Leukemi - blodcancer

Sammanfattning

Sammanfattning

Allmänt

Leukemi är ett samlingsnamn för olika sorters cancer i benmärgen där blodet bildas. Det finns många olika sorters leukemier, som delas in i olika grupper.

Akuta leukemier är mycket allvarliga sjukdomar, som måste behandlas snabbt. Kroniska leukemier kan man ofta ha under lång tid innan de ger besvär. Eftersom behandlingarna har blivit allt bättre blir allt fler friska eller kan leva länge med leukemi.

Det är ovanligt med leukemi, och det är inte ärftligt.

Symtom

När man har leukemi kan man till exempel bli blek och trött, ha lätt att få blåmärken eller få infektioner lättare än vanligt. Men det är symtom som är vanliga vid många andra sjukdomar också.

Har man akut leukemi kommer symtomen ofta hastigt, medan de kommer mer smygande om man har kronisk leukemi.

Behandling

Man får olika sorters behandling beroende på vilken typ av leukemi man har. Ofta kombineras flera behandlingar.

Om man har akut leukemi brukar man få cytostatika, som många kallar cellgift. Vid kroniska leukemier är det också vanligt med cytostatika, men även med andra läkemedel.

Stamcellstransplantation är en annan behandling som kan användas både vid akuta och kroniska leukemier.

När ska man söka vård?

Om man är orolig för att man har leukemi kan man ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral, till exempel om man

  • är så trött att man inte klarar av sin vardag eller om tröttheten inte går över efter ett par veckor
  • går ner i vikt utan att man har ändrat sina vanor
  • svettas väldigt mycket på nätterna
  • har svullna lymfkörtlar.

Man ska kontakta sin vårdcentral om man

  • har hög feber mer än fyra, fem dagar utan någon uppenbar orsak
  • plötsligt får många eller stora blåmärken utan anledning
  • har en eller flera svullna lymfkörtlar, som är större än två centimeter i diameter.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

 

Visa mer

Vad är leukemi?

Vad är leukemi?

Leukemi är cancer i benmärgen

Om man har cancer i benmärgen där blodet bildas, kallas det leukemi. Det finns många olika sorters leukemier. Gemensamt för dem är att cancern uppstår i de celler som ska utvecklas till olika blodkroppar.

Beroende på vilka blodkroppar som är påverkade och hur snabbt sjukdomen utvecklas, delas leukemierna in i olika grupper.

Blodkropparna bildas i benmärgen

Blodkropparna bildas i den så kallade röda benmärgen, som finns inuti olika delar av skelettet. Den finns bland annat i lår- och överarmsbenen, bröstbenet, revbenen, ryggkotorna och bäckenbenet. Varje sekund blir miljontals nya blodkroppar färdiga att skickas ut i blodomloppet.

Det finns tre olika sorters blodkroppar, som har olika uppgifter:

  • De röda blodkropparna transporterar syre från lungorna till kroppens alla delar.
  • De vita blodkropparna är en viktig del av immunförsvaret och skyddar mot infektioner av bakterier och virus.
  • Blodplättarna, trombocyterna, behövs för att blodet ska kunna stelna och stoppar på så sätt upp blödningar.

Stamceller är ursprunget till blodkropparna

Blodkropparna utvecklas ur celler som kallas stamceller. Från början har en stamcell förmågan att bilda alla typer av blodkroppar. Undan för undan mognar blodkropparna och blir alltmer specialiserade, tills de är färdiga att komma ut i blodet.

När man får leukemi förändras blodbildningen

När man får leukemi fungerar blodbildningen inte längre som den ska. En del av de stamceller som ska mogna till blodkroppar stannar av i utvecklingen och blir cancerceller, så kallade leukemiceller. Oftast är det blivande vita blodkroppar som i stället utvecklas till leukemiceller. De tar över utrymmet i benmärgen så att det inte kan bildas tillräckligt med friska blodkroppar. Leukemiceller kan sedan också komma ut i blodomloppet, och även ta sig till olika organ som lymfkörtlarna, mjälten och levern.

Myeloiska och lymfatiska stamceller

Stamceller som ska utvecklas till blodkroppar är antingen myeloiska eller lymfatiska. Båda sorterna kan förändras till leukemiceller.

