Rättigheter inom tandvård

Skillnader och likheter med sjukvård

När man får tandvård finns många likheter med sjukvård. Personalen har bland annat tystnadsplikt och ska föra journal. Man har också rätt att bli bra och respektfullt bemött och få information på ett sätt så att man förstår. Tillsammans med tandvårdspersonalen ska man sedan ta beslut om vilken behandling man ska få.

En stor skillnad mellan tandvård och sjukvård är att vuxna ofta betalar en större del av tandvården själv. En annan skillnad är att det för samma tandbesvär kan finnas flera olika behandlingar och att dessa kan skilja sig åt i pris. Priserna kan också variera mellan olika tandvårdsmottagningar.

Tandläkare och tandhygienister ska alltid informera om vad det kommer att kosta och förklara skillnaden när det finns fler behandlingsalternativ. Eftersom man själv är delaktig är det också viktigt att vara medveten om vad som gäller, att ställa frågor och vara välinformerad.

Bra att tänka på innan man väljer tandvård

När man ska välja tandläkare eller tandhygienist finns det några saker som kan vara bra att tänka på:

• Priser och garantier för olika behandlingar kan skilja sig mellan mottagningarna.
• Tandläkare och tandhygienister måste vara anslutna till Försäkringskassan för att man som patient ska kunna få ta del av de ekonomiska förmåner som finns för tandvård.
• Det kan bli dyrare om man byter tandläkare eller tandhygienist under en pågående behandlingsperiod.
• Kontrollera vad som gäller om man går till en tandläkare eller tandhygienist utomlands.

Det är också bra att veta att det är helt fritt att välja. Man kan välja om man vill gå till folktandvården eller till en privat mottagning.

Om man inte är nöjd med sin behandling klagar man på olika sätt beroende på om man har gått till Folktandvården eller en privat mottagning.

De privata tandläkarna har en egen branschorganisation som heter Privattandläkarna. Den har egna förtroendenämnder där man kan klaga på sin behandling. Är privattandläkaren utanför organisationen kan man ändå klaga hos Socialstyrelsen.

Om man inte är nöjd med sin behandling hos Folktandvården klagar man hos patientnämnden eller hos Socialstyrelsen.

Möjlighet att kolla priser innan besöket

Eftersom man själv får stå för en stor del av tandvårdskostnaderna är det bra att så långt det är möjligt ta reda på vad det kommer att kosta. Det ska alltid finnas en aktuell prislista i väntrummet som man ska kunna ta del av. En del mottagningar har också sina prislistor på internet.

Priserna kan variera mellan olika mottagningar. Folktandvårdens mottagningar inom ett landsting eller en region har samma priser men det kan skilja sig åt från landsting till landsting eller region till region. Priserna hos privata mottagningar varierar ofta.

Läs mer: Hitta tandläkare och tandhygienist

Dyrare med akut tandvård

Ibland måste man få hjälp på en gång, så kallad akut tandvård. Det blir oftast dyrare än om man bokat tid för en undersökning.

Varje gång man söker akut brukar man få betala extra för undersökningen. Ofta är det också bara det mest akuta som undersöks och behandlas. Om man behöver ytterligare behandling senare för att allt ska bli klart så betalar man för detta när den behandlingen utförs. Dessutom är det oftast dyrare på kvällar och helger om det är jourtid.

Det finns tandvårdsmottagningar som alltid har öppet kvällar och helger och som inte tar något extra betalt för det.

Om man vill byta tandläkare eller tandhygienist

Man kan byta tandläkare eller tandhygienist när man vill. Men är det mitt i en behandlingsperiod kan den nya tandläkaren eller tandhygienisten behöva göra om en del undersökningar för att skapa sig en egen bild, och då får man betala för dessa undersökningar.

Det är också bra att tänka på att prisförslag från en tandvårdsmottagning inte gäller hos en annan mottagning.

Om man väljer tandvård utomlands

Om man får tandvård i ett annat land inom EU eller i Island, Norge och Liechtenstein, har man rätt att få ersättning i efterhand från Försäkringskassan. Då gäller samma regler som för tandvård i Sverige förutsatt att man skulle ha varit berättigad till vård i Sverige vid det aktuella tillfället. Man måste själv betala för vården och sedan söka ersättning i efterhand.

Övriga delar av världen ger inga liknande möjligheter, utan man får då betala fullt pris så som tandvården egentligen kostar.

