Blödningar

Skriv ut
Skriv ut

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

En vuxen har mellan fem och sex liter blod i kroppen. Blodets uppgift är bland annat att transportera syre. Vid en blödning går det hål på ett blodkärl så att blodet läcker ut.

Vissa läkemedel, infektioner och blodsjukdomar kan göra att man blöder lättare eller längre än normalt.

En liten blödning brukar oftast sluta av sig själv efter en stund, när blodet levras, koagulerar. Stora blödningar kan däremot vara allvarliga och till och med livshotande om de inte stoppas. Om man har en yttre blödning syns blodet utanför kroppen. Man kan också ha en inre blödning som då ofta inte syns

Om man har en stor blödning som inte stoppas får man

  • snabb puls som så småningom blir oregelbunden
  • gråblek och kallsvettig hud
  • oro och ångest
  • lågt blodtryck
  • snabb och ytlig andning
  • svimningskänsla.

Vid fortsatt blödning i samband med svimningskänsla tappar man medvetandet.

Behandling

En liten blödning kan vanligtvis stoppas genom att man trycker någonting mot såret.

Vid en stor blödning måste man försöka hejda den genom att trycka någonting, till exempel en handduk, hårt mot såret och binda något runt medan man väntar på ambulans.

Om man blöder kraftigt är det bra om man ligger ner och håller benen högt eftersom blod som cirkulerar i kroppen då lättare når hjärtat och kan pumpas vidare. Den blödande kroppsdelen ska hållas så högt ovanför hjärtat som möjligt.

Hjälper inget annat kan man tillfälligt stoppa blodtillförseln genom att hårt dra åt till exempel en halsduk innanför en blödande skada på armen eller benet, alltså mellan skadan och hjärtat. Det ska bara göras i nödfall eftersom vävnaderna kan skadas.

När man har kommit till akutmottagningen får man dropp för att ersätta det blod som man har förlorat.

När ska man söka vård?

Mindre sår brukar sluta blöda av sig själv. Om man känner sig osäker på om man behöver vård kan man ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral för att få råd.

Blöder man kraftigt och blödningen inte går att stoppa ska man ringa 112. 

Visa mer

Vad händer i kroppen

Vad händer i kroppen

Vad händer i kroppen?

Blödningar kan te sig väldigt olika. Om man får en liten blödning är det oftast helt ofarligt. Det brukar sluta blöda av sig själv efter en stund, när blodet levras. Stora blödningar kan däremot vara allvarliga och till och med livshotande om de inte går att stoppa.

Blodet är kroppens transportsystem

Blodets uppgift i kroppen är bland annat att transportera syre, näringsämnen, restprodukter och hormoner. Det fyller även en viktig funktion i kroppens immunförsvar. En vuxen person har mellan fem och sex liter blod.

De blodkärl som leder syrerikt blod från hjärtat ut i kroppen kallas pulsådror eller artärer. De blodkärl som samlar ihop syrefattigt blod ute i kroppen och leder det tillbaka till hjärtat kallas vener.

De minsta blodkärlen kallas kapillärer. Kapillärerna förbinder artärerna med venerna och bildar ett finmaskigt nätverk.

Olika slags blödningar

Vid en blödning går det hål på kärlväggen så att blodet läcker ut från blodkärlen. Om man har en yttre blödning syns blodet utanför kroppen, men man kan också ha en inre blödning som ofta inte syns.

En mindre blödning i till exempel urinvägarna syns kanske inte med blotta ögat, men i ett mikroskop går det att se att urinen innehåller röda blodkroppar.

Om det är en liten sipprande blödning kommer blodet oftast från en kapillär eller en ytlig ven. En sprutande, pulserande blödning kommer alltid från en pulsåder. Skillnaden beror på att blodtrycket är mycket högre i pulsådrorna.

Kroppen försöker laga sig själv

Vid en blödning har blodet en förmåga att levras, koagulera. Det innebär att blodet stelnar, och om inte hålet i kärlväggen är alltför stort pluggas det igen så att man slutar blöda. Tack vare att blodet koagulerar är det inte säkert att man ens märker en liten blödning.

Det som händer i kroppen är att

  • det skadade blodkärlet drar ihop sig för att det ska blöda mindre eller sluta blöda helt
  • blodplättar, så kallade trombocyter, klibbar ihop sig för att skapa en propp i hålet
  • ett ämne i blodplasman bildar ett nät, fibrin.

