Olika risk hos olika personer
Det finns flera olika faktorer som kan öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. Därför kan en läkare bedöma att till exempel en viss kolesterolhalt inte behöver behandlas hos en person, medan den ska behandlas med läkemedel hos en annan person med samma kolesterolhalt. Det beror på om man redan har någon hjärt-kärlsjukdom eller har andra riskfaktorer för hjärt-kärlsjukdom så att den sammantagna risken är hög.
Om man är frisk och inte är i riskzonen för övrigt behöver man ofta inte oroa sig om kolesterolhalten ligger lite högt. Om man däremot har någon hjärt-kärlsjukdom eller diabetes rekommenderas värden som är betydligt lägre än vad genomsnittssvensken har.
Eftersom svenskarna i genomsnitt har högre kolesterolvärden än vad som är önskvärt kan ett kolesterolvärde vara ”normalt” i betydelsen att det är nära genomsnittet för den svenska befolkningen. Samtidigt kan samma värde vara förhöjt i den meningen att det ökar risken för hjärt-kärlsjukdomar i framtiden om man jämför med personer som har lägre värden.
När bör man kontrollera sina blodfetter?
Om man har vissa sjukdomar eller så kallade riskfaktorer är det viktigt att kontrollera sina blodfettsvärden och att försöka sänka dem om de är höga. Det är lämpligt att kontrollera halterna av blodfetter om man har
- hjärt-kärlsjukdom
- diabetes
- släktingar som fått hjärt-kärlsjukdom i tidig ålder
- andra riskfaktorer som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom i hög grad.
Hjärt-kärlsjukdom
Om man har eller har haft någon åderförfettningssjukdom, som hjärtinfarkt, kärlkramp och stroke, är det viktigt att inte ha för höga halter av blodfetter. Andra delar av kroppen som kan beröras är de stora kärlen i buken samt fötter och underben, till exempel vid så kallad fönstertittarsjuka. Den som har fått någon åderförfettningssjukdom bör alltid kontrollera blodfetterna och få behandling för att sänka höga blodfetter.
Diabetes
Den vanligaste formen av diabetes, så kallad typ 2-diabetes, ökar risken för sjukdomar som hjärtinfarkt och stroke. Den som har diabetes har ofta så kallad dyslipidemi, som innebär att man har höga halter triglycerider och låga halter av det nyttiga HDL-kolesterolet, ibland även en kvalitetsförändring i farlig riktning av LDL-kolesterolet. Därför bör man få blodfetterna kontrollerade om man har diabetes. Det är vetenskapligt bevisat att risken för allvarlig hjärt-kärlsjukdom vid diabetes minskar med kolesterolsänkande läkemedel, så kallade statiner, särskilt om man också har andra riskfaktorer.
Ärftlighet
Om man har föräldrar eller syskon som har fått en hjärt-kärlsjukdom, till exempel hjärtinfarkt eller stroke, i tidig ålder är det bra att mäta blodfettsvärdena. Med tidig ålder menas före 55 år för män och före 65 år för kvinnor. Om man vet att höga kolesterolvärden finns i släkten är det också ett skäl att ta reda på vilka värden man har.
Andra riskfaktorer
Höga halter av blodfetter ökar risken för att få hjärt-kärlsjukdom. Andra riskfaktorer är till exempel rökning, högt blodtryck, felaktiga matvanor och övervikt. Rökning har störst betydelse. Ju fler riskfaktorer man har, desto viktigare är det att få blodfettsvärdena kontrollerade.
Hur vet man att man har höga blodfetter?
Höga halter av blodfetter ger inga besvär och kan bara upptäckas genom blodprov. Blodfettsvärdena kan variera från tillfälle till tillfälle. Därför brukar blodprovstagningen upprepas en eller flera gånger. Kolesterolvärdet kan mätas utan speciella förberedelser, men om man också ska mäta de övriga blodfetterna måste provet tas fastande, det vill säga innan man ätit på morgonen.
