är möjligt ska du undvika höga doser eftersom risken kan öka för tidig födsel och minskad tillväxt hos barnet.

Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda kortison när du ammar. Kortison passerar över i modersmjölken, men om du följer doseringsanvisningarna är det osannolikt att barnet påverkas.

Biverkningar

Biverkningar av kortison kommer framför allt om du behandlas under lång tid. De är också beroende av hur hög dos du tar. Kortison kan orsaka en rad biverkningar, men är samtidigt ett läkemedel som har snabb och god verkan på många symtom. Kortison i låga doser under kortare perioder ger större fördelar än nackdelar eftersom inflammationen dämpas så effektivt.

När du får sprutor är det bara en liten del av kortisonet som går ut i blodet och därför är risken för biverkningar mindre.

Hos en del personer som använder kortison kan vätska samlas i kroppen. Man kan till exempel få svullna händer och fötter.Vissa personer kan få högt blodtryck eller förhöjt blodsocker. Man kan få tunn och ömtålig hud, blåmärken eller så kan det ta längre tid än vanligt för sår att läka. Vissa kan också få ökad aptit och ändrad ämnesomsättning. Det kan leda till att man går upp i vikt. Kroppsfettet kan omfördelas så att ansiktet och magen blir rundare.

Om du tar höga doser av kortison kan du bli överaktiv och få svårt att sova. Då kan du behöva ta sömntabletter under en kortare period för att få sova och behålla en normal dygnsrytm.

En av de allvarligaste biverkningarna är benskörhet, som ökar risken för benbrott. Det kan du i viss mån förebygga genom att äta tillskott av kalcium och D-vitamin. Läkare kan ibland även skriva ut andra läkemedel för att minska risken för benskörhet.

Kortison minskar kroppens känslighet för insulin. Det kan leda till att du utvecklar diabetes. Om du redan har diabetes krävs ofta extra intensiv behandling av diabetessjukdomen under hela kortisonbehandlingen.

Kortison har flera olika användningsområden

Kortison används även vid andra reumatiska sjukdomar och vid till exempel inflammatoriska tarmsjukdomar, allergier och astma.

Exempel på kortisonläkemedel som används vid ledgångsreumatism

Fäll ihop

Antireumatiska läkemedel

Antireumatiska läkemedel

I gruppen långtidsverkande antireumatiska läkemedel, som också kallas DMARD, ingår flera olika typer av läkemedel. Nästan alla dessa läkemedel har från början tagits fram för att behandla andra sjukdomar.

Antireumatiska läkemedel minskar på olika sätt inflammationen i lederna. Därmed minskar också besvär med smärta, stelhet och svullnad.

Ibland är inte ett läkemedel tillräckligt för att hämma inflammationen och då får du en kombination av flera olika antireumatiska läkemedel.

Några exempel på antireumatiska läkemedel är

  • metotrexat
  • sulfasalazin
  • hydroxiklorokin och klorokinfosfat
  • guldsalter i form av sprutor
  • leflunomid
  • ciklosporin.

Metotrexat

Metotrexat är det läkemedel som i första hand används vid ledgångsreumatism. Det beror både på att den antireumatiska effekten är bra och att biverkningarna är förhållandevis få. Det är viktigt att inte få så mycket biverkningar eftersom medicinen används under flera år. Metotrexat kan antingen vara det enda antireumatiska läkemedel som används, eller så kan det kombineras med till exempel sulfasalazin eller klorokinfosfat, eller båda.

Vid reumatisk sjukdom bromsar läkemedlet sjukdomsförloppet genom att immunförsvaret hämmas. Det gör att inflammationen minskar. Effekten kommer vanligen inom två till tre månader.

Läkemedel som innehåller metotrexat finns både i tablettform och som spruta. Läkemedlet tas i låg dos en gång i veckan.

Läkemedlet kan även användas vid vissa tumörsjukdomar, men då används mycket högre doser än vid reumatiska sjukdomar.

Viktigt

Du ska inte använda metotrexat om du har en leversjukdom.

Graviditet och amning

Metotrexat kan orsaka missbildningar hos foster. Därför bör du använda säkra preventivmedel under behandlingen och sluta ta läkemedlet minst tre månader före en planerad graviditet. Det gäller både män och kvinnor. Du ska undvika läkemedlet när du ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken.

Biverkningar av metotrexat

En biverkning av metotrexat kan vara illamående dagen efter att du har tagit läkemedlet. Illamåendet kan minskas genom att sänka dosen eller ta tabletterna på kvällen. Du kan även ta tabletter med folsyra, som är ett B-vitamin, för att motverka och lindra illamåendet. Du ska inte ta folsyra samma dag som metotrexat, eftersom det kan minska dess effekt. Ett annat alternativ till att minska illamåendet kan vara att få metotrexat i form av en spruta.

