Människokroppen – en översikt

Celler, vävnader och hud

Celler, vävnader och hud

Den fantastiska kroppen

Människokroppen är en finurlig skapelse. Den består av ungefär 100 biljoner celler som var och en är en liten levande enhet. Alla dessa celler har bildats genom att den befruktade äggcellen delats gång på gång. Först blev det två celler, sedan fyra, därefter åtta och så vidare. Om detta bara fick hålla på skulle människan bestå av en stor cellklump.

Istället börjar fostrets celler specialiseras på ett tidigt stadium. Alla celler behåller samma grundstruktur och samma arvsmassa, men några blir experter på att röra sig, medan andra exempelvis tar emot information, sköter fortplantning eller ämnesomsättning. Tack vare det bildas olika vävnader, som i sin tur bygger upp olika organ. Organen samarbetar med varandra för att få kroppen att fungera så bra som möjligt.

 Många djur är uppbyggda på ungefär samma sätt som människan. Det som gör oss annorlunda är att den mänskliga hjärnan är mer utvecklad.

Kropp med organCellerna bildar organ. Alla celler behåller samma grundstruktur och samma arvsmassa, men några blir experter på att röra sig, medan andra exempelvis tar emot information, sköter fortplantning eller ämnesomsättning. På så sätt bildas olika vävnader, som i sin tur bygger upp olika organ.

Cellen är grunden till allt liv

De enklaste formerna av liv består av en enda cell. Amöban är ett exempel på en organism där den enda cellen ensam sköter alla funktioner. Hos flercelliga organismer, som människan, kan cellerna se ganska olika ut och ha olika uppgifter, men de har ändå en gemensam uppbyggnad.

Cellens inre kallas cytoplasma eller cellsaft. Cytoplasman är geléaktig och innehåller mest vatten med lösta äggviteämnen, kolhydrater, fetter och salter. Cytoplasman omges av en tunn hinna som kallas cellmembran. I cytoplasman finns cellens kärna som innehåller arvsmassan. Vår arvsmassa bildar 46 kromosomer, och innehåller bruksanvisningar för alla kemiska processer som sker i cellen. I cytoplasman finns även små delar som kallas organeller. Organellerna kan liknas vid kroppens organ i mindre format. De sköter till exempel cellens andning och ämnesomsättning.

Cell1. Runt cellen finns en tunn hinna, cellmembran. 2. Innanför membranet finns en trögflytande vätska, cytoplasma. 3. Mitokondrier är cellens ”kraftverk”. 4. Ribosomer är små korn som tillsammans bygger upp proteiner. 5. Endoplasmatiska retiklet och Golgi-apparaten är nätverk av platta rör och blåsor. De fungerar bland annat som cellens transportsystem. 6. Lysosomer är cellens renhållnings- och nedbrytningsanläggning. 7. Cellens kärna är en slags kommandocentral som styr alla dess funktioner. Kärnan innehåller arvsmassan, DNA.

Alla celler har en begränsad livslängd. När de dör ersätts de av nya celler som bildats genom delning. De nya cellerna är exakt lika ursprungscellen. När könsceller bildas, äggceller och sädesceller, går dock celldelningen till på ett särskilt sätt. De färdiga könscellerna innehåller bara halva mängden arvsmassa. När en sädescell sedan smälter ihop med en äggcell vid befruktningen får den befruktade äggcellen en fullständig mängd arvsmassa igen, det vill säga 46 kromosomer.

Från cell till vävnad

Celler som specialiserats och fått olika uppgifter bildar tillsammans med andra likadana celler en vävnad. Människokroppen innehåller totalt ungefär 200 olika sorters celler som bygger upp de fyra vävnadstyperna epitelvävnad, stödjevävnad, muskelvävnad och nervvävnad. Varje vävnadstyp kan sedan delas in ytterligare beroende på vilka egenskaper de har.

  • Epitelvävnad finns på kroppens ytor, både invändigt och utvändigt, och fungerar som ett skydd. Huden, slemhinnorna i munnen, luftrören och mag-tarmkanalen är alla exempel på epitel. En del slemhinnor innehåller körtlar som producerar olika sorters sekret, till exempel saliv och magsaft.
  • Stödjevävnad är ben, brosk, fett och blod. Bindväv finns till exempel i senor och ledband. Blod kallas för flytande vävnad, eftersom cellerna inte sitter fast vid varandra.
  • Muskelvävnad finns både i muskler och i inre organ. Det finns tre typer av muskelvävnad: skelettmuskulatur, hjärtmuskulatur och glatt muskulatur. Muskelceller kan dra ihop sig. När skelettmuskulaturen drar ihop sig kan man röra sig.
  • Nervvävnad är det som hjärnan, ryggmärgen och nerverna består av. Nervceller leder information i form av elektriska impulser till resten av kroppen.