Läs mer: Tandvård utomlands

För att kunna få ekonomiskt stöd

För att man ska kunna ta del av det statliga stöd som finns för tandvård måste tandläkaren eller tandhygienisten vara ansluten till Försäkringskassan, vilket de allra flesta är. För att veta vilka tandvårdsmottagningar som är anslutna kan man fråga direkt hos mottagningen.

Avdrag på priset

Prislistan ska också innehålla information om de så kallade referenspriserna för undersökningar och behandlingar. Dessa referenspriser är fastställda av staten och styr vad som får räknas in i högkostnadsskyddet för tandvård.

Högkostnadsskyddet innebär att man får avdrag på priset när referenspriset på den tandvård man har fått inom en period på tolv månader kostar mer än 3 000 kronor. Man får alltid betala de första 3 000 kronorna själv, därefter får man avdrag på delar av kostnaden. Högkostnadsskyddet gäller från och med det år man fyller 20.

Det är viktigt att tänka på att om tandvårdsmottagningens pris är högre än referenspriset får bara referenspriset räknas in i högkostnadsskyddet, resten får man alltid betala själv. Mottagningarna ska tydligt redovisa referenspriser och egna priser för att man ska kunna jämföra.

Det finns tandbehandlingar som inte ingår i högkostnadsskyddet. Tandläkare och tandhygienister måste alltid informera om vad som ingår i högkostnadsskyddet och inte.

Mottagningen håller koll på hur mycket man har kommit upp i vad gäller högkostnadsskyddet.

Läs mer: Tandvård när man är över 20 år - statligt tandvårdsstöd

Viktigt ha koll på tolvmånadersperioden

Man kan fråga på mottagningen var i tolvmånadersperioden man befinner sig, men man måste själv komma ihåg när tolvmånadersperioden går ut. Om behandlingen inte hinner bli färdig innan perioden går ut måste man börja om med en ny tolvmånadersperiod, och får då betala från början. Det kan göra att man måste betala mer trots att man har fått en prisuppgift med ett lägre pris innan behandlingen startade.

Man kan ändra datum för när en pågående period ska sluta och en ny ska börja. Det kan löna sig om det till exempel är en behandling som kommer att kosta mycket och dra ut på tiden. En stor del av tolvmånadersperioden kan exempelvis ha gått åt till undersökning, planering och förberedande behandling. Då kan det vara bättre att få resten av behandlingen inom en ny tolvmånadersperiod.

Man kan inte ändra startdatumet i efterhand.

Ett bidrag till alla vuxna

Förutom högkostnadsskyddet finns det också ett så kallat allmänt tandvårdsbidrag, förkortas ATB, som alla får från och med det år man fyller 20. Bidraget är på 150 eller 300 kronor per år, beroende på ålder.

Ibland dras ATB automatiskt när man ska betala för sitt tandvårdsbesök, men det är bra att tänka på att själv säga till när man vill använda det.

Dessutom finns ett särskilt tandvårdsbidrag, STB, som man får till förebyggande tandvård om man har en sjukdom som påverkar tänderna. Det behövs oftast ett läkarintyg som visar vilken sjukdom man har och ibland även ett salivprov. Särskilt tandvårdsbidrag är på 600 kronor per halvår.

Man ska få information om behandlingarna

Eftersom många tandbesvär kan behandlas på flera sätt har man rätt att få veta vilka olika behandlingar som kan hjälpa. Om man till exempel har hål i tänderna finns flera olika sorters
material och sätt att behandla detta på. Man ska få information om de olika alternativen, vilka för och nackdelar som finns och vilka behandlingar som är lämpliga. Tillsammans med tandvårdspersonalen väljer man sedan en behandling.

Man har inte rätt att kräva en behandling som tandläkaren anser är olämplig. Ett exempel är en värkande tand som man vill få utdragen. Om den kan räddas och tandläkaren bedömer att det är viktigt att den är kvar, får tandläkaren inte dra ut den.

Man ska få veta vad det kommer att kosta

Man ska alltid kunna få en uppfattning av hur mycket, eller åtminstone ungefär hur mycket, det kan komma att kosta.

Om den behandling som behövs inte kan bli klar vid ett tillfälle och man måste komma tillbaka flera gånger, ska man få veta priset för hela behandlingen innan den börjar. Det ska gå att få prisuppgiften skriftligt. Om det är svårt för tandläkaren att ange ett exakt pris ska man kunna få en ungefärlig summa.

Ibland behövs fler behandlingar eller dyrare behandlingsalternativ än vad tandläkaren först trodde. Då kan man få betala för den extra behandling som behövs, men man har rätt att få veta så snart tandläkaren märker att det behövs mer tandvård och att det kommer att bli dyrare.