Vissa personer kan få inflammation i munhålans slemhinnor, huvudvärk, yrsel, håravfall, hudutslag eller tappa matlusten.

Påverkan på levern är en annan biverkan, som ofta beror på hur hög dos du tar. Leverpåverkan går tillbaka om du gör ett uppehåll med behandlingen och därefter eventuellt minskar dosen. Leverpåverkan brukar man inte märka själv utan det upptäcks på blodprover som bör tas regelbundet under behandlingen.

En biverkning som är sällsynt men allvarlig är torrhosta och andningsbesvär som beror på inflammation i luftvägarna. Om du får sådana besvär ska du omedelbart kontakta läkare.

Exempel på läkemedel som innehåller metotrexat

Sulfasalazin

Vid ledgångsreumatism används sulfasalazin för att bromsa sjukdomsförloppet. Från att du börjar ta läkemedlet kan det ta upp till tre månader innan du märker att du blir bättre i lederna.

Sulfasalazin används även vid inflammatoriska tarmsjukdomar som ulcerös kolit och Crohns sjukdom.

Viktigt

Du ska inte använda sulfasalazin om du är överkänslig mot sulfa eller acetylsalicylsyra.

Ibland, men det är ovanligt, kan antalet vita blodkroppar minska och leda till att du får en ökad risk för infektioner. Risken för en minskning av antalet vita blodkroppar är störst de första månaderna. Därför ska du alltid kontakta din läkare om du får hög feber eller andra symtom på infektion när du använder sulfasalazin.

Graviditet och amning

Du kan använda läkemedlet när du är gravid.

Du kan använda läkemedlet när du ammar trots att det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken. Om du följer doseringsanvisningarna är det inte sannolikt att barnet påverkas.

Biverkningar av sulfasalazin

Biverkningar som kan förekomma är till exempel illamående, ont i magen och huvudvärk som ibland kan bli så besvärande att man måste avbryta behandlingen. Klåda, hudutslag och feber förekommer också. Mer sällsynta biverkningar är till exempel inflammation i lungorna och njurarna. Risken för biverkningar är störst under de första månaderna.

Du får regelbundet lämna blodprover för att kontrollera blodkroppar, levern och njurarna.

Exempel på läkemedel som innehåller sulfasalazin

Hydroxiklorokin och klorokinfosfat

Läkemedel som innehåller hydroxiklorokin och klorokinfosfat motverkar inflammation. Läkemedlen är inte alltid tillräckligt effektiva för att hejda ledgångsreumatismen utan används främst tillsammans med metotrexat och sulfasalazin.

Det kan ta en till tre månader innan läkemedlen ger full effekt.

Klorokinfosfat kan också användas mot malaria.

Viktigt

Du ska inte använda läkemedlen om du har epilepsi, porfyri eller vissa skador på syn eller hörsel.

Graviditet och amning

Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda läkemedlen när du är gravid och ammar. Om du behöver denna typ av läkemedel när du är gravid får du oftast hydroxiklorokin.

Biverkningar av hydroxiklorokin och klorokinfosfat

Läkemedlen har oftast inga allvarliga biverkningar. Men vissa personer kan må illa, tappa aptiten och känna obehag från magen. Det brukar bli bättre när man har tagit läkemedlet en tid. En del kan få suddig syn och svårigheter att ställa om ögat från fjärr- till närseende och tvärtom. Dessa besvär från ögonen kommer ofta tidigt i behandlingen och är inte farliga, utan brukar gå över om man slutar med medicinen eller sänker dosen.

Om du behandlas med höga doser under lång tid finns en liten risk att du kan få skador på ögats näthinna. Risken är betydligt mindre med hydroxyklorokin än med klorokinfosfat. Om du behandlas under lång tid kan du behöva kontrollera ögonen hos en ögonläkare.

Hudutslag, klåda och pigmentförändringar i huden är andra biverkningar som kan förekomma.

Läkemedel som innehåller hydroxiklorokin eller klorokinfosfat

Guldsalter

Läkemedel med guldsalter får du som sprutor. Läkemedlet kan ge god effekt även hos de som inte blir hjälpta av andra antireumatiska läkemedel. Guldsalter kan göra att alla symtom försvinner under lång tid. Problemet är att du kan få allvarliga biverkningar som gör att behandlingen måste avbrytas.

Från att du börjar ta läkemedlet kan det ta två till tre månader innan du märker att du blir bättre i lederna.

Viktigt

Du ska inte använda läkemedlet om du har en sjukdom i levern, njurarna eller benmärgen. Du ska inte heller använda medicinen om du har SLE.

Graviditet och amning

Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda guldsalter när du är gravid. Det finns inte tillräckliga kunskaper om, och i så fall hur, fostret påverkas.

Du bör undvika guldsalter när du ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken och kan påverka barnet. Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda guldsalter när du ammar.