De myeloiska stamcellerna ska mogna till olika sorters vita blodkroppar som är viktiga för till exempel försvaret mot bakterier. De ska även bli till röda blodkroppar och blodplättar.

De lymfatiska stamcellerna ska mogna till de vita blodkroppar som kallas lymfocyter. De finns både i lymfkörtlarna och i blodet och kan bland annat bilda antikroppar som hindrar virus att angripa kroppen.

Olika former av leukemi

De olika grupperna av leukemier har fått namn utifrån vilka stamceller som är sjuka. De fyra stora huvudgrupperna är

  • Akut myeloisk leukemi, AML
  • Akut lymfatisk leukemi, ALL
  • Kronisk myeloisk leukemi, KML
  • Kronisk lymfatisk leukemi, KLL

Akut leukemi innebär att sjukdomen utvecklas snabbt, ofta under några veckor eller månader. Kronisk leukemi utvecklas däremot vanligen långsamt, ibland under flera år.

Akuta leukemier

Akuta leukemier är allvarliga sjukdomar. Om man inte behandlas kan man dö inom några veckor eller månader. Varje år blir cirka 70 barn och 350 vuxna sjuka i akut leukemi. Hos barn är den akuta lymfatiska leukemin, ALL, vanligast. Den är däremot ovanlig hos äldre. Den akuta myeloiska leukemin, AML, är den vanligaste formen av akut leukemi hos vuxna.

Behandlingen av akuta leukemier har blivit allt bättre, och fler och fler blir friska. Allra bäst går det för barn med ALL, där över 80 procent blir friska. Även för unga vuxna finns det goda chanser att bli helt bra. Äldre personer blir inte lika ofta botade. Men med intensiv behandling kan även äldre bli bättre eller fria från sjukdomen under längre tidsperioder.

Kronisk myeloisk leukemi, KML

Varje år får cirka 80 personer i Sverige diagnosen kronisk myeloisk leukemi, KML. Man kan bli sjuk oavsett ålder, men sjukdomen är vanligast i medelåldern och mycket ovanlig hos unga. Vid KML kan de sjuka cellerna inte utvecklas som de ska eftersom de har en speciell skada som kallas Philadelphia-kromosomen. Under de senaste tio åren har behandlingen av kronisk myeloisk leukemi genomgått stora förändringar, och många fler än tidigare överlever sjukdomen.

Kronisk lymfatisk leukemi, KLL

Den vanligaste leukemiformen hos vuxna är kronisk lymfatisk leukemi, KLL. Sjukdomen är också en form av lymfkörtelcancer. Varje år får cirka 400 personer i Sverige KLL. Kronisk lymfatisk leukemi utvecklas ofta långsamt, och det är vanligt att den upptäcks av en slump, till exempel i samband med en hälsokontroll, utan att man har några sjukdomssymtom. Har man inga besvär kan man ofta vänta länge med att börja behandlas.

Vad beror leukemi på?

Orsakerna till varför man får leukemi är inte kända. Det verkar som om vissa saker ökar risken att få leukemi, till exempel radioaktiv strålning och miljögifter. En del blodsjukdomar eller medfödda genförändringar kan också innebära en ökad risk för leukemi. Men det går sällan att hitta en säker förklaring till varför en viss person har fått leukemi.

Leukemi är inte ärftligt, det vill säga man har inte större risk att få leukemi för att någon nära släkting haft sjukdomen.

Fäll ihop

Symtom

Symtom

Symtomen kan komma hastigt eller smygande

De symtom man kan få när man har leukemi beror ofta på att man inte har tillräckligt med friska blodkroppar. Har man fått akut leukemi kommer symtomen vanligen hastigt på, medan de kommer mer smygande om man har kronisk leukemi.

Brist på olika blodkroppar ger olika symtom

Om man har brist på röda blodkroppar kan man bli blek, trött och orkeslös. Har man brist på blodplättar ökar risken att man börjar blöda. Man kan få blåmärken utan någon yttre orsak, näsblod som är svårt att stoppa, eller blödningar i tandköttet.

Utan friska vita blodkroppar får man lättare infektioner

Om man har för få friska vita blodkroppar kan man lättare få infektioner. Eftersom immunförsvaret inte fungerar som vanligt kan dessutom infektioner som kroppen annars skulle klara av själv bli allvarliga, och man kan behöva behandlas med kraftig antibiotika.