 

Armmuskel med muskelcellCellerna i muskelvävnaden är långsträckta och kallas därför ofta för muskelfibrer.

Huden skyddar kroppen

Huden är kroppens största organ, till ytan nästan två kvadratmeter. Huden har tre lager. Ytterst finns överhuden, därunder läderhuden, och djupast ligger underhuden.

Överhuden består längst ut av döda celler som kallas hornlager. Naglar och hårstrån är en form av hornlager. I läderhuden finns blod- och lymfkärl, svett- och talgkörtlar samt nerver och speciella känselkroppar. I underhuden finns mycket fett som är stötdämpande och värmeisolerande.

HudHuden har tre olika lager:överhuden, läderhuden och underhuden. De yttersta cellagren i överhuden består av döda och förhornade celler som kallas hornlager.

Läderhuden innehåller rikligt med blodkärl som tillför syrgas och näringsämnen, samt transporterar bort avfallsprodukter. Blodcirkulationen i läderhuden är också viktig för att kroppen ska kunna hålla rätt kroppstemperatur. I läderhuden finns även lymfkärl, känselkroppar, nerver, hårsäckar, talgkörtlar och svettkörtlar.

Underhuden består av porös bindväv och många fettceller.
 

Huden skyddar kroppen mot olika slags påverkan, ultraviolett strålning samt bakterie- och virusangrepp. I huden bildas D-vitamin med solljusets hjälp.

Huden skyddar även kroppen mot stora vätskeförluster och är viktig för att kunna hålla kroppstemperaturen jämn. De sinnesorgan som uppfattar känsel och temperatur ligger inbäddade i huden.

Fäll ihop

Skelett, leder och muskler

Skelett, leder och muskler

Skelettet är kroppens stomme

Skelettet fungerar som en stomme för kroppen, och skyddar dessutom inälvorna. Det är uppbyggt av drygt 200 ben som hålls ihop av bindväv. Benvävnaden innehåller en speciell sorts proteintrådar som kallas kollagen, samt mycket kalk. Tack vare det blir benvävnaden hård och stark.

I armar och ben finns långa skelettdelar som kallas rörben. De fungerar som hävstänger för de muskler som fäster vid benen. I händer och fötter finns korta ben, medan skallens ben är platta. En del ben, till exempel bröstbenet och höftbenskammarna, innehåller benmärg där blodkroppar bildas.

I ryggraden går ryggmärgen

Ryggraden består av

  • sju halskotor
  • tolv bröstkotor
  • fem ländkotor
  • korsbenet, som består av fem sammanvuxna korskotor
  • fyra eller fem svanskotor, som i medelåldern oftast växer ihop till svansbenet.

Mellan kotorna ligger mellankotsskivor eller diskar som underlättar ryggradens rörelser. Varje kota har ett hål, och när kotorna staplas ovanpå varandra bildas en kanal. Genom denna kanal går ryggmärgen.

Ryggrad med kotorI varje ryggradskota finns ett hål. Eftersom kotorna är staplade på varandra till en pelare bildas en kanal genom hålen. I denna kanal går ryggmärgens nerver väl skyddade. Hos en vuxen person når ryggmärgen ner till första eller andra ländkotan. Längre ned innehåller ryggradskanalen nerver från ryggmärgen.

Mellan kotorna ligger mellankotsskivor eller diskar. Diskarna består av en ring av broskvävnad med en geléaktig kärna. De är stötdämpande och gör att man kan röra ryggraden.

Benen sitter ihop i leder

Mellan de flesta ben finns leder. I en led möts två eller flera benändar som är åtskilda av en ledspringa. Benändarna är täckta av brosk för att de lättare ska kunna glida mot varandra. I ledspringan finns lite vätska som underlättar rörelserna ytterligare. Leden omges och stabiliseras av en bindvävskapsel. Kapseln kan vara förstärkt av ledband, som också är uppbyggda av bindväv.

