Hjärntumör

Olika former av hjärntumör

Med ordet hjärntumör kan menas en mängd olika tumörsjukdomar i hjärnan. Om en tumör har utvecklats i hjärnan kallas den för primär hjärntumör. Man kan också få en dottertumör eller så kallad hjärnmetastas från en cancersjukdom någon annanstans i kroppen.

Cancerformer som oftare än andra orsakar hjärnmetastaser är lungcancer, malignt melanom och bröstcancer. Det händer, men det är ovanligt, att hjärnmetastaser är första symtomet på en tumörsjukdom.

Hälften av det totala antalet hjärntumörer är metastaser från en annan cancer och räknas inte med i statistiken över hjärntumörer. 

Hur vanligt är hjärntumör?

I Sverige får ungefär 1300 personer diagnosen primär hjärntumör varje år. Sjukdomen förekommer ungefär lika ofta hos män som hos kvinnor, men det finns könsskillnader för vissa tumörer. Det gäller till exempel gliom som är vanligare hos män och meningiom som är vanligare hos kvinnor.

Även barn, ungdomar och unga vuxna kan få sjukdomen, men den är vanligast hos personer över 60 år.

Hjärntumörer kan vara godartade

Hjärntumörer brukar delas in i två huvudgrupper: godartade tumörer och elakartade tumörer, det vill säga cancertumörer. Drygt hälften av hjärntumörerna är cancertumörer, resten är godartade tumörer.

Cancertumörer i hjärnan kan vara snabbt eller långsamt växande. Till skillnad från andra cancerformer brukar elakartade hjärntumörer sällan sprida sig till andra delar av kroppen.

Hur man påverkas av en godartad hjärntumör är väldigt olika beroende på var i hjärnan tumören sitter.

Godartad hjärntumör

Den vanligaste typen av godartad hjärntumör kallas meningiom eller hjärnhinnetumör och växer i hjärnhinnorna som omger hjärnan. Den är vanligare hos kvinnor än hos män och kan ibland utvecklas under en graviditet.

En annan godartad hjärntumör är akustikusneurinom eller hörselnervstumör som uppstår i nervskidan runt hörselnerven.

Cancertumör i hjärnan

Den vanligaste typen av cancertumör i hjärnan kallas gliom och utvecklas i stödjevävnaden som omger nervcellerna. Gliom graderas i en skala från ett till fyra efter hur snabbt tumörcellerna växer.

Gliom grad 1 och 2, så kallade låggradiga gliom, växer långsamt och kan ibland i det närmaste stå stilla under en längre tid utan behandling, medan grad 3 och 4, så kallade höggradiga gliom, är snabbt växande och kräver behandling. Gliom grad 4 är den vanligaste av gliomen och kallas med ett annat namn för glioblastom. Ibland får man inte behandling på grund av hög ålder eller dåligt allmäntillstånd.

En annan cancertumör, som nästan bara förekommer hos barn och unga, är medulloblastom. Medulloblastom hör till en tumörtyp som kallas primitiv neuroektodermal tumör, PNET, och växer oftast i anslutning till det vätskefyllda hålrummet vid lillhjärnan som sitter i bakhuvudet.

Olika stor chans att bli frisk

Vilka möjligheter man har att bli frisk efter behandlingen beror främst på vilken typ av tumör man har, var den sitter och om den går att operera bort. Förutom operation kan man få behandling med strålning medicinsk behandling, oftast cytostatika. Det finns också vissa studier som talar för att läkemedel mot tumörens blodkärl kan vara aktiva, men studier pågår för att se om detta stämmer.  Det har kommit nya läkemedel som inte är cytostatika utan kan vara biologiska behandlingar som till exempel angriper blodkärl eller är riktade mot ett genetiskt fel i tumören

Om en godartad tumör går att operera bort blir man ofta helt återställd efter behandlingen. Om den är svår att operera bort kan man få gå på kontroller eller få annan behandling, som till exempel strålbehandling. Även om en tumör är godartad kan den ställa till problem i hjärnan om den växer, eftersom utrymmet innanför skallbenet är begränsat. I så fall kan man ändå bli föreslagen operation.

Om det inte finns någon möjlighet att bli helt botad får man i stället behandling som bromsar tumörens tillväxt och lindrar symtomen.

I takt med att den tekniska utvecklingen och forskningen kring nya läkemedel går framåt förbättras behandlingen av hjärntumörer.

Hur cancer uppkommer

Människokroppen är uppbyggd av många miljarder celler. För att kroppen ska kunna växa och leva vidare måste cellerna regelbundet ersättas med nya. Det sker genom att celler delar sig. När cellen ska dela sig fördubblar den hela sitt innehåll och blir till två celler. Då har en exakt kopia av cellen skapats.

