Vad är cancer?

Skriv ut
Skriv ut

Inledning

Inledning

Cancer är många olika sjukdomar

Cancer är benämningen på ett antal sjukdomar som kan uppstå på många olika ställen i kroppen. Även om det finns mycket som skiljer de olika cancerformerna åt har de en sak gemensamt: De uppstår på grund av att en eller några helt vanliga celler någonstans i kroppen förändras och utvecklas till cancerceller.

Det som kännetecknar cancerceller är bland annat att de slutar kommunicera med omgivningen och fortsätter att föröka sig okontrollerat samtidigt som de inte dör när deras tid är ute, vilket kroppens celler annars brukar göra.

All cancer bildar inte tumörer

Ordet cancer syftar ofta på en tumör eller knöl, men det är inte alltid cancercellerna bildar tydliga knölar som man kan se eller känna. När det gäller till exempel blodsjukdomen leukemi bildas inga tumörer men cancercellerna breder ändå ut sig på bekostnad av de friska cellerna.

Börjar vid celldelning 

Förändringen från en helt vanlig cell till cancercell inleds framför allt i samband med att cellen delar sig. Att cellerna i kroppen delar sig är en normal process som sker regelbundet till exempel för att gamla eller skadade celler i kroppen ska ersättas av nya. För det mesta går celldelningen till som den ska, men ibland kan det bli fel.

För att förstå hur cancer uppkommer behöver man först förstå lite mer om hur cellerna fungerar och hur celldelningen går till.

Fäll ihop

Hur cancer uppkommer

Hur cancer uppkommer

  • Bilden visar hur celler delar sig.

    När cellen ska dela sig fördubblar den hela sitt innehåll och blir till två celler. I varje cell finns 46 kromosomer i 23 par.

Cellerna och hur de delar sig

Människokroppen är uppbyggd av tusentals miljarder celler. Alla celltyper har olika uppgifter i kroppen och skiljer sig åt till utseende och funktion. Cellerna bildar vävnader som till exempel muskler och skelett och vävnaderna bildar i sin tur alla organ i kroppen. Vissa celler rör sig fritt och är inte bundna till något speciellt organ. Exempel på sådana celler är blodkroppar.

För att kroppen ska kunna växa och leva vidare måste cellerna regelbundet ersättas med nya. Det sker genom att celler förökar sig genom delning. Celler lever olika länge och delar sig olika ofta. Vissa celler delar sig så gott som varje dygn, till exempel i benmärgen, medan andra som exempelvis leverceller delar sig ungefär en gång i månaden. Vissa celler delar sig ännu mer sällan.

När cellen ska dela sig fördubblar den hela sitt innehåll och blir till två celler. Då har en exakt kopia av cellen skapats. Det är viktigt att kopieringen blir rätt och celldelningen är därför en noggrant reglerad process.

Dna styr cellernas funktion och delning

Cellens kärna styr alla cellens funktioner och består till största del av kromosomer. Varje kromosom består i sin tur av en lång trådformad molekyl som kallas dna. Ibland kallas dna också för arvsmassa. Själva dna-tråden är indelad i avsnitt som kallas gener eller arvsanlag. De allra flesta gener har vi i dubbel uppsättning – en från varje förälder. Sammansättningen av dna är unik för varje individ.

Bilden visar cellkärna med kromosomer och detalj av DNA-tråd Cellkärnan innehåller 23 kromosompar. Varje kromosom består i sin tur av en lång dna-tråd som packats på ett sinnrikt sätt i spiraler. I dna-tråden finns generna som också kallas arvsanlag.

Det är generna i dna som styr hur och vad cellen ska göra, både när det gäller den uppgift som cellen har i kroppen och själva celldelningen. Varje gen är en instruktion om hur ett visst protein ska byggas upp, och cellen kan själv reglera när genen ska sätta igång att producera detta protein. Det finns många olika proteintyper i varje cell, som sedan gemensamt styr cellens olika funktioner och celldelning.

Vissa proteiner har till uppgift att ge signaler till cellen när den ska dela sig. Andra ger signaler att stoppa delningen, eller att först reparera skador i dna. Om dna är alltför skadat, kan vissa proteinsignaler till och med leda till att cellen skrotar sig själv och dör, för att skydda hela kroppen. Om bestående skador uppkommer i de gener som är instruktioner för just denna typ av proteiner, kan proteinerna sluta att fungera som de ska. Då kan cellerna övergå till att bli cancerceller.

Hur uppstår skador i dna?

Skador i dna uppstår ofta, men kan för det mesta repareras av cellen. Bestående skador kan vara dels sådana som funnits med i spermien eller ägget, och som man har haft med sig från början, dels sådana som har uppkommit under livets gång.

