Läkemedel vid benskörhet

Översikt

Översikt

Vid benskörhet är skelettet försvagat

Skelettet är en levande vävnad som ständigt bryts ner och byggs upp. Hos en frisk person i 20-30-årsåldern finns en balans mellan nedbrytning och uppbyggnad av ben. Med stigande ålder rubbas balansen gradvis så att nedbrytningen ökar. Det leder till att benmassan minskar. Hos kvinnor minskar benmassan ytterligare när mensblödningarna har upphört eftersom mängden könshormon i kroppen då minskar.

När mer ben bryts ner än vad som byggs upp kan man på sikt få benskörhet, som även kallas osteoporos. Skelettet har då blivit poröst och skört, vilket ökar risken för benbrott.

Risken för att få benskörhet och olika benbrott kan öka av många olika anledningar. Äldre kvinnor har större risk att få benskörhet, men sjukdomen förekommer även hos yngre kvinnor och män och är då oftare orsakad av annan sjukdom eller läkemedel. Kvinnor har en två till tre gånger högre risk än män att få benskörhet, eftersom de har lägre benmassa från början och dessutom utsätts för den extra benförlust som sker efter klimakteriet.

Andra orsaker till att risken ökar kan till exempel vara rökning, att man är fysiskt inaktiv eller att man har druckit mycket alkohol under lång tid. Vissa sjukdomar och vissa läkemedel, till exempel kortison kan leda till benskörhet.

Benskörhet är en sjukdom som kan pågå länge utan att man märker av det. Det är vanligt att benskörhet upptäcks först när man får ett benbrott eller en spricka i ett ben.

Bra mat och motion minskar risken

Det är nödvändigt att man får tillräckligt med kalcium och D-vitamin för att kunna bygga upp ett starkt skelett. Vitamin D behövs för att man ska kunna tillgodogöra sig kalcium till skelettet. I första hand ska man försöka få tillräckligt med kalcium genom maten och D-vitamin genom att vistas utomhus under sommarhalvåret. Exempel på kalciumrika livsmedel är mejeriprodukter, broccoli, ärtor, bönor och spenat. Det är viktigt att se till att få i sig kalcium på annat sätt om man inte äter mjölkprodukter.

Motion förbättrar muskelstyrkan, koordinationsförmågan och balansen, och minskar på så sätt risken att falla och därmed risken för benbrott, men kan även ha en positiv effekt på skelettet. Man kan välja det man trivs bäst med, till exempel promenader, trädgårdsarbete, löpning eller tennis. Sjukgymnaster har särskilda träningsprogram för att stärka och stödja ryggen, liksom program som kan användas efter benbrott och om man behöver träna trots sängläge.

Läkemedel minskar risken för benbrott

Målet med läkemedelsbehandling mot benskörhet är att minska risken för benbrott. Innan man börjar med behandlingen gör läkaren en bedömning av vilken risk man har för att få benbrott i framtiden. Läkaren gör då en allmän undersökning, tar prover och gör vanligtvis även en bentäthetsmätning. Om risken för benbrott är liten trots att man har ett skört skelett är det inte säkert att man behöver behandling. Men man kan behöva göra en ny undersökning efter ett par år för att se om eventuell behandling behövs.

Om man tidigare har haft benbrott är risken hög för att man ska få ett nytt benbrott i framtiden. Därför är det viktigt att man får behandling och råd om vad man själv kan göra för att undvika att bryta fler ben i kroppen. Det är till exempel bra om man kan ordna miljön hemma så att man minskar risken för att falla. I de fall benskörheten orsakas av en annan sjukdom, behandlas den i första hand.

När man har fått benskörhet är det viktigt att man är fysiskt aktiv och ser till att få i sig tillräckligt med kalcium och vitamin D.

Vilka läkemedel används vid benskörhet?

Det finns olika läkemedelsgrupper för behandling av benskörhet. Dels sådana som minskar nedbrytningen av ben, dels sådana som hjälper till att bygga upp ben.