Oftast fungerar celldelningen, men om en skada uppstår som inte kroppen själv lyckas reparera kan cellen tappa sin förmåga att kontrollera delningen och tillväxten. Då bildas med tiden en tumör genom att cellerna klumpar ihop sig. Tumören kan antingen vara godartad eller cancer. 

Hjärnan är en del av nervsystemet

Hjärnan utgör tillsammans med ryggmärgen och nerverna kroppens nervsystem. Själva hjärnan består av storhjärnan och lillhjärnan samt hjärnstammen. Storhjärnan är mest utvecklad och styr bland annat muskelrörelserna, känseln, synen, talet, lukten, hörseln och minnet. Lillhjärnan styr rörelser och balans.

I hjärnstammen finns områden som reglerar andning och blodcirkulation. Från ryggmärgen går nerverna ut till kroppen. Dessa delar av hjärnan kallas centrala nervsystemet, medan nerver och nervknutor kallas perifera nervsystemet.

Storhjärnan ansvarar för medvetande, tankar, känslor och minne. Härifrån styrs även alla medvetna rörelser. Lillhjärnan är framför allt viktig för balansen och finregleringen av alla rörelser.

Mer på 1177.se

Hjärnan, ryggmärg och nerver

Orsaker inte klarlagda

Vad som orsakar förändringarna i cellerna i de olika vävnaderna i huvudet så att de förvandlas till tumörceller, är trots omfattande forskning inte helt klarlagt.

Miljöfaktorer har visat sig kunna ha betydelse liksom att en rad kemikalier och tidigare påverkan av joniserande strålning är riskfaktorer för hjärntumörer. Men eftersom det är en kombination av flera olika faktorer som spelar in är det oftast inte möjligt att avgöra exakt vad som har orsakat sjukdomen för varje enskild person.

Ibland, men det är ovanligt, kan ärftlighet vara en bidragande faktor. Det finns några ovanliga ärftliga sjukdomar, som till exempel neurofibromatos typ 1 och 2, då man har en något ökad risk att få framför allt godartade tumörer, men även cancertumörer.

Kan ge olika symtom

Tumörer i hjärnan kan ge många olika symtom. Olika funktioner styrs från olika delar av hjärnan. Vilka specifika symtom en tumör kommer att ge beror därför på var i hjärnan tumören sitter. Man kan också få symtom som beror på att trycket inne i huvudet ökar.

Förlamningssymtom

Ett vanligt symtom på tumör i hjärnan är att kraften i någon kroppsdel, till exempel arm eller ben, gradvis försvinner. Det kan till exempel börja med att en fot inte lyder, men med tiden tappar man kraften i hela benet. Efter det kan förlamningen sprida sig till armen och ibland även till ansiktet. Oftast uppstår besvären bara på ena sidan. Dessa symtom liknar dem man brukar få vid stroke, men utvecklas oftast långsammare. Man kan också få svårt att svälja.

Påverkan på synen

Synen kan påverkas, så att man till exempel inte ser åt sidorna. Man kan då snubbla eller springa på saker som finns där synfältet försvunnit. Tumörer som påverkar de nerver som styr ögonmusklerna kan orsaka att man skelar eller ser dubbelt. Ibland kan pupillernas storlek påverkas så att de blir olika stora.

Påverkan på hörseln

Om man har fått en hörselnervstumör är det vanligt att man får öronsusningar och nedsatt hörsel. Ofta sitter tumören på ena sidan, och symtomen uppstår då enbart på den sidan. Även andra hjärntumörer kan påverka hörseln, till exempel så att man hör sämre än vanligt eller att man upplever vissa ljud på ett ovanligt sätt.

Talstörningar

Man kan få olika problem med att tala. Det kan till exempel handla om att man sluddrar, får svårt att hitta ord, säger fel ord, har problem med att forma orden eller att förstå vad som sägs. 

Krampanfall

Man kan få olika typer av krampanfall. Anfallen kan till exempel yttra sig som ryckningar i en arm, ett ben eller ena kroppshalvan. Sådana anfall kan också yttra sig som lindriga symtom som bara upplevs av en själv men inte märks utåt, så som hörsel-, lukt-, synhallucinationer.

Reaktionen kan ibland sprida sig till hela hjärnan och leda till att man blir medvetslös och får ryckningar i hela kroppen. Anfallen är okontrollerade och kan pågå kortare eller längre stunder, vanligen några minuter.

Antingen kommer ett större anfall plötsligt eller så upplever man anfallen som symtom som kommer smygande under några dagar, veckor eller ibland även åratal och som tilltar i intensitet med tiden. Krampanfallen är desamma som de man får om man har epilepsi.