Olika typer av leder

Olika leder ger olika rörelser. Axel- och höftleden kallas kulleder. Dessa leder har stor rörlighet åt alla håll. Knäleden är en så kallad gångjärnsled, och precis som gångjärnet på en dörr kan leden bara röras fram och tillbaka. Det finns även vridleder som bara tillåter att benändarna vrids i förhållande till varandra.

Förbindelser mellan ben där det inte sker några, eller endast obetydliga rörelser, kallas fogar. Skallens ben är till exempel förenade med hjälp av fogar.

Tre olika sorters muskulatur

Muskelvävnad byggs upp av spolformiga muskelceller. Cellerna kan dra ihop sig, och det gör att rörelser kan uppstå.

Muskulaturen i vår kropp är av tre slag:

  • Skelettmuskulatur bygger upp de stora muskler som bland annat finns i armar och ben. Muskulaturen kallas även tvärstrimmig eftersom den ser randig ut när man tittar på den i mikroskop. Kroppen innehåller drygt 600 skelettmuskler. Denna typ av muskler kan påverkas av viljan och den arbetar snabbt, men är inte så uthållig.
  • Hjärtmuskulatur bygger upp hjärtat. Muskulaturen är både uthållig och snabb, men kan inte påverkas av viljan.
  • Glatt muskulatur finns till exempel i blodkärlens väggar, luftrören och mag-tarmkanalen. Den kan inte påverkas av viljan och är uthållig men långsam.

Kropp med musklerSkelettmuskulatur bygger upp de stora muskler som bland annat finns i armar och ben. Denna typ av muskulatur kan påverkas av viljan, och den arbetar snabbt, men är inte så uthållig.

Från hjärnan leds information genom nervtrådar, som har kontakt med musklerna. När en impuls når muskeln drar den ihop sig.

Muskler och nerver samarbetar

Muskulaturens sammandragningar, så kallade kontraktioner, styrs av nervsystemet. Nervtrådar har direkt kontakt med muskeln och förmedlar information som leder till att muskeln drar ihop sig.

Skelettmusklerna fäster vid benutskott på skelettet med hjälp av senor som är uppbyggda av bindväv. Muskulaturens sammandragning påverkar därför skelettet och det uppstår rörelser. När musklerna arbetar alstras också värme som hjälper till att hålla kroppstemperaturen på rätt nivå.

Även i vila har skelettmuskulaturen en viss spänning. Tack vare det hålls de olika bendelarna i skelettet på plats och kroppen får stadga.

Fäll ihop

Nervsystemet och sinnesorganen

Nervsystemet och sinnesorganen

Sinnrikt samarbete

Nervsystemet består av hjärnan, ryggmärgen och nerverna. Alla dessa byggs upp av nervvävnad. Nervcellerna i nervvävnaden har den speciella egenskapen att de kan bilda och leda elektriska impulser. Impulserna förmedlar olika typer av information till och från hjärnan.

Hjärnan styr kroppen

Hjärnan består av storhjärnan och lillhjärnan samt hjärnstammen. Storhjärnan är mest utvecklad och innehåller centra för bland annat muskelrörelser, känsel, syn, tal, lukt, hörsel och minne. Först när informationen når hjärnan blir man medveten om den.

Lillhjärnan styr rörelser och balans. I hjärnstammen finns områden som reglerar andning och blodcirkulation.

HjärnaHjärnan fungerar som kroppens kommandocentral. Storhjärnan är mest utvecklad och innehåller centra för bland annat muskelrörelser, känsel, syn, tal, lukt, hörsel och minne. Först när hjärnan nås av informationen blir man medveten om den.

Lillhjärnan styr rörelser och balans. I hjärnstammen finns områden som reglerar andning och blodcirkulation.

Ryggmärgen leder information till och från hjärnan

Ryggmärgen är en direkt fortsättning av hjärnstammen. Den går i en kanal genom ryggkotorna. Ryggmärgen innehåller omkopplingsstationer för nerver som leder information till och från hjärnan. Både hjärnan och ryggmärgen omges av hinnor av bindväv som skyddar den känsliga nervvävnaden.

NervsystemetRyggmärgen innehåller nerver som leder information till och från hjärnan. Nervcellerna har utskott som kan vara över en meter långa. De har kontakt antingen med andra nervtrådar, muskelceller eller körtlar. Flera nervtrådar löper tillsammans i en bindvävsskida och kallas då nerv. Nervtrådarna isoleras av ett fettämne som heter myelin.

