Öroninflammation

Öroninflammation är en vanlig barnsjukdom

Akut öroninflammation är näst förkylning den vanligaste infektionssjukdomen hos barn. En akut öroninflammation är en inflammation i mellanörat och vätskan i mellanörat är varig. Inflammationen börjar plötsligt och är kortvarig. Den medicinska termen för öroninflammation är otit.

Om man har öronkatarr är vätskan i mellanörat inte varig.

Öroninflammationer hos vuxna

Även om det inte är lika vanligt kan vuxna också få öroninflammation. Då är inflammationen ofta kraftigare, och det är viktigare att man snabbt får antibiotikabehandling. Om en vuxen har en öronkatarr som inte går över, kan det vara ett tecken på någon annan sjukdom i svalget bakom näsan. Då ska man undersökas av en öron-näsa-halsläkare.

Så fungerar ett friskt öra

Örat har tre delar: Ytterörat, mellanörat och innerörat. Ytterörat består av örats synliga delar på utsidan och hörselgången. Längst in i hörselgången sitter trumhinnan, ett par centimeter från hörselgångens mynning. Innanför trumhinnan ligger mellanörat, ett litet hålrum som normalt är gasfyllt.

Från svalget bakom näsan går det en tunn gång till mellanörat, den så kallade örontrumpeten. Genom denna gång passerar det normalt luft när vi sväljer eller gäspar. I mellanörat finns också de små hörselbenen, som kallas hammaren, städet och stigbygeln. De förbinder trumhinnan med innerörat.

Ljud som leds in i hörselgången får trumhinnan att röra sig. Via hörselbenen leds vibrationerna över till innerörat. I innerörat förvandlas vibrationerna till nervimpulser som via hörselnerven leds vidare till hjärnan. I innerörat finns också balansorganet.

Förkylning vanlig orsak till öroninflammation

Det är vanligt att en öroninflammation börjar med en förkylning. Förkylningsviruset gör det svårare för slemhinnorna i näsan och öronen att försvara sig mot bakterier. Öroninflammation är vanligast under vinterhalvåret.

Om bakterierna förökar sig bildas lätt en varig infektion i mellanörat och man får en akut öroninflammation. När man får en akut öroninflammation blir trumhinnan röd och tjock och det bildas det var bakom trumhinnan. Trumhinnan kan då bukta sig utåt och röra sig sämre. Att man får ont beror på att svullnaden och trycket i innerörat ökar.

Barn kan vara extra känsliga

I stort sett alla barn har öroninflammation någon gång, men vissa barn får öroninflammation ofta och blir så kallade öronbarn. Att ha många öroninflammationer kan vara ärftligt.

Själva öroninflammationen smittar inte, men de förkylningsvirus eller bakterier som barnet är infekterat med är smittsamma. Risken att få öroninflammation är olika stor hos olika barn, men risken ökar om barnet lätt får infektioner eller har en skada eller missbildning i ansiktsskelettet, till exempel gomspalt.

Tre av fyra barn får öroninflammation någon gång

Det är vanligast att få öroninflammation mellan ett och två års ålder. Vid två års ålder har tre av fyra barn haft minst en öroninflammation. Vart femte barn har haft öroninflammation minst tre gånger.

Man kan minska risken för barn att få öroninflammation

Det är svårt att helt skydda sitt barn mot öroninflammation, men det finns några sätt att minska risken:

• Amning har en skyddande effekt mot öroninflammation hos spädbarn.
• Man ska undvika att utsätta barn för rökiga miljöer.
• Ett barn som ofta får öroninflammation kan må bättre av att inte vara i stora barngrupper på förskolan, eftersom infektionsspridningen ökar i stora grupper inomhus.

Öroninflammation kan göra ont när man flyger

Vid flygning ändras lufttrycket vid start och landning. Om man har lock för örat i samband med en akut öroninflammation innebär det också att passagen för luft mellan svalg och mellanöra inte fungerar som den ska. Det finns då en ökad risk för att det kommer göra mycket ont i örat på grund av tryckskillnaden mellan trumhinnans insida och utsida. Tryckskillnaden kan också orsaka att trumhinnan spricker.