Personlighetsförändring

Ibland sitter en tumör i de delarna av hjärnan som styr personligheten. Det kan då vara människor runt omkring som märker att man har förändrats.

Man kan till exempel få svårt att ta sig för saker, man kan bli glömsk eller framstå som likgiltig inför sådant som man vanligtvis brukar tycka om eller plötsligt inte känna igen människor som man känner väl. Ibland kan en person som tidigare uppfattats som blyg, förändras och bli utåtriktad, distanslös eller uppfattas som omdömeslös av omgivningen.

Huvudvärk, yrsel och illamående

Man kan få huvudvärk, yrsel och illamående. Huvudvärken beror på att tumören växer och tar plats, vilket ökar trycket inne i huvudet. Ofta är huvudvärken som starkast när man vaknar på morgonen efter att ha legat ner, och minskar när man kommer i upprätt läge. Men huvudvärk är vanligt och beror oftast inte på någon allvarlig sjukdom.

Yrseln brukar ofta beskrivas som en allmän ostadighetskänsla, att ”det gungar”, eller som karusellkänsla, att ”det snurrar”. Ibland kan både huvudvärken och yrseln åtföljas av illamående och kräkningar.

Ändrad reaktionsförmåga

Om tumören tar allt mer plats stiger trycket inne i huvudet. Det påverkar hjärnans funktioner på ett sätt som gör att man undan för undan blir allt tröttare och slöare. Man kan till exempel bli allt svårare att väcka och reagerar allt sämre på omgivningen, både när det gäller ljud, ljus och smärta. 

Hydrocefalus – ökat tryck på grund av vätska

Om tumören sitter i vägen för vätskeflödet som cirkulerar runt hjärnan och i hjärnans hålrum, kan det orsaka att trycket i huvudet ökar eftersom hjärnans hålrum vidgar sig av all vätska. Det kallas hydrocefalus. Man kan få huvudvärk, bli glömsk, kissa på sig och få svårt att hålla balansen.

När det gäller små barn, vars skallben inte har vuxit samman, kan det ökade trycket göra att huvudet sväller och blir oproportionerligt stort.

Om man är orolig för symtom som man tror kan bero på en hjärntumör kan man ta kontakt med sin vårdcentral.

Man ska genast ringa 112 om man själv, eller en närstående

• får förändrad känsel i någon kroppsdel
• förlorar delar av sitt synfält
• blir förlamad i någon kroppsdel
• får svårt att prata
• eller får krampanfall.

Man ska också kontakta en vårdcentral om man har svår huvudvärk som gradvis ökar under några dagar och blir yr, mår illa eller kräks.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Läkarundersökning

För att utreda orsaken till de symtom man har behöver läkaren få en utförlig beskrivning av besvären och hur de utvecklats över tid. Ibland kan läkaren behöva prata med en närstående som kan berätta om förändrade egenskaper som till exempel glömska, omdömeslöshet eller andra förändringar i personligheten.

Under samtalet med läkaren får man svara på detaljerade frågor om symtomen, som till exempel hur länge de har funnits, hur ofta man känner av dem, hur länge de sitter i och om de har förändrats sedan man märkte av dem första gången. Andra frågor kan vara mer allmänna, som hur man upplever sitt arbete och sin livssituation, om man känner sig trött eller inte.

Det kan också vara viktigt att berätta om vilka sjukdomar man behandlats för eller om man har eller har haft en tumörsjukdom tidigare. Läkaren vill också veta vilka behandlingar man har fått eller om man genomgår någon behandling.

Neurologisk undersökning

Man får också göra en neurologisk undersökning, det vill säga testa olika nervfunktioner, såsom reflexer, balans, muskelstyrka, ögonrörelser med mera.

Läkaren tittar bland annat efter om kraften är försämrad i någon kroppsdel, om reaktionsförmågan eller känseln i huden är nedsatt och om ögonen rör sig symmetriskt och utan ryckningar. Även minne och logisk förmåga kan behöva kontrolleras. Ibland kan läkaren även undersöka hur ögonbotten ser ut genom att lysa in i ögat med en liten lampa. Beroende på vilka symtom man har berättat om kan man få göra fler tester.

Efter att läkaren har fått svar på sina frågor och är klar med den neurologiska undersökningen kan man få gå vidare till ytterligare utredningar, vilket oftast innebär att man får göra någon typ av röntgenundersökning av huvudet.

Datortomografi

Oftast får man göra en undersökning med datortomografi. Med datortomografi går det oftast att se om man har en tumör inne i hjärnan eller hjärnhinnorna. Den visar också tecken på om trycket i huvudet är förhöjt och andra förändringar som kräver vidare utredning.