Nerverna leder informationen ut i kroppen

Nerverna bildas av långa utskott från nervcellerna som ligger i hjärnan eller ryggmärgen. Utskotten kan vara över en meter långa. De har kontakt antingen med andra nervtrådar, med muskelceller eller med körtlar. Flera utskott löper tillsammans i en bindvävsskida och kallas då nerv.

Nerver vars cellkroppar ligger i hjärnan kallas hjärnnerver. Det finns tolv par hjärnnerver som alla har olika funktioner. Utskott från nervceller som ligger i ryggmärgen kallas ryggmärgsnerver. Det finns 31 par ryggmärgsnerver.

Vissa nerver påverkar, eller påverkas av, medvetandet. Andra nerver arbetar helt oberoende av viljan. Dessa nerver styr bland annat hjärtats slag, blodtrycket och tarmarnas rörelser.

Sinnena ger oss information

Kroppen har flera olika sinnesorgan som ger oss information om omvärlden. Informationen förs sedan vidare till hjärnan med hjälp av nerver. Det finns olika typer av sinnesceller:

  • Celler i ögats näthinna reagerar på ljus och färg. Cellerna omvandlar ljuset till nervimpulser, som når hjärnan via synnerven, en av hjärnnerverna.
  • Celler i innerörat registrerar hörsel- och balansintryck. Impulserna leds vidare till hjärnan med hjälp av hörsel- och balansnerven, som också är en hjärnnerv.
  • Smakceller på tungan uppfattar smakerna sött, salt, surt och beskt. Informationen skickas vidare med hjälp av två hjärnnerver.
  • I näshålans tak finns celler som uppfattar lukt. Även denna information leds vidare med hjälp av en hjärnnerv.
  • Beröring, tryck, värme, kyla och smärta förmedlas av känselkroppar och nerver i huden. Impulserna skickas vidare till hjärnan med hjälp av speciella nervbanor.

 

Örats inreLjud består egentligen av vågor. När ljudvågorna når trumhinnan sätts den i rörelse. Vågrörelsen förmedlas vidare av de tre hörselbenen, som även förstärker ljudet. Sinnesceller i snäckan omvandlar vågrörelserna till nervimpulser, som sedan leds vidare till hjärnan genom hörselnerven.

I båggångarna sitter celler som sköter balansen. Nervimpulserna leds sedan vidare till hjärnan via balansnerven.

Fäll ihop

Cirkulation och andning

Cirkulation och andning

Hjärtat är stort som en knytnäve

Hjärtat är ungefär lika stort som en knytnäve. Det ligger i bröstkorgen mellan lungorna, lite förskjutet åt vänster. Hjärtat är uppbyggt av en speciell sorts tvärstrimmig muskulatur. Dessa muskelceller bildar ett nätverk som drar ihop sig regelbundet. På så sätt uppkommer hjärtslagen. Impulsen till sammandragningarna kommer från specialiserade muskelceller i hjärtats vägg. Impulsen sprids snabbt till de muskelceller som ligger intill.

Hjärtats inreHjärtat har fyra hålrum som består av två förmak och två kamrar. Höger förmak tar emot blod från kroppen genom övre och nedre hålvenen. Mellan hjärtats förmak och kamrar finns klaffar som öppnas och sluts i takt med hjärtats sammandragningar.

Från höger förmak kommer blodet ner i höger kammare, som sedan pumpar blodet till lungorna för syresättning.

Från lungorna återvänder blodet till vänster förmak och vidare till vänster kammare. Därifrån pumpas det syresatta blodet ut i kroppen via stora kroppspulsådern, aorta. Där blodet lämnar hjärtats kamrar finns också klaffar för att förhindra att blodet rinner tillbaka.

Centralpump för blodet

Hjärtat fungerar som en pump och för ut blodet i blodkärlen. Hjärtat har två halvor som var och en består av ett förmak dit blodet först kommer, och en kammare som pumpar blodet vidare. Höger hjärthalva pumpar blodet till lungorna där det tar upp syrgas från inandningsluften. Samtidigt gör sig blodet av med koldioxid.

