Ryggbedövning vid operation

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Ryggbedövning kallas ofta felaktigt för ryggmärgsbedövning men det är inte ryggmärgen som bedövas, utan nerverna som passerar ut från den. Ryggbedövning ger smärtlindring och används till exempel under förlossningar och operationer på underkroppen.

Det finns tre olika typer av ryggbedövning, spinalbedövning, epiduralbedövning och sakralbedövning som är en typ av epiduralbedövning. Skillnaden är var och hur djupt in i ryggen bedövningsmedlet sprutas.

Ibland kan man inte få ryggbedövning om man har en svår neurologisk sjukdom. Man bör inte få ryggbedövning om man har en infektion i ryggen eller om man blöder lättare eller längre än vad som är vanligt.

Förberedelser

Timmarna före en ryggbedövning ska man oftast helst varken äta eller dricka.

Innan bedövningen får man ibland lite lugnande medel. Man får också en venkateter, ett tunt plaströr, i ett blodkärl i armvecket eller på handen. Genom den kan man få vätska, mer lugnande medel och mediciner.

Hur går behandlingen till?

Ryggbedövning ges av en narkosläkare som sprutar in bedövningsmedlet i ryggen genom en nål eller en tunn plastslang, kateter, som träs genom nålen. Oftast tar det 5-20 minuter innan bedövningen får full effekt. Narkosläkaren brukar testa bedövningen med hjälp av kyla. En dos bedövningsmedel räcker i två till fyra timmar.

Hur mår man efteråt?

När man fått ryggbedövning har man ofta svårt att röra benen. Därför får man stanna på sjukhuset tills bedövningen släppt.

Om man fått lugnande eller avslappnande medicin ska man inte köra något fordon under det närmaste dygnet.

Allvarliga biverkningar är ovanliga, men det händer att man får ont i huvudet eller svårt att kissa när ryggbedövningen släpper. Det går oftast över av sig självt.

Visa mer

Varför får man ryggbedövning?

Varför får man ryggbedövning?

Bedövning av nedre kroppshalvan

Ryggbedövning är en säker bedövningsform, som man kan få om man ska opereras i nedre kroppshalvan, om man ska föda barn eller som komplement till sövning vid större operationer. Man kan också få ryggbedövning som smärtlindring efter en operation.

Ofta kallas ryggbedövning felaktigt för ryggmärgsbedövning. Det är inte ryggmärgen som bedövas, utan nerverna som passerar ut från den. När ryggmärgsnerverna, som går ut från ryggmärgen, kommer i kontakt med bedövningsmedlet hindras smärtsignalerna från att nå hjärnan. Läkaren sticker alltså varken i ryggmärgen eller i någon nerv.

Ryggbedövning är ett gemensamt namn på:

  • Spinalbedövning, som innebär att man får bedövningsmedel insprutat direkt i ryggmärgsvätskan som finns i ryggmärgskanalen genom en nål. Den smärtstillande effekten kommer snabbt.
  • Epiduralbedövning, EDA, som innebär att man får bedövningsmedel insprutat i ett smalt hålrum i utrymmet utanför ryggmärgskanalen, det så kallade epiduralrummet. Det sprutas in med en slang vilket gör att mer bedövningsmedel kan fyllas på om det behövs. Den smärtstillande effekten kommer oftast inte lika snabbt som vid spinalbedövning.
  • Sakralbedövning, som är en slags epiduralbedövning som man får längst ner i ryggen vid svanskotan. Sakralbedövning ges framför allt till barn.

Hur stort område som bedövas beror dels på mellan vilka kotor narkosläkaren sprutar in bedövningsmedlet, dels på vilket medel som används och hur stor dos man får. Det vanligaste är att man blir bedövad från fötterna upp till navel- eller brösthöjd.

Man är vid medvetande

Medvetandet påverkas inte av ryggbedövningen. Man är helt vaken, men känner ingen smärta från det bedövade området. Bedövningen gör oftast att man blir mer eller mindre kraftlös i benen, men kraften och rörelseförmågan kommer tillbaka när bedövningen släpper efter några timmar. Beröringskänslan, det vill säga känslan när någon rör vid det bedövade området, försvinner inte alltid, men den förändras så att området kan kännas konstigt.