Dna-skador som uppkommer under livets gång kan vara rent slumpmässiga och uppstår då oftast vid normal celldelning, till exempel om en viss cell inte kunde reparera en skada som uppstod i en viss celldelning. Andra skador kan till exempel bero på att vissa främmande ämnen sätter sig i dna och förhindrar att dna kopieras rätt när cellerna delar sig och förökar sig. Sådana ämnen kallas cancerogena ämnen. Flera sådana ämnen finns i till exempel tobaksrök. Även höga doser av radioaktiv strålning kan orsaka skador i dna.

Ju längre man lever desto större är risken att man hinner få olika skador i generna. Därför är cancer också vanligare hos äldre.

Cellen kan reparera de flesta skador

De allra flesta skador i dna brukar cellen laga i samband med kopieringen. Det brukar vara mycket effektiva reparationer då många skador kan lagas vid en enda delning. Till exempel kan främmande ämnen klippas bort ur dna-tråden i samband med delningen, och skarven lagas.

Många dna-skador kan man leva med utan att märka något. Dessutom har cellen ofta nytta av de dubbla uppsättningarna av gener. Om en viss gen är skadad kan det ibland räcka med att den motsvarande genen från den andra kromosomen fungerar, det vill säga arvsanlaget från den andra föräldern.

Om skadorna inte går att reparera kan cellen i stället förstöra sig själv. Denna möjlighet är ofta satt ur funktion hos cancerceller, som alltså kan fortsätta att föröka sig genom delning och därigenom ge upphov till fler och fler skadade celler som inte fungerar som de ska.

Cellförändringar och tumörer

Om det är många celler i ett sammanhängande område i kroppen som börjar visa tecken på att det inte längre fungerar som de ska, kallas det för cellförändringar. Cellerna kan till exempel vara för många, och de kan se annorlunda ut jämfört med cellerna bredvid. Långt ifrån alla cellförändringar leder till cancer utan kan stanna av.

Men om cellförändringarna fortsätter, och cellerna får allt fler egenskaper till exempel delar sig okontrollerat eller har en oordnad struktur, övergår de till att vara tumörceller. De är ofta fler och mindre, och bildar en knöl, en tumör. Vissa tumörer är godartade, eller benigna. Ett exempel är vårtor. Godartade tumörer sprider sig inte, utan håller sig till en och samma plats. En godartad tumör är mer tydligt avgränsad och går oftast att operera bort. Den behöver heller inte alltid behandlas.

Andra tumörceller kan bilda en cancertumör, en elakartad, malign tumör, som kan växa in i vävnader omkring och i nästa steg sprida sig till andra delar av kroppen. 

 

 

Fäll ihop

Hur cancer utvecklas

Hur cancer utvecklas

Bilden visar hur cancer utvecklas i olika faser.

När cancer utvecklas förändras cellerna och går igenom olika faser.

Cancer tar tid att utveckla

Det tar ofta tid för cancer att utvecklas. Det kan ibland ta åratal från de första dna-skadorna till dess att cancern upptäcks. En anledning är att flera olika typer av gener i en och samma cell måste vara skadade för att den cellen ska kunna förvandlas till en cancercell.

För varje gång cancercellerna delar sig finns risken att nya skador uppstår och ger upphov till ytterligare förändringar. Därför gäller att ju tidigare en cancersjukdom upptäcks, desto större är chansen att man blir botad. Men hur sjukdomen utvecklas beror alltid på vilken typ av cancer man har. Sjukdomen varierar också starkt från person till person.

Olika faser av cancer

Utvecklingen av cancer till en tumör brukar delas in i ett förstadium och fyra faser. Förstadiet kallas med ett annat ord för hyperplasi. Den första fasen kallas dysplasi, den andra för cancer in situ, den tredje för invasiv cancer och den fjärde för spridd eller metastaserande cancer. En fas leder inte automatiskt vidare till nästa. Framför allt när det gäller förstadiet och den första fasen kan förändringarna stanna av.

Förstadium – cellerna blir fler

Hyperplasi är när celler ökar i antal men i övrigt beter sig normalt. Hyperplasi kan vara ett förstadium till cancer, men behöver inte vara det. Kroppen klarar oftast av att ta hand om denna typ av förändringar.

Bilden visar celler som ökat i antal. Bilden visar välordnade så kallade epitelceller som finns i till exempel lungor och tarmar. Det finns några få epitelceller för mycket i mitten som inte sitter lika välordnat som de övriga. Cellerna är fästa vid ett tunt lager som kallas basalmembran som ger stadga till epitelcellerna och organet.