Om leukemicellerna förökar sig snabbt och tar sig till andra organ kan man också få andra symtom, som att mjälten, levern och lymfknutorna blir förstorade. Man kan även få feber, svettningar, gå ner i vikt och få ont i leder och skelett.

Fäll ihop

När ska man söka vård?

När ska man söka vård?

Leukemi kan ge många symtom som också är vanliga vid andra sjukdomar. Om man är orolig för att man har leukemi kan man ringa sjukvårdsrådgivningen eller kontakta en vårdcentral, till exempel om man

  • är så trött att man inte klarar av sin vardag eller om tröttheten håller i sig ett par veckor
  • går ner i vikt utan att man har ändrat sina vanor
  • svettas väldigt mycket på nätterna
  • har svullna lymfkörtlar.

Man ska kontakta sin vårdcentral om man

  • har hög feber mer än fyra, fem dagar utan någon uppenbar orsak
  • plötsligt får många eller stora blåmärken utan anledning
  • har en eller flera svullna lymfkörtlar, som är större än två centimeter i diameter.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för att få råd.

Fäll ihop

Undersökningar och utredningar

Undersökningar och utredningar

Läkaren undersöker kroppen

Hos läkaren får man först berätta vilka symtom man har. Sedan undersöker läkaren kroppen och ser efter om man till exempel har förstorade lymfkörtlar, förstorad mjälte eller utbredda blåmärken.

Man lämnar också ett blodprov. Provsvaret kommer inom högst ett dygn, och kan ge tillräcklig information för att läkaren ska kunna misstänka att man har leukemi.

Leukemi utreds på specialistklinik

Om läkaren misstänker att man har leukemi, brukar man remitteras till en specialistklinik på sjukhus, ofta en så kallad hematolog- eller medicinklinik. Läkaren bedömer hur snabbt man behöver utredas. Vissa typer av leukemi behöver utredas och behandlas snabbt medan det vid andra typer av leukemi inte är lika bråttom.

Man får lämna flera olika prov

På specialistkliniken får man lämna fler blodprov och ofta tas också ett prov från benmärgen. Ett första svar på benmärgsprovet kommer oftast inom ett eller två dygn.

Det kan vara nödvändigt att man också lämnar andra prover, till exempel från ryggmärgsvätskan genom så kallad lumbalpunktion, eller ett vävnadsprov från en lymfknuta.

När läkaren ska ta reda på exakt vilken leukemi man har, för att man ska kunna få så bra behandling som möjligt, behöver proverna analyseras noga på laboratorium. Det kan ibland ta flera veckor innan alla provsvar har kommit. Om det behövs kan man börja behandlas innan dess, och få en mer exakt utformad behandling när analyserna är klara.

Benmärgsprov

Benmärgsprovet tas oftast på baksidan av höftbenet. Det innebär att man får ligga på en brits på magen eller sidan. Oftast får man lokalbedövning med en spruta. Sedan tas provet som innebär att några milliliter benmärg sugs upp ur höftbenet med en nål. Ofta tas också lite mer av benmärgen, ett så kallat vävnadsprov eller en biopsi. Man kan känna ett visst obehag när benmärgen sugs upp men bara under några sekunder.

Man kan stiga upp direkt efter provtagningen som inte brukar ge några besvär efteråt.

Ryggvätskeprov - lumbalpunktion

Ibland kan man få lämna ett prov på vätskan som omger ryggmärgen, genom så kallad lumbalpunktion.

När man lämnar ett ryggvätskeprov får man ligga ner på sidan eller sitta upp på en brits. Provet tas mellan två kotor i nedre delen av ryggen med en tunn nål. En liten mängd av ryggvätskan tappas ut. Sedan får man en liten dos cytostatika genom samma nål, för att förebygga att leukemin ska sprida sig till centrala nervsystemet. Man kan få lokalbedövning om man vill, men provtagningen gör inte så ont. Med eller utan bedövning känner man ett lätt tryck.

Undersökningen tar oftast ungefär en halvtimme. Efter lumbalpunktionen brukar man få ligga plant och vila i mellan en halvtimme och en timme. Ibland, men det är ovanligt, kan man få huvudvärk efter undersökningen.