Om man inte har ont i örat och det fungerar att göra så kallad tryckutjämning brukar det gå bra att flyga. Tryckutjämning innebär att man håller för näsan samtidigt som man blåser eller pressar ut luft genom näsan, på så sätt kommer det upp luft i mellanörat. Man kan använda näsdroppar som gör att slemhinnornas svullnad minskar och gör att det kan bli lättare att tryckutjämna. Det kan också hjälpa att tugga tuggummi. För att hjälpa små barn att tryckutjämna kan man amma dem eller låta dem dricka ur nappflaska. Det finns också hjälpmedel för tryckutjämning, Otovent och Earplanes, som finns att köpa på apotek.

Hörselskador är ovanliga

De allra flesta öroninflammationer läker av sig själva. Ibland kan man behöva få öronen undersökta en tid efter man har blivit frisk för att vara säker på att hörseln är som den var innan. Det gäller barn som är yngre än fyra år som har haft en inflammation i båda öronen eller om äldre barn inte hör som vanligt tre månader efter inflammationen.

Om man blir sämre

De allra flesta blir helt bra efter att ha haft öroninflammation.

Det är viktigt att man söker vård om besvären fortsätter, om man till exempel har ont, om man känner ett tryck i örat, om det rinner vätska ur örat eller om man har problem med balansen. Det är även viktigt att söka vård igen om man har fått antibiotika men inte blir bättre inom två till tre dygn.

Om man i samband med öroninflammation blir svullen bakom örat, förlamad i ansiktet eller stel i nacken ska man söka vård direkt på akutmottagning eller vårdcentral.

Värk på natten vanligt tecken

När man får öroninflammation kan vanliga symtom vara att man har

• ont i örat, ofta under natten
• feber, särskilt små barn
• en känsla av lock för örat eller sämre hörsel.

Ibland spricker trumhinnan och var rinner ut i hörselgången, då brukar det sluta att göra ont.

Man kan också ha öroninflammation utan att det gör ont. Hos barn kan otydliga symtom, till exempel att de är irriterade eller inte har lust att äta, bero på öroninflammation.

Hur ställer sjukvården rätt diagnos?

Läkaren undersöker trumhinnan för att se om den är röd, om det finns vätska bakom den som gör att den buktar, hur vätskan ser ut och om trumhinnan rör sig normalt. Detta kan läkaren göra med ett otoskop, vilket är ett instrument som ser ut som ett handtag med en liten tratt och lampa i toppen. Läkaren håller i handtaget och placerar den lilla tratten i öppningen till ytterörat, och tittar genom tratten. Ibland använder läkaren ett öronmikroskop för att få en bättre närbild av trumhinnan, det fungerar och ser ut på liknande sätt som ett otoskop.

För att undersöka rörligheten brukar läkaren koppla en liten ballong till otoskopet, med hjälp av ballongen kan läkaren blåsa luft mot trumhinnan för att se om den rör sig. Ibland undersöks rörligheten istället genom att läkaren använder en så kallad tympanometer. Läkaren placerar då en liten mjuk silikonpropp i hörselgångens mynning och kopplar en apparat till proppen. Genom silikonproppen undersöks trycket i örat och apparaten registrerar om och hur trumhinnan rör sig. Det kan kännas som när man är kraftigt förkyld och har lock för örat.

Andra undersökningsmetoder

Ibland får man lämna ett blodprov som tas i fingret och som kallas CRP. Provet görs framför allt när det kan handla om en svårare infektion. Det är inte nödvändigt att göra provet vid en okomplicerad akut öroninflammation, eftersom CRP-värdet då oftast är normalt, eller bara lite förhöjt.

Om öroninflammationen behandlas med antibiotika men behandlingen inte hjälper, eller om man har täta återfall, kan man ibland få lämna en bakterieodling. Odlingen tas i svalget bakom näsan, med en odlingspinne genom näsan.

När ska man söka vård?

Om man har ont i örat trots att man har tagit smärtstillande läkemedel, om man har hög feber eller om det rinner vätska ur örat bör man kontakta en vårdcentral. Om man inte har några andra sjukdomar finns det ingen anledning att söka vård på kvällen eller natten, utan man kan vänta till nästa dag.