 

Första fasen – cellförändringar

Den första fasen i utvecklingen mot cancer kallas för dysplasi. Då är cellerna inte bara flera, utan börjar också förändras till utseendet och tappa sin ursprungliga funktion. Sådana så kallade cellförändringar kan upptäckas med mikroskop, till exempel i cellprov från livmoderhalsen eller i ett vävnadsprov från exempelvis ett födelsemärke. De kan ibland stanna av.

Bilden visar hur cellerna blivit för många och förlorat sin form Här har epitelcellerna i mitten dels förökat sig och blivit för många, dels förlorat sin ursprungliga form. Vissa har även tappat sin kontakt med basalmembranet.

 

Andra fasen – cancer som växer på en avgränsad plats

Den andra fasen kallas cancer in situ. Nu har de nya cellerna så pass förändrade egenskaper att man kan kalla dem cancerceller. ”In situ” betyder ”på plats” och innebär att cellerna fortfarande växer på ett och samma ställe, det vill säga inte kan tränga in i organen runt omkring.

Bilden visar hur cellerna alltmer förlorat sin struktur och att en knöl kan bildas De avvikande cellerna i mitten har alltmer förlorat sin struktur och är på väg att dela sig allt oftare. Cellerna är fler och mindre och kan utgöra en hård och tydligt avgränsad knöl.

 

Tredje fasen – cancer som kan tränga in i omkringliggande vävnad

Den tredje fasen kallas fullt utvecklad eller invasiv cancer. Då har cancercellerna förändrats ytterligare så att de kan röra sig och invadera, alltså tränga in i vävnader och organ som ligger runt omkring. Tumörceller som är invasiva kallas ibland för aggressiva. Det kan innebära att de blir svårare att behandla.

Bilden visar hur cancerceller har tagit sig ut i angränsande vävnad Här har cancercellerna trängt igenom basalmembranet och tagit sig ut i den angränsande vävnaden.

 

Fjärde fasen  –  cancer som kan sprida sig till andra delar av kroppen

Den fjärde fasen kallas spridd eller metastaserande cancer. Då har cancercellerna fått egenskaper som gör det möjligt för dem att ta sig ut i blodkärl och lymfsystem för att därigenom sprida sig till andra delar av kroppen.

Bilden  visar hur cancerceller sprider sig ut i blod- eller lymfkärl och bildar metastaser. När cancercellerna kan ta sig ut i blod- eller lymfkärl och sprida sig till andra delar av kroppen kan de bilda metastaser eller dottertumörer. Det är alltså inte fråga om en ny sorts cancer, utan cancerceller som tagit sig från en plats till en annan.

Metastaser

Celler som från en tumör sprider sig till andra delar av kroppen kan bilda nya tumörer som då kallas metastaser eller dottertumörer. Metastaser uppstår oftare i vissa organ än i andra, och mönstret är olika för olika cancersjukdomar. Vid olika typer av blodcancer, till exempel leukemi och lymfom kan sjukdomen vara spridd i hela kroppen utan att det är i form av metastaser.

Organ där man oftare får metastaser är lymfkörtlarna, lungorna, skelettet, levern och hjärnan. Hur metastaser behandlas beror på vilken typ av tumör de har utvecklats ifrån.

Behandling mot cancer

Det finns i dag i huvudsak tre olika behandlingsmetoder mot cancer: operation, strålning och behandling med läkemedel. Ofta får man en kombination av olika behandlingsmetoder.

Det är inte storleken på en tumör som avgör hur svår cancern är att bota utan det är cancercellernas egenskaper som gör dem svårare eller lättare att behandla. Ju mer som blir känt om hur cancerceller beter sig, desto mer kan behandlingen anpassas så att den blir så effektiv som möjligt, och med färre biverkningar.

I dag blir 60 procent av alla som får någon form av cancer i Sverige fri från cancern, men siffran kan variera mycket mellan olika cancersjukdomar. Många som inte blir helt botade kan i dag leva länge tack vare en förbättrad behandling.

I framtiden kommer man att ännu bättre kunna analysera personers enskilda tumörer och behandlingen kommer att kunna skräddarsys för att passa var och en.

Tumörstadium och tumörgrader

När man behandlas för cancer kan man stöta på olika termer för att beskriva sjukdomen, till exempel när det gäller hur mycket den har spridit sig i kroppen. Ett ord som ofta används för att beskriva cancerns utbredning är tumörstadium. Oftast beskrivs då stadierna 1 – 4, där stadium 1 beskriver tidiga förändringar och stadium 4 att sjukdomen har spridit sig i kroppen. De fyra stadierna motsvarar i princip de fyra utvecklingsfaserna av cancer.

Ordet tumörgrad används för att beskriva hur pass förändrade cellernas egenskaper är. Det kan handla till exempel om hur pass snabbt de växer, och till vilken grad de har förlorat sina ursprungliga egenskaper.