Biverkningar av guldsalter

Biverkningar med svår klåda och eksem kan förekomma. Andra biverkningar är till exempel illamående och minskad aptit. En allvarlig biverkning är njurpåverkan som ibland kan försämra njurarnas funktion.

Läkemedel som innehåller guldsalter

Myocrisin.

Leflunomid

Leflunomid motverkar inflammationen. Effekten är jämförbar med metotrexat.

Viktigt

Leflunomid kan göra att du får förhöjt blodtryck. Därför ska du gå på kontroller om du har högt blodtryck eller någon hjärtsjukdom.

Graviditet och amning

Du ska inte använda leflunomid när du är gravid. Läkemedlet påverkar fostret och kan orsaka missbildningar. Du ska använda ett säkert preventivmedel upp till två år efter att du har behandlats med leflunomid. Denna tid kan förkortas till 11 dagar med hjälp av läkemedelsbehandling.

Du bör undvika leflunomid när du ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken och kan påverka barnet. Du ska rådgöra med läkare om du behöver använda leflunomid när du ammar.

Biverkningar av leflunomid

Biverkningar som kan förekomma är till exempel huvudvärk, illamående, leverskador, påverkan på blodet, högt blodtryck och viktnedgång.

Exempel på läkemedel som innehåller leflunomid

  • Arava
  • Leflunomide medac.

Ciklosporin

Vid reumatisk sjukdom bromsar läkemedlet sjukdomsförloppet genom att immunförsvaret hämmas. Det gör att inflammationen minskar. Effekten kommer vanligen inom 2-3 månader.

Ciklosporin kan användas både ensamt och i kombination med andra läkemedel.

Ciklosporin har även andra användningsområden, till exempel att förhindra att transplanterade organ stöts bort av kroppen och behandling av psoriasis.

Viktigt

När du behandlas med immunhämmande läkemedel kan du vara mer mottaglig för infektioner. Därför ska du kontakta läkare om du får symtom som feber, ont i halsen och förkylning eller andra influensaliknande symtom.

Ciklosporin kan påverka eller påverkas av många andra läkemedel. Därför bör du tillsammans med din läkare ha en noggrann genomgång av vilka läkemedel du använder innan du påbörjar behandlingen med ciklosporin.

Grapefrukt och grapefruktjuice hämmar kroppens nedbrytning av ciklosporin och du kan då få för mycket ciklosporin i blodet. Därför ska du undvika grapefrukt när du behandlas med ciklosporin. Johannesört kan minska koncentrationen av ciklosporin och bör därför heller inte användas samtidigt.

Om du är sjuk och riskerar att bli uttorkad, till exempel vid magsjuka eller hög feber, bör du rådgöra med din läkare om att eventuellt minska dosen eller göra ett uppehåll med läkemedlet, eftersom det då kan påverka njurarna negativt.

Graviditet och amning

Du kan fortsätta ta läkemedlet när du är gravid, men bör ändå rådgöra med din läkare inför en planerad graviditet.

Du ska undvika läkemedlet när du ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken.

Biverkningar av ciklosporin

En del personer som använder medicinen kan få till exempel magbesvär, hårväxt, trötthet, huvudvärk, muskelbesvär eller svullet tandkött. Man kan också få högt blodtryck, nedsatt njurfunktion eller påverkan på levern, blodfetterna eller saltbalansen. Därför får man regelbundet gå på kontroller under behandlingen.

Varför känner du dig inte alltid bättre av antireumatiska läkemedel?

Behandlingen av ledgångsreumatism bygger mer på läkarnas samlade erfarenhet av vilka läkemedel som bromsar sjukdomen än på kunskap om vad som faktiskt orsakar sjukdomen och hur ledgångsreumatism utvecklas i kroppen. Därför får läkarna pröva sig fram med olika antireumatiska läkemedel. Det kräver tålamod men till slut brukar du tillsammans med läkaren hitta den mest effektiva behandlingen. Dessvärre kan du få biverkningar som gör att du måste sluta med ett läkemedel som fungerar bra. Då kan läkaren överväga om du ska börja använda de nyare så kallade biologiska läkemedlen.

Exempel på läkemedel som innehåller ciklosporin

Fäll ihop

Biologiska läkemedel

Biologiska läkemedel

Biologiska läkemedel har förändrat behandlingen av ledgångsreumatism. Många som har prövat flera olika antireumatiska läkemedel utan resultat kan bli hjälpta av biologiska läkemedel.

När du har en inflammation produceras en stor mängd små budbärarmolekyler, så kallade cytokiner. Några av cytokinerna, TNF-alfa, IL-1 och IL-6 bidrar särskilt mycket till att framkalla ledinflammationen. De biologiska läkemedlen blockerar den inflammationsframkallande effekten av dessa cytokiner. På så sätt dämpas inflammationen och sjukdomsförloppet bromsas. Smärtan, stelheten och sjukdomskänslan minskar eller försvinner. Läkemedlen kan också bromsa nedbrytningen av ledbrosk och ben.