Läkemedel som minskar nedbrytningen av ben

  • läkemedelsgruppen bisfosfonater
  • läkemedel som innehåller denosumab
  • läkemedel som innehåller strontium
  • läkemedel som innehåller raloxifen, så kallade selektiva östrogenreceptormodulatorer, SERM
  • östrogen, ett kvinnligt könshormon.

Läkemedel som stimulerar uppbyggnaden av ben

  • läkemedel som innehåller parathormon, PTH.

Behandling för att bilda ett normalt ben

  • läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D.

Läkemedelsbehandling vid benskörhet

Vid benskörhet och ökad risk för benbrott får man i första hand bisfosfonater i tablettform. Läkemedlen har en bra effekt när det gäller att förebygga benbrott.

Om man har svårt att svälja tabletter eller att klara av att ta tabletter regelbundet kan man få bisfosfonat som dropp direkt i blodet. Ett annat alternativ är behandling med denosumab. Om njurarna fungerar dåligt ska man inte använda bisfosfonater. Då är denosumab också ett alternativ. Man får denosumab som en spruta två gånger per år.

Andra alternativ till bisfosfonater i tablettform är raloxifen, detta har i studier bara visat effekt mot benbrott i ryggkotor. Strontium används sällan då det i sällsynta fall kan orsaka allvarliga hudbiverkningar och hjärt-kärlbiverkningar.

Östrogen användes tidigare för behandling av benskörhet, men används inte längre på den indikationen. Det beror på risken för biverkningar och att det finns mer effektiva läkemedel. Om man får behandling en period med östrogen mot bortfallssymtom i samband med klimakteriet, såsom vallningar och svettningar, får man också en benbevarande effekt så länge behandlingen pågår.

Om man får benbrott trots behandling med bisfosfonater kan det bero på att man tagit medicinen på fel sätt. Om man tar medicinen på rätt sätt men ändå har svår benskörhet och får upprepade benbrott kan man istället få parathormon. Denna behandling, som brukar skötas av läkare med specialistkunskap, brukar man bara få om inget annat läkemedel fungerar. Det beror bland annat på att behandlingen kräver mer kontroll och är betydligt dyrare än andra läkemedel.

När man använder läkemedel mot benskörhet bör man även ta extra tillskott av kalcium och vitamin D för att se till att det finns nödvändiga byggstenar för skelettet.

När man har tagit medicin mot benskörhet i cirka två år får man vanligtvis göra en ny bentäthetsmätning för att undersöka om behandlingen har fungerat på förväntat sätt. Då kan läkaren ta ställning till om man ska fortsätta med samma läkemedel, få pröva något annat läkemedel eller avsluta behandlingen.

Fäll ihop

Bisfosfonater

Bisfosfonater

Så här fungerar bisfosfonater

Bisfosfonater är en grupp läkemedel som minskar nedbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad.

Det finns flera bisfosfonater, men de som används mest är de som innehåller de verksamma ämnena alendronsyra och risedronsyra. Man får dem vanligtvis som en tablett som tas en gång per vecka.

Zoledronsyra är en bisfosfonat som man får direkt i blodet, som dropp under 15 minuter. Denna behandling behöver man endast få en gång per år. Läkemedlet kan vara lämpligt om man har svårt att svälja och inte kan ta bisfosfonat i tablettform, eller om man har svårt att klara av att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens.

Viktigt när man använder bisfosfonater

Man ska inte använda bisfosfonater om njurarna fungerar dåligt.

Man ska ta bisfosfonater i tablettform på morgonen på fastande mage och minst 30 minuter innan man äter frukost. Man ska svälja tabletterna med ett glas kranvatten. Man ska bara dricka kranvatten tillsammans med tabletterna. Medicinerna fungerar mycket sämre om man tar dem tillsammans med mat, annan dryck än vanligt vatten eller andra läkemedel.

