Patientavgifter

Vad får man betala?

Man betalar för de flesta läkarbesök

Hälso- och sjukvården i Sverige bekostas till största delen av landstings- och kommunalskatter. Den avgift som man betalar vid exempelvis ett läkarbesök är bara en liten del av vad det faktiskt kostar.

Detta gäller inte den helt privata vården, till exempel plastikkirurgi som inte är medicinskt motiverad. Då betalar man hela kostnaden själv.

Olika avgifter i olika landsting och kommuner

Landstingen och kommunerna kan i stort sett själva bestämma vilka avgifter man ska betala vid läkarbesök och andra tjänster i vården. I stora drag är avgifterna ganska lika i de olika landstingen. Om man behöver mycket vård finns ett högkostnadsskydd, som beskrivs närmare i nästa kapitel.

Nedanstående ungefärliga avgifter gäller den offentliga vården och privata vårdgivare som har avtal med ett landsting.

När man är inlagd på sjukhus betalar man en dygnsavgift som enligt lag får vara högst 80 kronor.

När man besöker sin läkare på vårdcentralen varierar avgiften mellan 150 och 250 kronor. Vid besök hos gynekolog och barnläkare varierar avgiften mellan 200 och 350 kronor. Om man vid dessa läkarbesök får remiss till röntgenundersökning och liknande brukar man inte behöva betala någon ytterligare avgift. Vid besök hos andra läkarspecialister varierar avgiften mellan 150 och 350 kronor. Besök vid en akutmottagning på ett sjukhus kan kosta 220-380 kronor. Vid besök hos sjuksköterska och sjukgymnast kan avgiften vara 50-220 kronor per besök.

Mammografi för att tidigt upptäcka bröstcancer och motsvarande cellprovsundersökning från livmoderhalsen, så kallad gynekologisk hälsokontroll, kan kosta upp till 200 kronor.

Vissa landsting tar ut en avgift för transporter med ambulans eller helikopter.

En del landsting betalar tillbaka besöksavgiften om man har fått vänta en viss tid utöver den avtalade. Om man inte avbokar en tid som inte passar eller inte kommer den avtalade tiden kan man bli skyldig att ändå betala besöksavgiften.

Andra vårdgivare kan ha andra taxor

Den som helt privat eller genom sin arbetsgivare har en sjukvårdsförsäkring kan ha helt andra villkor för vilka avgifter man ska betala.

I den kommunala hälso- och sjukvården, som gäller äldre med långvarig sjukdom, finns olika taxor för vård som ges av sjuksköterskor.

På Sveriges Kommuner och Landstings webbplats finns adresser till kommuner, landsting och regioner. Dessa har aktuell och detaljerad information om sina avgifter.

Avgifter för utländska medborgare

Utländska medborgare har rätt till akut vård i Sverige.

Kommer man från ett annat EU-land, EES-land eller Schweiz ska man ha ett europeiskt sjukförsäkringskort, EU-kort, för att visa att man har rätt till akut vård till vanlig patientavgift. Har man inte det kan man få betala hela vårdkostnaden.

Om man däremot vill ha vård som inte är akut och inte vill betala mer än patientavgift ska man ha ett intyg som visar att hemlandet betalar vården. Om man saknar det betalar man hela kostnaden för vården själv.

De allra flesta som kommer från länder utanför EU, EES och Schweiz får betala hela vårdkostnaden själv även om det handlar om akut vård.

Om man som svensk blir sjuk utomlands

Det europeiska sjukförsäkringskortet, som kan beställas från Försäkringskassan, ger svenska medborgare rätt till akut vård i andra EU-, EES-länder och Schweiz på samma ekonomiska villkor som gäller för det landets egna invånare. I de nordiska länderna behöver man inte visa kortet.

Om man behöver vård utanför EU, EES-länderna och Schweiz kan man i de allra flesta länder inte få sina kostnader ersatta, vare sig från Sverige eller från det land man vistas i. Det är därför viktigt att ha en privat reseförsäkring som täcker kostnader för till exempel transport. Har man en hemförsäkringen brukar den ofta ha ett reseskydd som täcker en del kostnader.

Försäkringskassans webbplats har ytterligare information om att få vård när man är utomlands.

Högkostnadsskydd

Frikort när man nått taket

Det finns ett tak för hur mycket man behöver betala för hälso- och sjukvård. Det kallas högkostnadsskydd och är utformat likadant i alla landsting.

Högkostnadsskyddet innebär att man under en period på tolv månader sammanlagt behöver betala högst 1 100 kronor i patientavgifter. Från 1 januari 2012 har det höjts i de flesta landsting till 1 100 kronor. Man börjar räkna vid det första besöket, oavsett när under året det görs. När man har betalat 1 100 kronor får man ett frikort som gäller under resten av tolvmånadersperioden. När tolv månader har gått börjar man betala igen för sina besök tills man uppnått 1 100 kronor nästa gång.