Vänster hjärthalva pumpar ut blodet i stora kroppspulsådern, som för det vidare ut i kroppen där syrgasen förbrukas. Blodet tar också upp koldioxid som bildas vid ämnesomsättningen. Blodet återvänder sedan till höger hjärthalva, och så upprepas förloppet igen. Muskulatur intill blodkärlen ute i kroppen hjälper till att pressa och suga blodet tillbaka till hjärtat.

Klaffarna styr blodet i rätt riktning

Mellan hjärtats olika hålrum finns klaffar, som öppnas och sluts i takt med hjärtats sammandragningar. Tack vare klaffarna förs blodet hela tiden vidare i samma riktning. När klaffarna öppnas och stängs uppstår ljud som går att höra med hjälp av ett stetoskop.

Blodkärlen bildar nätverk

Blodkärlen bildar ett sammanhängande nätverk i kroppen. De kärl som leder blodet från hjärtat ut i kroppen kallas artärer, medan kärl som leder blodet från vävnaderna tillbaka till hjärtat kallas vener. Små tunna kärl som kallas kapillärer förenar artärerna med venerna. I kapillärerna sker utbytet av näringsämnen, syre och koldioxid mellan blodet och vävnadsvätskan.

Luftvägarna förser kroppen med syre

Till luftvägarna räknas näshålan, svalget, struphuvudet, luftstrupen och luftrören. Luftvägarna transporterar luften till och från lungorna.

Blodet syresätts i lungorna

Den luft som man andas in innehåller syre. I lungorna tas en del av syrgasen upp av lungvävnaden. Kroppen behöver syrgas för att fungera. I lungorna avges istället koldioxid som bildats i kroppen vid ämnesomsättningen. Kroppen måste göra sig av med koldioxiden och detta sker när man andas ut.

LungblåsorI lungblåsorna tas syrgas upp i blodet från inandningsluften. Syrgasen transporteras från lungblåsorna till de röda blodkropparna i kapillärerna, som är de smalaste blodkärlen. Blodet fortsätter via lungvenerna tillbaka till hjärtat och förs sedan vidare ut i kroppen.

Blodet i lungornas kapillärer avger också koldioxid som transporterats dit från kroppens vävnader. Koldioxiden lämnar sedan kroppen genom utandningsluften.

Luktsinnet sitter i näshålan

Näshålan har till uppgift att värma, befukta och rena den luft som man andas in. I näshålans tak finns sinnesceller som registrerar lukter, det vill säga gasformiga ämnen som finns i inandningsluften.

Stämbanden sitter i svalget

Genom svalget passerar både in- och utandningsluften och den mat som man äter. En skyddsmekanism i struphuvudet hindrar födan från att hamna i luftstrupen. Tack vare struphuvudet kan man även bilda ljud med hjälp av stämbanden. När man talar kombineras olika ljud.

Luftstrupen och luftrören

Reningen av luften fortsätter i luftstrupen och luftrören. En speciell slemhinna med flimmerhår fångar upp främmande partiklar och hindrar dem från att komma ned till lungorna. Flimmerhåren rör sig hela tiden åt samma håll, därför transporteras ämnen som av misstag hamnat i luftrören uppåt igen.

Fäll ihop

Blodet och immunförsvaret

Blodet och immunförsvaret

  • Lymfsystemet

    Lymfsystemet ingår i immunförsvaret.

Blodet fraktar näring och syre

En vuxen persons kropp innehåller ungefär fem liter blod. Blodet transporterar syre, hormoner, näringsämnen, avfallsprodukter, salter och värme.
Blodet består av blodkroppar och en vätska som kallas blodplasma. Blodkropparna har olika funktioner:

  • Röda blodkroppar är kroppens minsta celler. De är så små att de kan passera genom de minsta blodkärlen och nå ut i hela kroppen. En människas blodgrupp bestäms av små markörer på de röda blodkropparnas yta. De röda blodkropparna innehåller hemoglobin, som transporterar syre och ger blodet den röda färgen.
  • Vita blodkroppar är viktiga för immunförsvaret. De skyddar kroppen mot infektioner. Det finns olika sorters vita blodkroppar. Några kan ”äta upp” främmande ämnen eller bakterier, medan andra bildar så kallade antikroppar som kan bekämpa inkräktare i kroppen.
  • Blodplättar kan klumpa ihop sig och på så sätt hjälpa till att stoppa en blödning. Man brukar säga att blodet levrar sig.

