Olika skador kräver olika behandlingar
Behandlingen av ett brutet ben i underbenet varierar beroende på hur skadan ser ut och hur gammalt barnet är.
Om barn under två år får en spricka i benet
För det mesta behandlas sprickor på underbenet som benbrott, men barn under två år som får en spricka i mitten av underbenet behöver vanligtvis ingen särskild behandling. Som förälder bör man i stället vara försiktig när man klär av och på eller tvättar barnet. Sprickan brukar vara läkt när det inte längre gör ont och barnet självt börjar stödja på underbenet.
Större barn brukar behandlas med gips
Större barn som fått en skada i underbenet brukar behandlas med gips. I vissa fall behövs ingen operation och felställningen rättar till sig själv medan barnet växer.
Barnet kan få antingen en hög eller en låg gipsstövel. En hög gipsstövel går runt benet från övre delen av låret och ner ända fram till tårna. En låg gipsstövel når i stället upp till knäet och används om skadan sitter på underbenets nedre del.
Hur länge barnet måste ha ett gipsförband beror på hur gammalt det är, men det rör sig vanligtvis om mellan fyra till sex veckor.
Om benbrottet måste opereras
Om felställningen i barnets underben behöver rättas till, reponeras, görs det under narkos. Barnet sövs när det varit fastande tillräckligt länge så att det inte riskerar att kräkas under narkosen. Det är därför man inte ska ge barnet något att äta eller dricka innan man åker till sjukhuset, utom möjligtvis smärtlindrande medicin.
Hur går det till när barnet sövs?
Först brukar barnet få bedövningssalva på huden i armvecket eller på handen på den oskadade armen. Salvan får verka i ungefär en timme. Därefter sätts en tunn slang in i ett blodkärl, antingen på handen eller i armvecket. Någon gång kan barnet ha så ont att det behöver smärtlindrande medicin i blodet genast. Då använder inte läkaren bedövningssalva innan, eftersom det tar för lång tid innan den verkar.
När barnet ska sövas sprutas sömnmedel och bedövningsmedel in i den tunna plastslangen. Ibland sövs barnet genom att först andas in sömnmedel genom en andningsmask. Därefter sätts den tunna slangen in i armen så att mer sömnmedel kan ges. En förälder eller annan närstående får följa med barnet in i operationssalen och vara med tills barnet somnar. En narkosläkare och en sköterska kontrollerar att barnet mår bra och inte har ont under behandlingen.
När barnet sover gott och inte längre känner smärta kan läkaren, som vanligen är en kirurg eller ortoped, rätta till felställningen på det skadade stället. Barnet får antingen en låg eller en hög gipsstövel innan det väcks.
När operationen och gipsningen är klar körs barnet i sin säng till en så kallad uppvakningsavdelning. Där får barnet ligga tills det vaknar ordentligt, vilket kan ta upp till ett par timmar. En förälder eller annan anhörig kan sitta bredvid sängen under tiden. En del barn kan må illa efter uppvaknandet.
Oftast kan man åka hem samma dag
Oftast kan man åka hem från sjukhuset några timmar efter operationen och gipsningen. Men ibland kan barnet behöva stanna på sjukhuset en natt. Det är vanligt att en röntgenundersökning görs innan man får åka hem, om inte en kontroll med röntgen gjordes direkt i samband med operationen.
Första dagarna kan barnet ha ont och behöva någon form av smärtstillande medel med paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil.
Under den tid som barnet måste gå med gips görs regelbundna kontroller med röntgen för att se att benet läker som det ska.
Benbrottet läker
Läkningen av det brutna benet sker genom att det bildas brosk runt benbrottet. I början kan det kännas som en hård knöl på underbenet, men brosket ombildas så småningom till vanlig benvävnad och försvinner med tiden.
Kryckor kan fås på vårdcentralen
Man kan vanligtvis få kryckor på den vårdcentral eller akutmottagning man vänt sig till första gången. När barnet inte längre behöver gå med kryckorna kan man lämna dem på närmaste vårdcentral.
Små barn under sex års ålder kan för det mesta inte balansera med kryckor. De kan eventuellt behöva använda en rullator istället.
En rullator får man på hjälpmedelscentralen efter remiss från en läkare.
Det kan vara jobbigt att ha gips
Barn kan tycka att det är spännande att ha gips under några dagar, men sedan kan det bli jobbigt. Efter ett tag kan det till exempel börja klia under gipset. Man kan låta barnet klia sig försiktigt med ett långt trubbigt föremål som till exempel en så kallad strumpsticka, men man måste vara försiktig så att den inte glider in och fastnar under bandaget. Gipset hindrar också rörligheten.
Förbandet måste skyddas mot vatten
Barn som har gips ska inte bada. Det går bra att duscha, men gipset måste skyddas mot vatten eftersom det luckras upp av vatten. Förband i form av ett ”plastgips” blir inte förstört av vatten, men vätan stannar kvar innanför gipset och det gör att huden inte mår bra. Då finns risk för svampinfektion.
På apotek finns speciella plastskydd som kan användas när barnet duschar. Man kan också använda en tät plastpåse.
Om gipset går sönder
Om gipset går sönder när barnet till exempel har trillat brukar det lagas, så länge det inte bara är några dagar kvar på den tid barnet måste gå med gips. När gipset gått sönder och måste lagas bör man ta kontakt med det ställe där barnet behandlats och fått gipset.
Vissa kan tycka att det är otäckt att ta bort gipset
En del barn kan tycka det är obehagligt att ta bort gipset. Om det handlar om ett gips som omsluter hela benet måste gipset sågas upp med en speciell såg. Det gör inte ont, men kan ge en vibrerande känsla och upplevas som lite skrämmande.
Många barn tycker det känns ostadigt när de inte längre har gipset, men de brukar vänja sig efter några timmar eller någon dag. Under de första veckorna upp till en månad är det lätt att foten vrids utåt och att barnet haltar en aning.
Läkaren bedömer om barnet får stödja på benet
Om barnet får börja stödja på underbenet direkt beror på läkarens bedömning av hur benbrottet har läkt. Om läkaren låter barnet stödja på det skadade underbenet tar det ändå flera veckor innan barnet kan gå som vanligt. Barnet kan halta lite grann under flera månader utan att det innebär att något är fel.
Ingen speciell träning behövs efteråt
Det är sällan en skada på underbenet behöver speciell träning efter att gipset har tagits bort. Den dagliga leken med kompisar gör att de flesta barn inte behöver någon sjukgymnastik. Vardagliga rörelser brukar räcka för att styrkan och rörligheten ska komma tillbaka. Barnet kan vara med på idrottslektionerna igen relativt tidigt om aktiviteterna anpassas efter skadan.