Vad är högt?
Blodfettsvärdena mäts i enheten millimol per liter. Om man har någon hjärt-kärlsjukdom eller annan faktor som ökar risken för hjärt-kärlsjukdom brukar gränsen för vad som är en önskvärd halt av totalkolesterol vara 5,0 millimol per liter, och vid mycket hög risk 4,5 millimol. Halten av det skadliga kolesterolet, LDL, bör då vara högst 3,0 millimol per liter, och vid mycket hög risk 2,5 millimol. Det nyttiga kolesterolet, HDL, ska inte vara lägre än 1,0 millimol per liter. Halten av triglycerider bör inte vara högre än 2,0 millimol per liter.
Om man är frisk och inte har någon annan riskfaktor kan kolesterolhalten ligga högre utan att man behöver oroa sig.
Andra undersökningar
Det finns sjukdomar som kan göra att halterna av fett i blodet stiger. Därför tar läkaren ofta blodprover för att utesluta att man har till exempel störd sköldkörtelfunktion som ger låg ämnesomsättning, diabetes eller njursjukdom. Att man har leverprover som inte är riktigt bra kan bero på att man dricker mycket alkohol. Det kan i sin tur orsaka att man får höga halter av blodfetter, främst triglycerider.
Om man har höga blodfettsvärden är det bra om även viloblodtrycket och blodsockerhalten mäts. Det är också bra att genomgå en EKG-undersökning för att upptäcka om man tidigare haft till exempel hjärtinfarkter eller andra hjärtproblem. Det görs för att den totala risken för hjärt-kärlsjukdom ska kunna bedömas.
Behandlingen börjar med ändrade levnadsvanor
Om man har höga halter av blodfetter är det viktigt att man i första hand försöker ändra sina levnadsvanor så att blodfettsvärdena förbättras. Då kan samtidigt andra riskfaktorer påverkas, som att blodtrycket sänks och vikten minskar. Ofta brukar man också må allmänt bättre.
Rökning
Om man röker är den viktigaste åtgärden för att minska risken för framtida hjärt-kärlsjukdomar att sluta röka. Det kan vara svårt att sluta röka på egen hand, men många vårdcentraler kan erbjuda stöd för rökavvänjning.
Maten
Den mat som är bra när man har höga halter av blodfetter är i stort sett samma som rekommenderas när man har diabetes, övervikt och högt blodtryck. Den maten är också bra som riktlinje för de flesta människor:
- Det är viktigt att äta mer grönsaker, rotfrukter, frukt, bär, fisk och magert kött.
- Det är bra att äta mindre kaffebröd, socker och snacks.
- Många vegetabiliska oljor, som olivolja och rapsolja samt fett från fisk har gynnsam effekt på blodfetterna.
- Man ska försöka undvika feta mejeriprodukter, feta kött- och charkuteriprodukter. Denna punkt är emellertid omdebatterad.
Motion
Regelbunden motion förbättrar hälsan och minskar risken för sjukdomar på flera olika sätt. Kolesterolvärdet sjunker och fördelningen mellan det nyttiga kolesterolet, HDL, och det skadliga kolesterolet, LDL, i blodet blir bättre. Regelbunden motion är också bra om man behöver gå ner i vikt och behålla den lägre vikten. Motionen behöver inte vara särskilt intensiv. Raska promenader i 30 minuter har bra effekt om man gör dem regelbundet.
Alkohol
Små mängder alkohol, till exempel några glas vin i veckan, verkar inte öka risken för hjärt-kärlsjukdomar. I stället kan små mängder alkohol till och med skydda mot till exempel hjärtinfarkt. Orsaken kan vara att halten av det nyttiga kolesterolet, HDL, i blodet ökar. Men om man dricker mycket alkohol kan det få motsatt effekt och i stället öka de skadliga blodfettshalterna, liksom risken för hjärt-kärlsjukdom och andra sjukdomar.