Inflammationen vid ledgångsreumatism drabbar inte bara leden utan hela kroppen. Det kan göra att du blir trött, nedstämd, går ner i vikt, får svagare muskler och benskörhet. När cytokinerna blockeras förbättras dessa besvär.

Det finns numera fem läkemedel som blockerar TNF-alfa. De heter Remicade, Enbrel, Humira, Cimzia och Simponi.  Remicade får du i form av dropp vanligtvis var åttonde vecka, men lite oftare i början av behandlingen. De övriga tar du själv som en spruta under huden mellan en gång i veckan till en gång i månaden, beroende på vilket av preparaten du använder.

Nyare biologiska läkemedel

De senaste åren har tre nya läkemedel godkänts för behandling av ledgångsreumatism. Två av dessa påverkar de vita blodkropparna. Mabthera tar bort en typ av vita blodkroppar som kallas för B-lymfocyter. Orencia blockerar en annan typ av vita blodkroppar, de så kallade T-lymfocyterna. B- och T-lymfocyter stimulerar inflammationen i kroppen. Genom att medicinerna stoppar eller blockerar lymfocyterna kan reumatismen bromsas.

RoActemra heter det senast godkända läkemedlet mot ledgångsreumatism. Medicinen blockerar effekten av cytokinet IL-6.

Det kommer att komma fler biologiska läkemedel framöver eftersom det bedrivs intensiv forskning.

Effekten kan minska

Effekten av de biologiska läkemedlen kan minska efter hand. Det kan bero på att kroppens immunförsvar har reagerat på läkemedlet. En annan förklaring är att andra cytokiner i kroppen tar över och driver inflammationen i stället för TNF-alfa, IL-1 och IL-6.

Viktigt

Cytokinerna TNF-alfa, IL-1 och IL-6 ingår som en del i kroppens försvar mot bland annat infektioner. Därför ökar risken för infektioner när du använder biologiska läkemedel.

Det är viktigt att känna till att kroppens försvar mot tuberkulos försvagas om cytokinerna blockeras. Du kan ha smittats för länge sedan och ha en vilande tuberkulos som blossar upp när du börjar använda ett biologiskt läkemedel. Risken att smittas om du kommer i kontakt med någon med tuberkulos ökar också. Därför gör läkaren en utredning om du kan ha smittats.

Graviditet och amning

Generellt ska du undvika biologiska läkemedel när du är gravid. Du kan använda dem fram tills du vet att du är gravid, men helst inte fortsätta under graviditeten. Ibland om man inte klarar sig utan medicinen kan man få fortsätta med Remicade, Enbrel eller Humira fram till vecka 30. Dessa läkemedel är de som det finns längst erfarenhet av.

Vad gäller amning finns inte några säkra rekommendationer. Remicade verkar inte överföras i så stora mängder till bröstmjölken och kan då vara det läkemedel som skulle kunna användas. De övriga rekommenderas inte under amning.

Biverkningar

Du kan känna svaga influensaliknande symtom som frysningar och värk i leder eller muskler. Detta kan komma i början av behandlingen och går vanligtvis över av sig själv. Du kan ta receptfria värkmediciner med paracetamol, till exempel Alvedon, för att lindra besvären.

Förutom risken för tuberkulos, finns risk för andra infektioner, främst i luftvägarna. Vanligast är förkylningar. Du kan också få urinvägsinfektion, infektion i en led eller lunginflammation. Om du redan har en infektion i ett sår kan den förvärras. Om du får en infektion ska du göra uppehåll med behandlingen till dess att infektionen har läkt, annars finns en risk för att du blir sämre.

Huden kring det ställe där du fått sprutan kan rodna men det är vanligtvis ofarligt. Någon gång kan rodnaden bli stor och så besvärande att behandlingen avbryts. Riktiga allergiska reaktioner är ganska ovanliga. Om det är viktigt att fortsätta behandlingen trots den allergiska reaktionen kan du få kortison och allergimedicin i form av antihistaminer.

Eftersom de biologiska läkemedlen är ganska nya behövs ytterligare uppföljning innan deras effekter på lång sikt är fullständigt kartlagda.

Exempel på läkemedel som tillhör gruppen biologiska läkemedel

  • Enbrel
  • Remicade
  • Humira
  • Kineret
  • Cimzia
  • Simponi
  • MabThera
  • Orencia
  • RoActemra.
  • Remsima
  • Inflectra
Fäll ihop
Skriv ut (ca 19 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-09-18
Redaktör:

Ernesto Martinez, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Åsa Häggström, läkare, specialist i reumatiska sjukdomar, Länssjukhuset, Kalmar