Cisordinol

Skriv ut (ca 4 sidor)
Skriv ut

Läkemedelsinformation

Läkemedelsinformation

Vad är Cisordinol?

Cisordinol är ett läkemedel som används mot psykossjukdomar, till exempel vid schizofreni. Medicinen kan även användas vid förvirring hos äldre.

Cisordinol tillhör gruppen antipsykotiska läkemedel. Det verksamma ämnet är zuklopentixol.

Recept och högkostnadsskydd

Cisordinol finns som

  • vanliga tabletter i styrkorna 2, 10 och 25 milligram
  • som droppar i styrkan 20 milligram per milliliter, och 1 droppe motsvarar då 1 milligram
  • som sprutor.

Läkemedlet är receptbelagt.

Läkemedlet ingår i högkostnadsskyddet. Högkostnadsskyddet innebär att den kostnad du har för läkemedel på recept minskar stegvis under en tolvmånadersperiod tills du har betalat 2 200 kronor.

Så här fungerar läkemedlet

Signalsubstanser är ämnen som bland annat överför impulser mellan nervceller i hjärnan. Det verksamma ämnet, zuklopentixol, dämpar de impulsöverföringar som sker med signalsubstansen dopamin. Då dämpas psykotiska symtom och besvär vid schizofreni och andra psykoser, som till exempel hallucinationer och förändrad verklighetsuppfattning.

Läkemedlet kan också förebygga återfall. Därför bör du inte avsluta behandlingen även om du känner dig frisk, utan att rådgöra med läkare.

Effekten av läkemedlet brukar märkas inom en vecka men det kan ta flera veckor innan det verkar fullt ut

Det finns ingen risk för att bli beroende av läkemedlet.

Hur tar du läkemedlet?

Ta tabletterna med vatten. De glider ner lättare om du först dricker en klunk vatten och sedan sväljer dem tillsammans med ytterligare lite vatten.

Dropparna kan blandas med någon dryck, som till exempel juice, kaffe eller te. Oöppnade flaskor ska förvaras i kylskåp. En öppnad flaska är hållbar i sex veckor och kan förvaras i rumstemperatur. Dropparna är ljuskänsliga och flaskan ska därför förvaras i kartongen.

Det går bra att ta Cisordinol både med och utan mat. Det kan vara bra att ta läkemedlet sent på kvällen eftersom du kan bli trött av den.

Dosering

När du har fått ett läkemedel utskrivet på recept är dosen anpassad till dig. Följ därför de anvisningar som finns på etiketten på läkemedelsförpackningen. Då får du bästa möjliga resultat av behandlingen och samtidigt minskar risken för biverkningar.

Dosen är olika från person till person och beror på vad du behandlas för. Du tar medicinen 1-3 gånger per dygn.

En vanlig dos för vuxna vid psykos är 10-50 milligram per dygn. Vid behandling av förvirring hos äldre är en vanlig dos 2-6 milligram eller 2-6 droppar per dygn.

Dosen trappas upp gradvis tills medicinen börjar verka.

Om du glömt att ta en dos ska du ta den så fort du kommer på det. Men du ska inte ta dubbel dos dagen därpå om du glömt bort läkemedlet helt och hållet någon dag.

Viktigt

Du bör rådgöra med läkare innan du dricker alkohol. Alkohol kan öka den sömnighet som Cisordinol kan ge. Av samma anledning bör du även rådfråga läkare innan du tar sömnmedel eller starka smärtstillande läkemedel tillsammans med läkemedlet.

Du ska inte använda Cisordinol om du har till exempel brist på vita blodkroppar i blodet eller feokromocytom, som är en sällsynt, godartad tumör i binjurarna.

Du bör rådgöra med läkare om du har sjukdomar som till exempel leversjukdom, hjärtsjukdom, epilepsi, Parkinsons sjukdom eller om du har ökad risk för att få blodpropp.

Även om du efter en tids medicinering känner dig bra eller bättre ska du inte sluta med läkemedlet utan att ha talat med din läkare. Om du slutar riskerar du att få återfall i sjukdomen.

Din förmåga att köra bil kan påverkas av läkemedlet. Olika personer reagerar olika och du är själv ansvarig för att bedöma om du kan köra bil eller annat motorfordon, eller sköta ett arbete som kräver skärpt uppmärksamhet. Läs mer om trafikfarliga läkemedel.