Fäll ihop

Varför cancer uppstår

Varför cancer uppstår

Varför får man cancer?

Det är omöjligt att avgöra exakt vad som har orsakat sjukdomen för varje enskild person. Det är en kombination av flera olika faktorer som spelar in. Hur mycket forskarna vet om orsakerna skiljer sig också åt mellan olika cancerformer. När det gäller till exempel lungcancer finns klara samband med rökning, men när det gäller många andra cancerdiagnoser är det inte lika tydligt vad som orsakat sjukdomen.

Det är också känt att miljöfaktorer som partiklar och utsläpp i luften, ämnen som finns i vår mat och vårt vatten, solens UV-strålning och radioaktiv strålning har betydelse. Men det är inte bara sådana miljöfaktorer som leder till att man får cancer. Vissa virus och bakterier kan också vara bidragande orsak. Ett exempel är sambandet mellan så kallat humant papillomvirus, HPV, och livmoderhalscancer. Ett annat är sambandet mellan bakterien Helicobacter pylori och magcancer.

En annan viktig faktor är varje individs genetiska bakgrund. Variationerna i våra gener styr våra individuella utseenden så som hårfärg och ansiktsform. Lika individuella som vi är till utseendet, lika individuella är våra celler. Vi har till exempel olika nivåer av proteiner som styr celldelningen, det vill säga celltillväxten, och dna-reparation. Här skiljer sig även syskon åt. Dessa variationer gör också att vi är individuellt olika i vår känslighet för miljöfaktorer.

En ytterligare faktor är slumpen. Även om dna-skadorna är ärftliga eller om man utsätts för många skadliga ämnen dagligen innebär det inte att man med säkerhet kommer att utveckla cancer. Det kan vara slumpen som gör att en viss cell inte hann, eller kunde, reparera en skada som uppstod i en viss celldelning.

Cancer är en gammal sjukdom

Ibland kan man få föreställningen att cancer är en ny sjukdom som hänger ihop med vår moderna livsstil och en försämrad miljö. Men det är inte sant. Cancer är en gammal sjukdom och har funnits längre än människan har funnits på jorden. Man har till exempel hittat dinosaurier med skelettcancer.

Det fanns gott om cancerogena ämnen även i den förhistoriska miljön. Ett exempel är aflatoxiner som produceras av encelliga svampar i bland annat dåligt lagrad säd och frukt. Många sådana ämnen är alltså helt naturliga och finns fortfarande i vår omvärld.

Cancer är också en sjukdom som inte bara finns hos människor och djur, utan även hos växter. Man kan exempelvis se tumörer på träd, så kallade häxkvastar på björkar och knölar på almar.

En orsak till att allt fler människor får cancer, särskilt i vår del av världen, är att vi har så pass bra hälsa i övrigt och lever så länge. Förr hann många dö av andra sjukdomar innan de fick cancer. Att allt fler får en cancerdiagnos beror också på att vi blivit bättre på att hitta cancer tidigare och diagnosticera cancer, det vill säga skilja ut den från andra sjukdomar.

Vad man själv kan göra för att minska risken för cancer

Hur man lever gör skillnad. Att inte röka är det enskilt bästa man kan göra för att minska sin risk för att få cancer. Det handlar inte enbart om lungcancer, där sambandet med rökning är väl känt och utrett. Forskarna räknar med att omkring vart femte cancerfall har en koppling till rökning. Av dessa utgörs omkring en tredjedel av lungcancer, resten är cancer i till exempel munhålan, struphuvudet, magsäcken och njurarna.

Det finns också en koppling mellan att bränna sig i solen, särskilt i unga år, och risken för att drabbas av hudcancer. Malignt melanom är i dag den cancerform som ökar mest i Sverige. Vanor som att sola i solarium och att resa till platser där solen är stark tros ligga bakom ökningen.

Utöver att undvika rökning och överdriven solning är det också bra att inte dricka för mycket alkohol.

Eftersom cancer uppstår av flera olika orsaker är en hälsosam livsstil ingen garanti för att inte få cancer. Men man kan förbättra kroppens förmåga att motverka cancer och många andra sjukdomar genom att äta bra mat som består av mycket frukt och grönsaker, vara fysiskt aktiv och hålla en bra vikt.

Fäll ihop
Skriv ut
Senast uppdaterad:
2013-08-12
Skribent:

Emma Holmér, 1177 Vårdguiden

Redaktör:

Monica Wallenius, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Maria Shoshan, cell- och molekylärbiolog, Cancer Centrum Karolinska, Karolinska Institutet Solna, Stockholm

Illustratör:

Kari C Toverud, certifierad medicinsk illustratör, Oslo, Norge