Många olika slags läkemedel
Antibiotika är ett samlingsbegrepp för de läkemedel som används för att behandla infektioner som orsakas av bakterier. Man kan också få infektioner som beror på andra mikroorganismer, som virus eller svampar, men då används inte antibiotika.
I dagligt tal kallas antibiotika ofta för penicillin. Men penicillin är bara en av flera olika grupper av antibiotika, även om det är den viktigaste och mest använda gruppen.
De flesta antibiotika är ursprungligen naturliga ämnen som bildas av bakterier eller svampar. Dessa ämnen har ofta förändrats på kemisk väg för att kunna fungera som läkemedel.
Antibiotika påverkar olika bakteriefunktioner
Antibiotika skadar bakterieceller men inte mänskliga celler. För att kunna göra detta måste antibiotika verka på de funktioner som skiljer bakteriers och människors celler åt. Många vanliga antibiotika, till exempel penicilliner, hindrar bakteriens uppbyggnad av cellvägg. Bakterier utan cellvägg går sönder och dör. Andra vanliga angreppsmål är bakteriens förmåga att tillverka olika proteiner.
Påverkar olika grupper av bakterier
De bakterier som orsakar infektioner är av många olika slag. De flesta antibiotika påverkar därför bara en del av dessa bakterier. Antibiotika som påverkar många olika bakterier sägs ha ett brett spektrum, medan antibiotika som endast påverkar en del bakterier sägs ha ett smalt spektrum.
Antibiotika med brett spektrum påverkar även de bakterier som man normalt har i kroppen, till exempel i tarmen. Det är därför bättre att så ofta som möjligt använda antibiotika med smalt spektrum som enbart dödar de bakterier som orsakar en viss sjukdom.
Resistenta bakterier överlever antibiotikabehandling
Antibiotika har funnits sedan 1930-talet och har sedan dess använts allt mer. Vissa bakterier har lyckats överleva trots behandling med antibiotika och är motståndskraftiga, resistenta, mot en eller flera sorters antibiotika. Resistens är en egenskap hos bakterierna. En människa som behandlas med antibiotika kan alltså inte bli resistent.
Under många år utvecklades nya antibiotika som gjorde att man ändå kunde behandla de resistenta bakterierna. Nu har man i många länder fått problem med bakterier som är motståndskraftiga mot nästan all antibiotika, och det utvecklas inte heller så många nya antibiotika. I Sverige har vi varit förhållandevis förskonade men en del problem finns även här. Risken för spridning av resistenta bakterier är som störst i miljöer där antibiotikaanvändningen är stor och där det finns många sjuka. Detta gäller framför allt sjukhus men också i viss utsträckning förskolor.
Att smittas av en resistent bakterie är oftast inte farligt för en frisk person. Men för någon som är allvarligt sjuk eller har opererats kan det vara farligt att få en infektion som inte går att behandla.
Resistenta bakterier som ger problem
I Sverige är spridning av resistenta stafylokocker det allvarligaste resistenshotet på sjukhus. Stafylokocker är en vanlig orsak till sårinfektioner. De bakteriestammar som har spridits har oftast kunnat behandlas med något slags antibiotikum, även om de har varit resistenta mot de mest använda medlen.
I det övriga samhället har det, framför allt på förskolor, i perioder funnits en ökad förekomst av pneumokocker som inte är fullt känsliga för penicillin. Pneumokocker är den vanligaste orsaken till öroninflammation och lunginflammation. Men det går fortfarande att behandla de allra flesta av dessa infektioner med vanligt penicillin i hög dos.
Under senare år har vi i Sverige sett en ökande förekomst av så kallade ESBL-producerande bakterier. Det är oftast vanliga kolibakterier, som normalt finns i tarmen, som har börjat bilda ett ämne som bryter ner penicilliner och liknande antibiotika. Det innebär att bakterierna blivit motståndskraftiga mot många antibiotika och därför är mycket svåra att behandla.
Man behöver inte alltid antibiotika
En viktig sak för läkaren att ta ställning till är om sjukdomen behöver behandlas med antibiotika överhuvudtaget. I många fall behöver man inte få antibiotika om sjukdomen ändå går över av sig själv, och om det inte finns risk för följdsjukdomar. Om antibiotika används i onödan ökar risken för att vissa bakteriestammar ska bli motståndskraftiga och därigenom inte kunna behandlas alls i framtiden. Risken för att vissa bakteriestammar ska bli motståndskraftiga mot antibiotika ökar ju mer antibiotika som används i samhället.