Bred användning

Man kan få ryggbedövning som smärtlindring vid många olika tillfällen. Det kan handla om

  • förlossning
  • kejsarsnitt
  • operationer på ben eller fot till exempel om man ska få en knäledsprotes
  • vissa operationer i underlivet, till exempel när prostatavävnad tas bort via urinröret, så kallad TURP
  • vissa ingrepp på eller omkring ändtarmen, till exempel om man har hemorrojder
  • operation av ljumskbråck

När man får ryggbedövning som komplement till sövning vid större operationer används ofta en tunn plastslang som får sitta kvar i några dagar. Då kan mer bedövningsmedel fyllas på både under och efter operationen.

Eftersom ryggbedövning inte belastar kroppen lika mycket som sövning är den ett bättre alternativ för äldre eller personer med hjärt-kärlsjukdom om operationen ska göras på nedre kroppshalvan. Ibland kan ryggbedövning vara lämpligast av operationstekniska skäl.

Vem bör inte få ryggbedövning?

Det är narkosläkaren som avgör om man kan få ryggbedövning eller inte. Inför en ryggbedövning ställer läkaren flera frågor för att ta reda på om ryggbedövning är den bästa bedövningsformen.

Ryggbedövning är inte lämplig om man till exempel

  • blöder lättare eller längre än vad som är vanligt
  • har en infektion i huden där nålen ska stickas in
  • har någon sjukdom som ökar trycket i ryggmärgsvätskan
  • tar vissa blodförtunnande läkemedel, med undantag för låg dos acetylsalicylsyra
  • vid vissa neurologiska sjukdomar

Narkosläkaren frågar ibland om man tidigare reagerat allergiskt på lokalbedövningsmedel. Har man någon gång fått bedövning hos tandläkaren vet man om man reagerat på något speciellt sätt. De bedövningsmedel som används vid ryggbedövning liknar de medel som man får vid vanlig lokalbedövning.

Tatueringar i ryggslutet är sällan något problem eftersom narkosläkaren oftast kan sticka in nålen vid sidan om tatueringen.

Barn eller unga får sällan ryggbedövning. Det kan vara svårt för ett barn att ligga helt stilla medan läkaren utför bedövningen. Barn kan uppleva situationen som skrämmande, eftersom bedövningen görs bakom ryggen. Unga personer får dessutom oftare huvudvärk efter ryggbedövning än vuxna. Sakralbedövning, som oftast ges till barn, är ett undantag. Den kan vara tekniskt svår att ge till äldre och kraftiga individer, men den är lättare att använda på barn som alltid sover när de får bedövningen.

Fäll ihop

Så går det till

Så går det till

  • Liggposition

    Om man ligger på sidan när man får ryggbedövning, ska man försöka dra upp knäna så långt som möjligt och skjuta rygg som en katt.

Fasta är vanligt

Timmarna innan en ryggbedövning ska man oftast fasta. Det är för att man ska kunna bli sövd istället om bedövningen inte tar. Fasta innebär att man inte får äta eller dricka. Narkosläkaren informerar om hur länge man ska avstå från mat och dryck. Om man till exempel ska opereras på morgonen brukar man fasta natten före.

Mediciner som man brukar ta, kan oftast sväljas med lite vatten fram till två timmar innan man får bedövningen. Man ska alltid fråga narkosläkaren innan man tar medicinerna, eftersom det finns läkemedel som inte ska tas före ryggbedövning.

Ibland kan man få lite lugnande medel, antingen som tablett eller spruta, en stund innan ryggbedövningen.

En venkateter sätts i armen

Innan man får ryggbedövningen får man en venkateter i armvecket eller på handen. En venkateter är en liten mjuk plastslang som förs in i ett blodkärl med hjälp av en nål som sedan tas bort. Genom venkatetern får man vätska i form av en svag salt- eller sockerlösning. Den kan även användas för att komplettera ryggbedövningen med lugnande och avslappnande läkemedel, samt fungera som en säkerhet om man skulle börja må dåligt. Narkosläkaren kan också ge mediciner via venkatetern.