Lymfkörtelbiopsi

Ibland behöver man lämna ett vävnadsprov från en lymfkörtel. Då opereras en bit av en lymfkörtel bort för att undersökas närmare på laboratorium.

Operationen brukar göras på operationsavdelningen på ett sjukhus. Man får oftast lokalbedövning men ibland kan man behöva bli sövd med narkos. Oftast kan man åka hem direkt efter provtagningen. Om man blivit sövd får man åka hem så snart man är ordentligt vaken.

Ett annat sätt att lämna prov från lymfkörtlar är att läkaren med en tunn nål suger ut lite vävnad som undersöks i mikroskop. Provet kan läkaren oftast ta på mottagningsrummet och bedövning behövs inte, eftersom det inte gör mer ont än ett vanligt nålstick. Hela undersökningen tar några minuter.

Fäll ihop

Att få ett sjukdomsbesked

Att få ett sjukdomsbesked

Att få besked om att man har leukemi innebär att livet plötsligt förändras. Det innebär oro och ovisshet om framtiden. Behandlingarna kan vara påfrestande och man kan behöva tillbringa mycket tid på sjukhus.

Det är naturligt att uppleva overklighetskänslor, sorg och ilska. De nära relationerna kan påverkas. Ofta är det bra om någon bland de närmaste i familj eller vänkrets kan vara med när man ska få sjukdomsbeskedet. De är också välkomna att finnas med under hela behandlingstiden – det är inte bara ett stöd för den som blivit sjuk, utan kan också underlätta för de närstående som får en bättre förståelse för det som händer under sjukdomstiden.

Inom cancersjukvården finns det stor kunskap om känslomässiga reaktioner vid sjukdomsbesked och resurser för att ge stöd både till den som blir sjuk och till anhöriga. Via patientföreningen Blodcancerförbundet kan man komma i kontakt med andra som har erfarenhet av att vara sjuk eller närstående och vill dela med sig av sin kunskap.

Fäll ihop

Behandling

Behandling

Olika sorters behandling

Beroende på vilken typ av leukemi man har får man olika sorters behandling. En del av behandlingen bygger på att man får läkemedel som dödar cancercellerna, oftast genom cytostatikabehandling. En annan viktig del av behandlingen kallas understödjande behandling. Den går ut på att minska de sjukdomssymtom man har och de biverkningar man kan få av cytostatikabehandlingen.

Cytostatika

Cytostatika, som många kallar cellgift, är läkemedel som dödar celler genom att hindra deras celldelning. Cancerceller delar sig snabbt och är känsligare än friska celler för cytostatika.

Man kan få cytostatika på olika sätt, både direkt i blodet genom dropp eller sprutor och som tabletter. Ofta får man behandlingen i så kallade kurer. En kur innebär att man först får en eller flera olika sorters cytostatika under en eller flera dagar, och sedan görs ett uppehåll i en eller några veckor. Sedan upprepas behandlingen på samma sätt i omgångar.

För det mesta får man sådan behandling på sjukhus. Man kan få behandling på en vårdavdelning eller vid besök över dagen på en cytostatikamottagning. Om man får cytostatika som tabletter tar man dem själv hemma.

Understödjande behandling

Även friska celler kan påverkas av cytostatika, framförallt sådana celler som delar sig snabbt. Det gör till exempel de blodbildande cellerna i benmärgen och cellerna i hårsäckarna och mag-tarmkanalen. Det kan göra att man får sänkta blodvärden, håravfall och illamående.

Därför får man också behandling för att må så bra som möjligt. Det brukar kallas understödjande behandling. Man kan behöva till exempel läkemedel som förebygger illamående och infektioner och blodtransfusioner om man har låga blodvärden. Det är viktigt att snabbt bli omhändertagen och behandlad med antibiotika om man får infektioner.

Vid akuta leukemier är den här sortens behandling en lika viktig del av leukemibehandlingen som cytostatika och en förutsättning för att man ska klara av så kraftiga behandlingar.

Stamcellstransplantation

Vid en del former av leukemi kan man behöva få en stamcellstransplantation. Det innebär att man får stamceller från en frisk person och att dessa stamceller tar över och bildar ny frisk benmärg. För att kroppen ska ta emot de nya stamcellerna måste man först få till exempel cytostatika och andra immunhämmande läkemedel. Man kan få cytostatikan i höga doser som dödar den egna benmärgen, eller i lägre doser som inte dödar den egna benmärgen men hämmar immunförsvaret.