Högkostnadsskyddet täcker oftast inte

  • de avgifter som man betalar per dag när man är inlagd på sjukhus
  • vaccinationer
  • annan förebyggande vård, till exempel mammografikontroll
  • kostnad för ett uteblivet besök
  • kostnader för kopia av journalen.

Inom tandvården gäller oftast inte sjukvårdens högkostnadsskydd.

Däremot kan högkostnadsskyddet gälla för tandvård om man har ett stort och långvarigt behov av personlig omvårdnad i sitt dagliga liv. Högkostnadsskyddet kan också gälla om man har en sjukdom där tandvård ingår som en del av en medicinsk behandling.

För läkemedel som skrivits ut av läkare, sjuksköterskor eller annan behörig i vården finns ett högkostnadsskydd som innebär att man högst behöver betala 2 200 kronor per tolvmånadersperiod. Receptfria läkemedel ingår inte i detta högkostnadsskydd.

Dessutom finns högkostnadsskydd för sjukresor och tekniska hjälpmedel som bestäms av landstingen. Det betyder att reglerna kan variera mellan olika landsting.

Avgiftsfri hälso- och sjukvård

Avgiftsfri hälso- och sjukvård

Viss hälso- och sjukvård kan vara helt avgiftsfri i en del landsting. Läkemedel som skrivs ut under dessa vårdbesök får man däremot betala för.

Besök på mödravårds- och barnavårdsmottagningar (MVC och BVC) är avgiftsfria i hela landet.

I skolhälsovården betalar man inte någon besöksavgift och de vaccinationer som erbjuds där är avgiftsfria.

I de flesta landsting betalar barn och ungdomar fram till 20-årsdagen inte någon avgift i öppen hälso- och sjukvård, till exempel vid besök på vårdcentral och ungdomsmottagning.

Vård och läkemedel som behövs när man behandlas för en så kallad allmänfarlig sjukdom enligt Smittskyddslagen får man utan avgift.

Uppsala län

Patientavgifter 2012 Uppsala län

Barn och unga under 20 år betalar ingen avgift inom primärvård, i övrigt halv avgift.

Besök hos barn- och vuxenhabiliteringen är kostnadsfria.

Om du får vänta mer än 15 minuter efter en bokad tid har du rätt att få pengarna tillbaka. Regeln gäller inte vid akutbesök. Säg till på mottagningen om du får vänta för länge! 

 

Läkarbesök  
Husläkare 150 kr 
Andra specialister 300 kr

Akutmottagningar

Ingen avgift vid akutremiss från annan vårdgivare samma dag.
 
Akademiska sjukhuset och Lasarettet i Enköping  380 kr
Husläkarjouren i Enköping (0 kr för barn och unga)  230 kr
Tierp och Östhammar (0 kr för barn och unga)  230 kr
Uppsala närakut (0 kr för barn och unga)  
   läkare  230 kr
   sjuksköterska  100 kr
 
Första besök hos specialist efter remiss
 
Första besöket  100 kr
Laboratoriebesök i samband med läkarbesök  0 kr
    vid annan tidpunkt  100 kr
Röntgen i samband med akutbesök på akutmottagning  0 kr
    vid annan tidpunkt  100 kr
 
Sjukvårdande behandling
 
Distriktssköterska  0 kr
Kurator, sjuksköterska, sjukgymnast, logoped, arbetsterapeut m fl  100 kr
Kiropraktor, naprapat  150 kr
Psykoterapeut, psykolog  150 kr
 
Övrigt
 
Förlängning av recept per telefon  0 kr
Förlängning av sjukintyg per telefon  100 kr
Recept från distriktssköterska  0 kr
Dagsjukvård, per besök  100 kr
Förebyggande vård, t ex tobaksavvänjning, viktminskning/träff  80 kr
Ultraljud vid graviditet  0 kr
Mammografisk hälsokontroll  150 kr
Gynekologisk hälsokontroll  150 kr

Avgift som inte ingår i högkostnadsskyddet                           
 
Graviditetstest  100 kr
Senast uppdaterad:
2012-02-27
Granskare:

Hasse Knutsson, handläggare, avdelningen för vård och omsorg, Sveriges kommuner och Landsting, Stockholm

Redaktör:

Ingemar Karlsson Gadea, 1177.se


Uppsala län
Tillägg uppdaterade:
2011-12-28
Manusunderlag:
Leo Ruostejoki, ekonomiavdelningen, ledningskontoret
Redaktör:
Caroline Backman