Så går ryggbedövningen till

När man får bedövningen ska man antingen ligga på sidan eller sitta upp. I båda fallen är det viktigt att göra sig så kutryggig som möjligt. Man blir ofta ombedd att skjuta rygg som en ilsken katt, ibland kan man få höra att man ska se ut som en räka. Det gör det lättare för narkosläkaren, eftersom det då blir större mellanrum mellan kotorna. Narkosläkaren känner på höftbenskammarna och på ryggraden för att hitta ett lämpligt ställe för sticket.

Huden lokalbedövas
Huden på och runt insticksstället tvättas med sprit. En steril duk med ett litet hål för området där nålen ska stickas in, tejpas oftast fast på ryggen. Narkosläkaren tar på sig sterila handskar och känner återigen efter var sticket ska göras. Huden och underliggande vävnader bedövas med ett litet stick med lokalbedövningsmedel.

En tunn, lång nål sticks in mellan kotorna. Narkosläkaren hittar den vätskefyllda ryggmärgskanalen vid spinalbedövning eller ett spaltformat millimeterbrett hålrum alldeles utanför ryggmärgskanalen vid epiduralbedövning.

Nålen tas bort
Vid spinalbedövning sprutas bedövningsmedlet in direkt genom nålen, vid epiduralbedövning sker det via en tunn plastslang, kateter, som träs genom nålen och oftast får sitta kvar. Om katetern ska sitta kvar en längre tid förses den med ett filter. Genom det kan man fylla på med mer bedövningsmedel om det skulle behövas. Nålen tas alltid bort.

Att få bedövning tar oftast några minuter
Oftast tar det bara fem till tio minuter att få en ryggbedövning. Om det är svårt för läkaren att komma in mellan kotorna kan det ta lite längre tid. Hos äldre kan bindväv, som annars är mjuk, ha förkalkats, vilket gör det lite svårare att ge bedövningen. Om man tidigare har blivit opererad i ryggen kan det också försvåra bedövningen.

Benen blir tunga
När narkosläkaren är färdig får man ligga på rygg medan bedövningen börjar verka. Redan efter ett par minuter brukar man börja känna hur det kryper och sticker i tårna. Man brukar även känna att det blir varmt i nedre kroppshalvan. Benen blir tunga eller i vissa fall helt kraftlösa, beroende på vilket bedövningsmedel man fått. Det finns även bedövningsmedel som nästan inte alls påverkar rörelseförmågan.

Bedövningen kryper sakta från tårna uppåt i kroppen. Hur snabbt det går beror på vilket medel och vilken bedövningsmetod som använts. Ofta tar det 5 till 20 minuter innan bedövningen får full effekt. Hur långt upp bedövningen verkar beror på dosen bedövningsmedel. Ibland används medel som är tyngre än ryggmärgsvätskan. Då kan man få ligga tippad med sänkt huvudända en kort stund för att bedövningen ska nå högre upp.

Läkaren testar att bedövningen fungerar
Narkosläkaren brukar testa hur utbredd bedövningen är med hjälp av kyla. En kompress indränkt i sprit dras från låren och uppåt. På obedövad hud känns det iskallt. Om man inte upplever någon kyla är området bedövat. Man kommer då inte heller att känna någon smärta. Bedövningen kan även prövas med hjälp av en isbit.

Ryggbedövningen räcker i två till fyra timmar, beroende på vilket bedövningsmedel man fått. Om man har en kateter sitter bedövningen kvar i två till fyra timmar efter att den fyllts på sista gången.

När bedövningen släpper börjar det pirra i tårna och benen.

Gör det ont att få ryggbedövning?

Många är rädda och spända inför en ryggbedövning. Man tror att det ska göra ont, men efteråt är de flesta förvånade över hur bra det gick. När huden i ryggen bedövas känns ett litet stick, ungefär som när man tar ett blodprov, och när narkosläkaren sedan för in nålen mellan kotorna brukar det bara upplevas som ett lätt tryck.

Det kan kännas lite konstigt när benen domnar bort, blir tunga och kanske tillfälligt förlamade. Men vet man i förväg om vad som kommer att hända, brukar det inte vara något problem.

Efter ryggbedövningen

Om man fått ryggbedövning med ett medel som begränsar rörelseförmågan och gör det svårt att röra benen får man stanna på sjukhusets övervakningsavdelning tills bedövningen släppt. Även om man inte har svårt att gå hålls man under noggrann uppsikt. Puls och blodtryck kontrolleras med jämna mellanrum. Man bör också ha kissat innan man lämnar sjukhuset, eftersom den förmågan ibland påverkas direkt efter ingreppet.