Den skyddande effekten vid liten till måttlig alkoholkonsumtion ska också vägas mot risken att bli beroende och att alkohol kan höja blodtrycket och göra det svårare att hålla vikten.
Ofta räcker ändrade vanor
Om man har måttligt förhöjda blodfettsvärden är en förändring av levnadsvanorna ofta tillräckligt för att värdena ska sänkas. Om man tycker det är svårt att förändra sina levnadsvanor kan de flesta vårdcentraler ge stöd och råd.
När behövs läkemedel?
Om man har hög risk och inte förändringar i kost och motion ger tillräckligt resultat kan man få läkemedel. Den som har höga halter av blodfetter och till exempel får en hjärtinfarkt måste i regel börja med blodfettssänkande läkemedel redan på sjukhuset.
Övriga sjukdomar och riskfaktorer avgör om man behöver behandling med läkemedel för sina blodfetter. Om man har ett totalt kolesterolvärde över 5,0 millimol per liter eller LDL-kolesterol över 3,0 millimol per liter, och redan har fått till exempel hjärtinfarkt eller stroke, får man ofta läkemedel om inte ändrade levnadsvanor har sänkt blodfettshalterna tillräckligt mycket. Även den som har diabetes eller vissa former av ärftlig höjning av blodfetterna behöver ofta läkemedel vid förhöjda blodfettsvärden.
Läkaren bedömer risken för hjärt-kärlsjukdom
Kolesterolsänkande läkemedel gör inte lika stor nytta för personer utan hjärt-kärlsjukdom, som för de som haft hjärtinfarkt, kärlkramp eller stroke. Om man inte har någon hjärt-kärlsjukdom eller diabetes gör läkaren en bedömning av den framtida risken att insjukna i hjärt-kärlsjukdom. Läkaren tar då hänsyn till ålder, kön, rökning, blodtryck och hur höga blodfettsvärden man har.
Det går att beräkna ungefär hur stor risken är för att man ska insjukna eller avlida i hjärt-kärlsjukdom. Om läkaren uppskattar att man har över en viss procents risk att avlida av hjärt-kärlsjukdom inom cirka tio år kan man behöva läkemedel. Läkaren tar också hänsyn till om hjärt-kärlsjukdom finns i släkten och om man till exempel är överviktig eller inte rör på sig tillräckligt.
Det är inte bara det totala kolesterolvärdet som har betydelse, utan även triglyceriderna och fördelningen mellan det nyttiga HDL-kolesterolet och det skadliga LDL-kolesterolet.
Även om man behandlas med läkemedel är det fortfarande viktigt att tänka på vad man äter och att motionera. Då blir det lättare att minska blodfettsvärdena och man behöver mindre läkemedel.
Kvinnor och män kan behöva olika behandling
Män löper större risk att få hjärt-kärlsjukdomar än kvinnor. Det gäller speciellt före 65 år ålder. En man och en kvinna som är lika gamla och som har samma värden på kolesterol och blodtryck kan därför få olika råd om behandling, eftersom risken att få hjärt-kärlsjukdomar är olika.
Om man redan har fått en hjärt-kärlsjukdom eller har diabetes gäller samma rekommendationer för både män och kvinnor.
Risken för hjärt-kärlsjukdomar ökar ju äldre man blir
Risken att insjukna i hjärt-kärlsjukdom är högre ju äldre man blir. Om man är över 75 år, och inte har fått hjärt-kärlsjukdomar som hjärtinfarkt eller stroke, finns det oftast ingen anledning att ta läkemedel för att sänka halterna av blodfetter eftersom det gör liten nytta. Har man däremot haft hjärtinfarkt eller genomgått kranskärlsoperation kan man behöva ta läkemedel mot höga blodfetter, även om man är över 75 år.
Vilka värden ska man eftersträva?