Lymfsystemet är en del av immunförsvaret

Lymfsystemet har flera olika funktioner. En av dessa är att vara en del av immunförsvaret. Vätska pressas ut från kapillärerna i vävnaderna. En del av vätskan sugs upp av lymfkärl i vävnaderna. Vätskan kallas då lymfa. De små lymfkärlen samlas till större lymfkärl, som så småningom mynnar ut i stora vener. Lymfan blandas då igen med blodet.

Lymfkärlen passerar på sin väg genom risgrynsstora lymfknutor som filtrerar lymfan och tar hand om olika smittämnen, till exempel bakterier. I lymfknutorna bildas också så kallade antikroppar, vilka hjälper till att bekämpa främmande ämnen som kommit in i kroppen. Lymfknutorna finns framför allt i armhålorna, på halsen och i ljumskarna, men även i övriga delar av kroppen. 

LymfkärlFrån blodomloppet pressas vätska ut genom de smalaste blodkärlen, kapillärererna, till omgivande vävnader. En del av vätskan, som innehåller rikligt med proteiner och vita blodkroppar, sugs upp av lymfkärlen. Sedan transporteras lymfvätskan vidare till lymfkörtlarna, där den renas från skadliga ämnen, som exempelvis bakterier, innan vätskan återgår till blodcirkulationen via halsvenerna. Under ett dygn bildas två till fyra liter lymfa.

Mjälten filtrerar blodet

Mjälten hör också till lymfsystemet. Den ligger till vänster i buken, alldeles under mellangärdet. Även mjälten deltar i kroppens immunförsvar genom att filtrera blodet. Dessutom tar den hand om och bryter ner gamla röda blodkroppar. Hos barn bildas också blod i mjälten.

Fäll ihop

Matsmältning och urinvägar

Matsmältning och urinvägar

  • Mag-tarmkanalen

    Det tar 12-15 timmar för maten att passera mag-tarmkanalen.

    Mer information
    Mag-tarmkanalen

    Matsmältningen startar i munnen där enzymer från spottkörtlarna börjar bryta ner maten. I magsäcken bildas magsaft, som förstör de flesta bakterier som följt med födan. Magsaften innehåller även ämnen som behövs för den fortsatta nedbrytningen av maten.

    I levern bildas bland annat galla som behövs för nedbrytningen av fett. I bukspottkörteln bildas enzymer och exempelvis hormonet insulin som reglerar blodsockret. Vatten och näringsämnen tas upp i tunn- och tjocktarmen.

  • Kvinnans urinvägar

    I njurarna filtreras avfallsprodukter och vatten bort.

    Mer information
    Urinvägarna

    Njurarna reglerar kroppens vatten- och salthalt samt surhetsgrad. Dessutom har njurarna flera andra viktiga funktioner, bland annat att bilda hormoner, delta i regleringen av blodtrycket, delta i bildningen av röda blodkroppar, tillverka glukos och aktivera vitamin D.

    Urin består till största delen av vatten med upplösta salter, nedbrytningsprodukter från ämnesomsättningen, samt olika ämnen som filtrerats bort för att inte skada kroppen.

Mag-tarmkanalen bryter ner födan

Mag-tarmkanalen omfattar alla de delar som hjälper till att bryta ned maten som man äter, så att kroppens celler kan använda de olika näringsämnen som födan innehåller. Till mag-tarmkanalen räknas därför munhålan, svalget, matstrupen, magsäcken, tolvfingertarmen, tunntarmen, tjocktarmen och ändtarmen. Dessutom hör spottkörtlarna, levern och bukspottkörteln till mag-tarmkanalen, eftersom de bildar olika vätskor, sekret, som bryter ned födan. Det finns även små körtlar i magsäckens och tarmarnas slemhinna.

Munnen, matstrupen och magsäcken

Den första sönderdelningen av födan sker i munnen med hjälp av tänderna. På tungan finns sinnesceller som känner hur maten smakar. Födan blandas med saliv från spottkörtlarna, och förs sedan genom svalget till matstrupen när man sväljer. Matstrupen fungerar som ett transportrör och leder maten vidare ner till magsäcken, som innehåller sur magsaft. Där börjar en kemisk och mekanisk nedbrytning av det man ätit.