Att välja rätt slags antibiotika
I Sverige finns idag ett 60-tal olika antibiotika tillgängliga. Dessutom förekommer samma antibiotika under flera läkemedelsnamn när de tillverkas av olika företag.
Det viktigaste när läkaren väljer bland dessa läkemedel är naturligtvis att det har effekt mot just den bakterie som orsakar infektionen. I första hand ska läkaren alltså välja antibiotika med smalt spektrum. Om någon är mycket sjuk och det inte är helt klart vilka bakterier som orsakar sjukdomen, kan det behövas en medicin med brett spektrum som verkar på många olika bakterier. Ibland behöver man till och med kombinera olika antibiotikasorter.
Andra saker som läkaren måste ta hänsyn till är var infektionen sitter. Alla antibiotika passerar till exempel inte över till hjärn-ryggmärgsvätskan från blodet och kan därför inte användas för att behandla en hjärnhinneinflammation. Man kan samtidigt ha andra sjukdomar som gör att man tål vissa antibiotika sämre än andra, eller behandlas med andra läkemedel som kan påverka effekterna av antibiotika.
Ett exempel på hur läkaren gör för att undvika resistenta bakterier är valet av behandling vid blåskatarr. Eftersom det är några få bakteriearter som orsakar de flesta blåskatarrer bör läkaren välja antibiotika som verkar mot just dessa bakterier. Vid njurbäckeninflammation krävs antibiotika, som stannar kvar i själva njuren och inte följer med urinen direkt till blåsan. Vid upprepade blåskatarrer brukar läkaren variera mellan olika preparat, för att undvika att bakterierna lär sig läkemedlet och blir resistenta. Läkarens medicinval påverkas också av hur gammal man är och om man är kvinna eller man.
Varför blir man inte alltid frisk av antibiotika?
Den vanligaste anledningen till att man inte blir bra trots en antibiotikakur är att diagnosen är fel och att man inte har en infektion som beror på bakterier. Det är inte alldeles lätt att skilja virusinfektioner från infektioner som orsakas av bakterier. Mot virus har antibiotika ingen effekt.
Andra orsaker kan vara att
- man fått fel typ av antibiotika
- antibiotikadosen varit för låg
- behandlingstiden varit för kort
- kroppen inte tagit upp tillräckligt av medicinen från tarmen.
Antibiotika och biverkningar
Antibiotika kan precis som andra läkemedel ge oönskade effekter. Risken för biverkningar och vilka biverkningar man kan få är mycket olika för olika sorters antibiotika. Ibland kan det vara svårt att i efterhand avgöra om exempelvis ett hudutslag berott på antibiotikabehandlingen eftersom många infektioner också kan ge hudutslag.
En biverkning som bara förekommer hos antibiotika är påverkan på den normala bakteriefloran som alla har på huden, i tarmen och på slemhinnorna. När dessa harmlösa, eller till och med nyttiga, bakterier slås ut av antibiotika kan sjukdomsframkallande bakterier och svampar lättare få fäste. En mycket vanlig biverkning vid antibiotikabehandling är därför svampinfektion i slidan. Diarréer i samband med antibiotikabehandling beror också ofta på att de normala bakterierna i tarmen påverkas.
Några viktiga antibiotikagrupper
- Penicilliner är den antibiotikagrupp som används mest. I gruppen ingår bland annat så kallat penicillin V som har effekt på de vanligaste bakterierna som orsakar luftvägsinfektioner och amoxicillin som verkar på fler bakteriesorter än vad penicillin V gör.
- Cefalosporiner är närbesläktade med penicilliner. De är verksamma mot många olika bakterier och kan till exempel användas om penicillin inte har haft effekt.
- Tetracykliner verkar på många olika bakteriesorter och kan bland annat användas vid behandling av lunginflammation, underlivsinfektioner och akne.
- Makrolider har effekt på bland annat samma bakterier som penicillin och används därför som alternativ vid penicillinallergi.
- Kinoloner har ett brett spektrum, och brukar inte användas annat än vid svårare infektioner eller vid allvarliga urinvägsinfektioner.
- Trimetoprim används vid enklare urinvägsinfektioner.
- Trimetoprim tillsammans med sulfonamider kan användas vid svåra urinvägsinfektioner eller vid penicillinallergi.
