Tystnadsplikt och sekretess

Alla inom vården har tystnadsplikt

När man vänder sig till vården är det viktigt att man känner förtroende för den personal man möter. Förtroendet är viktigt för att man ska känna sig trygg och våga prata öppet om de besvär eller symtom man har och på så sätt få den vård man behöver. Därför omfattas alla som arbetar inom hälso- och sjukvården av tystnadsplikt. Grundprincipen är att ingen inom vården får lämna ut uppgifter utan att man själv har godkänt det. Det gäller till exempel uppgifter om den sjukdom man har, den behandling man får eller om ens privata situation.

Tystnadsplikten styrs av offentlighets- och sekretesslagen för dem som arbetar inom staten, landstingen och kommunerna medan de som arbetar hos en privat vårdgivare ska följa reglerna om tystnadsplikt i patientsäkerhetslagen. Den som bryter mot tystnadsplikten kan dömas i domstol eller på andra sätt bestraffas av de myndigheter som har tillsyn över vården.

Även bland personalen på ett sjukhus eller en vårdcentral råder tystnadsplikt. Det är bara de som vårdar en patient som får prata med varandra om patientens hälsotillstånd eller personliga förhållanden. Det innebär till exempel att en läkare kan diskutera en patients behandling med en kollega enbart om den vårdar samma person.

Tystnadsplikten gäller all personal som man kan möta i vården. Oavsett om det är inom offentlig eller privat vård och oavsett om det är läkare, sjuksköterskor eller administrativ personal. Tystnadsplikten gäller även dem som arbetar på apotek.

Man bestämmer själv

Lagarna innebär att inte ens närstående har rätt att få veta vad som sägs och sker på sjukhuset om man inte vill att de ska veta. Man brukar bli tillfrågad av personalen om vem de får lämna ut uppgifter till. Då väljer man själv vilka de får informera. Till exempel kan man inför en operation tala om för personalen att de får berätta hur operationen har gått innan man själv har vaknat upp.

För barn gäller att vårdnadshavaren i regel har rätt att ta del av sitt barns vård och veta vad som står i journalen. Men när barnet blir äldre, i tonåren, krävs oftast att barnet ger sitt samtycke till det.

Om man inom sjukvården eller socialtjänsten misstänker att barnet far illa hos sin vårdnadshavare, eller att vårdnadshavaren inte kan skydda barnet, lämnas journalen inte ut.

Patientjournaler omfattas också av sekretess och de enda som får läsa en journal är den personal som vårdar den patient som journalen gäller. Det spelar ingen roll om journalen finns i en dator eller om den är skriven på papper.

Undantag från tystnadsplikten

Även om sekretessen och tystnadsplikten är omfattande kan sekretessen brytas under vissa omständligheter, utan att man som patient ger sitt medgivande. Det gäller till exempel om

• en domstol, åklagar-, polis-, kronofogde- eller skattemyndighet begär att få veta om en viss person vistas på en vårdinrättning
• socialstyrelsens råd för rättsliga, sociala och medicinska frågor behöver uppgifterna för sin verksamhet
• transportstyrelsen behöver uppgifterna för att pröva någons lämplighet att ha körkort, traktorkort eller taxiförarlegitimation
• uppgifterna behövs när det ska prövas om en student ska stängas av från högskoleutbildning
• uppgifterna behövs för en rättsmedicinsk undersökning.

När det gäller misstanke om brott som är så allvarligt att det ger minst ett års fängelse har vårdpersonal rätt att bryta mot tystnadsplikten genom att göra en polisanmälan om brottet och svara på frågor från såväl polis- som åklagarmyndigheterna. Exempel på sådana brott är mord, våldtäkt och grov misshandel. Det finns också vissa trafikbrott med lägre straffskala till exempel rattfylleri som vårdpersonal har rätt anmäla.

Särskilda undantag för barn

När det gäller barn görs undantag från tystnadsplikten om vårdpersonalen misstänker att barn utsätts för ett brott. Det kan handla om misshandel eller sexuella övergrepp.

Om vårdpersonalen misstänker att ett barn far illa ska personalen anmäla sådana misstankar till socialtjänsten, som gör en utredning och evenutell polisanmälan. Detsamma gäller om det pågår en utredning av något slag som gäller en minderårigs behov av skydd. Även då är vårdpersonalen skyldig att lämna ut information som kan ha betydelse för utredningen.

Försäkringskassan och försäkringsbolag

Man bestämmer själv om hälso- och sjukvården ska får lämna ut uppgifter om vilka sjukdomar man har eller vilka behandlingar man fått. Men om man är sjuk och ansöker om sjukersättning från försäkringskassan får vårdpersonalen lämna ut de uppgifter som behövs för att bedöma om man har rätt till sjukersättning.

Det gäller om man råkar ut för en skada eller sjukdom och vill ha ut ersättning från sitt försäkringsbolag. Om man ansöker om att få ut pengar på sin försäkring har försäkringsbolaget rätt att få del av de uppgifter som behövs för att bedöma om man har rätt att få ersättning.

Ingen åldersgräns för barn att bestämma själva
När det gäller små barn är det vårdnadshavarna som bestämmer om uppgifter ska få lämnas ut eller ej. När barnet blir äldre och kan anses moget i detta avseende får barnet själv avgöra om vårdpersonalen får lämna ut uppgifter och till vem. Det finns alltså inte någon särskild åldergräns för när barnet får bestämma själv utan det får avgöras från person till person. Det kan också hända att vårdnadshavare inte får veta barnets hälsotillstånd.

Brott mot tystnadsplikten

Även om det finns vissa lägen när vårdpersonal får bryta eller ska bryta mot tystnadsplikten är det enbart i undantagsfall. Grundtanken är att tystnadsplikten är till för att skydda patienten.

Om man som patient misstänker att någon i vårdpersonalen har brutit mot tystnadsplikten kan man anmäla det till polisen eller Socialstyrelsen. Det kan leda till att den personen blir åtalad och dömd.