En stamcellstransplantation är en mycket avancerad behandling som bara genomförs vid vissa sjukhus i Sverige. Man kan alltså behöva åka till ett annat sjukhus för att få behandlingen.

Behandlingen brukar ta fyra till fem veckor, och under den tiden är man oftast inlagd på sjukhus. En stamcellstransplantation är ansträngande och det är stor risk för komplikationer. Därför är det inte säkert att man kan få behandlingen. Kroppen måste vara tillräckligt stark för att klara påfrestningen.

Andra behandlingar

Under senare år har det tillkommit nya typer av läkemedel för behandling av leukemi. De nya läkemedlen kallas ibland målinriktade. De riktar sig mer mot speciella egenskaper i cancercellen än vad cytostatika gör och ger mindre påverkan på friska celler.

Vissa av de nya läkemedlen kan användas i kombination med cytostatika. På så sätt kan behandlingseffekten bli bättre än av de olika läkemedlen vart och ett för sig.

Vid vissa typer av leukemi har andra nya läkemedel helt ersatt cytostatikabehandlingen eftersom de har en bättre effekt.

Fäll ihop

Behandling av akut leukemi

Behandling av akut leukemi

Höga doser cytostatika

Om man har akut leukemi behandlas man oftast med höga doser cytostatika i upprepade kurer. En sådan kur innebär att ett eller flera sorters cytostatika ges i dropp under några dagar, följt av några veckor när kroppen ska återhämta sig efter behandlingen. Oftast vistas man på sjukhus under större delen av behandlingstiden, som ofta tar mellan tre och sex månader men kan variera mycket.

Målet med behandlingen är att ta bort alla leukemiceller och ge plats för den friska benmärgen. Behandlingen ska också minska risken för återfall.

Förberedelser innan behandlingen startar

Innan behandlingen kan börja behöver man genomgå en del undersökningar och förberedelser, till exempel får man en så kallad central venkateter, CVK, inlagd. Andra förberedelser kan göras samtidigt som behandlingen startar. Bland annat undersöks hur hjärtat och lungorna fungerar, och man blir undersökt av tandläkare.

Central venkateter läggs in

Central venkateter, som oftast förkortas och kallas CVK, är en tunn slang som man får inopererad under huden på bröstkorgen, och som går in i ett stort blodkärl under nyckelbenet. Man får lokalbedövning under operationen som görs på operationsavdelningen och tar cirka en halvtimme. Venkatetern läker fast och kan sitta kvar under hela behandlingstiden, även när man är utanför sjukhuset.

Genom venkatetern får man sedan behandling med cytostatika och andra läkemedel, men också till exempel blodtransfusioner och näringsdropp. Blodprov kan också tas genom den.

Ibland får man biverkningar

Cytostatikabehandlingen är intensiv och kan göra att man till exempel får infektioner som måste behandlas med antibiotika. Man kan också må illa eller få besvär från slemhinnorna i munnen och tarmarna, och därför kan det vara svårt att äta. Då kan man behöva få näringsdropp.

Oftast vårdas man på sjukhus

Efter den första cytostatikakuren vårdas man oftast i flera veckor på sjukhus, i väntan på att den friska benmärgen ska återhämta sig. Den här perioden kan upplevas som jobbig. Man kan behöva få blodtransfusioner nästan varje dag. Man är också mycket känslig mot infektioner, och det är vanligt att man får feber och behöver antibiotikabehandling. Ibland måste man vårdas i isoleringsrum för att skyddas mot infektioner.

Vid de övriga cytostatikakurerna kan man ofta vara hemma mera mellan behandlingarna, men även då krävs tät kontakt med sjukhuset. Om man bor långt ifrån sjukhuset så kan man därför behöva stanna kvar lite längre.

De närstående blir en viktig länk till omvärlden

Behandlingen innebär inte att man är isolerad från sina närstående eller vänner. Tvärtom är det viktigt att man får besök under den här tiden. Besök och närvaro av närstående och vänner kan göra det lättare att orka med den ibland jobbiga sjukhusvistelsen. Det kan vara skönt att ha någon att prata med.