Man ska sitta eller stå när man tar tabletterna och sedan förbli i upprätt ställning i minst 30 minuter och tills man har ätit frukost. Det beror på att det verksamma ämnet i medicinen kan skada slemhinnan i svalget och matstrupen och risken ökar när man ligger ner. Man ska inte använda medicinen om man, på grund av till exempel sjukdom eller skada, inte kan stå eller sitta upp i 30 minuter eller har svårt att svälja.

Biverkningar av bisfosfonater

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

En del personer som använder medicinen kan känna av biverkningar från magen, till exempel magont, illamående, sura uppstötningar, gaser, förstoppning eller diarré. Andra kan få huvudvärk eller ont i musklerna och lederna.

Det finns en liten risk för att få skador i matstrupen, speciellt om man inte följer rådet och undviker att ligga ned efter att man svalt tabletten. Om det gör ont att svälja, gör ont bakom bröstbenet eller om man får halsbränna eller förvärrad halsbränna ska man kontakta läkare.

Ibland, men det är mycket ovanligt, kan man få en speciell typ av lårbensbrott när man tar bisfosfonater. Tidiga tecken är att man får ont eller känner obehag i låret, ljumsken eller höften. Man ska då kontakta läkare.

Om man planerar ett större tandingrepp i samband med att man skall påbörja behandling med bisfosfonat bör man meddela sin läkare, man kan då välja att avvakta med behandlingsstart till efter tandingreppet, detta för att undvika eventuell påverkan på läkningsprocessen i käken.

Bisfosfonater har flera användningsområden

Zoledronsyra kan även användas vid vissa typer av cancer och vid en ovanlig bensjukdom som kallas Pagets sjukdom.

Vilka läkemedel ingår i gruppen bisfosfonater?

Läkemedel som innehåller alendronsyra

Läkemedel som innehåller risedronsyra

  • Optinate Septimum
  • Risedronat med tillverkarens namn som tillägg, till exempel Risedronat Actavis.

Läkemedel som innehåller zoledronsyra

  • Aclasta

Det finns även andra bisfosfonater, men de brukar inte användas vid benskörhet.

Fäll ihop

Denosumab

Denosumab

Så här fungerar denosumab

Denosumab minskar nedbrytningen av ben genom att hämma bildningen, funktionen och överlevnaden av de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. Effekten bedöms vara minst jämförbar med bisfosfonater.

Medicinen kan används för behandling av benskörhet hos kvinnor som passerat klimakteriet och som har ökad risk att få benbrott. Medicinen kan även användas av män som har minskad benmassa på grund av behandling av prostatacancer.

Detta läkemedel används inte som ett första handsval, man brukar få denosumab om man inte kan ta bisfosfonater i tablettform på grund av biverkningar, eller om njurarna fungerar dåligt. Denosumab kan även vara ett alternativ om man har svårt att svälja tabletter, eller om man har svårt att klara av att ta tabletter regelbundet, till exempel på grund av demens.

Man får läkemedlet av en sjuksköterska, som en spruta var sjätte månad.

Viktigt när man använder denosumab

Man ska inte använda denosumab om man har låg kalciumhalt i blodet. Det kontrolleras med ett blodprov innan man får medicinen.

Biverkningar av denosumab

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

En del personer som använder medicinen kan få hudutslag eller förstoppning. Andra kan behöva kissa oftare, få ont när man kissar eller blod i urinen. Om man får blod i urinen ska man kontakta läkare. Vissa kan känna smärta eller domningar i benen.

Ibland, men det är mindre vanligt, kan man få hudinfektioner. Det visar sig som ett svullet, rött och ömt område på huden, vanligen på underbenen. Man ska då kontakta läkare.

En ovanlig biverkan är allvarlig kalciumbrist. Man brukar därför få tillägg av kalcium och vitamin D under behandlingen.

Vilka läkemedel innehåller denosumab?