Om ett barn är slött, inte orkar leka eller prata, eller inte vill dricka ska man kontakta vården direkt.

Om man blir svullen bakom örat, förlamad i ansiktet eller stel i nacken ska man söka vård direkt på akutmottagning eller vårdcentral.

Man kan alltid ringa sjukvårdsrådgivningen för råd.

Smärtstillande när det gör ont

En öroninflammation läker oftast av sig själv.

Om det gör ont i örat kan man använda receptfria smärtstillande läkemedel. Det är också bra att hålla huvudet högt, då minskar svullnaden i näsan och öronen och det gör mindre ont.

Ett barn som har hål i trumhinnan under infektionen ska undvika att få vatten i örat.

Ibland behövs antibiotika

Ibland kan man behöva behandling med antibiotika. Oftast används vanligt penicillin, till exempel Kåvepenin. Ibland kan andra typer av antibiotika behöva användas, framför allt när man är allergisk mot penicillin eller då medicinen inte hjälper.

Barn som är yngre än ett år och alla som är äldre än tolv år, båda barn och vuxna, får antibiotika. Antibiotika används i första hand för att minska risken för följdsjukdomar som är vanligare i dessa åldrar.

Om barn som är mellan ett och tolv år får en öroninflammation brukar inte antibiotika användas, om de inte har hög feber, mycket ont i örat eller någon annan sjukdom. Det är ovanligt att barn i de åldrarna får någon följdsjukdom. Om besvären blir värre, eller inte blir bättre på två till tre dagar bör barnet undersökas av läkare.

Barn som är mellan ett och två år brukar få antibiotika om de får inflammation i båda öronen.

När ska antibiotika användas?

Antibiotika, oftast vanligt penicillin, brukar användas om

• barn som är yngre än ett år får en inflammation
• barn som är äldre än tolv år får en inflammation
• vuxna får en inflammation
• ett barn som är yngre än två år får en inflammation i båda öronen
• trumhinnan har spruckit och var rinner ut
• man får en ny inflammation inom en månad
• man har nedsatt immunförsvar eller kromosomrubbningar och får en inflammation.

Antibiotika om barnet ofta får öroninflammation

Barn som har haft flera akuta öroninflammationer i rad behandlas med antibiotika. De brukar då få ta antibiotika några dagar längre än barn som får en enstaka öroninflammation. Ibland kan de också få en annan sorts antibiotika.

Ibland kan barn kräkas upp antibiotikan

Ett vanligt problem är att barn kräks upp medicinen, eller vägrar att ta den. Oftast kan man få hjälp med råd och tips från sjukvårdsrådgivningen som underlättar. 

Håll barnets huvud högt

När ett barn har öroninflammation och har ont är det bra att hålla barnets huvud högt. Det minskar svullnaden i slemhinnan i både näsan och öronen och barnet får mindre ont. Det är bra att höja huvudändan på sängen rejält, till exempel genom att lägga tjocka böcker under sängbenen vid huvudändan. Man kan också bädda med extra kuddar. Det lilla barnet kan man under dagen ha i bärsele, låta det sitta i knäet eller i en babysitter.

När barn ska ta smärtstillande läkemedel

Mot smärtan är vanliga receptfria smärtstillande läkemedel bra, men innan man ger barn under sex månader läkemedel ska man rådgöra med sjuksköterska eller läkare.

För barn över tre månader finns receptfria smärtstillande och febernedsättande läkemedel som innehåller paracetamol, till exempel Alvedon eller Panodil. Från sex månaders ålder kan barnet även få Ipren, som är receptfritt och innehåller ibuprofen. Läkemedlen finns i flytande form eller som stolpiller med rätt dos för små barn. För äldre barn finns även tabletter med ibuprofen eller paracetamol. Följ anvisningarna på förpackningen noga.

Nässprej minskar nästäppa och kan göra det lättare att andas. Någon säker effekt på själva öroninflammationen har däremot inte kunnat visas.