Magnetkameraundersökning

Ibland kan man behöva undersökas med magnetkamera för att läkaren ska kunna få en mer detaljerad bild och påvisa tumörer och mindre förändringar som är mer svårupptäckta med datortomografi.

Ryggvätskeprov – lumbalpunktion

Ibland kan man få lämna ett prov på vätskan som omger ryggmärgen, genom så kallad lumbalpunktion.

När man lämnar ett ryggvätskeprov får man ligga ner på sidan eller sitta upp på en brits. Provet tas mellan två kotor i nedre delen av ryggen med en tunn nål. En liten mängd av ryggvätskan tappas ut. Man kan få lokalbedövning om man vill, men provtagningen gör inte så ont. Med eller utan bedövning känner man ett lätt tryck.

Undersökningen tar oftast ungefär en halvtimme. Efter lumbalpunktionen brukar man få ligga plant och vila i mellan en halvtimme och en timme. Ibland, men det är ovanligt, kan man få huvudvärk efter undersökningen.

Ibland, om det finns tumörceller i ryggvätskan, kan man få göra en ny punktion. Då kan man i samband med den nya punktionen få en injektion med cytostatika.

Vävnadsprov – biopsi

För tumörsjukdomar i hjärnan liksom för alla andra tumörsjukdomar krävs nästan alltid ett vävnadsprov för att säkerställa vilken sjukdom det är. När det gäller vävnadsprov från hjärnan görs detta på en så kallad neurokirurgisk klinik, dit man i så fall remitteras. I de flesta fall får man lämna vävnadsprovet vid operation där så mycket som möjligt av tumören avlägsnas

När man ska lämna ett vävnadsprov från hjärnan brukar man få komma till den neurokirurgiska avdelningen dagen innan för förberedelser. Det är viktigt att provet tas på exakt rätt plats. Därför får man i de flesta fall då enbart vävnadsprov ska tas en sorts metallram fastsatt på huvudet. Ramen kan se olika ut, men brukar oftast fästas i skallbenet och hörselgångarna med hjälp av skruvar.

För att minska besvären när skruvarna ska sättas fast får man först lokalbedövning. Det kan upplevas som obehagligt och även göra ont innan ramen är fastsatt. När den väl är på plats brukar man inte känna av den så mycket, men det kan vara obekvämt att inte kunna röra sig som vanligt.

När ramen är på plats tas datortomografibilder. Ramen har man kvar på huvudet under själva provtagningen. Man behöver inte vara sövd under undersökningen, men man kan få lugnande och avslappnande läkemedel och om man önskar kan man oftast få bli sövd. Undersökningen tar oftast mindre än en timme.

Huden ovanför det ställe där provet ska tas bedövas med lokalbedövning och kirurgen gör därefter ett litet snitt. Sedan borrar kirurgen ett litet hål i skallbenet, vilket inte gör ont men det kan surra i huvudet. Sedan tas ett eller flera prov. Att ta prover från själva hjärnan gör inte ont. Några timmar efter provtagningen kan man oftast få gå hem.

Second opinion - en andra läkarbedömning

Om man har fått diagnosen hjärntumör och känner sig osäker på om man fått rätt bedömning, kan man få en så kallad second opinion. Det är en ny medicinsk bedömning som man har rätt att få vid vissa allvarliga sjukdomar, så att man ska känna trygghet i att man får den vård och behandling som passar bäst för en själv. Man får då träffa en annan läkare eller ett annat vårdteam, oftast vid ett annat sjukhus.

Bra att ha sällskap när man får besked

Att få besked att man har en sjukdom i huvudet kan för många komma som en chock och innebära att man hamnar i en kris. Det är bra om någon närstående kan vara med som stöd när man ska få svar på de undersökningar som gjorts. Det är också bra att vara två för att hålla reda på alla frågor och svar och all ny information. Om man får veta att man ska opereras kan tanken på ett ingrepp inne i huvudet kännas skrämmande. Ofta kan man bli lugnare om man får mer information om hur operationen kommer att gå till.

Ofta är en sjuksköterska med för att komplettera vad läkaren säger när man får beskedet. Om man inte vill att någon annan sjukvårdspersonal än läkaren är med vid besöket kan man säga till. Man avgör alltid själv vilka som ska vara med.

Om man inte är svensktalande har man rätt att få information på sitt eget språk med hjälp av en tolk.

Tid att bearbeta beskedet

Ett sätt att hantera vetskapen om att man har en tumör i huvudet är att söka kunskap och ställa frågor. Ofta har man frågor om hur det kommer att gå, hur man kommer att må under och efter behandlingen, hur familjen och ens egen livssituation kommer att påverkas.

