Man ligger på en brits som förs in i datortomografen
När man ska undersökas får man ligga på en brits som förs genom den ringformade öppningen på datortomografen. Britsen är höj- och sänkbar och kan även röras i längdriktningen. Ibland täcks de delar av kroppen som inte ska röntgas med ett speciellt blyförkläde.
Under själva bildtagningen är man ensam i rummet. Röntgensjuksköterskan sitter vid ett kontrollbord i rummet utanför, men ser på genom ett fönster. Via mikrofon och högtalare har man ljudkontakt med varandra. På vissa kliniker finns också tv-övervakning.
Under undersökningen roterar ett röntgenrör runt kroppen samtidigt som britsen skjuts genom ringen. Det hörs ett svag brummande från apparaten. Röntgenstrålarna är avskärmade till millimetertunna strålknippen som passerar genom kroppen och tas upp av så kallade detektorer på motsatta sidan röntgenröret. På så sätt samlas röntgeninformation från ett skikt och datorn konstruerar en bild av hur kroppen ser ut i just detta skikt. När hela det undersökta området är genomgånget, har röntgenläkaren ett stort antal mycket tunna bilder av det undersökta området som sedan kan bedömas på en bildskärm.
När en datortomografiundersökning görs av huvudet ligger man på rygg med nacken i ett så kallat skallstöd och med armarna nedåt. Vid undersökning av bröstkorgen och magen ligger man med armarna ovanför huvudet. Om bihålorna eller öronen ska undersökas kan man, beroende på apparat, få ligga på annat sätt, till exempel på magen.
Om mun och hals ska undersökas ska man inte svälja under själva bildtagningen. Man får instruktioner om detta av röntgensjuksköterskan.
Röntgensjuksköterskan sätter igång datortomografen och går sedan in i ett separat kontrollrum. Man får ligga på en brits som sakta förs in i apparaten millimeter för millimeter.
Kontrastmedel kan ingå i förberedelserna
En av fördelarna med datortomografiundersökning är att den ger en detaljerad bild av kroppen och dess organ. Med hjälp av kontrastmedel får läkaren en ännu tydligare bild av kroppens strukturer och därmed en ännu mer detaljerad information än utan kontrastvätskan.
Kontrastmedlet går både att dricka och spruta in i blodet via kärl. Ofta görs både och i en och samma undersökning.
Om till exempel hela magen ska undersökas, får man i regel dricka ett kontrastmedel en till två timmar före undersökningen. Kontrastmedlet fyller tarmarna som på så sätt framträder tydligare. Det framgår på kallelsen om man behöver vara på röntgen en tid innan undersökningen för att dricka detta kontrastmedel.
Vid andra datortomografiundersökningar, till exempel vid misstänkt blodpropp i lungorna, behöver man få ett kontrastmedel i blodet. Röntgensjuksköterskan sätter därför en nål i ett blodkärl i armvecket. En lång slang kopplas till nålen. I andra änden av slangen sitter en kontrastspruta som med jämn hastighet sprutar in kontrastmedlet i kärlet.
Barn brukar få ett bedövningsmedel som läggs på innan de får en nål i armen.
Eftersom denna typ av medel ibland kan utlösa allergiska reaktioner, hos framför allt överkänsliga personer, frågar röntgensjuksköterskan alltid före undersökningen om man är allergisk.
Ibland behövs tampong eller kateter
Om nedre delen av buken hos en kvinna ska undersökas, får kvinnan ibland en tampong att sätta in i slidan. Eftersom det finns luft i bomullen i tampongen så framträder den som en luftbubbla på bilden, en svart fläck. På så sätt kan slidan lättare särskiljas från exempelvis livmodern och ändtarmen.
Vid misstanke om tumör i urinblåsan sätter röntgensjuksköterskan ibland in en slang, en så kallad kateter, i urinblåsan. Därefter fylls urinblåsan med ett par deciliter kontrastmedel för att tumören ska kunna framträda bättre.
Viktigt att ligga helt stilla
Det är viktigt att man ligger helt stilla under bildtagningen, annars kan bilderna bli oskarpa och delar av undersökningen behöva göras om. Undersökningarna är mycket snabba och man behöver därför ligga stilla under en mycket kort period. Små barn och oroliga vuxna kan ibland bli sövda men oftast behövs inte detta då undersökningen är över på ett par sekunder. Det är bra om små barn är mätta och trötta vid undersökningen eftersom det då blir lättare för dem att ligga stilla.
Ibland görs flera bildtagningar under samma undersökning
En datortomografiundersökning tar med förberedelser oftast mellan 5 till 20 minuter beroende på vad som ska undersökas. Själva bildtagningen tar däremot inte mer än högst 15-20 sekunder.
Om man undersökts en gång utan kontrastmedel kan man ibland behöva undersökas igen, denna gång med kontrastmedel i blodet. Detta kan vara nödvändigt för att osäkra fynd på bilderna ska kunna klarläggas och därmed göra det lättare för läkaren att göra en säkrare bedömning.
Om urinvägarna ska undersökas kan det ibland behövas en undersökning till cirka 10–15 minuter efter att kontrastvätskan sprutats in i blodet.
Ibland krävs särskild andningsteknik
Vid de flesta undersökningarna måste man hålla andan en kort stund under själva bildtagningen. Röntgensjuksköterskan går igenom andningstekniken innan undersökningen. Vid vissa undersökningar håller man andan efter att ha andats in, vid andra efter att ha andats ut eller så håller man bara andan utan att först andas in eller ut. Under själva undersökningen säger en inspelad röst i högtalarna när man ska hålla andan och inte.