Undvik vatten i örat

Har man hål i trumhinnan under infektionen ska man undvika att få vatten i örat. När örat slutat rinna och det gått ytterligare ett par dagar så brukar hålet vara läkt.

Om man hör sämre efter öroninflammationen kan det bero på en tryckförändring i örat. Det kan gå bort genom att man håller för näsan och blåser kraftigt så att lufttrycket utjämnas när luft pressas upp genom örontrumpeten. Detta behöver man göra flera gånger varje dag. Det finns ett hjälpmedel, Otovent, som kan underlätta tryckutjämningen. För att ha effekt måste Otovent användas flera gånger varje dag och helst en gång strax innan barnet somnar. Otovent finns att köpa på apotek.

Om man blir sämre

De flesta öroninflammationer läker utan problem. Även om trumhinnan spricker brukar den läka av sig själv, men då får man alltid antibiotika.

Det är viktigt att man söker vård igen om besvären fortsätter eller om man blir sämre. Det kan exempelvis vara att man fortsätter att ha ont eller att man får mer ont, känner ett tryck i örat eller att man får problem med balansen. Man ska också söka vård om feber hos barn inte ger med sig på tre dygn.

Om man har fått antibiotika och inte blir bättre inom två till tre dygn ska man söka vård igen. Har man fått antibiotika på grund av en sprucken trumhinna ska man söka vård igen om det rinner vätska ur örat i mer än tre dygn, och om vätskan då är så kraftig att huvudkudden blir fuktig. Är det mindre vätska kan man vänta längre med att kontakta sjukvården.

Om man i samband med öroninflammation blir svullen bakom örat, förlamad i ansiktet eller stel i nacken ska man söka vård direkt på akutmottagning eller vårdcentral.

Att sticka hål på trumhinnan är ovanligt

Tidigare var det vanligt att sticka hål på trumhinnan för att få ut varet. Den metoden används numera bara på öronkliniker vid svårare infektioner, och då som ett av flera behandlingssätt.

Ibland behövs en hörselkontroll efteråt

En öroninflammation brukar inte ge några problem med hörseln och man behöver oftast inga kontroller efteråt.

Men ibland behöver barnets trumhinna och hörsel kontrolleras tre månader efter en akut öroninflammation för att vara säker på att hörseln inte har blivit sämre. Det gäller barn som är yngre än fyra år som har haft en inflammation i båda öronen eller äldre barn och vuxna som inte hör som vanligt när det har gått tre månader efter inflammationen. Kontrollen görs vanligen hos en allmänläkare på en vårdcentral.

Hörselmätning som efterkontroll

Ibland behöver barnet göra en efterkontroll i form av en hörselmätning. Det finns många sätt att undersöka hörseln på och olika metoder används i olika åldrar. Det finns metoder som kan användas redan när barn är nyfödda.

Ibland undersöks barnet av öron-näsa-halsläkare

Om kontrollen av trumhinna och hörsel efter tre månader inte är som vanligt bör barnet bli undersökt av en öron-näsa-halsläkare.

Om ett barn har tre eller fler akuta öroninflammationer under ett halvår, eller fyra på ett år, kan det också vara aktuellt med en undersökning hos en öron-näsa-halsläkare.

Öronkatarr

Efter en förkylning eller en akut öroninflammation kan en del barn få vätska bakom trumhinnan, en så kallad öronkatarr. Oftast går öronkatarr över av sig själv utan att ge några besvär. Ibland kan den göra att barnet till exempel hör sämre än tidigare eller får en känsla av lock i örat. Då kan barnets hörsel behöva kontrolleras och barnet kan behöva utredas av en öron-näsa-halsläkare.

Rör i örat

Om ett barn har långvarig öronkatarr och hörseln är kraftigt nedsatt kan det bli nödvändigt att suga ut vätskan och sätta in ett litet plaströr i trumhinnan så att luft kan komma in i mellanörat. Då kan trumhinnan röra sig lättare igen och hörseln blir mer normal.

Rör kan också användas för att förebygga tätt återkommande akuta öroninflammationer. Genom röret kommer det in luft i mellanörat och vätska kan då inte kan samlas och ge en infektion.