Ibland kan man behöva tala med läkare och annan sjukvårdspersonal flera gånger för att få svar på alla sina frågor. Det är vanligt att man kan behöva ställa samma frågor flera gånger för att vara säker på att man förstått svaren rätt.

Stöd om man är orolig

Känner man sig orolig eller tycker att det är svårt att klara av situationen ska man berätta det för sin läkare eller sjuksköterska så att man kan få hjälp. På många sjukhus finns särskilda kontaktsjuksköterskor eller kuratorer som kan ge ytterligare hjälp. Där kan även närstående få stöd.

Man kan också ringa Cancerupplysningen eller Cancerfondens informations- och stödlinje. Ofta kan det vara positivt att prata med någon som har egen erfarenhet av sjukdomen. Då kan man kontakta Svenska hjärntumörföreningen, som är en patientförening för hjärntumörpatienter och deras anhöriga.

Olika behandling beroende på tumörtyp

Beroende på vilken typ av tumör som läkaren bedömer att det är fråga om, utifrån de undersökningar som har gjorts, kan läkaren föreslå lämplig behandling. Vilken behandling man får beror också på var i hjärnan tumören sitter, hur stor den är, vilka symtom man har och vilken hälsa man har i övrigt.

De metoder som kan vara aktuella är operation, strålbehandling och behandling med läkemedel, oftast cytostatika.

Operation

Beroende på vilken tumörform man har kan operationen vara botande eller lindrande. I samband med operationen tas vävnadsprov för att läkaren ska kunna få reda på exakt vilken sjukdom det rör sig om.

De flesta godartade hjärntumörer går att avlägsna genom operation. Även en godartad tumör kan ibland komma tillbaka och behöva opereras igen. Risken för omoperation är störst om tumören inte kunnat opereras bort helt.

För de cancertumörer som går att bota består behandlingen av operation, ibland i kombination med cytostatika och strålning. Om man ska opereras brukar målsättningen vara att få bort hela tumören. Om det inte går att operera bort hela tumören brukar läkaren ta bort så mycket som möjligt av tumören, för att bromsa tumörens återväxt och lindra de symtom man har.

Hur operationen går till

Om man behöver genomgå en större operation brukar man läggas in dagen innan på en neurokirurgisk klinik. Man får lämna blodprov, blodtrycket kontrolleras och ibland även hjärtat. Man får duscha kvällen innan samt på operationsdagen och tvätta sig med ett bakteriedödande medel. Man ska inte äta eller dricka från midnatt, kvällen före operationen.

På operationsavdelningen får man narkos, man blir då sövd och en liten bit av håret rakas bort där operationen ska göras. För att nå tumören görs en öppning i skallbenet. När kirurgen har lokaliserat tumören tas så mycket som möjligt bort samtidigt som vävnaden omkring skonas så mycket som möjligt. För att inte den friska vävnaden ska komma till skada sugs ofta tumörerna bort. När operationen är klar sätts skallbenet fast igen.

Ibland, men det är ovanligt, kan man bli opererad i vaket tillstånd för att under operationen kunna svara på frågor som till exempel visar hur talförmågan och känseln påverkas. Detta för att mer tumörvävnad ska kunna tas bort utan att känsliga områden skadas.

Det första dygnet efter operationen krävs extra övervakning tills man har hämtat sig. Ofta behöver man vara kvar på sjukhus i ytterligare några dagar till någon vecka beroende på hur man mår.

Strålbehandling

Man brukar ofta få strålbehandling som tilläggsbehandling efter operationen för cancertumörer i hjärnan.

Ofta får man fem strålbehandlingar per vecka i sammanlagt sex veckor. Ibland är behandlingarna färre. De flesta strålbehandlingar ges specifikt mot tumörområdet eller där tumören satt före operationen.

Inför strålbehandlingen behöver man gå igenom vissa förberedelser eftersom strålningen anpassas individuellt med hänsyn till vilken typ av tumör man har och var den sitter eller satt före operationen. Det innebär att man får en specialtillverkad ställning för man ska kunna ligga exakt likadant vid varje strålbehandlingstillfälle. Man får också genomgå en extra röntgenundersökning med datortomografi inför strålbehandlingen.

Det kan ta upp till en vecka till tio dagar innan man får en individuell behandlingsplan. Strålningen ges alltid från olika håll för att koncentrera strålningen i tumörområdet och minska strålningen till den friska delen av hjärnan. Strålningen ges i små doser och upprepas på samma sätt vid varje behandlingstillfälle.

Att bli strålbehandlad brukar kännas som att bli röntgad, det vill säga att det känns ingenting. Varje strålning tar någon minut från varje håll. I början av strålbehandlingen kan det bli en svullnad i hjärnan, som kan ge huvudvärk och illamående. Risken för detta är störst om tumören inte har kunnat opereras bort. Med hjälp av kortison kan svullnaden minskas och symtomen gå tillbaka.