Proppen och nätet utgör sedan grunden för kroppens eget reparationssystem.

Om man har en kraftig blödning kan inte blodplättarna skapa en propp i hålet och såret kan inte börja läka. Då är det bra om man själv kan stoppa blödningen genom att till exempel trycka mot såret tills det slutar blöda. Kroppen kan sedan själv fortsätta med sårläkningen. Om det blöder mycket bör man ofta hålla kvar trycket minst 10 minuter, så att proppen i det skadade blodkärlet hinner bildas ordentligt.

Blodet levras inte alltid

En del börjar blöda lättare eller blöder länge. Det kan ha flera orsaker, till exempel kan det bero på läkemedel, infektioner och olika blodsjukdomar.

Vid hemofili, blödarsjuka, har man en ärftlig brist på något eller några av de ämnen som behövs för att blodet ska levra sig. Då fungerar inte blodets koagulationsförmåga som den ska och man fortsätter att blöda. Orsaken är att man har en ärftlig brist på något eller några av de ämnen som behövs för att blodet ska levra sig.

Hur nedsatt koaguleringsförmåga man har varierar, men oavsett om den är lite eller kraftigt påverkad ska man alltid tala om det när man till exempel ska opereras eller få en tand utdragen.

Det är framför allt män som har blödarsjuka. Detta beror på det sätt som sjukdomen överförs genom det genetiska anlaget

Nödvändigt med utredning om blodet inte levras

Man bör undersökas av läkare om man

  • blöder länge efter småskador
  • blöder näsblod ofta
  • lätt får blåmärken
  • har blödningsproblem i släkten
  • har ovanligt rikliga mensblödningar.

Om man har en ökad risk för att få blödningar får man försöka vara så försiktig som möjligt för att inte skada sig.

Man blöder lättare av vissa läkemedel

Blödningar kan även lättare uppkomma om man använder blodförtunnande läkemedel, som till exempel Waran. Om man använder sådana läkemedel är det mycket viktigt att följa läkarens råd. Man ska inte själv ändra doseringen eller på egen hand samtidigt ta andra läkemedel eller naturläkemedel som påverkar blodets förmåga att levras.

Till blodförtunnande läkemedel hör även vissa smärtstillande och inflammationsdämpande läkemedel, så kallade cox-hämmare, till exempel Voltaren, Magnecyl, Ipren och Trombyl. 

Kan vara livshotande

Om man får en stor blödning kan det bli för lite blod som cirkulerar i blodkärlen så att syreförsörjningen till vävnaderna inte räcker till.

Hjärtat försöker kompensera blodförlusten genom att pumpa runt det kvarvarande blodet snabbare. Om detta inte räcker får man en blödningschock, då syrebrist och ansamling av skadliga ämnen allvarligt hotar kroppens livsuppehållande organ. Om hjärnan inte får tillräckligt med syre blir man medvetslös.

Fäll ihop

Diagnos och vård

Diagnos och vård

  • Lägga ett tryckförband.

    För att göra ett tryckförband får man ta det som finns till hands och trycka hårt mot såret. Bäst är förstås kompresser eller liknande.

Stora blödningar påverkar kroppen snabbt

Blöder man från en stor ven eller pulsåder kan blödningen vara kraftig och livshotande.

Om man har en stor blödning som inte stoppas får man

  • snabb puls som så småningom blir oregelbunden
  • gråblek och kallsvettig hud
  • oro och ångest
  • lågt blodtryck
  • snabb och ytlig andning eller gäspningar på grund av syrebrist
  • svimningskänsla.

Vid fortsatt blödning i samband med svimningskänsla tappar man medvetandet.

Akutvård kan bli nödvändig

Om det blöder mycket kraftigt och blödningen inte går att stoppa ska man så fort som möjligt ta sig till akutmottagningen vid närmaste sjukhus. Eftersom det är bråttom ska man ringa 112 och beställa en ambulans.

Stora blödningar måste stoppas

Vid en stor blödning riskerar man att förlora mycket blod och därför måste man själv eller med hjälp av någon annan stoppa blödningen medan man väntar på ambulans. Man får ta det som finns till hands och trycka hårt mot såret. Bäst är kompresser eller liknande, men finns inte det får man ta något annat, som till exempel en handduk eller ett annat tygstycke. Om tyget rullas ihop innan det trycks mot såret så blir trycket effektivare.