Ofta känns det skönt att bli hämtad av någon närstående. Om man fått lugnande eller avslappnande medicin i kombination med bedövningen ska man inte köra något fordon under det närmaste dygnet.

Biverkningar, risker och komplikationer

Alla typer av bedövningar medför vissa risker. Trots att ryggbedövning anses vara en mycket säker bedövningsform och ofta väljs före sövning, speciellt när det gäller äldre, kan komplikationer förekomma i enstaka fall.

Blodtrycksfall
I samband med att ryggbedövningen verkar är det vanligt att blodtrycket sjunker. Det gör att man kan känna sig illamående eller svimfärdig. Man får därför ofta ett läkemedel som höjer blodtrycket samtidigt som bedövningsmedlet, då brukar besvären utebli.

Huvudvärk
Efter en ryggbedövning kan man få en speciell typ av huvudvärk. Den kommer så fort man lyfter huvudet från kudden, och försvinner efter ett tag när man lägger sig ned igen. Det är framför allt yngre som får det och oftare kvinnor än män. Huvudvärken beror på att ryggmärgsvätska har läckt ut. För att undvika att det händer används en så tunn nål som möjligt. Huvudvärken kommer oftast 12-36 timmar efter att man fått ryggbedövningen och om värken inte går över trots att man dricker mycket och tar värktabletter, brukar man få behandling med medicin i dropp eller så kallad blood-patch. Blood-patch innebär att lite av ens eget blod sprutas in i epiduralrummet för att täta hålet i ryggmärgshinnan. Det brukar oftast lindra snabbt, men i enstaka fall kan behandligen behöva upprepas. Behandlingen kan bara göras av narkosläkare.

Nervskador
Skador på ryggmärgen eller på enstaka nerver är mycket ovanliga. Däremot kan kanylen i sällsynta fall komma i kontakt med en nervrot och skada den. Man kan också få en blödning i ryggmärgskanalen eller utanför. Då kan man få bestående nervskador som ger till exempel försvagade muskler eller smärtor.

Ibland läggs epiduralbedövning högre upp, i bröstryggraden. Då är risken för skador på ryggmärgen något ökad.

Ont i ryggen
Man kan få ont i ryggen efter en ryggbedövning om det varit svårt att lägga bedövningen, och nålen kommit i kontakt med ryggkotorna. Dessa smärtor brukar vara tillfälliga.

Överdosering
Vid epiduralbedövning får man vanligen en större mängd bedövningsmedel än vid spinalbedövning. Om den större dosen av misstag sprutas in i ryggmärgsvätskan kan det leda till överdosering. Man kan då drabbas av plötsligt blodtrycksfall, dåsighet och övergående förlamning. Om bedövningen av misstag sprutas in i ett blodkärl kan man också få symtom på överdosering i form av konstig smak, yrsel, kramper och i allvarliga fall hjärtstillestånd. Komplikationerna ger inga skador de tas om hand på rätt sätt.

Problem att kissa
Man kan få svårt att kissa en kort stund efter en ryggbedövning, men det brukar gå över av sig självt. I mycket sällsynta fall kan problemen bli bestående om de orsakas av en nervskada.

Infektion
Om man får feber, huvudvärk och ryggsmärtor upp till tre veckor efter ryggbedövningen kan det vara tecken på en infektion. Eftersom de ibland kan vara allvarliga bör man kontakta en vårdcentral.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Fördjupning

Fördjupad information, mer riktad till sjukvårdspersonal finns att läsa i:

  • Anestesiologi
    Mikael Bodelsson, Dag Lundberg, Bengt Roth, Mads Werner
    Studentlitteratur 1998
  • Anestesi
    Matts AB Halldin, Sten GH Lindahl
    Liber 2000
Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2011-08-31
Skribent:

Jenny Arhammar, läkare på narkoskliniken på Danderyds sjukhus, Stockholm.

Redaktör:

Ellinor Lundmark, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Katarina Levin, narkosläkare, intensivvårdskliniken, Skånes universitets sjukhus, Lund.

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge

Lotta Persson, illustratör, Göteborg