En tid efter att strålbehandlingen har påbörjats brukar man tappa håret i det behandlade området. Huden kan också rodna och bli irriterad. Håret brukar växa ut igen, men det kan ta lång tid, från ett halvår till ett eller flera år.

Mot slutet av behandlingen kan den friska hjärnan börja bli trött och man kan då få liknande symtom som man hade när man blev sjuk. Man kan också ha svårt att koncentrera sig och lätt bli irriterad och uttröttad. Även dessa biverkningar kan lindras med kortison. Dessa symtom kan sitta i under fyra till sex månader, tills de skador som orsakas av strålbehandlingen har reparerats.

Även biverkningar som glömska kan förekomma efter att man har strålbehandlats och brukar i så fall märkas först några år efter strålningsbehandlingen.

Cytostatika och andra tumörhämmande läkemedel

Olika tumörläkemedel, till exempel cytostatika, används ofta även vid behandling av cancertumörer i hjärnan och ges oftast i tablettform. Även behandling i form av en injektion under huden eller i en ven kan vara aktuell ibland. Antingen får man enbart läkemedel eller så får man det i kombination med strålbehandling.

Eftersom tumörläkemedel inte bara angriper cancerceller utan också kan påverka friska celler kan man få biverkningar som illamående och trötthet. Även blodvärdena, framför allt de vita blodkropparna, kan påverkas. Oftast får man tumörläkemedel i flera kurer, med några veckors mellanrum eftersom blodvärdena behöver återhämta sig innan nästa kur kan ges.

Eftersom antalet vita blodkroppar minskar kan man bli känsligare för infektioner. Om man får symtom som kan tyda på infektion, till exempel feber eller ont i halsen, är det viktigt att man tar kontakt med sin läkare eller sköterska, som bedömer om antibiotika eller andra läkemedel behövs.

Behandling med tumörläkemedel kan också öka risken att råka ut för blödningar. Om man lättare än vanligt får blåmärken eller börjar blöda näsblod bör man också ta kontakt med sin läkare eller sköterska. Även blodtrycket kan stiga av vissa läkemedel och risken för blodproppar öka något.

Det är mindre vanligt vid hjärntumörer att man behöver använda läkemedel som gör att man tappar håret.

Behandling av godartade hjärntumörer

När det gäller godartade tumörer brukar man bli opererad om det är möjligt, beroende på var i hjärnan tumören sitter. Vissa godartade tumörer är tydligt avgränsade och kan därför opereras bort om de sitter lätt tillgängligt. Om tumören däremot sitter på ett känsligt ställe, det vill säga längre in i hjärnan eller i ett område som styr livsviktiga funktioner, kan den vara svår att ta bort helt.

Alla godartade tumörer behöver inte opereras om de inte växer eller ger besvärande symtom. Ibland behöver man inte bli opererad utan kan i stället bli kallad till regelbundna röntgenundersökningar. Genom att tumören hålls under uppsikt kan operation undvikas så länge den inte växer eller ger symtom.

Vissa godartade tumörer kan återkomma efter lång tid, men ofta blir man frisk redan efter den första behandlingen.

Behandling av cancertumörer i hjärnan

Om man får en cancertumör i hjärnan blir man ofta behandlad med både operation och strålning, cytostatika eller andra tumör läkemedel. Ibland kan de olika metoderna användas i kombination.

Eftersom tumörerna ofta växer in i hjärnvävnaden runt omkring är det svårt att få bort alla tumörceller vid en operation. Det gör att tumören ofta kommer tillbaka.

Behandling av gliom

Den vanligaste cancertumören i hjärnan kallas gliom. Gliom grad 1 utvecklas vanligtvis hos barn och går ofta att operera bort. Vid operation av låggradiga gliom hos vuxna försöker kirurgen få bort hela tumören för att så länge som möjligt fördröja att tumören kommer tillbaka. Ofta kan man behöva uppföljande behandling, men ibland kan det dröja flera år innan det blir aktuellt.

När det gäller höggradiga gliom är målet att få bort så mycket som möjligt av tumören för att minska symtomen som tumören ger och för att bromsa tumörens återväxt. Efter operationen får man ofta strålbehandling under en period på mellan två och sex veckor. Många gånger får man cytostatika eller annan läkemedelsbehandling tillsammans med strålbehandling och som komplement. Ibland får man det i stället för strålbehandling.

Om tumören börjar växa igen kan man behöva bli opererad en gång till. Ofta följs den andra operationen av en behandling med tumörläkemedel. Om man inte blir opererad på nytt brukar man i stället få behandling med tumörläkemedel. Det är ovanligt att man strålbehandlas mer än en omgång.