Kontakt via mikrofon
Om man av någon anledning måste göra röntgensjuksköterskan uppmärksam på något, så finns det en mikrofon i datortomografen som står i kontakt med kontrollrummet utanför.
Cellskräck eller andra obehag
Datortomografen är en apparat som är så pass öppen åt båda håll, att väldigt få känner någon cellskräck när de ligger på britsen.
Om man får kontrast i blodkärlen upplever de flesta en snabbt övergående värmekänsla från huvudet och ner till tårna. Många upplever också att de blir kissnödiga och en del får metallsmak i munnen. Om man i stället druckit kontrastmedel före undersökningen kan man bli lite orolig i magen efteråt.
Barn, och ibland även vuxna, kan känna obehag av att ligga ensamma i datortomografen. Föräldrar eller anhöriga får därför vara med inne i undersökningsrummet. De får bära speciella blyförkläden för att inte i onödan utsättas för röntgenstrålar.
Viktig information för vissa som ska undersökas
Om man använder läkemedel med metformin
Om man tar tabletter som innehåller ämnet metformin ska man sluta med medicinen i samband med undersökningen, eftersom det finns en liten risk för att kroppens balans av mjölksyra rubbas så att man får mjölksyraförgiftning, laktatacidos.
Diabetesläkemedel som innehåller metformin är till exempel Glucophage och Avandamet.
Man ska rådgöra med sin läkare om när man kan börja ta medicinen igen, och om blodsockret behöver kontrolleras extra noga. Vanligtvis får man ta ett blodprov och sedan börja med medicinen igen efter två dygn.
Allergiker
Vet man om att man är allergisk mot röntgenkontrastmedel ska man berätta det för den läkare som beställer datortomografiundersökningen. Läkaren skriver på remissen att man inte tål kontrastmedel och röntgenläkaren beslutar hur undersökningen ska kunna utföras. I en del fall görs undersökningen då utan kontrastmedel. Andra gånger anser röntgenläkaren att det är nödvändigt med kontrastmedel. Då får man kortison något dygn innan undersökningen så att en allergisk reaktion kan undvikas.
Njursjuka
Om man har en njursjukdom som kraftigt försämrat njurens funktion, ska man i regel inte ha kontrastmedel i blodet. Detta eftersom kontrastmedel ytterligare kan försämra njurfunktionen. Vid vissa sällsynta tillfällen bestämmer sig röntgenläkaren tillsammans med den läkare som beställt undersökningen för att ge kontrastmedel ändå. Detta görs om kontrast krävs för diagnos. Undersökningen görs då med en kraftigt reducerad mängd kontrastmedel.
Efter undersökningen
Har man fått kontrastmedel i blodet ska man under det första dygnet efter undersökningen dricka rikligt med vatten. Kontrasten utsöndras nämligen via njurarna och försvinner ur kroppen med urinen. Genom att dricka mycket vatten "sköljs" kontrasten ut.
I vissa fall kan man få så kallade sena allergiska reaktioner, ofta i form av utslag på kroppen. Man ska då höra av sig till den röntgenavdelning man besökt för att få råd. Det är dessutom viktigt för röntgenavdelningen att känna till denna reaktion, om det skulle bli aktuellt att ge kontrastmedel vid annat tillfälle.
När får man svaret?
Svaret på datortomografiundersökning går till den läkare som beställde undersökningen och det är av den läkaren man får svaret på undersökningen. Hur man får svaret varierar, men vanligtvis får man det vid ett nytt läkarbesök, per post eller telefon. Många gånger kommer man överens med läkaren i samband med att man får remissen hur man ska få svaret. Om man har frågor angående svaret på datortomografiundersökningen ska man kontakta den som beställde undersökningen.
Det varierar hur lång tid det tar från det att man gjort undersökningen till det att man får svar. Om man har undersökts akut granskar en röntgenläkare resultatet så snart som möjligt. Då får man vanligtvis svaret via läkaren som skickade remissen direkt i samband med det akuta läkarbesöket..
Finns det några risker med undersökningen?
Vid en undersökning med en datortomograf används röntgenstrålar, som är en typ av joniserad strålning. Stråldosen, som mäts i millisievert (mSv), anpassas för att bli så låg som möjligt vid varje undersökning utan att försämra undersökningsresultatet. Läkaren överväger alltid nyttan av en korrekt diagnos mot den lilla strålningsrisken. Om man är sjuk är nyttan av diagnosen oftast så stor att strålningsrisken är försumbar i sammanhanget. En vanlig datortomografiundersökning ger i genomsnitt en stråldos som inte överskrider den dos man under ett år normalt får från naturliga strålkällor i Sverige.
Om man är gravid är det mycket viktigt att man talar om det innan man ska genomgå någon typ av röntgenundersökning. Då kan undersökningen anpassas så att fostret får en så liten stråldos som möjligt. Man kan också, om det är möjligt, i stället använda sig av ultraljud. Läkaren, och den som ska undersökas, kan också bestämma sig för att vänta med undersökningen till efter förlossningen.
När det är möjligt används andra undersökningsmetoder, exempelvis ultraljud eller magnetkamera. Detta görs för att den som undersöks ska få mindre strålbelastning.