Metoden att mäta syremättnaden i blodet genom en klämma på fingret heter pulsoximetri.
Denna metod bygger på att rött och infrarött ljus absorberas olika mycket av det hemoglobin som bär på syre och det som inte bär på syre. Hemoglobin är det röda färgämnet i de röda blodkropparna och det är på hemoglobinet som syret fastnar och kan transporteras runt i kroppen.
Genom klämman skickas alltså infrarött ljus ut som tränger igenom huden och absorberas av hemoglobinets röda färgämne. Genom att mäta hur mycket ljus som absorberas samtidigt som man mäter blodflödet, kan apparaten räkna ut hur stor procent av hemoglobinet som bär på syre, det vill säga det som kallas för syremättnaden.
Syremättnaden i blodet försämras vid en rad olika sjukdomar som till exempel hjärtsjukdomar, lungsjukdomar och infektionssjukdomar. Genom att mäta syremättnaden i blodet får man en uppfattning om sjukdomens svårighetsgrad.
Mätning av puls, blodtryck och temperatur används på liknande sätt som mätning av blodets syremättnad.
Resultaten talar inte om vilken sjukdom som patienten har, men det ger en uppfattning om sjukdomens svårighetsgrad, det man brukar kalla för patientens allmäntillstånd.