När det inte går att bli frisk från sjukdomen handlar behandlingen i stället om att fördröja tumörens återväxt och se till så att man mår så bra som möjligt, så kallad palliativ behandling. För att minska symtomen brukar man få kortison som minskar den svullnad som bildas i hjärnan på grund av tumören.

Behandling av medulloblastom

Medulloblastom uppstår oftast hos barn och växer ofta i lillhjärnan som sitter i bakhuvudet. Vid operationen är målet att få bort hela tumören, men om den sitter på ett känsligt ställe tar läkaren bort så mycket som möjligt, utan att skada den friska vävnaden.

Tumören kan göra att vätsketrycket ökar i hjärnan och det kan i så fall vara nödvändigt att få en så kallad shunt. En shunt är en tunn slang som opereras in under huden och leds från hjärnans hålrum ned till magen. Då rinner överskottsvätskan bort och kan tas om hand av bukhinnan i magen.

Efterbehandlingen är omfattande men kan göra att man blir helt frisk. För barn över tre år ges strålbehandling upp till sex veckor, till hela hjärnan och ryggmärgen. Oftast kombineras detta med flera kurer med cytostatika som ges både före och efter strålbehandlingen.

Eftersom strålbehandling kan påverka bland annat tillväxt och hjärnans mentala funktioner hos mycket små barn, brukar de i stället enbart få cytostatikabehandling.

Behandling av hjärnmetastaser

Behandling av metastaser i hjärnan syftar till att bromsa och lindra. Innan läkaren beslutar vilken behandling som kan vara aktuell brukar hela sjukdomsbilden vägas in. Ofta brukar man få strålbehandling mot hela hjärnan. Det vanligaste är att man strålas tio gånger under två veckor eller fem gånger under en vecka, det vill säga en gång varje vardag.

Om den ursprungliga cancern är under kontroll och det bara finns en till tre hjärnmetastaser som går att operera bort kan man i vissa fall bli opererad innan man får strålbehandling. Ibland kan man få en strålbehandling i en hög eller flera höga doser som alternativ till operation.

Om man har fått metastaser i hjärnhinnorna eller vätskan som omger hjärnan och ryggmärgen kan det bli aktuellt med både strålbehandling och cytostatika. Ibland får man då cytostatikan som en injektion i ryggen, på samma sätt som när man lämnar ett ryggvätskeprov. 

Behandlingen kan påverka fostret

Om man får en hjärntumör när man är gravid kan behandlingen påverka fostret så mycket att man behöver diskutera med en läkare om vad som är bäst att göra. Ibland kan det bli aktuellt att diskutera abort eller tidigarelägga förlossningen. Det beror på vilken typ av sjukdom man har fått och hur långt graviditeten har gått.

Störst risk med cytostatika

Man kan bli opererad under pågående graviditet och även strålbehandlas utan att det innebär stora risker för barnet, framför allt under den senare delen av graviditeten. Oftast brukar man ändå bli rekommenderad att välja kejsarsnitt eller igångsättande av förlossningen, om det inte innebär risker för barnet eller en själv.

Om man ska få cytostatikabehandling under graviditeten bör man först ha fått diskutera eventuella risker för fostret ordentligt med sin behandlade läkare.

Amning är möjlig under strålbehandlingen, men ska avslutas innan eventuell cytostatikabehandling, eftersom cytostatikan kan föras över till barnet med modersmjölken och skada barnet.

Vad kommer man att kunna göra och inte göra?

Att ha en tumör i hjärnan får ofta stora konsekvenser för vardagslivet. Beroende av vilken sjukdom och vilka symtom man har fått och vilken behandling man går igenom kan man få lära sig att leva med olika besvär och begränsningar.

Om man blir opererad för en godartad tumör kan symtomen försvinna och man kan bli helt återställd. Om man behandlats för en cancertumör i hjärnan med operation och ytterligare behandling kan livet te sig på olika sätt.

En del av de som opereras för cancertumör i hjärnan blir återställda. Då kan strålbehandlingen eller cytostatikabehandlingen ofta ge övergående besvär. Om man arbetar kan man då gå tillbaka till jobbet och leva som vanligt.

Olika symtom och biverkningar

De flesta som behandlas för cancertumörer i hjärnan har symtom av tumören samt biverkningar av den behandling man gått igenom. De kan ofta göra att det är svårt att leva som vanligt. För många är det då inte möjligt att gå tillbaka till jobbet.