  • Prolia
  • XGEVA
Fäll ihop

Strontium

Strontium

Så här fungerar strontium

Strontium liknar kalcium och byggs in i skelettet. Strontium minskar nedbrytningen av ben genom att hämma de celler i skelettet som bryter ner benvävnad. I viss mån stimuleras celler som bildar nytt ben. Risken för nya benbrott minskar vid behandling.

Strontium används för behandling av svår benskörhet hos kvinnor och män som inte kan ta någon annan form av läkemedel mot benskörhet, och kvinnor som har passerat klimakteriet. I studier har läkemedlet visat förebyggande effekt på höftfraktur hos äldre kvinnor.

Läkemedlet finns som granulat, ett grovkornigt pulver, som rörs ut i vatten.

Viktigt när man använder strontium

Man ska inte ta strontium om man har någon form av hjärt-kärlsjukdom eller högt blodtryck eller om njurarna fungerar dåligt. Det är viktigt att man kontrolleras noggrant hos läkare under behandling med strontium.

För att få så bra effekt som möjligt bör man ta medicinen på kvällen minst två timmar före eller efter att man har ätit eller druckit mjölk. Om man tar läkemedel som innehåller kalcium eller läkemedel mot halsbränna och sura uppstötningar, så kallade antacida, ska de tas minst två timmar före eller efter strontium.

Om man får vissa typer av antibiotika ska man göra ett uppehåll med strontium under antibiotikakuren.

Biverkningar av strontium

Påverkan på olika delar av hjärt-kärlsystemet är en allvarlig möjlig biverkan av strontium vilket innebär att man måste följas noggrant av sin behandlande läkare under hela behandlingstiden.

Vanligast av lindriga biverkningar är illamående och diarré. Andra biverkningar som kan förekomma är huvudvärk, problem med minnet och svimning.

En sällsynt biverkan är allvarliga hudreaktioner, som kan komma efter tre till sex veckors behandling. Om man får hudutslag och feber ska man därför genast avbryta behandlingen och kontakta läkare.

Vilka läkemedel innehåller strontium?

  • Protelos
Fäll ihop

Östrogen

Östrogen

Så här fungerar östrogen

Det kvinnliga könshormonet östrogen har många funktioner i kroppen och påverkar bland annat omsättningen av benvävnad i skelettet genom att minska aktiviteten av de celler som bryter ned skelettet. I samband med klimakteriet minskar mängden östrogen i kroppen, vilket leder till att skelettet bryts ner snabbare än tidigare. Behandling med östrogen motverkar denna effekt och bidrar till att benmassan bevaras.

Eftersom långvarig behandling med östrogen i de doser som behövs för att förebygga benskörhet ökar risken för bröst- och livmodercancer, samt att det finns mer effektiva läkemedel, är östrogen inte längre ett läkemedel som används i första hand vid behandling av benskörhet. Östrogen är endast ett alternativ under en kortare period om man har hög risk för framtida benbrott, inte kan ta något annat läkemedel mot benskörhet och även behöver behandling mot klimakteriebesvär.

Östrogen har flera användningsområden

Östrogen används för att lindra klimakteriebesvär. Östrogen ingår också i kombinerade p-piller.

Fäll ihop

Raloxifen

Raloxifen

Så här fungerar raloxifen

Läkemedel som innehåller raloxifen tillhör läkemedelsgruppen selektiva östrogenreceptormodulatorer, SERM. Raloxifen härmar östrogenets effekter på skelettet utan att ha samma biverkningar. Läkemedlet används endast för att minska risken för benbrott i kotor i ryggraden.

Raloxifen har inte samma effekt som östrogen på bröstvävnaden och livmodern. Därför får man inte några mensliknande blödningar eller någon ökad risk för bröst- och livmodercancer.

Viktigt när man använder raloxifen

När man använder raloxifen finns det, precis som för östrogen, en ökad risk för att få blodpropp. Därför ska man inte använda medicinen om man har haft blodpropp eller om man har en ökad risk för att få blodpropp, till exempel om man har en nära släkting som fått en blodpropp före 50 års ålder.