Tunntarmen och tjocktarmen

Den nedbrutna födan förs vidare till tolvfingertarmen. Här tillförs sekret i form av galla från levern och bukspott från bukspottkörteln. Tack vare sekretet kan födan sönderdelas ytterligare till sina minsta beståndsdelar. Sedan sugs näringsämnena upp genom tunntarmarnas väggar och vidare ut i blodet.

Det som blir kvar när näringsämnena sugits upp förs vidare till tjocktarmen. Där tas vatten och en del vitaminer upp av blodet. Resterna lämnar kroppen genom avföringen.

Njurarna renar blodet

Njurarna har viktiga funktioner i kroppen. Njurarna utsöndrar avfallsprodukter från ämnesomsättningen och kroppsfrämmande ämnen, som till exempel läkemedel. Njurarna ser också till att mängden vätska och salter i kroppen är på en lagom nivå. De håller även surhetsgraden i kroppen på en jämn nivå och påverkar blodtrycket. Det hormon som styr bildningen av röda blodkroppar kommer också från njurarna.

Njurarna ligger inbäddade i ett tjockt fettlager högt uppe i buken mot ryggsidan. Blodet cirkulerar hela tiden genom njurarna, och med hjälp av en sinnrik mekanism filtreras avfallsprodukter och överflödigt vatten bort. På så sätt bildas urinen. Ämnen som kroppen behöver tas dock tillvara och förs tillbaka till blodet. Filtreringen sker i cirka en miljon små enheter i varje njure.

Urinen töms genom urinvägarna

Till urinvägarna räknas urinledarna, urinblåsan och urinröret. Urinen förs vidare genom urinledarna till urinblåsan där den tillfälligt kan lagras. Urinblåsans vägg innehåller rikligt med glatt muskulatur som utvidgas vartefter blåsan fylls. När ungefär 2,5 deciliter urin har samlats börjar man känna sig kissnödig. Urinblåsan töms sedan genom urinröret när vi kissar.

Fäll ihop

Fortplantning, hormoner och kroppstemperaturen

Fortplantning, hormoner och kroppstemperaturen

Könsorgan och fortplantning

Tack vare könsorganen kan människan fortplantas. Fortplantning innebär att en ny individ utvecklas från en äggcell som befruktats av en sädescell.

Mannens könsorgan

Mannens könsorgan består av testiklarna, bitestiklarna, sädesledarna, prostata och penis. Testiklarna ligger i pungen. Här bildas sädescellerna som sedan mognar i bitestiklarna.

Vid samlaget förs sädescellerna med mannens penis in i kvinnans slida.

Manligt könsorganTestiklarna innehåller sammanlagt flera hundra meter sädeskanaler. I sädeskanalernas väggar finns omogna celler som utvecklas till spermier. I bitestiklarna sker den slutliga mognaden av spermierna.

Sädesblåsorna är små säckar som mynnar i sädesledarna. Sädesblåsorna innehåller ett segt sekret, sädesvätska, som blandas med spermierna. Mannens sperma består av denna sädesvätska och sekret från prostata.

Penis innehåller tre stycken svällkroppar, som är uppbyggda ungefär som en tvättsvamp, och fylls med blod när mannen blir sexuellt upphetsad och får erektion.

Kvinnans könsorgan

Till kvinnans könsorgan räknas äggstockarna, äggledarna, livmodern, slidan, blygdläpparna och klitoris. Äggstockarna ligger långt ner i buken.

Varje månad lossnar ett moget ägg från äggstockarna. Ägget fångas upp av de trattformiga äggledarna, som för ägget vidare ned till livmodern. Ägget befruktas i äggledaren om det träffar på en sädescell som simmat dit från slidan. Det befruktade ägget bäddas in i livmoderns slemhinna och börjar växa genom att det delas upprepade gånger. Så småningom kan man urskilja ett litet foster som växer till ett barn.

Kvinnans könsorganÄggstockarna innehåller äggblåsor. I varje blåsa finns förstadiet till ett ägg. Efter varje menstruation börjar flera ägg och äggblåsor växa. Hormon från hypofysen stimulerar tillväxten.

En blåsa spricker i mitten av menstruationscykeln. Det mogna ägget lämnar äggstocken och fångas upp av en av de två äggledarna, där det också kan befruktas. Ägget förs vidare till livmodern genom rörelser av flimmerhår och muskelsammandragningar i äggledarnas väggar. Det tar tre till fem dygn för ägget att nå livmodern.