De närstående blir också en länk till livet utanför sjukhuset, som ofta annars kan kännas ganska avlägset, när man inte kan delta i vardagen som vanligt.

För att minska risken för infektioner finns speciella rutiner på sjukhuset för bland annat handhygien och mat. För dem som kommer på besök är det viktigt att veta att de inte ska besöka sjukhuset om de själva är förkylda eller har någon annan infektion.

I perioder kan man få vara hemma

När benmärgen återhämtat sig efter en kur börjar den producera fler blodkroppar igen, vilket märks på att blodvärdena stiger. Då får man lämna ett nytt benmärgsprov för att behandlingens effekt ska utvärderas. I väntan på provsvar kan man då oftast skrivas ut från sjukhuset en kort tid.

Sedan fortsätter man med flera behandlingar, oftast under flera månader. Under resten av behandlingstiden kan man behöva vara på sjukhuset i perioder. Man kan ofta vara hemma en del av tiden men bli inlagd till exempel om man får en infektion.

Stamcellstransplantation

Om man har en hög risk för att få återfall i leukemi, kan man även behöva genomgå en stamcellstransplantation. 

Behandling som lindrar symtomen

Det enda som kan bota akut leukemi är intensiv behandling. Men ibland är det alltför stora risker med att genomgå den, till exempel om man har andra sjukdomar eller är mycket gammal.

Då är det bättre att avstå från den mycket krävande behandlingen, och istället få behandling som minskar sjukdomssymtomen, även om man inte kan bli frisk. Det kallas palliativ eller lindrande behandling. Man kan till exempel få cytostatika i lägre doser, blodtransfusioner och behandling av infektioner.

Återfall

Om man får återfall i akut leukemi kan man ibland genomgå en ny behandling. Vilken behandling man kan få beror till exempel på vilken typ av leukemi det är och hur gammal man är.

Fäll ihop

Behandling av kronisk myeloisk leukemi, KML

Behandling av kronisk myeloisk leukemi, KML

Behandling med tyrosinkinashämmare

KML orsakas av att de sjuka cellerna har en speciell skada, en kromosomförändring som kallas Philadelphiakromosomen. Den gör att blodkropparna inte utvecklas som de ska.

Vissa läkemedel riktar sig just mot Philadelphiakromosomens påverkan på blodkropparna. Läkemedlen kallas tyrosinkinashämmare, TKI. Man tar dem som tabletter varje dag.

Behandlingen varar hela livet

Behandlingen med tyrosinkinashämmare innebär oftast att man kan leva ett liv utan sjukdomssymtom eller allvarliga biverkningar. Man kan vara fri från sjukdom under många år, och många överlever länge med sjukdomen. Men man kan inte helt sluta med behandlingen eftersom det innebär risk att man får återfall.

I speciella situationer, till exempel vid graviditet, kan man behöva göra uppehåll med behandlingen. Då får man genomgå tätare läkarkontroller och återuppta behandlingen så snart det är lämpligt. Ibland kan man använda andra läkemedel under tiden.

De biverkningar man kan få av tyrosinkinashämmare är oftast lätta eller övergående. Det kan bland annat vara sänkta blodvärden, svullnader eller illamående. Det finns flera olika sorters tyrosinkinashämmare och man kan därför oftast hitta en behandling som fungerar bra.

Ibland kan man behöva stamcellstransplantation

Den enda behandling som kan ta bort cancern helt vid KML är en stamcellstransplantation. Men det är en behandling som innebär en hög risk för komplikationer. Risken stiger vid hög ålder och om man har andra sjukdomar.

Det är sällsynt, men ibland kan sjukdomen vara eller bli resistent mot tyrosinkinashämmare, det vill säga att läkemedlet inte hjälper. Då kan man trots allt behöva genomgå en stamcellstransplantation. Om det inte är möjligt får man behandling som lindrar symtomen.

Fäll ihop

Behandling av kronisk lymfatisk leukemi, KLL

Behandling av kronisk lymfatisk leukemi, KLL

Ofta behöver man inte behandlas

Kronisk lymfatisk leukemi, KLL, utvecklas ofta långsamt, och det är vanligt att sjukdomen upptäcks i samband med en hälsokontroll utan att man har haft några sjukdomssymtom. Har man inga besvär kan man ofta vänta länge med att börja behandlas.