Lindar man sedan gasbindor eller knyter en halsduk runt den blödande kroppsdelen, med det hopvikta tygstycket tryckt mot såret, så har man gjort ett tryckförband. Tryckförbandet blir ännu effektivare om en sten, bräda eller något annat hårt trycks mot det hopvikta tygstycket innan bandaget lindas fast.

Om man hjälper någon annan som blöder ska man försöka undvika att komma i kontakt med blodet. Det kan räcka med att sätta till exempel en plastpåse på handen. Finns det inget att trycka mot såret eller att skydda handen med får man använda fingrarna eller knytnäven och trycka direkt i såret.

Högt över hjärtat

För att minska blödningen något ska man hålla den blödande kroppsdelen så högt över hjärtats nivå som möjligt. Det gör att blodtrycket blir lite lägre i den blödande kroppsdelen och blödningen avtar. Behövs det får man förstärka tryckförbandet, genom att göra ett nytt utanpå.

Hjälper inget annat kan man tillfälligt snöra av blodtillförseln genom att hårt dra åt till exempel en halsduk, innanför en blödande skada på armen eller benet, alltså mellan skadan och hjärtat.

En sådan åtsnörning ska bara användas i nödfall och ska sitta på så kort stund som möjligt eftersom det annars finns risk för bestående skador till följd av syrebrist i vävnaderna.

Blöder det mycket är det bra om man ligger ner, helst med benen högt. Det blod som cirkulerar i kroppen når då lättare hjärtat och kan pumpas vidare till bland annat hjärnan där det behövs bäst. Det är också viktigt att man hålls varm. Man ska inte dricka något eftersom det då finns risk att man kräks. Skulle det bli aktuellt med en operation ska man helst vara fastande.

Dropp ersätter förlorat blod

Om man har förlorat mycket blod får man dropp när man kommer till akutmottagningen för att ersätta det man har förlorat. Droppen består av saltlösningar, blodersättningsmedel och blod.

Samtidigt blir man undersökt så att läkaren kan bilda sig en uppfattning om vad blödningen beror på och hur den kan behandlas. Behandlingen varierar beroende på var man blöder och vad som orsakat blödningen. Ibland kan det vara nödvändigt att operera för att stoppa blödningen.

Om man blöder så mycket att andningen och cirkulationen i kroppen försämras samlas sura ämnen i blodet som kroppen annars skulle kunna göra sig av med. Det gör att blodets pH-värde sjunker. Då får man dropp med något som kallas buffert, som neutraliserar surheten.

Blodprov tas vid stora blödningar

Om man förlorar mycket blod får man lämna blodprov som visar hur blodet som är kvar har påverkats. Det som mäts är bland annat

  • hemoglobinvärdet, Hb, det som i dagligt tal brukar kallas blodvärdet
  • mängden trombocyter, det vill säga de blodkroppar som bidrar till att blodet kan levras
  • blodets surhetsgrad, pH-värde.

Läkaren kan även vilja ta andra blodprover, till exempel för att kontrollera blodets levringsförmåga.

Små blödningar upphör spontant

En liten blödning ger inga direkta symtom. Det gör förstås ont om blödningen till exempel beror på att man har skurit sig i fingret, men blödningen i sig ger inga besvär. När det har slutat blöda får man ett sår som läker efter några dagar och kanske ett ömmande blåmärke i huden.

En liten blödning slutar oftast av sig själv. Om man tar en ren kompress, bomullstuss, servett eller liknande och trycker mot det blödande såret, så kan det hejda blödningen.

Det är bra om man så snart som möjligt tvättar såret med rinnande vatten och eventuellt tvål, helst flytande. När man har gjort rent får såret lufttorka. Om det behövs täcker man det sedan med ett rent förband.

Stora sår kan behöva sys

Ett stort sår behöver troligen sys och man kanske även behöver en stelkrampsvaccination. Då ska man söka vård direkt på en vårdcentral eller akutmottagning.

Känner man sig osäker kan man ringa vårdcentralen för att få råd om hur man ska göra.

Det går alltid att ringa sjukvårdsrådgivningen på telefon 1177 för att få råd.

 
Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2012-10-09
Skribent:

Martin Enander, läkare, specialist i allmänmedicin, Vårdcentralen Centrum, Sundsvall

Redaktör:

Lucienne Fredriksson, 1177.se

Granskare:

Tom Öresland, läkare, professor i Gastrointestinal kirurgi, Akershus Universitetssjukhus, Oslo, Norge

Illustratör:

Lotta Persson, illustratör, Göteborg