Hormoner styr kroppen

Det hormonella systemet styr tillsammans med nervsystemet allt som sker i kroppen. De två systemen arbetar inte självständigt, utan samarbetar på ett invecklat sätt. Nervsystemet är snabbare än hormonsystemet.

Hormoner bildas i så kallade endokrina organ. Sköldkörteln, bisköldkörtlarna och binjurarna är exempel på endokrina organ. Hormonerna går direkt ut i blodet, och transporteras sedan ut i kroppen där de påverkar olika funktioner. Även exempelvis tarmar, lever, njurar och hud producerar hormoner.

HormonsystemetKroppens hormonsystem består av ett flertal körtlar som har till uppgift att bilda speciella signalämnen, hormoner. Hormonerna sprids med hjälp av blodet. De kan därför nå hela kroppen.

1. Hypofysen bildar ett flertal hormoner, som i sin tur styr bildningen av andra hormoner.

2. Sköldkörteln bildar viktiga hormoner som reglerar kroppens ämnesomsättning och aktiviteten i cellerna.

3. I binjurarna bildas flera olika hormoner, som reglerar omsättningen av socker och salt i kroppen, samt könshormoner.

4. Bukspottkörteln bildar hormonerna insulin och glukagon som reglerar blodsockernivån.

5. Äggstockarna och testiklarna bildar och utsöndrar könshormoner.

Hormonerna samverkar

Det finns många olika hormoner med olika uppgifter. Varje hormon påverkar bestämda celler som de har till uppgift att styra. Hormonerna påverkar bland annat tillväxten, könsmognaden och ämnesomsättningen, samt reglerar salt- och vattenbalansen i kroppen.

Det är ett fint samspel mellan de olika hormonerna. Mekanismen kallas för återkoppling eller feedback, och innebär att bildningen av hormon minskar om det redan finns mycket av just det hormonet. Alternativt bildas mer hormon om det finns för lite av det i kroppen. Hormoner kan också parvis ha motsatt effekt, till exempel att öka eller minska mängden socker i blodet. Genom att det bildas mer av det ena hormonet och mindre av det andra styrs blodsockernivån till rätt nivå.

"Termostat" styr kroppstemperaturen

Kroppens inre temperatur är ungefär 37 grader Celsius om man är frisk. Temperaturen styrs av temperaturcentrum i hjärnan, som fungerar ungefär som en termostat. Temperaturcentrum får information dels från blodet som passerar förbi, dels från områden ute i kroppen som känner av köld och värme.

Temperaturcentrum påverkar kroppstemperaturen genom nervsystemet och hormonsystemet. Om kroppstemperaturen är för hög gör sig kroppen av med värme genom att blodet styrs till huden där det sedan kyls av. Om kroppstemperaturen istället är för låg måste värmeproduktionen öka. Det sker framför allt genom att musklerna ökar sin aktivitet så att man huttrar och skakar. Mer långsiktigt påverkas kroppstemperaturen av sköldkörtelhormon, som styr ämnesomsättningen.

Fäll ihop

Mer information

Mer information

Fördjupning

Fördjupad information finns att läsa i:

  • Människokroppen – fysiologi och anatomi
    Bjålie; Jan G; Haug, Egil; Sand, Olav; Sjaastad, Øystein V; Toverud, Kari C
    Faktagranskning: Gunnel Bjerneroth
    Liber AB 1998
  • Den fantastiska människokroppen
    Dietrichs, Espen; Hurlen, Petter; Toverud, Kari C
    Översättning: Gunnel Bjerneroth
    Bonnier Utbildning 1994 (finns även som CD-rom)
  • Människans fysiologi och anatomi
    Nienstedt, Walter; Hänninen, Osmo; Arstila, Antti; Björkquist, Stig-Eyrik; Franson, Peter; Kvist, Ulrik
    Almqvist & Wiksell Förlag 1993
  • Anatomi och fysiologi
    Sonesson, Bertil och Gun
    Liber AB 2001
Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2006-01-05
Skribent:

Gunnel Bjerneroth Lindström, docent i anestesiologi och intensivvård, Uppsala

Granskare:

Lars-Olof Hensjö, specialist i allmänmedicin och medicinsk chef, 1177.se.

Illustratör:

Kari C. Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge.

Bilden på matsmältningsorganen är gjord i samarbete med Öystein Sjaastad.