Man ska få veta vad som ger ekonomiskt stöd

De olika behandlingarna och materialen kostar ofta olika mycket. Alla ingår inte heller i högkostnadsskyddet för tandvård. Man har rätt att få veta om det material som ska användas och den behandling som planeras ingår i högkostnadsskyddet och kan ge ekonomiskt stöd.

Om mottagningen föreslår en behandling som inte ger rätt till ekonomiskt stöd har man alltid rätt att få veta om det finns någon annan likvärdig behandling som ingår i högkostnadsskyddet. Väljer man något som inte ingår får man betala hela kostnaden själv.

Tandläkare och tandhygienister måste alltid informera om vad som ingår i högkostnadsskyddet och inte.

Behandlingsplan om man behöver mycket tandvård

Behöver man stora och omfattande behandlingar har man rätt att få en skriftlig så kallad behandlingsplan. För att en behandling ska räknas som omfattande handlar det exempelvis om att man behöver konstgjorda tänder, till exempel så kallade broar och implantat, eller att tänderna behöver justeras, till exempel med hjälp av en tandställning.

En behandlingsplan ska innehålla information om

• vilken diagnos man har fått
• vilka behandlingar som mottagningen föreslår och varför den föreslår just dessa
• ifall det finns andra behandlingar som kan hjälpa mot de besvär man har
• vilket pris mottagningen tar ut och vad referenspriset är
• ifall behandlingen ingår i högkostnadsskyddet för tandvård.

Undersökningsprotokoll

Om man har blivit undersökt av en tandläkare eller tandhygienist har man rätt att få ett undersökningsprotokoll. Det innehåller

• information om tänderna och tandköttet är friskt eller om man har några besvär i munnen
• råd om hur man bäst ska sköta sina tänder och hur man ska undvika framtida besvär
• en diagnos om man har tänder som behöver behandlas.

Man har rätt till ett detaljerat kvitto

När man betalar ska man få ett kvitto eller en räkning. Där ska det bland annat stå vilka undersökningar och behandlingar som har gjorts, vilket pris mottagningen har tagit ut, vad referenspriset är och om högkostnadsskyddet har gjort att det har blivit avdrag på summan man ska betala.

Om man har fått till exempel en krona, en bro eller en protes som har tillverkats av en tandtekniker ska man få en kopia av det underlag som tandläkaren får från det tandtekniska laboratoriet. Underlaget visar vad tandläkaren har fått betala för tandteknikerns arbete och vilket material som har använts till kronan, bron eller protesen.

Garantier på vissa behandlingar

Garantier innebär att man har möjligheten att få en behandling omgjord utan att man behöver betala en gång till. De allra flesta tandvårdsmottagningar lämnar garantier för kronor, broar, implantat och de flesta avtagbara proteser. Några få mottagningar lämnar också garanti på annan tandvård, som till exempel lagningar och rotbehandlingar.

Om man har blivit behandlad utomlands gäller en eventuell garanti enbart där man har fått behandlingen, alltså inte i Sverige.

Det är viktigt att ta reda på vilka garantier som ges innan man börjar en behandling.

Det ska synas i prislistan om garantier ges

I den prislista man har rätt att få se ska det finnas information om tandläkaren eller tandhygienisten erbjuder någon form av garanti. Garantin gäller oftast ett eller två år efter att en behandling med garanti är avslutad. En del tandläkare och tandhygienister har längre garanti.

Om en garanti används för att göra om en behandling kan man ibland ändå få betala en viss del själv, eftersom det kan krävas ytterligare behandling som inte ingick vid den första behandlingen.

Har man fått en garanti för en behandling hos en tandvårdsmottagning men byter mottagning innan behandlingen är färdig måste man fråga om den nya mottagningen lämnar garanti för den påbörjade behandlingen.

Bra att ställa frågor om garantier

Eftersom det skiljer sig mellan olika tandläkare och tandhygienister vad de ger garanti för och hur länge dessa gäller bör man alltid fråga innan behandlingen börjar. Man kan till exempel fråga om vilken garanti som gäller för kronor, proteser, implantat, lagningar och rotfyllningar. Det är också bra att fråga vad garantin inte gäller för. Man kan alltid be att få skriftlig information om man vill ha det.

Om man inte kommer överens med en tandläkare i folktandvården eller en privat tandläkare som är medlem i branschorganisationen Privattandläkarna när man anser att en behandling bör göras om enligt garantin, kan man driva frågan vidare. Detta gäller inte för privata tandläkare som inte är medlemmar i Privattandläkarna, då får man istället försöka lösa frågan med den tandläkare som har utfört behandlingen.