Målet med behandlingen är att komma ner till ett totalt kolesterolvärde på högst 5,0 millimol per liter. Vid mycket hög risk för hjärt-kärlsjukdom bör man ha högst 4,5 millimol per liter. LDL-värdet bör vara högst 3,0 millimol per liter, men vid mycket hög risk för hjärt-kärlssjukdom bör värdet inte överstiga 2,5 millimol per liter. Det är särskilt viktigt om man redan har fått en hjärt-kärlsjukdom. Om man till exempel haft hjärtinfarkt kan man ibland behöva nå kolesterolvärden som är ännu lägre än dessa värden.
Statiner vanligaste läkemedlen
Den allra vanligaste och mest effektiva läkemedelsgruppen för att sänka halterna av blodfetter kallas statiner. Exempel på statiner är Simvastatin, Pravastatin och Lipitor. Statiner sänker blodfetterna genom att minska tillverkningen av kolesterol i levern. Statinerna sänker framför allt det skadliga kolesterolet LDL, men även triglyceriderna. Halten av det nyttiga kolesterolet HDL ökar något.
Statinerna ger ibland lindriga magbesvär, till exempel förstoppning eller illamående. De kan också ge lindriga muskelsmärtor. Det är ofarligt men kan göra att dosen behöver sänkas. En mycket sällsynt men allvarlig biverkan är muskelsönderfall. Risken är större om man samtidigt använder vissa andra blodfettsänkande läkemedel, bland annat fibrater. Om man får muskelvärk som inte går över inom några dagar ska man därför kontakta sin läkare, särskilt om man också har feber.
Ibland behövs andra mediciner
Andra typer av blodfettssänkande läkemedel används ibland som tillägg när statiner inte ger tillräcklig effekt. Att kombinera mediciner kan vara ett alternativ i stället för att ta mycket höga doser statiner. Ibland behövs andra blodfettsänkande läkemedel än statiner, till exempel vid ovanligare rubbningar av blodfetterna eller om man inte tål statiner.
Resiner
Resiner är en grupp läkemedel som binder gallsyror i tarmen så att syrorna försvinner ur kroppen med avföringen, i stället för att tas upp i blodet. Då använder levern kroppens överskott av kolesterol för att bilda nya gallsyror. Resiner minskar mängden LDL-kolesterol. Exempel på resiner är Questran och Lestid.
Resiner kan orsaka förstoppning och illamående, så därför brukar dosen ökas långsamt när man börjar ta dem. Ibland används resiner tillsammans med någon statin. Resiner används också till unga personer som har vissa ärftliga former av blodfettsrubbningar.
Fibrater
Fibrater ökar leverns nedbrytning av vissa blodfetter, så att triglyceriderna sänks kraftigt. Även det skadliga kolesterolet LDL sänks något. Halten av det nyttiga kolesterolet HDL ökar måttligt. Exempel på fibrater är Bezalip, Gemfibrozil, Lopid och Lipanthyl.
En del som tar dessa läkemedel kan få buksmärtor, illamående och diarréer. De ökar också risken att få gallsten. Fibrater används framför allt om man har förhöjda halter av triglycerider. I vissa fall kan de också användas tillsammans med någon statin.
Kolesterolupptagshämmare
Kolesterolupptagshämmare är en ganska ny läkemedelsgrupp, som gör att mindre kolesterol tas upp i blodet från tarmen. Medicinen sänker LDL-kolesterol. Kolesterolupptagshämmare kan användas som tillägg om statiner inte sänkt kolesterolvärdena tillräckligt mycket.
Inga bevis för att naturläkemedel och kosttillskott har effekt
Det finns flera naturläkemedel och kosttillskott med omega-3-fettsyror, men det saknas vetenskapliga bevis för att de minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar.
Det finns bordsmargarin som innehåller så kallade växtsteroler, som minskar upptaget av kolesterol från tarmen. En del bordsmargariner innehåller också omega-3-fettsyror. Det finns inga vetenskapliga bevis för att de minskar risken för hjärt-kärlsjukdomar.