Man ska inte heller använda raloxifen om man behandlas för livmodercancer.

Biverkningar av raloxifen

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

Vissa som använder raloxifen kan få blodvallningar, framför allt om man börjar behandlingen en kort tid efter klimakteriet.

Vilka läkemedel innehåller raloxifen?

Fäll ihop

Parathormon

Parathormon

Så här fungerar parathormon

Parathormon, PTH, är ett annat ord för hormon från bisköldkörtlarna. Läkemedel som innehåller parathormon stärker skelettet genom att stimulera de celler som bygger upp benvävnad.

För att få medicinen ska man ha svår benskörhet och ökad risk för benbrott. Det kan till exempel vara om man har fått nya benbrott trots behandling med bisfosfonater eller om man av någon orsak inte kan ta några andra läkemedel mot benskörhet. Behandlingen ges till män och till kvinnor som passerat klimakteriet. Denna behandling initieras, och sköts, vanligen av läkare med specialistkunskap inom området.

Man tar själv läkemedlet som en spruta varje dag i ett och ett halvt år. Innan man börjar med medicinen får man lära sig hur man ska ta sprutan.

Biverkningar av parathormon

Alla läkemedel kan ge oönskade effekter. En del får biverkningar av en läkemedelsbehandling, andra inte. Ibland minskar biverkningarna när man har tagit läkemedlet en tid. Om man har besvärliga biverkningar bör man kontakta sin läkare. Dosen kan behöva ändras eller så kan man få prova ett annat läkemedel eller kanske en helt annan typ av behandling.

En del kan få magbesvär som illamående, förstoppning eller diarré. Andra kan få ont i till exempel armarna, benen eller ryggen. Man kan också få ont i huvudet, bli yr eller trött.

Vilka läkemedel tillhör gruppen parathormon?

  • Forsteo
  • Preotact
Fäll ihop

Kalcium och vitamin D

Kalcium och vitamin D

Så här fungerar kalcium och vitamin D

När man behandlas mot benskörhet får man i regel även läkemedel som innehåller kalcium och vitamin D för att stärka den nybildade benvävnaden. Kalcium behövs för uppbyggnad av skelettet och vitaminet ökar kroppens förmåga att ta upp kalcium från tarmen. Om det finns för lite kalcium i kroppen hämtas kalcium från skelettets benvävnad.

Att enbart använda kalcium och vitamin D i förebyggande syfte har inte visat sig minska risken för framtida benbrott, förutom bland äldre, sköra personer.

Kalcipos D Forte och Calcichew D3 Forte är läkemedel som innehåller lägre halt kalcium och högre halt vitamin D och som kan användas om man inte behöver eller kan ta rekommenderad dos kalcium.

Det finns idag också flera läkemedel som endast innehåller D-vitamin om man har ett högt intag av kalcium i kosten, såsom Divisun och Detremin

Viktigt när man använder kalcium och vitamin D

Innan man börjar med extra kalcium och vitamin D kontrolleras halten av kalcium i blodet och hur njurarna fungerar. Har man haft njursten kan risken för nya njurstensanfall öka om man får för mycket kalcium. Man ska därför alltid rådgöra med en läkare innan man börjar använda kalcium och vitamin D.

Biverkningar av kalcium och vitamin D

Det är ovanligt att man får biverkningar av medicinen, men en del som använder medicinen kan få besvär från magen, till exempel förstoppning av kalciumdelen i tabletten

Vilka läkemedel innehåller kalcium och vitamin D?

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2014-03-25
Redaktör:

Ingela Andersson, 1177 Vårdguiden

Manusunderlag:

Christina Rönnmark, läkare, specialist i allmänmedicin, Uppsala

Granskare:

Ewa Waern, läkare, specialist i åldrandets sjukdomar, Sahlgrenska universitetssjukhuset, Mölndal