Man går på kontroller

Genom att man går på regelbundna kontroller och till exempel lämnar blodprover några gånger om året, kan läkaren följa hur sjukdomen utvecklas, för att kunna avgöra när man behöver börja få behandling.

Olika sorters behandling

Andra gånger kan sjukdomen utvecklas snabbare. När man får besvär måste man börja behandlas.

Det finns många olika behandlingar mot KLL. Man kan få olika sorters cytostatika och även tillägg av så kallade monoklonala antikroppar.

Monoklonala antikroppar

De monoklonala antikropparna är läkemedel som riktar sig mot vissa egenskaper i leukemicellerna. De tillverkas i laboratorier och skräddarsys för att söka upp och fästa sig på cancerceller, som då bryts ner och dör.

Man kan få antikroppar som dropp eller som injektioner under huden. Oftast får man dem tillsammans med cytostatika i olika kombinationer.

Biverkningar av antikroppar

Första gången man får antikroppar är det vanligt att man får feber, frossa, muskelvärk och hjärtklappning. Biverkningarna går att förebygga med mediciner som man tar före behandlingen.

Efter behandling med antikroppar kan man få infektioner, men det är ganska ovanligt. Om man får en infektion kan den behandlas med läkemedel mot bakterier, svamp eller virus.

Fäll ihop

Så påverkas livet av leukemi

Så påverkas livet av leukemi

Kan vara väldigt olika

Att få leukemi innebär oftast att livet påverkas på olika sätt. Hur mycket sjukdomen påverkar vardagen beror på vilken typ av leukemi det är och vilken behandling man får.

Efter akut leukemi behövs återhämtning

Om man har akut leukemi påverkas livet mycket när man är sjuk och får behandling. Man behöver vara sjukskriven från arbetet en längre tid och det kan kännas som att det vanliga livet stannar upp.

När behandlingen är klar behöver man tid för återhämtning. Ofta kan man börja leva som vanligt igen efter några månader, med till exempel familj, arbete eller skola. Ibland tar återhämtningen längre tid. Om man till exempel behandlats med en stamcellstransplantation kan immunförsvaret vara nedsatt under första året, och man kan behöva mediciner.

Man går på regelbundna kontroller, under den första tiden ofta månadsvis men sedan glesare. Kontrollerna fortsätter olika länge beroende på vilken typ av behandlng man fått och även andra faktorer.

Att bli stark igen tar tid

När man har varit svårt sjuk tar det lång tid innan livet blir som förr, kanske flera år. Man kan vara trött, ha nedsatt kondition och ökad känslighet för infektioner. Att träna upp ork och kondition är viktigt. Man kan börja med promenader och sådant man gör till vardags. När man blir starkare kan man fortsätta med mer intensiv fysisk träning, utifrån vad man själv tycker om och klarar av.

Regelbundna kontroller vid kronisk leukemi

När man har en kronisk leukemi så kan det påverka livet på olika sätt. Ibland kan man få symtom av sjukdomen eller biverkningar av behandlingen som gör att man inte orkar lika mycket som förut, och man kan behöva vara sjukskriven. I andra fall kan man leva ett nästan helt vanligt liv trots leukemin. Man kan behöva äta medicin varje dag eller få behandling i perioder, beroende på vilken typ av leukemi man har. Man behöver gå på regelbundna kontroller livet ut.

Om man får nya besvär

Om man efter en avslutad behandling får besvär som kan ha med leukemin eller behandlingen att göra, ska man kontakta sin läkare så fort som möjligt. Det ska man också göra om man får nya besvär under pågående behandling.

Om det har gått så lång tid efter behandlingen att man inte längre har kontakt med en särskild läkare, bör man vända sig till sin vårdcentral.

Man kan få stöd av andra

Genom patientföreningen Blodcancerförbundet kan man komma i kontakt med andra som har erfarenhet av att vara sjuk eller närstående och vill dela med sig av sin kunskap.

Fäll ihop
Senast uppdaterad:
2013-10-02
Skribent:

Kristina Myhr-Eriksson, läkare, specialist i blodsjukdomar, Sunderby sjukhus, Luleå

Redaktör:

Peter Tuominen, 1177 Vårdguiden

Granskare:

Helene Hallböök, läkare, specialist i blodsjukdomar, Akademiska sjukhuset, Uppsala