Om du tar andra läkemedel samtidigt

Om du tar flera läkemedel samtidigt finns det risk för att de påverkar varandra. Det gör att till exempel dosen kan behöva ändras. Fråga din läkare eller på ett apotek om att det går bra att ta andra läkemedel eller naturläkemedel samtidigt.

Du ska inte använda Cisordinol samtidigt med

  • vissa läkemedel mot Parkinsons sjukdom, till exempel de som innehåller levodopa, pramipexol, bromokriptin, rotigotin eller kabergolin
  • vissa läkemedel mot epilepsi, till exempel de som innehåller karbamazepin eller fenytoin
  • läkemedel mot hiv som innehåller efavirenz
  • läkemedel mot tuberkulos som innehåller rifampicin.

Biverkningar

En del personer kan till exempel bli trötta, yra, få ont i huvudet eller magbesvär, som till exempel förstoppning, illamående eller diarré. Vissa kan få exempelvis förändrad vikt, ökad känslighet för solljus, nästäppa, hjärtklappning, synstörningar eller börja svettas mer. Några får sömnproblem, svårt med koncentrationen, blir nervösa eller nedstämda.

Ofta försvinner biverkningarna när du har tagit läkemedlet en tid.

En del kan få mer saliv och andra kan bli torra i munnen. Om du blir torr i munnen ökar risken för hål i tänderna. Därför är det viktigt att borsta tänderna noga, och att använda fluortandkräm under hela den tid du använder medicinen.

Vissa kan få olika typer av muskelbesvär, som till exempel stelhet, kramper, darrningar eller rastlöshet, särskilt vid höga doser. En del kan få ofrivilliga muskelrörelser i ansiktet, till exempel grimaser eller tungrörelser. Om du får muskelbesvär ska du kontakta läkare.

Graviditet och amning

Rådgör med läkare om du behöver använda läkemedlet när du är gravid. Det finns en risk för att fostret kan påverkas.

Rådgör med läkare om du behöver använda läkemedlet när du ammar. Det verksamma ämnet passerar över i modersmjölken, men om du följer doseringsanvisningarna är det osannolikt att barnet påverkas.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

1177 Vårdguiden och läkemedelstexter

En läkemedelstext på 1177 Vårdguiden beskriver när läkemedlet används, hur det verkar i kroppen, hur du ska ta det och annat som är bra att känna till, som om förmågan att köra bil påverkas. I texten nämns de vanligaste biverkningarna, vanlig dosering och de viktigaste interaktionerna, det vill säga när olika läkemedel påverkar varandra. Texten tar också upp vad som gäller om du är gravid eller ammar.

Den viktigaste källan är den produktresumé, SPC, som ligger till grund då ett läkemedel godkänns för användning. Men även andra kvalitetssäkrade källor används, till exempel Janusinfo när det gäller interaktioner, graviditet och amning. Ibland står det lite olika i källorna. Redaktionen vid 1177 Vårdguiden gör då i samarbete med oberoende experter en bedömning av vad som kan vara rimligt att ta med eller inte ta med. Olika källor vägs mot varandra. Syftet är att hjälpa till att göra ett urval av det som är mest vanligt och viktigt när du använder läkemedlet.

När du köper ett godkänt läkemedel följer det med en så kallad bipacksedel. I den finns fullständig information om läkemedlet. Där står mer om till exempel mindre vanliga biverkningar och interaktioner. Sök bipacksedlar på Läkemedelsverkets webbplats 

Rapportera biverkningar

Du kan själv rapportera biverkningar av ett läkemedel till Läkemedelsverket. Det räcker att du tror att biverkningen beror på läkemedlet, du behöver inte vara säker. Du kan rapportera via Läkemedelsverkets webbplats. Där finns ett elektroniskt formulär att fylla i eller en blankett att skriva ut och skicka in.

Fäll ihop
Skriv ut (ca 4 sidor)
Senast uppdaterad:
2015-05-19
Skribent och redaktör:

Åsa Schelin, farmaceut, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Staffan Hägg, läkare, professor, specialist i läkemedelslära och psykiatri, Linköpings universitetssjukhus