Det är till exempel vanligt att man har förlamningssymtom, svårt att prata eller har problem med minnet och koncentrationen. Man kan också ha mer specifika problem som att läsa och räkna. Att man blir tröttare och lättare blir irriterad är vanligt. Om man behöver äta medicin mot epilepsi kan det ytterligare påverka orken och koncentrationsförmågan.

Om man behöver fortsätta att få cytostatika har man en ökad känslighet för infektioner. 

Avstå från bilkörning

Om man har behandlats för höggradigt gliom kan man till följd av sjukdomen och behandlingen vara olämplig som bilförare, och bör avstå från detta. Om man har haft epileptiska anfall i samband med en tumörsjukdom i hjärnan ska man ha varit anfallsfri i två år innan man kan diskutera med sin läkare om man kan få köra bil igen.

För yrkesförare gäller ännu strängare regler. Många kan uppleva det som ett stort socialt handikapp att inte längre få köra bil.

Vad kan man få för hjälp och stöd?

Man kan ofta få hjälp i vardagen genom individuellt utprovade hjälpmedel såsom till exempel rullstol eller en rullator. Ibland kan man få hjälp av en arbetsterapeut, sjukgymnast eller logoped.

Ofta kan man få hjälp och stöd från kuratorn på sjukhuset. Kuratorn kan hjälpa till på olika sätt, både i samband med den akuta krisen när man blir sjuk och när man genomgår behandling, men också under tiden efter behandlingen. Till exempel kan man få hjälp med att söka bidrag ur olika fonder för att täcka extra utgifter som man har haft till följd av sjukdomen.

Om man har olika funktionshinder till följd av sjukdomen kan man vara i behov av hemtjänst från kommunen för att få vardagen med till exempel inköp och städning att fungera.

Hur påverkas vardagen för den som är närstående?

Att vara närstående till någon som får en hjärntumör är för de flesta en svår upplevelse. Särskilt svårt kan det vara om det handlar om en cancertumör.

Om den som är sjuk får symtom som förändrar personligheten eller får funktionsnedsättningar som till exempel förlamningssymtom, talsvårigheter eller risk för epilepsianfall, ställer det dessutom stora krav på den som är närstående.

Det kan till exempel innebära att den sjuke inte kan lämnas ensam eller behöver mycket hjälp i vardagen.

Vilket stöd och vilken hjälp kan man få som närstående?

Om det finns flera närstående är det bra om man kan hjälpas åt. Man kan ibland även be nära vänner till familjen om hjälp. Det är också viktigt att vara tydlig med vilka behov man har i kontakten med sjukvården och även kommunen, så att man får så bra stöttning och hjälp som möjligt.

Man kan till exempel få samtalsstöd hos en kurator, praktisk hjälp i form av hemtjänst och hjälpmedel för att underlätta vården hemma, ekonomisk hjälp i form av närståendepenning och andra medel för att täcka upp för extra utgifter som sjukdomen fört med sig.

Man kan även få hjälp med avlastning genom att den sjuke får vistas på korttidsboende eller – om situationen i hemmet kräver det – avlastning genom permanent boende på sjukhem.

Extra stöd för småbarnsfamiljer

Om det finns små barn i familjen är det viktigt att uppmärksamma deras situation och tidigt koppla in stödjande insatser. Sådana insatser finns ofta på den behandlande kliniken eller ibland på en barnpsykiatrisk klinik. Den behandlande kliniken eller sjukhusets ansvariga klinik kan hjälpa till med rätt kontakt.

Om barn eller tonåringar är närstående till någon som har cancer, har vården skyldighet att se till att de får det stöd, råd och information som de behöver.

Man kan också söka råd och stöd hos Svenska hjärntumörföreningen, där man kan få prata med andra som har varit i samma situation. Vad kan man göra som närstående?

Som närstående kan man vara till hjälp och stöd för den som är sjuk, som ibland kan ha svårt att själv berätta om och inse sina behov eller funktionsnedsättningar. Det är därför bra om man kan hjälpa till att föra den närståendes talan gentemot sjukvården och kommunen, genom att tydligt förklara vilka behov av hjälp man har och berätta om de problem som uppstår i vardagslivet.

Framför allt om den sjuke är en yngre person kan man ha möjlighet att få en personlig assistent beviljad via kommunen eller att som anhörig få tillfällig anställning som vårdare åt den som är sjuk.

Mer på 1177.se

Barbro Eliason berättar om hur det var när hennes man fick cancer i reportaget När någon man står nära får cancer. Även andra, vårdpersonal som närstående, delar med sig av sina personliga erfarenheter:

Reportage: När någon man står nära får cancer

Närstående till någon som får cancer, vårdpersonal ger råd 

Film: Råd till dig som närstående, med Sanna Wärn, sjuksköterska

Film: Våga fråga den som har cancer! med Stefan Einhorn, cancerläkare